Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

45 minuter om papparazzis

Produkter
(logga in för att koppla)
"Skåningen" skrev:


Vad är nästa steg? Porträttfoto på lik i kistor ?

Redan gjort... National Enquirer mutade en kusin som plåtade Elvis liggande i kistan... grabben fick 180.000 för två bilder...

Publicerade man bilden? Gissa!
 
Jag skulle personligen aldrig rikta min kamera mot någon som gråter, men det måste väl vara upp till var och en..
Tycker man ser det ofta på tv när folk börjar gråta att kameran filmar något annat eller att man är mycket snabb med att klippa.. Detta tycker jag är mycket trespektfullt!
 
mina funderingar rör kanske inte främst det här med papparazzis, utan det är mer allmänna tankar jag får.

jag tycker nog inte man kan sådär automatiskt kan tala om respektlöshet för att man fotograferar någon som sörjer, eller någon som har det svårt på olika sätt. respekt för människor ska absolut finnas, det måste finnas gränser,och eftertanke med det man gör, men samtidigt så tycker att en av en fotografs uppgift är blottlägga även sådant som inte enbart är glädje eller idyll eller välmående.

visst ska man ha respekt som sagt, men inte så mkt att man liksom helt ( av rädsla?)undviker att ta i även det som är svårt.

graden av respekt ligger nog inte bara där menar jag, i själva plåtandet, utan också syftet med plåtandet, och hanteringen av de bilderna man får fram ( tex beslut om när och hur man ska publicera dem, eller om man ska göra det alls)
 
Under ett antal års produktutvecklande har jag varit skyldig att se till så att produkten är säker och inte skadar någon. Trots detta ansvar händer det att produkter gör just detta. Det brukar utredas och om det inte är sannolikt att utvecklaren vetat om att det skulle kunna hända går han fri.

Fotografer och journalister har inte detta ansvar alls. Den hyllade Jan Josefsson har rönt stor framgång med indicier och skickligt producerade bilder.

Ger man kunderna vad de vill ha? Nä, förmodligen inte för folket är mer morbida än vad vi egentligen vill låtsas om och man kan sälja mer med mer snusk.

Ansvaret hamnar då på redaktionerna som nu ska hitta på egna pressetiska grundvalar för var ribban ska läggas. Vanligtvis är det då journalister utbidlade av journalister som själva kokar ihop en soppa och lägger upp en alltför sällan entydig ribba. Det skapas undantag för vad man får göra hela tiden. Ändamålet helgar medlen?

Då och då samlas stora drakar typ Jan Guillou i nåt debattprogram på tv och diskuterar problematiken. Vips har de alldeles helt glömt att de själva i början av sin karriär mer eller mindre gått över lik för att nå sina personliga mål.........

Det enda vi som konsumenter kan göra är att skita i att köpa tidningar som innehåller sånt som vi anser är stötande. Vad det än är: porr/gråtande statsminister/olyckor...... Hittar du något som du tycker är vidrigt så maila journalisten, med kopia till ansvarig utgivare, och säg ifrån!

Clark Kent - som inte köper kvällstidningar
 
För att gå tillbaka till programmet och ämnet så måste jag säga att TV3 överraskade md ett välgjort och sakligt program. Skillnaden mellan olika kategorier av fotografer och skillnaderna mellan svenska och utländska framkom snabbt.

Programmet var otroligt mycket bättre än det program de visat tidigare som var ett ensidigt hatprogram mot paparazzis.

Den enda missen i programmet var att paparazzis kopplades till Lady Di:s död. Polisutredningen visade inte på något sådant samband. Fotograferna var inte närheten vid olyckstillfället. Dessutom var ju chauffören full och två av tre obältade. Livvakten som hade bälte överlevde.
 
Jag håller med dig Magnus om att programmet var bättre än väntat för att vara trean. Inget ”Insider”trams.

Jag saknade dock en del jouranlistiska vinklar för att det skulle ge mig något större utbyte:
Uppdragsgivarnas röst om varför paparazzis används.
Kommentarer från de personer som aktivt söker uppmärksamheten och vill bli fotograferade vid kändisträffar. (Har visserligen inte med paparazzis att göra men en del tid ägnades åt fotografer vid premiärer så...)
Läsarnas åsikter.
Kommentarer från en som försöker bli paparazzi.

Samt en del annat.

Man kunde strukit ned tiden med bilder på väntande fotografer för att fylla på med mer information.

Och kommentarer som ”de söker den perfekta bilden” får mig att fundera. Vad är den perfekta bilden enligt Tomas Engström, som var en av två som fällde kommentaren?

Matt(?) sade dock en bra sak, att en otrogen kändis är vad han helst vill fånga på bild.
 
jag håller med. Visst skulle gärna Se och Hörs chefredaktör gärna fått berätta om sina val. Några svenska paparazzis verkar de inte ha hittat, men det hade varit intressant.

Jag tyckte att de tuggade om Victoria och Terassen lite många gånger.
 
Thomas Engström

Väldigt trevlig kille.

Om ni inte besökt hans sida innan så gör det:

http://www.thomasengstrom.com/


Fina bilder som verkligen visar varför man skall fortsäötta med foto ; )


NIKLAS, bara en i mängden
 
Calle S skrev:
Aha, sorry. Men har han sysslat med papparazzi...hur fasiken det nu stavas?

Nej men han jobbar på skvallertidningar och bor i ´Sthlm och Los Angeles. I USA har han viss erfarenhet av paparazzis även om han inte själv är en. Han plåtar premiärer och kändisporträtt sedan 20 år tillbaka.
 
När det gäller Magnus bilder, som förövrigt är väldigt bra, kan de väl aldrig betraktas som paparazzibilder då de är en offentligperson i ett offentligsammanhang.

För några år sedan publicerade någon av kvällstidningarna, eller kanske båda, bilder av Göran Persson när han provsmakade godis i en butik – en offentlig person i ett privat sammanhang. Dessa passerade gränsen, för vad jag betraktar som kränkande, och var där med endast snaskiga. (Ursäkta ordvalet).

Men, vilket även någon annan/några andra har varit inne på, så länge det finns ett allmänt intresse för dessa bilder och de därmed är säljbara genom att sälja tidningar kommer de att finnas. Så även paparazzifotografer. Därför tycker jag att man saknar helhetssyn om men fördömer paparazzifotografer eller snaskig tidningar som enskilda företeelser och inte mot bakgrund av att det uppenbart finns ett behov.


PS Personligen sympatiserar jag med t ex Alec Baldwin som nitar för närgångna fotografer. DS
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar