ANNONS
Annons

Analogt eller digitalt

Produkter
(logga in för att koppla)
Kodachrome är mycket känslig för ljusblekning. Det räcker med ett par månader framme i ljus för att man ska se att bilderna har blekts. Att visa Kodachromedior i en projektor, där räcker det med ett par minuters sammanlagd visningstid för att man ska kunna mäta en färgändring och några minuter till för att det ska vara lätt att se att bilderna blekts. Förvaras de mörkt håller Kodachrome betydligt bättre än E-3, E-4 och E-6 filmer. Sådana filmer måste förvaras mörkt och kallt för att de ska överleva länge.

Helt rätt! Tack för påpekandet.
 
För mig är digital och filmfotografi helt väsenskilda tekniker (från det att man tagit bilden). Digitalfotografi innebär efter bildtagningen framför allt arbete framför datorn. Detta är ur mitt perspektiv tråkigt och ointressant (som det lätt blir när man har det som levebröd... ). Att jobba i mörkrummet däremot är fascinerande, det handlar om skapande och födsel. Den här känslan överförs för min del till fotograferingssituationen och -ögonblicket. Alltså är filmfotografering FÖR MIG överlägsen digital.
 
För mig är digital och filmfotografi helt väsenskilda tekniker (från det att man tagit bilden). Digitalfotografi innebär efter bildtagningen framför allt arbete framför datorn. Detta är ur mitt perspektiv tråkigt och ointressant (som det lätt blir när man har det som levebröd... ). Att jobba i mörkrummet däremot är fascinerande, det handlar om skapande och födsel. Den här känslan överförs för min del till fotograferingssituationen och -ögonblicket. Alltså är filmfotografering FÖR MIG överlägsen digital.

Den enda vettiga beskrivningen på varför analog fotografi kan vara bättre för vissa fotografer. Att försöka bevisa att analog ELLER digital fotografi skulle vara bättre ur teknisk synpunkt faller om man inte sätter upp kriterier på vad man menar med bättre.
 
60 år gammal bälgkamera jämfört med en modern Canon digital kompaktkamera:

http://farm7.staticflickr.com/6218/7004764313_bf06ab975a_o.jpg

Jämförelsen haltar något, eftersom bilden tagen på film är en inskannad kopia, medan digitalkamerans bild är direkt ur kameran, och formaten på negativet och sensorn är olika. Men för att få samma bildkvalitet med en digitalkamera så måste man betala över 20.000 kr jämfört med de få hundralappar jag gav för bälgkameran.

Digitala bilder kan dras upp i mycket större format med god bibehållen bildkvalitet än analoga eftersom det inte syns någon kornighet. Och eftersom upplösningen/detaljåtergivningen och skärpan med dagens kameror är avsevärt mycket bättre än för motsvarande bildformat med film.

Större digitala bilder än en viss storlek måste genomgå konstgjord behandling i datorn för att inte bilden skall bli full av små fyrkanter. Så skall de behandlas vidare i datorprogram för att få bort det fula elektroniska bruset.

Filmkorn är däremot vackert, men de behöver inte bli framträdande vid stora förstoringar om man använder mellan- eller storformat. Ofta väljer man en viss film eftersom man gillar kornet i den filmen, t.ex. Tri-X eller HP5+. Visst finns det plug-ins till bildbehandlingsprogram som imiterar olika typer av filmkorn på digitala bilder, men i alla fall jag tycker att det är fejk.

Man kan välja filmsort efter behov och känsla. Kanske jag tycker att jag vill ha Tri-X efter hur jag gillar hur högt gräs ser ut med den filmen i kombination med hudtoner. Med en sensor är man låst till hur de fyrkantiga pixlarna på den fungerar. Jag har olika känslor kopplade till olika filmsorter, men inga känslor alls till sensorn i min digitalkamera.

Objektiven till digitalkameror (liksom till sentida spegelreflexer för film) är ganska anonyma och tråkiga jämfört med de konstnärliga objektiven för film, som Heliar/Dynar, Dagor, Amatar och Petzval. En zoom från Canon är säkert bra, men inget man räknar in i njutningen av upplevelsen.

Digitalt har så klart sina fördelar. Det är snabbt och enkelt, kul att leka med i datorn och lätt att visa upp för omvärlden via internet.

Det är lite som att spela en violinsonat på en analog Stradivarius jämfört med att spela den på en digital synt. Det blir resultat med båda, men olika känsla. Vilken känsla man föredrar är förstås subjektivt.
 
För mig är digital och filmfotografi helt väsenskilda tekniker (från det att man tagit bilden). Digitalfotografi innebär efter bildtagningen framför allt arbete framför datorn. Detta är ur mitt perspektiv tråkigt och ointressant (som det lätt blir när man har det som levebröd... ). Att jobba i mörkrummet däremot är fascinerande, det handlar om skapande och födsel. Den här känslan överförs för min del till fotograferingssituationen och -ögonblicket. Alltså är filmfotografering FÖR MIG överlägsen digital.

En fullkomligt rationell och rimlig anledning till att föredra filmfotografering, men jag gissar att du inte vuxit upp i mörkrummet.

Jag tillbringade vääääldigt många timmar i mörkrum under tonåren, och tycker nu att det är fantastiskt skönt att kunna göra all bildbehandling med en dator, trots att jag har arbete vid datorn som levebröd.
 
Jag tycker helt enkelt att det är kul att någon gång ibland ta en rulle svartvitt.
Sedan ladda dosan i mörkrumssäck hemma i köket. När filmen har torkat så fotograferar jag den med makrobjektiv. Det digitala mörkrummet är förträffligt för att locka fram gradiation och olika nyanser av grått.
Förmodligen går det att "fejka" fram liknande resultat genom att simulera svartvit fillm från DSLR men det är i så fall inte min tekopp.

Kanske blir det någon 120-rulle dia också framöver i Rolleiflexen från 1951.
 
Det är lite som att spela en violinsonat på en analog Stradivarius jämfört med att spela den på en digital synt. Det blir resultat med båda, men olika känsla. Vilken känsla man föredrar är förstås subjektivt.

- men att påstå att den analoga versionen på något sätt skulle vara bättre än den moderna digitala är ju ren nonsens ;)
 
Det finns flera fördelar med att fota analogt.

1. Man tar det lugnt och samlar ihop sig på ett mycket behagligare sätt, ursäkta uttrycket "-Man fuskar sig inte igenom bilden" Det jag menar är att man får lov att stanna upp och fundera på komposition, värden m.m på ett mer innehållsrikt sätt. Inget ont om Digitalt.

2. Man jag behöver inte sitta med bilderna, det betyder att jag behöver inte sitta i timmar och redigera bilderna så dom ser någolunda bra ut (fotar uteslutande bara RAW).
Film blir det som det blir och man är nöjd med det. allafall jag. Det dynamiska omfånget eller rättare sagt digitalkameran klarar inte av att fånga mjuka övergångar från mörka till ljusa partier bättre än film. (Helt min egen uppfattning) på ett natuligt sätt.

3. Digitalkameran har gjort att mitt fotointresse har avtagit. Beror kanske på det släntrianmässiga fotande det medför. Bilderna man tar betyder ingenting för mig själv, det tvingar mig inte att reflektera och annalysera mitt intresse.

Jag har övergått från film till digitalt till film igen. Och känner nu en sprudlande glädje med foto igen!
 
Jag har övergått från film till digitalt till film igen. Och känner nu en sprudlande glädje med foto igen!

Alla dessa vs.-trådar om analogt eller digitalt borde sluta i ett konstaterande att man fotograferar bäst med den metod som man känner en sprudlande glädje inför. Om det är analog fotografi fotograferar man med film, är det digital fotografi så tar man fram kameran med en sensor i. Att försöka slå varandra i huvudet med att den ena tekniken är bättre än den andra slutar ju alltid i något som mera påminner om småpojkars gnabbande om vems farsa som är starkast eller bäst.

Man blir bäst med den teknik som man behärskar, gillar och känner sig trygg med.
 
Alla dessa vs.-trådar om analogt eller digitalt borde sluta i ett konstaterande att man fotograferar bäst med den metod som man känner en sprudlande glädje inför. Om det är analog fotografi fotograferar man med film, är det digital fotografi så tar man fram kameran med en sensor i. Att försöka slå varandra i huvudet med att den ena tekniken är bättre än den andra slutar ju alltid i något som mera påminner om småpojkars gnabbande om vems farsa som är starkast eller bäst.

Man blir bäst med den teknik som man behärskar, gillar och känner sig trygg med.

Jag skulle vilja tillägga att det gäller i stort sett alla vs. trådar
 
Jag skulle vilja tillägga att det gäller i stort sett alla vs. trådar

Visst är det så. Jag läser dessa infekterade debatter om vilken kamera som är bäst och sedan kollar man de bilder som respektive fotografer lägger upp. Då tänker jag alldeles för ofta att om de lärde sig att använda den utrustning de har skulle resultatet bli så mycket bättre.

Göran Segeholm har startat att lägga ut nya avsnitt i sin podcast http://bildradion.se. I det senaste avsnittet snackar han med Mattias på Moderskeppet om skillnaden mellan kunskap och färdigheter.

Stefan
 
Alla dessa vs.-trådar om analogt eller digitalt borde sluta i ett konstaterande att man fotograferar bäst med den metod som man känner en sprudlande glädje inför. Om det är analog fotografi fotograferar man med film, är det digital fotografi så tar man fram kameran med en sensor i. Att försöka slå varandra i huvudet med att den ena tekniken är bättre än den andra slutar ju alltid i något som mera påminner om småpojkars gnabbande om vems farsa som är starkast eller bäst.

Man blir bäst med den teknik som man behärskar, gillar och känner sig trygg med.

Jag använder mina digitala kameror oftast. Helt enkelt för att det är bekvämast, och resultatet är oöverträffat jämfört med film, åtminstone jämfört med vad jag kan åstadkomma med film.

Men sen är det ju så jäkla kul att sätta en rulle film i en gammal bälgkamera från 1930-talet och metodiskt ta några bilder. (För några bilder är vad det blir med en 6x9cm-kamera som man får ut 8 bilder på en rulle med). Det är en helt annan upplevelse jämfört med att fotografera med digitalkameran som kan spara flera hundra bilder på ett minneskort och som kan exponera många bilder per sekund.

Det är rätt så olika saker att syssla med. Båda är roliga och kräver helt olika förberedelser, både i omfattning och tid.
 
Det finns en stor fördel med analogt enligt mig: kamerorna. Känslan i ett mekaniskt mästerverk från filmtiden kan inte jämföras med dagens kameror. Och ja, detta gäller lika mycket de plastiga instegsmodellerna som proffsmodellerna med lite mer metall i höljet.

Glad fotograf fotograferar mer, och jag blir glad av att använda vissa analoga kameror. För digitala motsvarigheter blir jag ofta irriterad över att inte kunna göra som jag vill eller är van vid.

Det finns ju försök att skapa retrokameror, men dessa visar sig mer än sällan att vara halvhjärtade försök som mer försöker locka dem som vill se retro ut, än de som vill arbeta retro.
 
Tvärtom. Analogt mörkrumsarbete är inte bara mycket dyrare än digitalt utan kräver också mycket mer tid och koncentration.

Du jämför lite fel, i alla fall när det gäller svartvitt. Mörkrumsarbetets resultat (och framför allt mål) är en bild på papper. Använder du fiberpapper och rena standardmetoder får du en högkvalitétsprint som håller i 100 år. Gör du lite extra med sköljmetoder och toning håller bilden minst dubbelt detta. En digital fil med samma kvalitét måste skrivas ut på material och med skrivare/bläck som (om du gör det själv) kostar minst lika mycket som kostnaden att ta fram motsvarande bild i mörkrummet. Lämnar du in till firma för att få denna högkvalitesprint utskriven kostar det flerdubbelt mot att göra bilden i mörkrummet själv. Det är den jämförelsen du ska göra. Färg vill jag däremot inte uttala mig om.
 
Det finns flera fördelar med att fota analogt.

3. Digitalkameran har gjort att mitt fotointresse har avtagit. Beror kanske på det släntrianmässiga fotande det medför. Bilderna man tar betyder ingenting för mig själv, det tvingar mig inte att reflektera och annalysera mitt intresse.

Jag har övergått från film till digitalt till film igen. Och känner nu en sprudlande glädje med foto igen!

Intressant! Jag tycker precis som du - fast tvärtom.
Digitaltekniken har väckt mitt fotointresse till liv igen. Främst tror jag att det beror på att jag får bättre resultat med mindre arbete med digital teknik än analog. För mig är det slutresultatet som är det viktigaste inte själva fotograferandet i sig.
Möjligen är det därför som åsikterna om digitalt vs. analogt går så vitt isär och man kanske skulle kunna generalisera så här:
  • Om det är känslan och fotograferandet i sig som är viktigast - välj analogt
  • Om det är slutresultatet som är viktigast och fotgraferandet bara är ett sätt at nå målet - välj digitalt
 
  • Om det är känslan och fotograferandet i sig som är viktigast - välj analogt
  • Om det är slutresultatet som är viktigast och fotgraferandet bara är ett sätt at nå målet - välj digitalt

Slutresultatet är ju objektivt. Ett slutresultat behöver inte se extremt skarpt eller artificiellt ut t.e.x som det gör med det flesta Dlsr lite överbearbetat i många fall (inget ont i det)
Ett slutresultat skall ju speglas i fotografens vision. Då spelar det ingen roll om det är analogt eller digitalt.
Det jag menar med att gå tillbaka till film igen, är att fly undan den hetts som marknaden skapar inom det digitala fotograferandet. En tjusning som håller på att dö!
Jag kommer att hålla på med båda medier så länge intresset finns. :)

.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar