Annons

Active D-Lighting

Produkter
(logga in för att koppla)
I och med D90 finns ju även extra high ADL. Jag anser fortfarande att funktionen skall användas med förnuft och försíktighet då bruset ökar tydligt i skuggorna vid annat än de lägsta ISO-talen. Förhoppningsvis fungerar Auto-läget som tänkt så att även ADL Off tillämpas.
 
Jobbar 'Fyllnadsljus' i ACR på samma sätt som ADL?

Per

Active D-Lighting är en funktion i kameran som dels påverkar tonkurvan (komprimering), dels (vid ADL normal och hög) exponeringen dvs slutartiden.

Funktioner som D-Lighting, Fill-Light, Shadow-highlight korrigerar skuggor och högdagrar i efterhand.

Huruvida det är bäst att göra denna typ av justering direkt eller i efterhand kan ju diskuteras.
 
En stilla undran: varför lär sig bara inte folk hur kurvor fungerar?
Om man vill fotografera i JPG så "förstör" man bilden genom att applicera en kurva som höjer lågdagrarna. Med D-lighting så sparas bilden med höjd lågdager redan i kameran, vilket naturligtvis är fördelaktigt.

Jag har efter lite testande dragit slutsatsen att kameran exponerar "så högt det går" när man använder D-lighting. Det vill säga, den klipper inte den ursprungliga råfilen lika hårt i högdagern. JPG-renderingen liknar mer det man gör när man backar exponeringen lite i efterhand i en råkonverterare, samtidigt som man "höjer tillbaka" skuggorna till den nivå som bilden hade från början. På så sätt tycks kameran utnyttja bilddatan effektivare, men paradoxalt nog så kan man blåsa ut högdagrarna eftersom man ligger mer på gränsen till vad som är möjligt att rädda.

Kort och gott så exponerar kameran ett uns rikligare och "backar" högdagrarna till den nivå de annars skulle hamnat på, utan D-lighting. Inte alltid positivt, men ofta med mycket bra resultat vad jag kan se.
 
Om man vill fotografera i JPG så "förstör" man bilden genom att applicera en kurva som höjer lågdagrarna. Med D-lighting så sparas bilden med höjd lågdager redan i kameran, vilket naturligtvis är fördelaktigt.

Jag har efter lite testande dragit slutsatsen att kameran exponerar "så högt det går" när man använder D-lighting. Det vill säga, den klipper inte den ursprungliga råfilen lika hårt i högdagern. JPG-renderingen liknar mer det man gör när man backar exponeringen lite i efterhand i en råkonverterare, samtidigt som man "höjer tillbaka" skuggorna till den nivå som bilden hade från början. På så sätt tycks kameran utnyttja bilddatan effektivare, men paradoxalt nog så kan man blåsa ut högdagrarna eftersom man ligger mer på gränsen till vad som är möjligt att rädda.

Kort och gott så exponerar kameran ett uns rikligare och "backar" högdagrarna till den nivå de annars skulle hamnat på, utan D-lighting. Inte alltid positivt, men ofta med mycket bra resultat vad jag kan se.

Många ord för det jag kallar komprimerad tonkurva.
 
En stilla undran: varför lär sig bara inte folk hur kurvor fungerar?

Därför att ADL inte är detsamma som en customkurva. Customkurvor har ingen effekt på slutartiden vilket ADL har.

Alla tonkurvor, förvalda eller inlagda, kan påverkas genom ADL. De olika bildstilarna är en kombination av tonkurvor och färgprofiler. På dessa kan sedan ADL tillämpas.

Jag vill se dig lägga upp en sida vid sida jämförelse där en rawkonverterad fil som behandlats med kurvor ger samma utseende på filen som en vilken tagits med ADL. Blir det samma bett/definition och mellantonskontrast i båda filerna eller ser du någon skillnad?
 
Senast ändrad:
Många ord för det jag kallar komprimerad tonkurva.
Tja, men det ordet tycker jag är ganska missvisande. Att komprimera tonkurvan kan ju rent tekniskt vara ekvivalent med att höja kontrasten;-) Men jag förstår vad du syftar på; man klämmer in mer omfång i samma befintliga "utrymme" i bildfilen. Således en slags kompression rent signalmässigt, men den behöver nog förklaras med många ord för att den oinsatte ska begripa vad det handlar om:) Hur som helst så funkar det väldigt bra överlag. Jag tycker att JPG-filerna från D700 med D-lighting satt till "normal" ger betydligt trevligare resultat än D200, till exempel. Bilderna ser ut mer som man såg motivet med ögat.
 
Tja, men det ordet tycker jag är ganska missvisande. Att komprimera tonkurvan bör ju rent tekniskt vara ekvivalent med att höja kontrasten;-) Men jag förstår vad du syftar på; man klämmer in mer omfång i samma befintliga "utrymme" i bildfilen. Således en slags kompression rent signalmässigt, men den behöver nog förklaras med många ord för att den oinsatte ska begripa vad det handlar om:) Hur som helst så funkar det väldigt bra överlag. Jag tycker att JPG-filerna från D700 med D-lighting satt till "normal" ger betydligt trevligare resultat än D200, till exempel. Bilderna ser ut mer som man såg motivet med ögat.

Ja, ADL höjer mellantonkontrasten och ger en fil med upplevt bättre definition.

Det är skillnad på att sänka kontrasten i bildkontrollen för att bättra på det upplevda kontrastomfånget och att nyttja ADL. Det förra (särskilt i kombination med +1 i ljusstyrka) tenderar att ge kontrastfattiga bilder med mindre mättade färger. ADL ger istället ett upplevt bättre kontrastomfång samtidigt som mellantonskontrasten och färgmättnaden förbättras. Priset är ökat brus.

Gör ett bracketing av tex tre alternativa exponeringar (som läggs samman som bildöverlägg i kameran eller i Photoshop) eller en multiexponering i kameran med respektive utan ADL och jämför resultatet.

Just kombinationen ADL och multiexponering är en kraftfull metod för att förbättra bildkvaliteten på statiska motiv.
 
Senast ändrad:
Jag brukar vara konservativ när det gäller nya funktioner som man klarat sig utan tidigare, men när det gäller ADL så var skillnaden så uppenbart mycket bättre än med den avslagen att det inte gick att blunda för, numera är jag en förespråkare för ADL, det ger ju kameran ett betydligt större dynamiskt område, i allafall upplevs det precis så.

/kent
 
Senast ändrad:
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.