Angående hudbilder i solsken
- Trådstartare Peterrrrr
- Start datum
iBoat
Aktiv medlem
Skulle vilja ha tips för hur man på bästa sätt undviker överexponering på hud om man fotar tex mer naket eller semi-naket, vill man fota vid en sjö så hamnar naturligtvis ljus på huden och förstör. Speciellt på personer som inte har solat så mycket
Ta ner exponeringen en smula och lätta upp med en reflexskärm eller blixt. Borde inte vara ett problem tycker jag.
cocuyo
Avslutat medlemskap
Ett av de enklare sätten att veta hur mycket man kan exponera är att använda spotmätning på det ljusaste området. Om det allra ljusaste inte är kläder eller annat, utan själva huden, måste man också bestämma sig för vilken nyans man tänker sig att det ska få i den färdiga bilden.
Det är egentligen inte särskilt krångligt, och det bygger på zonsystemet och principen att exponera åt höger, ETTR.
När man spotmäter på den ljusaste högdagern är det i många kameror +2 man ska ställa in som kompensation för att tonen ska falla rätt i zon VIII på bilden, medan i kameror med högre dynamiskt omfång kan det vara någonstans mellan +2 och upp till +3. Det måste man prova sig fram till med kameran man har, det är inte generellt lika för alla kameror.
Jag förutsätter att den ljusaste hudtonen inte ska ligga i zon VIII utan i zon VII, och det betyder att man med min kamera får sätta kompensationen till +1,33 när man spotmäter mot den solbelysta hudtonen. Men om man avser att det ska vara skarpaste högdagern på gränsen till att inte ha någon teckning alls, så är det +2 som är rätt kompensation. Men så mycket som +2 brukar jag bara använda till vita ytor, exempelvis en vit målad yta i solljus. Om man har en kamera med stort dynamiskt omfång, kan det handla om lite högre siffror.
Så grundtipset är alltså att sätta kompensation ett litet snäpp över +1 och spotmäta mot den ljusaste hudtonen och låsa exponeringen där. Och om man har en kamera med stort dynamiskt omfång kan man ställa lite högre kompensation, men man måste prova sig fram till att veta var man får klippning i vitt med kameran som man har. Min kamera klipper vid 2,33, men en D90 klipper vid ungefär +3 och D800 ännu högre.
Det är egentligen inte särskilt krångligt, och det bygger på zonsystemet och principen att exponera åt höger, ETTR.
När man spotmäter på den ljusaste högdagern är det i många kameror +2 man ska ställa in som kompensation för att tonen ska falla rätt i zon VIII på bilden, medan i kameror med högre dynamiskt omfång kan det vara någonstans mellan +2 och upp till +3. Det måste man prova sig fram till med kameran man har, det är inte generellt lika för alla kameror.
Jag förutsätter att den ljusaste hudtonen inte ska ligga i zon VIII utan i zon VII, och det betyder att man med min kamera får sätta kompensationen till +1,33 när man spotmäter mot den solbelysta hudtonen. Men om man avser att det ska vara skarpaste högdagern på gränsen till att inte ha någon teckning alls, så är det +2 som är rätt kompensation. Men så mycket som +2 brukar jag bara använda till vita ytor, exempelvis en vit målad yta i solljus. Om man har en kamera med stort dynamiskt omfång, kan det handla om lite högre siffror.
Så grundtipset är alltså att sätta kompensation ett litet snäpp över +1 och spotmäta mot den ljusaste hudtonen och låsa exponeringen där. Och om man har en kamera med stort dynamiskt omfång kan man ställa lite högre kompensation, men man måste prova sig fram till att veta var man får klippning i vitt med kameran som man har. Min kamera klipper vid 2,33, men en D90 klipper vid ungefär +3 och D800 ännu högre.
knobloch
Aktiv medlem
Vilken bild? Glömde du ladda upp?
Googlade lite i alla fall och antar att du menar den här (eller liknande): http://www.libraw.org/node/46
cocuyo
Avslutat medlemskap
Liknande kan man väl säga. Det handlar om zonsystemet när jag nämner zoner, men tabellen som finns i den engelskspråkiga artikeln är inte allmängiltig. De flesta av våra digitalkameror gör en lite ljusare bild än ETTR när de exponeras efter automatiken, och det brukar resultera i urfrätta områden. Så jag hänvisade inte till någon uppladdad bild, utan till hur det generellt är med bilder.
När man spotmäter efter zon VIII i många av våra digitalkameror ska man använda +2, men vilket värde det handlar om måste man prova sig fram till, eftersom kamerorna har mätaren justerad olika och sensorn också har olika dynamiskt omfång. Om man vill ha teckning kvar i det mätta området ska man inte gå över zon VIII. Man ska alltså ligga klart under gränsen för klippning, och det är olika i olika kameror.
Om man däremot har exempelvis en solreflex i ett solbelyst vått område av huden, kan man välja att låta det bli urfrätt vitt, exempelvis om huden är svettig, och då kan det vara bättre att spotmäta strax intill och lägga det i zon VIII och låta reflexen hamna där den hamnar. Man kan så klart också välja att dra ner exponeringen så att reflexen inte klipper, men då måste man vanligen lyfta de mörkare partierna i efterbehandlingen, på samma sätt som Nikons D-Lighting.
Det handlar alltså om att exponera åt höger och välja om man ska låta något område gå mot helt vitt, eller om man vill ha kvar teckning där. Spotmätning är den enda metod där man har kontroll över hur en mindre yta exponeras, och urfrätt vitt är i de flesta kameror i närheten av +3 på kompensationen, medan +2 fortfarande har kvar teckning. Man väljer att placera det mätta området i zon VIII genom att spotmäta det med kompensering. Vilket värde kompenseringen ska ha får man prova fram för sin kamera, eftersom det är olika på olika kameror. För de flesta av de kameror jag har använt har det legat kring +2 eller ett snäpp högre.
Så tabellen i artikeln stämmer inte generellt. Man får prova hur det blir med kameran man har.
När man spotmäter efter zon VIII i många av våra digitalkameror ska man använda +2, men vilket värde det handlar om måste man prova sig fram till, eftersom kamerorna har mätaren justerad olika och sensorn också har olika dynamiskt omfång. Om man vill ha teckning kvar i det mätta området ska man inte gå över zon VIII. Man ska alltså ligga klart under gränsen för klippning, och det är olika i olika kameror.
Om man däremot har exempelvis en solreflex i ett solbelyst vått område av huden, kan man välja att låta det bli urfrätt vitt, exempelvis om huden är svettig, och då kan det vara bättre att spotmäta strax intill och lägga det i zon VIII och låta reflexen hamna där den hamnar. Man kan så klart också välja att dra ner exponeringen så att reflexen inte klipper, men då måste man vanligen lyfta de mörkare partierna i efterbehandlingen, på samma sätt som Nikons D-Lighting.
Det handlar alltså om att exponera åt höger och välja om man ska låta något område gå mot helt vitt, eller om man vill ha kvar teckning där. Spotmätning är den enda metod där man har kontroll över hur en mindre yta exponeras, och urfrätt vitt är i de flesta kameror i närheten av +3 på kompensationen, medan +2 fortfarande har kvar teckning. Man väljer att placera det mätta området i zon VIII genom att spotmäta det med kompensering. Vilket värde kompenseringen ska ha får man prova fram för sin kamera, eftersom det är olika på olika kameror. För de flesta av de kameror jag har använt har det legat kring +2 eller ett snäpp högre.
Så tabellen i artikeln stämmer inte generellt. Man får prova hur det blir med kameran man har.
knobloch
Aktiv medlem
Precis som jag har gjort. Jag kör i princip alltid med spotmätning i ansiktet. Har aldrig läst om ETTR, känner dock igen förkortningen lite vagt, men har nog kommit fram till ungefär samma sak i praktiken. Brukar bli bra att låta exponeringsmätaren glida lite till höger om mitten, speciellt om det är solljus.
Har egentligen ingen vidare koll på exakt hur många steg det handlar om, men jag kör på RAW så det går oftast att rädda i efterhand ändå, så länge man inte klipper högdagrarna då, så klart.
Har ingen D800 utan en 7D så man får passa sig lite extra då.
Men tack för att du fick mig att googla lite på ETTR. Har förstått att tekniken är lite omstridd (efter att ha läst lite), men det är ändå kul att läsa. Kan ju också vara lite skoj att bli mer uppmärksam på hur man fotar också, kanske eventuellt bidrar till att man blir lite mer exakt med exponeringskompensationen i olika situationer istället för att bara gå på känsla, även om det går att rädda bilden i efterhand.
cocuyo
Avslutat medlemskap
Jag skulle gissa att du får en klarare bild av hur ljuset registreras av kameran om du läser "The Negative" av Ansel Adams, som är den första vettiga sammanställning som har gjorts av tekniken för zonsystemet. Det var inte Adams som kom på det, men det var han som först tecknade ner en systematisk metod för att exponera så att man får med så mycket som möjligt av motivets toner i bilden som man tar.
På hans tid gällde svartvitt och fotokemi, så i stort sett hela boken vilar på metoderna när man framkallar film eller plåtar. Det går att anpassa systemet till digitalfoto, men det skiljer lite grann, bland annat att vi inte har möjlighet att utöka det dynamiska omfånget med annat än ISO-reglaget, och att vi får störst dynamiskt omfång vid lägst ISO.
Kamerorna är i regel inte ställda för att exponera efter zon V, utan ljusmätningen ligger snarare i zon VI i de flesta, och därför finns inte så mycket höjd över vad ljusmätaren visar att man kan exponera tre steg mer i de flesta av kamerorna, utan det handlar om någonstans mellan +2 och +3. Vid exponering åt höger (ETTR) väljer man att låta det ljusaste i bilden gå näst intill klippning.
Att tro att man kan rädda en felexponerad bild bara för att man spar RAW är en alldeles för slapp inställning till exponeringen. Det går inte. Man kan inte chansa på exponeringen och få bra resultat. Om man ska ha koll på vad man gör, så väljer man ISO efter det dynamiska omfånget som man vill fånga. När man har mindre dynamiskt omfång i bilden kan man ha högre ISO inställt och alltså exponera mindre än om omfånget är stort. Det liknar ganska mycket att "pressa" film, det funkar rent praktiskt på samma sätt. Man kan alltså inte höja ISO (eller ASA för film), men man kan öka förstärkningen vid digitalfoto, och man kan öka framkallningen när man tar med film. I båda fallen minskar det dynamiska omfånget och bruset (respektive slöjan) ökar. Man använder ett högre exponeringsindex, men det har ett pris.
Vid solsken har man ofta hög kontrast och behöver använda lågt ISO. Det finns ju mycket ljus då, så det är inte något problem. Men eftersom kamerornas mätning i de flesta fall inte stämmer med det solbelysta motivet, brukar solbelysta hudtoner bli överexponerade, åtminstone på ljushyade europeer. Om man är lite pragmatisk och inte vill använda zonsystemet, kan man i stället för spotmätning och pluskompensation helt enkelt kompensera lite mot minus. Ett steg brukar räcka. Då placerar man ljusmätningen i zon V i stället för zon VI, och då fräts hudtonerna vanligen inte ut. Det är enklare för den som inte vill sätta sig in i hur det fungerar med ljusmätning och dynamiskt omfång. Det är ett enkelt sätt att få fler bilder bättre exponerade. Man får så klart ställa tillbaka kompensationen när man inte vill ha den lite mörkare bild som man får när man kompenserar med -1.
Skillnaden mellan de två förhållningssätten är att man har mer koll när man spotmäter och placerar in det man mäter i rätt zon, medan en allmän minskning av exponeringen kan vara rätt, men också kan ge mindre exponering än om man exponerar åt höger. Det går i så fall att lyfta i efterbehandlingen. En något underexponerad bild kan "räddas" i råomvandlingen. En överexponerad bild går inte att rädda.
På hans tid gällde svartvitt och fotokemi, så i stort sett hela boken vilar på metoderna när man framkallar film eller plåtar. Det går att anpassa systemet till digitalfoto, men det skiljer lite grann, bland annat att vi inte har möjlighet att utöka det dynamiska omfånget med annat än ISO-reglaget, och att vi får störst dynamiskt omfång vid lägst ISO.
Kamerorna är i regel inte ställda för att exponera efter zon V, utan ljusmätningen ligger snarare i zon VI i de flesta, och därför finns inte så mycket höjd över vad ljusmätaren visar att man kan exponera tre steg mer i de flesta av kamerorna, utan det handlar om någonstans mellan +2 och +3. Vid exponering åt höger (ETTR) väljer man att låta det ljusaste i bilden gå näst intill klippning.
Att tro att man kan rädda en felexponerad bild bara för att man spar RAW är en alldeles för slapp inställning till exponeringen. Det går inte. Man kan inte chansa på exponeringen och få bra resultat. Om man ska ha koll på vad man gör, så väljer man ISO efter det dynamiska omfånget som man vill fånga. När man har mindre dynamiskt omfång i bilden kan man ha högre ISO inställt och alltså exponera mindre än om omfånget är stort. Det liknar ganska mycket att "pressa" film, det funkar rent praktiskt på samma sätt. Man kan alltså inte höja ISO (eller ASA för film), men man kan öka förstärkningen vid digitalfoto, och man kan öka framkallningen när man tar med film. I båda fallen minskar det dynamiska omfånget och bruset (respektive slöjan) ökar. Man använder ett högre exponeringsindex, men det har ett pris.
Vid solsken har man ofta hög kontrast och behöver använda lågt ISO. Det finns ju mycket ljus då, så det är inte något problem. Men eftersom kamerornas mätning i de flesta fall inte stämmer med det solbelysta motivet, brukar solbelysta hudtoner bli överexponerade, åtminstone på ljushyade europeer. Om man är lite pragmatisk och inte vill använda zonsystemet, kan man i stället för spotmätning och pluskompensation helt enkelt kompensera lite mot minus. Ett steg brukar räcka. Då placerar man ljusmätningen i zon V i stället för zon VI, och då fräts hudtonerna vanligen inte ut. Det är enklare för den som inte vill sätta sig in i hur det fungerar med ljusmätning och dynamiskt omfång. Det är ett enkelt sätt att få fler bilder bättre exponerade. Man får så klart ställa tillbaka kompensationen när man inte vill ha den lite mörkare bild som man får när man kompenserar med -1.
Skillnaden mellan de två förhållningssätten är att man har mer koll när man spotmäter och placerar in det man mäter i rätt zon, medan en allmän minskning av exponeringen kan vara rätt, men också kan ge mindre exponering än om man exponerar åt höger. Det går i så fall att lyfta i efterbehandlingen. En något underexponerad bild kan "räddas" i råomvandlingen. En överexponerad bild går inte att rädda.
knobloch
Aktiv medlem
Tack för tipsen och det utförliga inlägget!
Min formulering avseende RAW gav kanske ett slappt intryck. Men för tydlighetens skull är jag noga med att inte överexponera, även om jag kanske inte har koll på exakt med hur många steg jag kompenserar. Klart att felmarginalen inte får vara för stor när man exponerar, men är den tillräckligt liten går det att "rädda bilden" utan att det är synbart (för mig i alla fall, bör tilläggas).
Min formulering avseende RAW gav kanske ett slappt intryck.
Men för tydlighetens skull är jag noga med att inte överexponera, även om jag kanske inte har koll på exakt med hur många steg jag kompenserar. Klart att felmarginalen inte får vara för stor när man exponerar, men är den tillräckligt liten går det att "rädda bilden" utan att det är synbart (för mig i alla fall, bör tilläggas).Peterrrrr
Aktiv medlem
cocuyo
Avslutat medlemskap
Oj det där lät komplicerat
Det är inte särskilt komplicerat.
Välj till att börja med ett motiv med hög kontrast i solljus, där du också har ett vitt solbelyst föremål. Det kan vara en målad vit yta, en vit plastmöbel eller någonting annat vitt, som är tillräckligt stort för att täcka fläcken för spotmätning i kameran.
För att ha något att jämföra med kan du börja med att ta en bild med "matrismätning" utan att kompensera. Sedan slår du över till spotmätning och ställer kompensering till +2 och mäter det vita som är solbelyst och exponerar så vid bas-ISO. Öka med tredjedels steg tills du har +3 i kompensation, och jämför sedan råfilernas värde på den vita fläcken du har mätt. Om du har en kamera med måttligt dynamiskt omfång, kommer den troligen att ha urfrätt vitt vid tre stegs kompensering. Om kameran har ovanligt stort omfång kanske den inte klipper i någon kanal vid +3.
Den högsta kompensationen där ingen kanal har gått till klippning (255) är den som kan användas för högdagermätning. i zon IX. Två tredjedelar lägre är vid gränsen för zon VIII.
Peterrrrr
Aktiv medlem
Det vart lite enklare att förstå, någon som vet hur jag ställer in det i min gamla D80?
Vilka menyer?
