7D - problem med skärpan

[Youschi]

Självklart ska de inte kalibreras mot varandra, utan mot en referens, annars blir varje fotografs utrustning unik. Vad jag försöker säga är att ett objektiv som är rätt kalibrerat är förutsägbart och kan hanteras av kamerans mikrojustering. Allt kameran kan göra är att skicka autofokusen till den position som anses vara i fokus. Problemet är att objektiven inte är tillräckligt noga kalibrerade, därför är inte läge x på fokusmotorn skarpt för alla avstånd med samma brännvidd.

Låt oss ta ett 70-200mm objektiv, mekaniska toleranser mm gör att det inte är kalibrerat.

• Vid 70mm är läge 50 på stegmotorn kamerans närgräns och steg 20000 oändligheten.
• Vid 100mm är läge 120 närgräns och 19500 oändligheten
• vid 200mm är värdena 200 och 18000

I ett diagram skulle X var avståndet till objektet och Y läget på stegmotorn för skärpa. Rita ett antal linjer som vart och ett motsvarar en brännvidd. Är linjerna parallella eller t o m på varandra, är objektivet kalibrerat, har de olika vinkel (derivata) är det okalibrerat.

Detta skulle innebära att autofokusen inte skulle få bilden skarp när den antar att fokus är 9000 vid alla brännvidder utom säg 100mm för ett motiv som är 10m bort. Alla "kurvor" kan också ligga fel och därmed blir inget skarpt.

När objektivet är kalibrerat är värdena för de tre exemplen ovan samma, eller kan av kameran beräknas med hjälp av en konstant uträknad från brännvidden. Allt beroende på hur det är konstruerat. Det kan finnas fler parametrar, men det förändrar inte resonemanget.

Stämmer denna idé kommer objektivet att bete sig förutsägbart och kameran kan kalibreras med mikrojustering om felet är inom dess justeringsområde.

Jag tolkar problemet med att mikrojustering inte går att använda som att det bara kan flytta fokus, inte hantera ovan nämnda komplexa toleransfel på objektiven.

 

[Photocon]

Objektiv och hus ska väl inte kalibreras mot varandra... utan mot referenser som verkstaden har.

Annars går det aldrig att flytta ett objektiv till ett annat hus.

Så borde det vara, men tyvärr stämmer det inte alltid. Skickade för andra gången ett 24-70/2.8 L usm till RCC och hade även tel-och mailkontakt med teknikern som försäkrade att objektivet nu stämde med deras referensexemplar.

När det kom tillbaks till mig var det på inget vis bättre. Det blev en tredje runda...med samma resultat. På båda mina kamerahus som var kalibrerade. Ombads ändå skicka in min dåvarande 1DsMkII och fick veta att det bakfokuserade. När kameran kom tillbaks stämde den varken med 24-70 eller mina övriga gluggar.

Efter en hel del gnäll och tel.samtal och ytterligare inskick så fick jag ett nytt 24-70 (och kameran justerad som den varit innan det påstådda bakfokuset). Den nya 24-70 var ju aldrig kollad och fokuserade fel. Skickade det till Intervision/Malmö och det kom tillbaks väl fungerande.

Men givetvis har du rätt i hur det borde fungera. Men hela proceduren tog sammanlagt nästan 2 månader av skickande hit och dit. Sedan dess köper jag aldrig något dyrare kamerahus eller objektiv INNAN jag testat det alternativt avtalat med ÅF att varan får bytas om den inte fungerar perfekt.

Det gör att jag inte handlar hos de billigaste nätaffärerna och jag förlorar väl några hundringar eller någon tusenlapp på det, men hellre nöjd för 11.000:- än missnöjd för 10.490:-.

 

[Photocon]

Stämmer denna idé kommer objektivet att bete sig förutsägbart och kameran kan kalibreras med mikrojustering om felet är inom dess justeringsområde.

Jag tolkar problemet med att mikrojustering inte går att använda som att det bara kan flytta fokus, inte hantera ovan nämnda komplexa toleransfel på objektiven.

Klippte lite i ditt inlägg. Jag antar att du menar mikrojustering enl metoden "ställ alla objektiv lika" och inte "individuellt". Då utgår du antagligen från teorin att om kameran ligger fel på låt oss säga 5 punkter minus så skulle det räcka att mikrojustera den till plus 5 (det blir ju så eftersom trinen alltid börjar vid 0).

Teoretiskt och logiskt sett verkar ju resonemanget sunt, men du kommer tyvärr ändå att råka ut för s k "minor varitions" som yttrar sig så att du kan ta 3 bilder i rad med kamera på stativ mot fast motiv i fast belysning och ändå råka ut för skärpeplansförflyttning på någon av exponeringarna. Så snart Micro Adjustment är ställt aktivt uppstår detta fenomen. Finns att läsa i Canons White Paper.

Mikrojustering är inte en mekanisk process, nämligen. Och inte alls frälsaren vad gäller ens smärre felfokus, oavsett om du använder metod 1 eller 2.

Annars tycker jag att du är inne på rätt spår. T ex med kuggarna.

Läs gärna tråden "AF hos 5DMkII" och kolla hur många som varit nära att hamna på hispan efter mikrojusteringsförsök och fått "minor variations" på köpet.

MVH/Lennart

 

[apersson850]

Öh, "minor variations", alltså toleranser, får man väl lika glatt vare sig man har mikrojusterat eller ej?

 

[Photocon]

Öh, "minor variations", alltså toleranser, får man väl lika glatt vare sig man har mikrojusterat eller ej?

Noops! Med "finessen" aktiverad ökar skärpeplansvariationen i frekvens jämfört med desaktiverad. VSB av egen erfarenhet med 5DMkII+stativ.omfokusering mellan tagningarna o fast motiv i fast belysning.

I serie om 6 bilder utan aktiv mikrojustering blev i snitt drygt 2 bilder behäftade med "SS" (slumpmässigt skärpeplan. Ej aktiverad gav i snitt max 1 "ASS" (Automatisk slumpmässig skärpeplansförflyttning.

Om jag inte minns fel beskriver man i White paper att mikrojustering ökar "minor variations".

Och de MV vi fick fram i tråden AF på 5DMkII var ren och skär oskärpa. Och det kallar jag inte "minor". Möjligtvis haveri p g a att man gått på en mina.

MVH/Lennart

 

[Youschi]

Så borde det vara, men tyvärr stämmer det inte alltid. Skickade för andra gången ett 24-70/2.8 L usm till RCC och hade även tel-och mailkontakt med teknikern som försäkrade att objektivet nu stämde med deras referensexemplar.

Ombads ändå skicka in min dåvarande 1DsMkII och fick veta att det bakfokuserade. När kameran kom tillbaks stämde den varken med 24-70 eller mina övriga gluggar.

Nu klipper jag lite i din text. 1DsMkII hade inte mikrojustering och därmed har jag full förståelse för problemen. För att få fason på problemet måste alla delar kalibreras. Hänger inte riktigt med i turerna, men tolkar det som att delarna aldrig var inne samtidigt utan kalibrerades var för sig mot olika normaler.

Ett stort problem med system utan återkoppling är att alla delar måste kalibreras exakt, hur gör man det? Kalibrerar man mot referensexemplar är de lite olika (minor variations mk2) och kalibrerar med delarna mot varandra finns risken att man sitter med en uppsättning delar som inte fungerar med andra....

 

[Anders Östberg]

Man blir lite misstänksam mot hela idén med mikrojustering... jag har ett gäng objektiv och tre kamerahus, två Mark II och ett Mark III. Bägge Mark II är klockrena med alla objektiv, Mark III måste trimmas lite hitåt och ditåt trots att det huset varit inne på två garantireparationer (dom som Canon föreskrivit) plus ytterligare två justeringar. Man hör nu liknande historier med andra nyare modeller som har funktionen. Det behövdes visst inte förut men nyare hus måste ha det?

 

[Youschi]

Håller med Anders Persson, Canon måste ha gjort något riktigt konstigt om minor variations uppkommer bara för att man mikrojusterar.

Ett objektiv må vara mekaniskt, men det finns gott om elektronik där också. Kalibrering är som du säger helt elektronisk och ändrar inget i mekaniken. Av det jag läst på trådarna här (Inklusive hela tråden AF hos 5D MkII) och mina egna erfarenheter med industrirobotar på 90-talet antar jag att kalibrering av ett objektiv innebär följande.

Objektivet sätts i en rigg som kan mäta strålgången optiskt eller med någon annan metod. För ett 70-200mm börjar vi med säg 70mm, avstånd till motivet 1,4m. Ställ manuellt in skärpan. Be objektivet lagra värdet på stegmotorn. Ändra avståndet till 5, 10, 20, 30m och upprepa proceduren. Ändra sedan Brännvidden till 100, 135, 170 och 200mm och upprepa stegen ovan. Detta blir 25 punkter och tar tid om man är noggrann.

När man är klar har man byggt en tabell som kompenserar objektivets feltoleranser så att avståndet X till ett motiv alltid motsvarar ett visst värde på stegmotorn som kamerans autofokus anger. I praktiken skickar kameran värdet 9000, men objektivets tabell vet att vid 100mm är det 9050 och styr motorn dit istället. En viktig parameter saknas dock fortfarande, på något sätt måste man även fastställa så att fokus sätts på en punkt motsvarande kamerans sensor, annars får man vissa objektiv som konstant bak- eller framfokuserar och några få exakt rätt. Görs inte detta, får man i kameran mikrojustera varje objektiv individuellt.

Nu till kameran, förutsatt att strålgången är konstant till AF-sensorn och inte som med 1D Mk III rörde på sig innan åtgärdsprogrammet, finns det inget som varierar med olika objektiv, brännvidder eller avstånd. Sensorn sitter där den sitter. Därmed bör det gå utmärkt att mikrojustera kameran enligt "ställ alla objektiven lika" om man utfört stegen ovan, alternativt individuellt om de är olika, men linjära i sitt beteende.

Det finns många detaljer som fattas och säkerligen flera steg som vi inte känner till, men resonemanget känns ändå logiskt.

Vi får väl se om Joakim kommer in på tråden och kullkastar alltihop ;o)

 

[Youschi]

Man blir lite misstänksam mot hela idén med mikrojustering... jag har ett gäng objektiv och tre kamerahus, två Mark II och ett Mark III. Bägge Mark II är klockrena med alla objektiv, Mark III måste trimmas lite hitåt och ditåt trots att det huset varit inne på två garantireparationer (dom som Canon föreskrivit) plus ytterligare två justeringar. Man hör nu liknande historier med andra nyare modeller som har funktionen. Det behövdes visst inte förut men nyare hus måste ha det?

Här ligger de okända variablerna och morrar för att göra livet surt för oss. Den astigmatiska mittsensorn på 5D Mk II är ett exempel...

 

[Photocon]

Nu klipper jag lite i din text. 1DsMkII hade inte mikrojustering och därmed har jag full förståelse för problemen. För att få fason på problemet måste alla delar kalibreras. Hänger inte riktigt med i turerna, men tolkar det som att delarna aldrig var inne samtidigt utan kalibrerades var för sig mot olika normaler.

Ett stort problem med system utan återkoppling är att alla delar måste kalibreras exakt, hur gör man det? Kalibrerar man mot referensexemplar är de lite olika (minor variations mk2) och kalibrerar med delarna mot varandra finns risken att man sitter med en uppsättning delar som inte fungerar med andra....

De var även inne samtidigt. Logiken brister lite i ditt resonemang. Jag menar att verkstäderna kan ju inte ha referensexemplar som skiljer från verkstad till verkstad.

Om nu RCC och Intervision hade olika referensexemplar skulle ju en snubbe som fått kameran/optik servad i Mölndal få felfokus om han lånade en glugg eller kamerahus som varit servad på Intervision i Malmö.

Jag menar alltså: kalibrerarat till +- 0= rätt kalibrerat. Det får inte skilja mellan verkstäderna.

Du har ju rätt i att en zoom är oerhört kritisk att justera rätt. 8 punkter var uppgifterna från Intervision.

Jag hoppas som du att Joakim föröker räta ut ett par frågetecken här.

Mvh/Lennart

 

[Youschi]

De var även inne samtidigt. Logiken brister lite i ditt resonemang. Jag menar att verkstäderna kan ju inte ha referensexemplar som skiljer från verkstad till verkstad.

Om nu RCC och Intervision hade olika referensexemplar skulle ju en snubbe som fått kameran/optik servad i Mölndal få felfokus om han lånade en glugg eller kamerahus som varit servad på Intervision i Malmö.

Jag menar alltså: kalibrerarat till +- 0= rätt kalibrerat. Det får inte skilja mellan verkstäderna.

Du har ju rätt i att en zoom är oerhört kritisk att justera rätt. 8 punkter var uppgifterna från Intervision.

Jag hoppas som du att Joakim föröker räta ut ett par frågetecken här.

Mvh/Lennart

Problemet med referensexemplaren är att toleranserna kan ha varit för höga på dem eller hur noga de kalibrerade kunderna utrustning, vad vet jag. Detta kan de ha åtgärdat på senare tid.

När Canon lanserade mikrojustering tror jag inte de insett hur stort problemet var, varför skulle de annars lansera en funktion som är så oanvändbar? Ingen kan påstå att det konservativa Canon lanserar nya funktioner speciellt ofta. Tillsammans med filmning och funktionerna de stoppade in i 7D som kompass och LCD vid mattskivan, är det i princip allt på senare år. 1D Mk IV är ett bra bevis, bortsett från förbättringarna i basfunktionerna, inget nytt, inte ens en knapp för att filma som på 7D.

Som någon skrev i en annan tråd, minns inte vilken, detta skulle de kunna genomfört mycket bättre genom att programmera funktionen annorlunda. Som det är nu duger den eventuellt bara till att justera en offset på huset, inte reda ut problemen som finns i objektivens toleranser.

 

[The_SuedeII]

Jag kan varken bekräfta eller dementera något om hur enskilda verkstäder sköter sin "nolla" angående kalibrering. Jag har sett större maskiner sköta detta tidigare, maskiner med laserkalibrering av nollplan-till-bajonett-avstånd på ner mot 1/1000mm. Objektiv kalibreras i ena änden av maskinen, hus i den andra. Detta är nog den riktiga "nollan" hos större service-center än de som finns i Sverige.

I övrigt finns det "fabrikskalibrerade" 50mm-objektiv som ska användas för att nolla kamerahus - helt fasta i sin konstruktion, dvs helt utan fokuseringsmekanism. Hela objektivet och optiken är ett solitt stycke från bajonett till front. "Referenshus" kan man ställa efter ett sådant objektiv, och sedan "nolla" objektiv efter referenshusen. Detta är nog det vanligaste, eftersom det är den billigaste maskininvesteringen... Utrustningar inskickade i klump får huset kalibrerat efter referensoptiken, sedan ställer man de medskickade objektiven efter huset. Får man "bara" objektiv inskickade får man ställa dessa efter ett referenshus man har på servicestationen.

Jag har mycket svårt att tänka mig att refensoptikerna skiljer sig något nämnvärt, de ställs med shims bakom bajonettfästet i QC-avdelningen i fabriken och är specade att användas inom vissa rumstemperaturer osv...

Sedan har vi hela signalspelet mellan hus och objektiv som egentligen också ska kontrolleras (enligt servicehandboken) , men detta är jag lite tveksam till att det görs förutom med "problemexemplar" - saker man helt enkelt inte lyckas ställa så att de fungerar "rätt". Då kollar man vågformer så att pulsräknare är symmetriska och inte "tappar" pulser osv - men det är nog ganska sällan detta är problemet.

 

[apersson850]

Jag har ihärdigt hävdat att man borde kunna mikrojustera ungefär som man ställer in ögonstyrningen på en EOS 30, med ackumulativa inställningar. Dessutom ska det ske halvautomatiskt.

Man får välja ut ett rimligt motiv, som kameran inspekterar med sin funktion för live view och bildanalys (Digic ska ju vara till nåt). Om det befinns dugligt för autofokus mäter kameran fokus, helst med alla fokuspunkterna, en i taget, och jämför sedan med var den tycker själv, när det använder kontrastfokus. Då kan den ju kontrollera sig själv.
Resultatet av detta lagras, ungefär som idag.
Men gör man sedan om kalibreringen, med annan brännvidd och/eller avstånd, ska dessa nya rön läggas till, inte ersätta de befintliga. Går man då igenom optiken enligt ett visst system har man åstadkommit något liknande det verkstäderna gör, fast utan speciella mätinstrument.

Denna funktion kan då användas av de som är intresserade, eller inte har tid att gå till verkstad, för att rädda situationen. De som anser att tillverkaren borde ha sett till att detta fungerar lämnar in skrotet, varvid verkstaden använder fina fokustesttavlor på passande avstånd, med lämpliga brännvidder, och kör igenom testet på smidigaste sätt.

Som jag ser det skulle alla vinna på detta. Att kameratillverkarna härigenom erkänner att det inte fungerar alltid spelar nog ingen roll. Det vet vi ju allihop ändå.

 

[Photocon]

Tack Joakim!

Det du beskriver är sannolikt som det är i praktiken. Den stora frågan jag har att ställa (och som jag tror lite outtalat från flera här på tråden):

Vad fyller egentligen mikrojusteringen för funktion? (mer än att sätta myror i skallen på utövaren).

Det (o)lustiga är att jag lyckats mikrojustera optik på Sony A900. Satte den till minus 4 på den speciella optiken som framfokuserade lite.
Till skillnad från Canons mikrojustering sker inga minor variations och det gäller alla avstånd. Kollat detta från f/1.4 till f/5.6 från närgräns till evighet och en massa avstånd däremellan.

 

[Youschi]

Instämmer, tack Joakim!

Ditt "fabrikskalibrerade" 50mm-objektiv var svaret på hur man får kameran rätt, sen är det bara att kalibrera objektiv mot den.

Är jag på rätt spår när jag beskriver hur man bygger en tabell för att få objektivet att bete sig rätt?

 

[The_SuedeII]

Problemet med mikrojusteringar fick jag en mycket uppenbart förkortad förklaring till av en ganska trovärdig källa på Canons utvecklingsavdelning i USA. Den matematiska precisionen i placeringen minskar när man lägger till en justering ovanpå det som var ett grundvärde - man kan tänka sig fokuseringen i fasta "hack" - vilket de faktiskt är i ett Canon-system.

Om nu "rätt fokus" ligger på hack 37.1 (vilket då blir "37" naturligtvis!) och objektivet ligger så att det stannar på 37.9 så blir det ju ganska "rätt". Lägger man då på en korrektion så kanske något som borde avrundats till ett korrigerat värde på 39 så kanske det blir till 41 efter alldeles för invecklade operationer på otillräckligt precis data med otillräckligt precis matematik... Små mätvärdesfel kan då i slutänden ge större avikelser på slutresultatet.

På ett objektiv som t.ex 50F/1.4 som redan är ganska "grov" i sin indelning (hacken i avståndsupplösning är större än skärpedjupet i närområdet!) kan ju detta fel bli väldigt synbart.

Att använda en "tabell" för varje objektiv fungerar, om man också lägger en kurvpassning ovanpå modellen. Teoretiskt räcker det då med tre punkter för att göra objektivet (på en brännvidd, om det är ett zoom!) helt korrigerat. Olinjäriteterna ligger i:
- Huset, en helt linjär felkälla. -2 är -2 genom hela fokuseringsområdet
- Objektivets "nolla" eller oändlighetsinställning. 1/x-relation till felkällan.
- Objektivets förflyttningsavstånd - modulering mot objektivets nolla
- Är det ett IF-objektiv är det inte nödvändigtvis ett linjärt förhållande mellan fokusförflyttning/fokusfel, man kan få "kurvor" på systemet - och detta gör det ännu känsligare...

Lägger man ihop dessa får man en soppa.

Man kan ju aldrig korrigera ett "korsat" fel som t.ex hus -5 och oändlighetspunkt +10... Hur man än gör då så har man ett ganska stort fel kvar på åtminstone hälften av fokusavstånden. Man kan som bäst "samla felen", och ställa efter när- mellan- eller distansfokusering. Men objektivet kommer då bara vara "rätt" i ett ganska litet intervall.

Jag skulle faktiskt våga mig på en gissning om att Canons utvecklings- och QC-avdelning inte riktigt har den kontakten med ledningen som skulle behövas. Om bara objektiven har rätt oändlighetspunkt ställd ska mikrojustering fungera bra i princip - när man bara tittar på systemuppbyggnaden av kontroll/justering. Då hade heller inte mikrojusteringen behövt ens försöka ge sig på att korrigera oändlighetspunkter. Jag kan tänka mig diskussionen:
-"Vi har ett fokusproblem i massproduktionen av XXX"
-"Varför?"
-"Vi ser att det till största andelen beror på monteringen av objektiven. Vi skulle vilja införa någon slags korrigeringssystem så att slutanvändaren ska bli nöjd och köpa fler kameror och objektiv"
-"Vi har betalt för att en viss tolerans ska hållas i monteringen. Varför gör den inte det?"
-"Det vet vi inte utan att undersöka, titta över prod..."
-"Fixa det."
-"Men, det kommer bli ganska omöjligt utan att lägga pengar i kontrollerna, och kanske t.o.m acceptera ett visst produktionsbortfall, och..."
-"Håll käften, fixa det, eller säg upp dig. Nu måste jag planera nästa press-släpp. Mötet är avslutat."

Problemet löst!

 

[Youschi]

Helt klart finns det många parametrar i denna soppa. Kommer att tänka på funktionen bakom en kedja av inbördes beroende komponenter. Om talet 1 är helt rätt, men man bara klarar av att tillverka med toleransen 0,99 och produkten består av tio komponenter blir toleransen 0,99 x 0,99 x 0,99...= 0,90, än värre blir det om man stoppar in 0,95=>0,60. Det gäller att hålla uppe kvalitén...

Lösningen på allt detta strul måste vara ett system med återkoppling. Dagens kameror från Canon baseras på en grundkonstruktion från åttiotalet. Problemet vad jag kan förstå är att man inte hinner efterjustera om man ska ta tio bilder per sekund. Samtidigt bör systemet svänga in och göra rätt efter en stund. Sony har detta vad jag kan förstå.

Joakim, ser du någon möjlighet att med dagens teknik lansera en kamera med återkoppling som fungerar med Canons befintliga objektiv? Eller sitter vi fast i denna soppa?

 

[Sten-Åke Sändh]

Nu klipper jag lite i din text. 1DsMkII hade inte mikrojustering och därmed har jag full förståelse för problemen. För att få fason på problemet måste alla delar kalibreras. Hänger inte riktigt med i turerna, men tolkar det som att delarna aldrig var inne samtidigt utan kalibrerades var för sig mot olika normaler.

Ett stort problem med system utan återkoppling är att alla delar måste kalibreras exakt, hur gör man det? Kalibrerar man mot referensexemplar är de lite olika (minor variations mk2) och kalibrerar med delarna mot varandra finns risken att man sitter med en uppsättning delar som inte fungerar med andra....

Jag har haft en enda lång golgatavandring med AF-problem med mina Minolta- och Sony-DSLR:er tills nu. Men nu är jag nära Nirvana. Både min Minolta D7D och min Sony A350 har haft problem med ett varierande antal av mina 7-8 objektiv. Dessa hus har inte haft mikrojustering men jag har själv justerat dessa så att de funkat hyfsat med de objektiv jag prioriterat - dock aldrig alla och zoomar har aldrig gått att få OK över hela zoom-spannet. Dessa hus har alltså bara gått att justera a la "one size fits all" och det gör det ju som bekant inte. Allt har alltid varit en kompromiss för att AF inte haft en OK återkoppling.

Ett av mina riktigt usla objektiv, ett Tamron 24-135mm (som bara är uselt AF-mässigt - annars det Tamron-objektiv som är högst värderat av användarna på exv. Fred Miranda) har haft så grav bakfokus att det knappt hållit sig kvar på testarket. Detta objektiv har jag bara kunnat använda med MF och hur kul är det med halvtaskiga DSLR-sökare.

Men jag har inte sålt det och nu skiner det därför att Sonys äntligen verkar ha lärt sig hur man ska bygga fungerande precisa AF-system. Flaggskeppsmodellen A900 var den första som fick det nya precisa AF-systemet. Nu verkar AF äntligen funka som det ska t.o.m. på de nya billiga kamerorna för 7-8 tusen spänn. Det har tagit över 20 år för denna teknik att äntligen gå i mål, men nu verkar det faktiskt ha hänt. Jag köpte en Sony A550 för några dagar sedan och har testat hyfsat noga med alla mina objektiv och alla verkar märkligt nog funka som de ska med mitt nya kamerahus. Till och med detta notoriskt felfokuserande Tamron 24-135mm visar nu upp sig i all sin glans (för det är faktiskt ett riktigt bra objektiv om det bara får chansen att visa det) och det verkar märkligt nog fokusera som det ska över hela zoom-spannet. Jag är mycket glad att jag aldrig blev så fattig under tiden att jag måste sälja det.

Min poäng är annars att mikrojustering är ett system som enbart finns för att tillverkarna bara haft fokus på AF-hastighet och aldrig riktigt tagit tag i precisionen (ivrigt påhejade av testare och fotojournalister). Det är och förblir en i grunden onödig lösning som inte skulle behövas om systemet byggts så att de inte skulle lägga sig i viloläge utan att faktiskt vara i fokus. Systemet är dessutom inte ens schysst designat i sig och det beror på att det inte finns något som unikt identifierar ett enskilt objektiv utan bara modell av objektiv. Två objektiv av samma märke och sort behöver ju liksom inte vara optiskt eller mekaniskt identiska, men det utgår alltså denna mikrojustering från att de är. Det går säkert bra i 9 fall av 10 men det är ingen snygg lösning. Det är dessutom så att exv. Sigma kapat en del av orginaltillverkarnas objektiv ID:n, vilket lett till krockar även mellan tredjepartobjektiv och orginalobjektiven har dokumenterats.

Exempelvis Canon 5D Mk II har kostat Canon många pengar i garantirep för åtgärd av fokuseringsproblem. Skam för en så pass dyr kamera. Det verkar märkligt tycker åtminstone jag att de efter erfarenheter med AF-problem med både denna modell och Canons proffs- och prestigemodellerna fortsätter att leverera nya modeller (exv. 7D) med samma typer av problem. Canon är marknadsledande tillsammans med Nikon och jag måste säga att jag har väldigt svårt att förstå att deras tekniker inte skulle klara av att bygga system som är designade så att de går att leverera kamerahus som är schysta redan vid leverans och som inte kräver en eller flera svängar till serviceverkstad innan kunderna är nöjda. Det finns få saker som är mer avtändande än garantireparationer, även om de nu är gratis.

 

[Mankan G]

Objektiv och hus ska väl inte kalibreras mot varandra... utan mot referenser som verkstaden har.

Annars går det aldrig att flytta ett objektiv till ett annat hus.

De skall inte kaliberas mot varandra enligt servicemanualerna utan enbart mot referenshus/gluggar. Men varje duktig servicetekniker vet att de måste göra det i alla fall. Toleranserna blir annars för stora.

Min erfarenhet är att det spelar ingen som helst roll att en glugg är "nollad" mot ett referenshus. När nästa hus "nollas" av verkstaden så kan det fortfarande bli fel även om felen givetvis blir mindre. Långa och ljusstarka gluggar lider givetvis mer av problemet än andra..

Nu råkar jag ha Nikon men Canon borde fungera på samma sätt. Mina AF problem började när jag köpte ett 85 f1,4 till min D100 på hedenhös tid. Efter denna kombination så har jag fått åka till verkstad med samtliga gluggar vid varje husbyte. Har sedan min första erfarenhet med D100:an haft ytterligare en D100, en D70, en D2X och nu en D300. Samtliga har varit inne på verkstad med alla mina gluggar (utom ett enda: 16-85 som var perfekt vid leverans). Har väl lämnat in ett 15-tal gluggar under åren tillsammans med 5 hus.....

Jag var med när Lasses kameraservice kaliberade min 70-200 f2,8 för något år sedan. Enligt manualen skall den kaliberas mot ett referenshus på 70 resp 200 mm på (om jag nu minns rätt) 20 ggr brännvidden. Detta gjordes. Sedan gick teknikern ut och provfotade mot några invanda objekt på olika avstånd. In igen och kontrollerade resultatet. Ut igen för ny provfotografering, in igen, ut igen etc. Till sist blev det 100%-igt......

Måste säga att det är bedrövligt att det skall behöva göras över huvudtaget men tack o lov har Nikon aldrig debiterat mig en enda krona för arbetet oavsett ålder eller inköpsland på prylarna

 

[Anders Östberg]

Det är säkert så i praktiken, toleranserna är för stora i "normalerna".

Och det är ju helt ohållbart om man har flera hus och en mängd objektiv eftersom serviceverkstaden vill ha en förmögenhet för att kalibrera. Jag är CPS-medlem men det verkar inte ha någon betydelse för betalningen.