Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
26 April skrev Kristoffer Ahlström:
Därför har svenskarna blivit ett bekvämt och fuskande folk
De som prenumererar på den kan läsa den här:
Kristofer Ahlström: Svenskarna ett bekvämt och fuskande folk - DN.SE
"På frågan om vad svenskarna tycker om att göra svarade en majoritet – 56 procent – att deras största intresse är att ”göra ingenting”.
2001 låg den siffran på 30 procent, och på 21 procent 1970."
"Jag ser det när folk i min närhet löser korsord med blyertspennan i ena handen och Kryssakuten på mobilen i den andra. Jag tänker på det när en bekant berättar att han tröttnat på att tänka ut godnattsagor till sitt barn, och funnit ett mer praktiskt sätt: han skriver in några promptar i Chat GPT och låter AI:n skräddarsy en saga åt honom.
”Känns det inte konstigt att bara läsa innantill så där?” frågade jag.
”Jo, jag hoppas det kommer en uppläsningsfunktion snart”, svarade han."
"
Men man undrar ju. Det är en sak att använda teknik för att effektivisera sysslor på jobbet och frigöra ledig tid. Men om vi maskar eller fuskar även under ledigheten – om även korsordslösandet och sagostunden läggs ut på digital entreprenad – så är frågan vad som blir kvar? Varje organism väljer den enklaste vägen till överlevnad, men det är genom motstånd vi utvecklas.
Det hela måste ändå betraktas som en tillbakagång. I den gamla tidens aristokrati var slappandet upphöjt till konstform. Med dagens höga standard har vi varvat historien och hamnat där igen: snart är alla i den svenska medelklassen dekadenta aristokrater som inte ens orkar förströ sig själva." (slut citat)
Folk fuskar med apphjälp för att tydligen vinna ett "badlakan". Det är faktiskt humor.
Apropå att låta AI låta Bing Copilot skriva ihop en saga att läsa för barnbarnen så kan jag meddela att det går finfint, men den blir ju inte alls som min gamla lärarkompis non-stop-berättelser om gängkriminella Hacke Brytmejsel, Hästansiktet och Belladonnas eviga försök att gäcka polisen "Snuten". Hans fru som var stark feminist tyckte dock att Belladonna som var glädjeflicka och jobbade "med att göra farbröder glada" inte direkt var en lämplig figur för deras då 4-5 år gamla dotter. Hon skulle nog fördragit min historia kanske:
Sagan om Elsa och Erik och när de gick vilse
Det var en gång två syskon, en flicka och en pojke, som hette Elsa och Erik. De var ute på en promenad i skogen med sin familj när de plötsligt såg en vacker fjäril som flög iväg. De två barnen blev så fascinerade av fjärilen att de följde efter den utan att märka att de hade tappat bort sin familj.
Snart insåg de att de var vilse och försökte hitta tillbaka, men de visste inte längre åt vilket håll de skulle gå. Skogen blev allt mörkare och de blev alltmer rädda. Men så såg de en liten fågel som flög framför dem och de bestämde sig för att följa efter den.
Efter en stund hittade de en glänta där det fanns en liten bäck och de kände sig trygga. De byggde en liten koja av grenar och löv och Elsa plockade bär och svamp som de åt till middag. De sov gott den natten under stjärnorna och när de vaknade på morgonen hörde de ljudet av en flod.
De följde ljudet och snart hittade de en stor flod som ledde tillbaka till civilisationen. De blev överlyckliga när de såg sin familj som letat efter dem hela natten. De kramades om varandra och lovade att aldrig gå vilse i skogen igen.
… men höll de sitt löfte att aldrig mer gå vilse i skogen? (frågade jag)
Det är upp till fantasin att avgöra om Elsa och Erik höll sitt löfte att aldrig gå vilse i skogen igen. Men förhoppningsvis så lärde de sig en viktig läxa om att vara försiktiga och uppmärksamma när man är ute och vandrar i naturen, och att alltid ha någon med sig eller berätta för någon var man tänker gå.
Därför har svenskarna blivit ett bekvämt och fuskande folk
De som prenumererar på den kan läsa den här:
Kristofer Ahlström: Svenskarna ett bekvämt och fuskande folk - DN.SE
"På frågan om vad svenskarna tycker om att göra svarade en majoritet – 56 procent – att deras största intresse är att ”göra ingenting”.
2001 låg den siffran på 30 procent, och på 21 procent 1970."
"Jag ser det när folk i min närhet löser korsord med blyertspennan i ena handen och Kryssakuten på mobilen i den andra. Jag tänker på det när en bekant berättar att han tröttnat på att tänka ut godnattsagor till sitt barn, och funnit ett mer praktiskt sätt: han skriver in några promptar i Chat GPT och låter AI:n skräddarsy en saga åt honom.
”Känns det inte konstigt att bara läsa innantill så där?” frågade jag.
”Jo, jag hoppas det kommer en uppläsningsfunktion snart”, svarade han."
"
Men man undrar ju. Det är en sak att använda teknik för att effektivisera sysslor på jobbet och frigöra ledig tid. Men om vi maskar eller fuskar även under ledigheten – om även korsordslösandet och sagostunden läggs ut på digital entreprenad – så är frågan vad som blir kvar? Varje organism väljer den enklaste vägen till överlevnad, men det är genom motstånd vi utvecklas.
Det hela måste ändå betraktas som en tillbakagång. I den gamla tidens aristokrati var slappandet upphöjt till konstform. Med dagens höga standard har vi varvat historien och hamnat där igen: snart är alla i den svenska medelklassen dekadenta aristokrater som inte ens orkar förströ sig själva." (slut citat)
Folk fuskar med apphjälp för att tydligen vinna ett "badlakan". Det är faktiskt humor.
Apropå att låta AI låta Bing Copilot skriva ihop en saga att läsa för barnbarnen så kan jag meddela att det går finfint, men den blir ju inte alls som min gamla lärarkompis non-stop-berättelser om gängkriminella Hacke Brytmejsel, Hästansiktet och Belladonnas eviga försök att gäcka polisen "Snuten". Hans fru som var stark feminist tyckte dock att Belladonna som var glädjeflicka och jobbade "med att göra farbröder glada" inte direkt var en lämplig figur för deras då 4-5 år gamla dotter. Hon skulle nog fördragit min historia kanske:
Sagan om Elsa och Erik och när de gick vilse
Det var en gång två syskon, en flicka och en pojke, som hette Elsa och Erik. De var ute på en promenad i skogen med sin familj när de plötsligt såg en vacker fjäril som flög iväg. De två barnen blev så fascinerade av fjärilen att de följde efter den utan att märka att de hade tappat bort sin familj.
Snart insåg de att de var vilse och försökte hitta tillbaka, men de visste inte längre åt vilket håll de skulle gå. Skogen blev allt mörkare och de blev alltmer rädda. Men så såg de en liten fågel som flög framför dem och de bestämde sig för att följa efter den.
Efter en stund hittade de en glänta där det fanns en liten bäck och de kände sig trygga. De byggde en liten koja av grenar och löv och Elsa plockade bär och svamp som de åt till middag. De sov gott den natten under stjärnorna och när de vaknade på morgonen hörde de ljudet av en flod.
De följde ljudet och snart hittade de en stor flod som ledde tillbaka till civilisationen. De blev överlyckliga när de såg sin familj som letat efter dem hela natten. De kramades om varandra och lovade att aldrig gå vilse i skogen igen.
… men höll de sitt löfte att aldrig mer gå vilse i skogen? (frågade jag)
Det är upp till fantasin att avgöra om Elsa och Erik höll sitt löfte att aldrig gå vilse i skogen igen. Men förhoppningsvis så lärde de sig en viktig läxa om att vara försiktiga och uppmärksamma när man är ute och vandrar i naturen, och att alltid ha någon med sig eller berätta för någon var man tänker gå.