elbe
Avslutat medlemskap
Och vad säger man om en sån här bild?
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1130762&target=
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1130762&target=
andra bilden
- Trådstartare elbe
- Start datum
EGW
Aktiv medlem
Nya kommentarmodet: återkommer i morgon :-D
Tack, för då blir jag först genom att kommentera med detsamma!
Alltså, killen som tagit bilden är ett geni. Han har massor av absurda bilder i sitt album, i traditionen efter Escher, kan man tycka. En ung gosse också -- och jag tycker att han bidrar med förnyelse av innebörden av vad som är fotografisk bild. Ingen dogma där inte!
Tack, för då blir jag först genom att kommentera med detsamma!
Alltså, killen som tagit bilden är ett geni. Han har massor av absurda bilder i sitt album, i traditionen efter Escher, kan man tycka. En ung gosse också -- och jag tycker att han bidrar med förnyelse av innebörden av vad som är fotografisk bild. Ingen dogma där inte!
Tomasz
Aktiv medlem
Jag älskar bilden, och många andra av hans bilder också. Så här kan det bli när fantasi, kreativitet och idérikedom får flöda fritt.
Att det inte är ett "äkta" fotografi lämnar jag därhän. Det jag uppskattar är att bildmakaren sett något, funderat en stund och sedan tänkt "hur skulle det bli om..." Sådant tänkande kan resultera i finfina grejer, även för de som avskyr manipulerade bilder.
Att det inte är ett "äkta" fotografi lämnar jag därhän. Det jag uppskattar är att bildmakaren sett något, funderat en stund och sedan tänkt "hur skulle det bli om..." Sådant tänkande kan resultera i finfina grejer, även för de som avskyr manipulerade bilder.
elbe
Avslutat medlemskap
Den här bilden är den mest kommenterade bilden med gatufoto som motivval om man gör en sökning här på FS. (länken ovan)
Som bild är den utmärkt men som fotografi tycker jag inte den är bra.
Bildkonst ja, fotokonst nej.
Var går då gränsen?
Själv är jag nog rätt så konservativ här även om jag absolut inte ligger åt dogmahållet i frågan....
Som bild är den utmärkt men som fotografi tycker jag inte den är bra.
Bildkonst ja, fotokonst nej.
Var går då gränsen?
Själv är jag nog rätt så konservativ här även om jag absolut inte ligger åt dogmahållet i frågan....
EGW
Aktiv medlem
Ja, nu för du helt enkelt fram en definitionsfråga. Du vill liksom sätta lite snävare gränser för vad du vill kalla fotokonst. För egen del tycker jag att detta är helt OK. Det här rör sig om en fritt skapande bildkonst som hämtar material från fotografier och som använder de fotografiska redskapen för att framställa den färdiga bilden – som i strikt mening inte längre är ett foto. Denna konstart borde kanske ha ett eget namn.
Om man är rigid skulle man kanske säga att den konsten inte riktigt hör hemma på fotosidan. Men personligen föredrar jag nog att det är tillräckligt högt i tak för att den ska få finnas här.
Sedan så är det ju en lång och glidande skala mellan dogmafoto (där har vi fått ett effektivt ord för en av ytterligheterna) till den helt artificiella, fotobaserade bildkonst som vi nu diskuterar. Där finns massor av mellanlägen, beroende på hur mycket manipulation som ingår. Och med manipulation menar jag då inte bara teknisk manipulation av bilden, utan också manipulation av fotosituationen – som med vargbilden vi diskuterar i den första tråden.
arthurn
Avslutat medlemskap
Jag ser superlativ som "geni", någon älskar bilden, och någon tycker den är bra. Men jag ser inget om vad ni tycker att den kommunicerar. Vad säger den er? Ni vill ha den på väggen hemma (?) men ni får inga känslor eller tankar när ni ser den? Eller?
Jag vet inte själv om jag känner något eller tänker på något speciellt när jag ser den, och jag har ändå tittat på den flera gånger tidigare.
Min tankar går också till Escher, samt till Rob Gonsalves, t ex "Still waters" (en sjö byggs genom att speglar placeras ut) och "Here comes the flood". Jag tycker om dem också, men jag vet inte vad jag ska säga mer. De är fantasirika och färgsprakande målningar, medan Erik Johanssons bild förstås är mer fotografiskt realistisk. Jag får stanna upp och tänka lite, det är en behållning i alla fall.
Jag vet inte själv om jag känner något eller tänker på något speciellt när jag ser den, och jag har ändå tittat på den flera gånger tidigare.
Min tankar går också till Escher, samt till Rob Gonsalves, t ex "Still waters" (en sjö byggs genom att speglar placeras ut) och "Here comes the flood". Jag tycker om dem också, men jag vet inte vad jag ska säga mer. De är fantasirika och färgsprakande målningar, medan Erik Johanssons bild förstås är mer fotografiskt realistisk. Jag får stanna upp och tänka lite, det är en behållning i alla fall.
Tomasz
Aktiv medlem
Bra fråga. Jag brukar själv fråga efter syfte och budskap i bilder. Men här blev jag nog så betagen att jag glömde bort det
Det finns ju öppna och slutna bilder, och jag kallar den här öppen. Öppen för betraktarens fantasi att ta vid där bildskaparen lämnat av.
Men budskapet kan ju vara "titta vad man kan göra om man fantiserar lite".
Det finns ju öppna och slutna bilder, och jag kallar den här öppen. Öppen för betraktarens fantasi att ta vid där bildskaparen lämnat av.
Men budskapet kan ju vara "titta vad man kan göra om man fantiserar lite".
EGW
Aktiv medlem
Bilden är surrealistisk. Vad känner man inför en surrealistisk bild? För mig rör det sig om känslor som är mycket annorlunda än inför en skicklig och känslig porträttbild, ett fagert och stämningsfullt landskap eller kanske en ståtlig varg i språnget. Något är det förstås jag känner, annars skulle jag inte säga att konstnären är ett geni. Men jag vet inte om jag försökt sätta ord på de känslorna. Det är ett slags fascination, den saken är klar. En fascination över att liksom se en verklighet bortom den vardagliga (även om den bara är föreställd). Något av detsamma som jag kan känna inför en välskriven science-fiction-berättelse.
Vårt språk innehåller inte på något sätt ett tillräckligt antal ord för att enkelt och träffande beskriva alla de olika känslor man kan ha. Så att verkligen sätta ord på alla dessa känslor, det blir en poets uppgift. Jag är rädd att jag inte har tillräckligt med poetisk ådra för att gå i land med uppgiften
Vårt språk innehåller inte på något sätt ett tillräckligt antal ord för att enkelt och träffande beskriva alla de olika känslor man kan ha. Så att verkligen sätta ord på alla dessa känslor, det blir en poets uppgift. Jag är rädd att jag inte har tillräckligt med poetisk ådra för att gå i land med uppgiften
Maverick
Aktiv medlem
Personligen betraktar jag inte denna bild som fotografi och det blir därför lite svårt att ha ett fotografisk samtal om den. Fotografi är bara ett verktyg killen använder i det som jag skulle kalla bild. Om det har jag egentligen inga åsikter lika lite som jag lägger mig i vilka penslar en målare använder.
/Maverick
/Maverick
Graal
Avslutat medlemskap
Ja ni ser, det är svårt att bedriva ett fotografiskt samtal när vi inte ens är överens om vad ett fotografi är för nåt. Kanske är det bättre att kalla den här tråden: Samtal kring bilder, så blir det inga utsvävningar kring definitioner.
Vad gäller bilden, så är den strikt formässig i miljön. Alla linjer går mot en punkt. Men något bryter den perfekta estetiken, så att man kommer in i andra funderingar. En människa kommer "ivägen" och vill lägga en spegel på gatan. Den hårda stenen blir istället till en reflektion. Bildmakaren vill kanske att vi ska reflektera lite grand över livet, istället för att vara "stendöda"?
Bilden har likheter med Paul Klees berömda verk "Viaduktens revolution", som tolkas som en protest mot nazismens stela och strikta maktutövande. Bropelarna gör uppror mot likriktningens politik och vandrar iväg, till synes helt utan ordning, och iklädda allehanda afäger.
Vad gäller bilden, så är den strikt formässig i miljön. Alla linjer går mot en punkt. Men något bryter den perfekta estetiken, så att man kommer in i andra funderingar. En människa kommer "ivägen" och vill lägga en spegel på gatan. Den hårda stenen blir istället till en reflektion. Bildmakaren vill kanske att vi ska reflektera lite grand över livet, istället för att vara "stendöda"?
Bilden har likheter med Paul Klees berömda verk "Viaduktens revolution", som tolkas som en protest mot nazismens stela och strikta maktutövande. Bropelarna gör uppror mot likriktningens politik och vandrar iväg, till synes helt utan ordning, och iklädda allehanda afäger.
Graal
Avslutat medlemskap
Jag menar inte det, nej. Men om vi ska föra ett fotografiskt samtal bör vi väl vara eniga om vad ett fotografi är för nåt, annars blir det som här, att diskussionen handlar om det istället för bilden. Ta därför och bestäm vad som kan diskuteras, eller lägg ner tråden.
Vad gäller bilden skulle jag vilja tillägga att de kommentarer som hittills gjorts på den, mest verkar handla om tekniken och estetiken. Inte hur man tolkar bilden. och det är väl ganska symptomatsiskt på hur majoritéten av medlemmarna här ser på fotografi. Fotografi är för de flesta ren estetik och teknik, ingening annat. Eller har jag fel?
Maverick
Aktiv medlem
Okej, jag förstår, tror jag. :O)
Håller med om andra stycket dock, tror i själva verket att det är en av orsakerna till att det länkades till denna bild i första läget.
Men då tycker jag fortfarande att det är det "fotografiska samtalet" vi efterlyser och inte samtal om bild. Utifrån det blir det svårt att diskutera kring den länkade bilden eftersom den är så mycket annat än enbart fotografi. Jag får också svårt att tolka en imaginär bild utifrån en enda bild. Min analys skulle antagligen handla mer om mig själv än om upphovsmannens ambitioner med bilden.
Diskussionen skulle förvisso kunna fortgå kring hur vi ser på att fotografi används som delverktyg för att skapa helt imaginära bilder. I mångt och mycket så arbetar t ex reklamindustrin på samma sätt som upphovsmannen till den länkade bilden. Som bildjournalist kanske vi muttrar lite över det då vi kan tycka att de sabbar en trovärdighet som vi mer eller mindre haft gratis tidigare.
/Maverick
EGW
Aktiv medlem
Detta är ett sätt att analysera och tolka en bild, förvisso. Men inte ett sätt jag själv spontant skulle tänka på. Det är ju saker jag ser direkt i bilden, ett sätt att med ord beskriva den bild jag ser utan orden. Sedan när vi kommer till ett eventuellt budskap i bilden, då är det en annan sak. Har den något budskap, eller är det betraktaren som tolkar in ett sådant budskap?
Kanske har bildmakaren haft tankar av det beskrivna slaget, kanske inte. Jag har pratat med en konstnärsvän om sådana ting, och han konstaterade stillsamt att de som analyserade hans konst lade föreställningar och tankar i den som han själv aldrig någonsin haft en tanke på. Han var inte kritisk till det, utan menade att det var uppenbart en bild hade olika betydelse för var och en, inklusive konstnären själv. Han tyckte nog inte heller att det var vitkigt att någon förstod och tog till sig något särskilt budksap som han eventuellt själv lagt i bilden. Att den talade till åskådaren på något sätt var bestämt helt tillräckligt för honom.
Jag får återgå till något av det jag sagt tidigare: en surrealisitks bild som denna väcker förvisso känslor hos mig och en stor fascination, men dessa känslor är helt bortom ord och analys.
