Annons

2 månader kvar till lanseringen av D4 och D400

Produkter
(logga in för att koppla)
mer spridning på fokuspunkterna (antar jag att du menar) är lite lurigt, i alla fall i vertikal ledd. AF-spegeln som sitter bakom huvudspegeln kan inte göras mycket högre än vad den är.


är dessa tillräckligt många för att göra en D400 i samma form och prisklass som D300 lönsam?
vilka funktioner kan nikon lägga till för att locka D7000-köpare upp ett hack till D400 utan att tappa marginalen?
vi får väl se...

Viktigaste är nog ändå att D400 kommer ha en betydligt bättre sensor som hör till en senare generation, för om jag uppfattar allt korrekt blir det ju inte samma sensor, lite som det nu är mellan D3s och D700 för att få den nyaste sensorn måste man ha den dyrare kameran, om det inte var en ny sensor som väntades in skulle nog inte D7000 lanseras före D400.
 
Photozone gör sina tester på oändligheten. Det är lite förvånande att ett macroobjektiv gav så bra värden på oändligheten. 105/2.8 VR har 2092 i mitt på f2.8, 105/2 DC har 2094 i mitt på f2.8 och 70-200/2.8 på 70 mm, f2.8 2057. Skillnaderna är mao bara max några få procent.

Mina tester gav det resultat jag skrev. Det är inte ovanligt att olika tester ger olika resultat vilket kan bero både på testens upplägg, testaren och de testade objektivexemplaren.

I praktiken är skillnader i upplösning på +- 10% försumbara och slutresultatet i upplevd skärpa beror mest på exaktheten i fokuseringen och efterföljande bildbehandling.

105 2.8vr har betydligt högre kantskärpa som du väljer att inte ta upp, och detta är största öppningen på 105 2.8vr som du har tittat på, bländar man ner så ökar den ledningen, för att inte prata om hur jämn skärpa den har.
 
Jag ser inte alls den kommande högre upplösningen som ett problem överhuvudtaget, jag har möjligheter att croppa/beskära bilden bättre med ökad upplösning eller så kan jag ställa ner totala upplösningen i kameran till det jag tycker är en rimlig bildfilsstorlek , dvs jag har valmöjligheten .
 
Jag ser inte alls den kommande högre upplösningen som ett problem överhuvudtaget, jag har möjligheter att croppa/beskära bilden bättre med ökad upplösning eller så kan jag ställa ner totala upplösningen i kameran till det jag tycker är en rimlig bildfilsstorlek , dvs jag har valmöjligheten .

Jo jag är inne på samma tänk, men tror du ex pressfotograferna får ut max bildvinkel i croppat skick. Man kan ju i och för sig ställa ned upplösningen men varför då byta kamera om det är upplösningen man är ute efter.
 
Jo jag är inne på samma tänk, men tror du ex pressfotograferna får ut max bildvinkel i croppat skick. Man kan ju i och för sig ställa ned upplösningen men varför då byta kamera om det är upplösningen man är ute efter.
valfriheten
jobba med högupplöst när det behövs, gå ner i upplösning när så räcker, tex sportjobb
själv kör jag alltid 21 mp till alla mina jobb och har aldrig tänkt tanken att bildfilerna är för stora, men så står jag sällan på hockey etc
 
valfriheten
jobba med högupplöst när det behövs, gå ner i upplösning när så räcker, tex sportjobb
själv kör jag alltid 21 mp till alla mina jobb och har aldrig tänkt tanken att bildfilerna är för stora, men så står jag sällan på hockey etc

Men i jag skulle gärna också se att de inför något liknande SRAW hos Canon, så man även kan välja råfiler som reducerats i storlek. Många gillar bekvämligheten och tryggheten med råfiler (även bland press- och sportfotografer), men redan 12 megapixel är emellanåt onödigt mycket pixlar.

Sitter man med jämna mellanrum med en laptop i knäet och har en halvtimme på sig att identifiera, bearbeta och tagga upp (bland annat med captions) ett tiotal filer ur ett stort material ... Så blir stora filer mer ett irritationsmoment än en hjälp. Visst, man kan ställa ned jpg-storleken och utgå från dem, men då tappar man fördelarna man kan få med råfiler.
 
Jag hoppas förutom en DX sensor på D400 att D4 får möjlighet att ha mobilt bredband, det skulle vara något nytt och något som är användbart.

Sedan tror jag touchskärm kommer att komma på dessa kameror och kanske vikbar skärm... eller varför inte löstagbar skärm med möjlighet att fjärrstyra kameran?
 
Nytt från nikon rumors idag, goda nyheter på min födelsedag om d800:an släpps i år =P
“Two new Nikon’s-The D800, at 20MP, full frame, retail price of $2495.00 and Nikon DX-4, full frame at 19-20MP with a retail price of $5,000.00 and both will be announced by late September 2011!”

I am not sure what to think about this rumors – 19-20MP is a rather unusual size for a full frame sensor and the $5000 price tag of the D4 (I assume the DX-4 was a typo) means that it will be cheaper than the D3s (currently priced at $5200). I expect the new full frame DSLRs from Nikon to have a higher price tag than their predecessors.

Read more on NikonRumors.com: http://nikonrumors.com/#ixzz1RYNqjp5K
 
105 2.8vr har betydligt högre kantskärpa som du väljer att inte ta upp, och detta är största öppningen på 105 2.8vr som du har tittat på, bländar man ner så ökar den ledningen, för att inte prata om hur jämn skärpa den har.

MIna tester där jag enbart tittade på mittskärpan gav ett annat resultat,

De små skillnader de tre objektiven uppvisar i MTFvärden är svåra att urskilja i praktisk fotografering dvs i färdig bild. Det avgörande för ett fullgott resultat är att få till en korrekt fokusering och att skärpa filerna adekvat i bildbehandlingen.

Dessutom har de tre objektiven olika användningsområden (macro, porträtt, action mm). Jag har ägt dem alla tre och har idag inget av dem kvar.
 
Den rapporten (tagen från Bryan Peterson) verkar inte speciellt trolig, om inte Nikons samarbete med (företag "X") som tillverkar D3s-sensorerna utökats rejält. Detta borde ha märkts, om inte annat på det berörda företagets cashflow relativt Nikon tycker jag.

sRAW, eller en minskad råfil är egentligen inte positiv för bildegenskaperna förrän man har minskat bildfilens storlek till 25%. Att binna på två är egentligen ingen storleksvinst (fyra gånger färre pixlar, tre gånger mer information pixel) - och ganska dåligt ur ett bildkvalitetsperspektiv. Det Canon gör är att via en del brusreduceringsalgoritmer köra en hel råkonvertering, skala ner bilden, och sedan spara resultatet utan gamma-, kurv- och färgkorrigering. Det enda du tjänar i efterhand är att du slipper interpolerings-omgången.

Att binna ner till 33% (göra en ny pixel av 3x3 pixlar) är inte heller speciellt bra, då man får en välidg massa färgbrus av detta. Varje 3x3-superpixel kommer ju bara innehålla EN av antingen röd eller blå färg. En lösning på detta är att utöka den färg som bara innehåller en pixel i superpixeln till de fyra omkringliggande - men då kan man inte längre hårdvarubinna. Vill man göra så här måste varje pixel utläsas för sig, och binningen göras i mjukvara.

En bin ner till 25% däremot ger superpixeln 8 gröna, 4 blå och fyra röda. Detta kan vara en enorm prestandavinst. Filen blir ju dock "bara" 1400x950 pixlar stor om man börjar med 20MP, 1500x1000 om man börjar med 24MP. Detta är oftast mer än tillräckligt för både web- och dags- och kvällstidningsbruk. 1500 pixlar ggr ca 150DPI offsetmask > 25cm bild.
 
sRAW, eller en minskad råfil är egentligen inte positiv för bildegenskaperna förrän man har minskat bildfilens storlek till 25%. Att binna på två är egentligen ingen storleksvinst (fyra gånger färre pixlar, tre gånger mer information pixel) - och ganska dåligt ur ett bildkvalitetsperspektiv. Det Canon gör är att via en del brusreduceringsalgoritmer köra en hel råkonvertering, skala ner bilden, och sedan spara resultatet utan gamma-, kurv- och färgkorrigering. Det enda du tjänar i efterhand är att du slipper interpolerings-omgången.

Att binna ner till 33% (göra en ny pixel av 3x3 pixlar) är inte heller speciellt bra, då man får en välidg massa färgbrus av detta. Varje 3x3-superpixel kommer ju bara innehålla EN av antingen röd eller blå färg. En lösning på detta är att utöka den färg som bara innehåller en pixel i superpixeln till de fyra omkringliggande - men då kan man inte längre hårdvarubinna. Vill man göra så här måste varje pixel utläsas för sig, och binningen göras i mjukvara.

En bin ner till 25% däremot ger superpixeln 8 gröna, 4 blå och fyra röda. Detta kan vara en enorm prestandavinst. Filen blir ju dock "bara" 1400x950 pixlar stor om man börjar med 20MP, 1500x1000 om man börjar med 24MP. Detta är oftast mer än tillräckligt för både web- och dags- och kvällstidningsbruk. 1500 pixlar ggr ca 150DPI offsetmask > 25cm bild.

Suck, det är som vanligt - ingen gratis lunch någonstans ;)

Nu när jag läser det här kommer jag ihåg att jag sett liknande resonemang förut när det här med sRAW varit uppe till diskussion. Jag kan tänka mig att när vi når 48 megapixel så blir det lockande att erbjuda sådan binning som du beskriver ned till 25% - och få 6 megapixel nedskalad råfil med bra kvalitet när man vill jobba snabbt. 3000x2000 ger en del utrymme för rätning och beskärning för dagspressleverans.

Nå, jag vet det finns många som tycker 12 mpix är för lite så det lär bli en ökning till en D4 vad nu än jag personligen tycker om den saken :)
 
Den rapporten (tagen från Bryan Peterson) verkar inte speciellt trolig, om inte Nikons samarbete med (företag "X") som tillverkar D3s-sensorerna utökats rejält. Detta borde ha märkts, om inte annat på det berörda företagets cashflow relativt Nikon tycker jag.

sRAW, eller en minskad råfil är egentligen inte positiv för bildegenskaperna förrän man har minskat bildfilens storlek till 25%. Att binna på två är egentligen ingen storleksvinst (fyra gånger färre pixlar, tre gånger mer information pixel) - och ganska dåligt ur ett bildkvalitetsperspektiv. Det Canon gör är att via en del brusreduceringsalgoritmer köra en hel råkonvertering, skala ner bilden, och sedan spara resultatet utan gamma-, kurv- och färgkorrigering. Det enda du tjänar i efterhand är att du slipper interpolerings-omgången.

Att binna ner till 33% (göra en ny pixel av 3x3 pixlar) är inte heller speciellt bra, då man får en välidg massa färgbrus av detta. Varje 3x3-superpixel kommer ju bara innehålla EN av antingen röd eller blå färg. En lösning på detta är att utöka den färg som bara innehåller en pixel i superpixeln till de fyra omkringliggande - men då kan man inte längre hårdvarubinna. Vill man göra så här måste varje pixel utläsas för sig, och binningen göras i mjukvara.

En bin ner till 25% däremot ger superpixeln 8 gröna, 4 blå och fyra röda. Detta kan vara en enorm prestandavinst. Filen blir ju dock "bara" 1400x950 pixlar stor om man börjar med 20MP, 1500x1000 om man börjar med 24MP. Detta är oftast mer än tillräckligt för både web- och dags- och kvällstidningsbruk. 1500 pixlar ggr ca 150DPI offsetmask > 25cm bild.

Ur teknisk synvinkel är det mao föga motiverat med ett förminskat raw-format från Nikon.
 
Suck, det är som vanligt - ingen gratis lunch någonstans ;)

Nu när jag läser det här kommer jag ihåg att jag sett liknande resonemang förut när det här med sRAW varit uppe till diskussion. Jag kan tänka mig att när vi når 48 megapixel så blir det lockande att erbjuda sådan binning som du beskriver ned till 25% - och få 6 megapixel nedskalad råfil med bra kvalitet när man vill jobba snabbt. 3000x2000 ger en del utrymme för rätning och beskärning för dagspressleverans.

Nå, jag vet det finns många som tycker 12 mpix är för lite så det lär bli en ökning till en D4 vad nu än jag personligen tycker om den saken :)

Blir det inte 3 MP om det blir 1,5 MP från 24 MP?
 
Man kan säga att Nikon grävt lite av en grop åt sig själva med prestandan hos D3s ... :)

Det finns ju en paradox här: Ser man till den grupp av användare som D3/D3s och troligen D4 är byggd för - dvs yrkesarbetande press- och sportfotografer - så kommer de sannolikt att uppgradera vad det lider så länge D4 är minst lika bra som sin föregångare. Helt enkelt av den enkla orsaken att de inte så sällan kör slut på sina kameror på 2-3 år.

Men, och här ligger ett potentiellt problem för Nikon, den största försäljningsvolymen för proffskameror som D3s och en kommande D4 står faktiskt entusiaster för. Jag har från olika Nikon-människor hört siffror som "3/4" och "över 80%" som säljs till icke yrkesarbetande fotografer. Och skall man locka dem bör en D4 ha flera saker som en D3s inte har. Nu misstänker (och hoppas) jag att man också satsar på andra saker än de traditionella, sensor och AF, och till exempel försöker utveckla arbetsflödet. Allt sådant som gör kameran enklare att jobba snabbt och effektivt med - inbyggd wifi, enklare effektivare taggning/märkning direkt i kameran osv, osv.

Jag fick mig en tankeställare i vintras när jag testade ett gäng mobilkameror. Med något undantag när var de inte ett dugg imponerande som kameror (ett par av dem var direkt usla). Men de var alla riktigt bra på en viktig aspekt av fotografering - det är väldigt lätt att visa, sprida, distribuera och kommentera sina bilder med dem. Det är till exempel hur enkelt som helst att snabbt få in bilder - med bildtexter - direkt in i publiceringssystem, till ftp-servrar eller någon annat ställe där man vill ha dem. När det gäller sådant är ju dagens proffskameror pinsamt dåliga. Här finns en stor utvecklingspotential.

Tre skäl till att uppgradera till D4 och D400:

1) Kamerautrustningen är ett arbetsredskap och den tidigare använda behöver bytas ut,

2) Fotografen upplever ett behov och mervärde i de egenskaper de nya kamerorna har,

3) Personen köper för att han/hon vill och kan köpa det senaste utan att egentligen ha ett hållbart behov.

Ur strikt teknisk synvinkel är det få D3s-ägare som verkligen behöver en D4. Att betala en mellanskillnad på säg 25-30 tusen för att få 6 MP mer, ca 1/2 EV bättre bildkvalitet, en aning bättre AF-system, 9 bps istället för 8 bps, något utökat buffert, något förbättrad video etc är givetvis marginella skillnader och inget avgörande för ens fotografering.

De flesta med en D3/D3s/D700 är nöjda med 12 MP. 18 MP gör liten skillnad. 24 MP lite mer.

12,1 MP FX ger 8,4 MP i 1.2x-cropläget och 5,1 MP i DX-läget

18,1 MP FX ger 12,5 MP i 1.2x-cropläget och 7,6 MP i DX-läget dvs ca 1.22 gånger bättre effektiv räckvidd eller utrymme för beskärning.

24,1 MP FX ger 16,7 MP i 1.2-cropläget och 10,2 MP i DX-läget dvs ca 1,41 gånger bättre effektiv räckvidd eller utrymme för beskärning.

Beträffande bildkvaliteten kan Nikon rikta in sig på att ytterligare förbättra brus och DR med 1/2 - 1 EV (beroende på om D4 får 18 eller 24 MP) helt enkelt därför att fler pixlar ger bättre bildkvalitet vid en given bild-/utskriftstorlek även om själv kvaliteten på pixeln är oförändrad. Alternativet är att Nikon istället väljer att fokusera på bättre färgegenskaper (färgseparation och färgkorrekthet) i D4:an till det potentiella priset av samma eller tom något sämre brus- och DR-egenskaper som D3s eller rentav "gamla" D3:an. Annorlunda uttryckt skulle D4:an kunna komma antingen som en ytterligare vässad "ISO-maskin" med fantastisk ISO 25600 (1/2 - 1 EV bättre än D3s) eller som en D3:a i brus och DR men med märkbart bättre färgegenskaper.
 
Tre skäl till att uppgradera till D4 och D400:

1) Kamerautrustningen är ett arbetsredskap och den tidigare använda behöver bytas ut,
2) Fotografen upplever ett behov och mervärde i de egenskaper de nya kamerorna har,
3) Personen köper för att han/hon vill och kan köpa det senaste utan att egentligen ha ett hållbart behov.

Ur strikt teknisk synvinkel är det få D3s-ägare som verkligen behöver en D4. Att betala en mellanskillnad på säg 25-30 tusen för att få 6 MP mer, ca 1/2 EV bättre bildkvalitet, en aning bättre AF-system, 9 bps istället för 8 bps, något utökat buffert, något förbättrad video etc är givetvis marginella skillnader och inget avgörande för ens fotografering.

De flesta med en D3/D3s/D700 är nöjda med 12 MP. 18 MP gör liten skillnad. 24 MP lite mer.

12,1 MP FX ger 8,4 MP i 1.2x-cropläget och 5,1 MP i DX-läget

18,1 MP FX ger 12,5 MP i 1.2x-cropläget och 7,6 MP i DX-läget dvs ca 1.22 gånger bättre effektiv räckvidd eller utrymme för beskärning.

24,1 MP FX ger 16,7 MP i 1.2-cropläget och 10,2 MP i DX-läget dvs ca 1,41 gånger bättre effektiv räckvidd eller utrymme för beskärning.

Beträffande bildkvaliteten kan Nikon rikta in sig på att ytterligare förbättra brus och DR med 1/2 - 1 EV (beroende på om D4 får 18 eller 24 MP) helt enkelt därför att fler pixlar ger bättre bildkvalitet vid en given bild-/utskriftstorlek även om själv kvaliteten på pixeln är oförändrad. Alternativet är att Nikon istället väljer att fokusera på bättre färgegenskaper (färgseparation och färgkorrekthet) i D4:an till det potentiella priset av samma eller tom något sämre brus- och DR-egenskaper som D3s eller rentav "gamla" D3:an. Annorlunda uttryckt skulle D4:an kunna komma antingen som en ytterligare vässad "ISO-maskin" med fantastisk ISO 25600 (1/2 - 1 EV bättre än D3s) eller som en D3:a i brus och DR men med märkbart bättre färgegenskaper.

Håller med om de tre skälen och undrar om inte nummer 3) i slutändan är den som säljer flest kameror ...

Man kan formulera det så här, hur än Nikon väljer att utforma en ny kamera så kan de aldrig bygga en som göra precis alla nöjda. De får välja ut ett intervall av krav/önskemål och försöka göra en grupp glada och hålla tummarna att de med andra krav har tålamod ett tag till tills de kan få delar av sina önskemål tillfredsställda.

För mig personligen så hade en D4 gärna fått vara kvar på 12 mpix och att man istället skruvat vidare lite till på SNR/DR och huvudsakligen mekat med saker som gör kameran mer strömlinjeformad i ett arbetsflöde. Men, sådana som jag är en ganska liten minoritet, så just en sådan D4 tror jag är ytterst osannolik.

Jag misstänker att de försöker få med lite av varje - lite mer pixlar (18 känns som en trolig siffra), lite bättre SNR/DR, lite bättre AF och ljus-/WB-mätning, lite mer finesser (wifi, snälla, snälla ...) plus givetvis lite bättre videofunktioner (1080p, kanske fler hastighetsalternativ, kanske bättre ljudhantering).

Det här är väl antagligen det närmaste jag kommer min vaga tanke om ett sRAW-format:

18,1 MP FX ger 12,5 MP i 1.2x-cropläget och 7,6 MP i DX-läget dvs ca 1.22 gånger bättre effektiv räckvidd eller utrymme för beskärning.

Beskärningslägena är ju trots allt ofta ett fullt brukbart alternativ om man nu som jag vill arbeta lite snabbare med råfilerna. Jag som har D3 har ju bara 5:4- och DX-läget (inte 1,2x-läget) och där 5:4 gör för lite skillnad, och DX ger lite väl tajta filer.
 
Thom Hogan går igenom antagna förbättringar för D4:an och börjar med videodelen:

http://bythom.com/ (8 juli)

"Minimum I expect in video changes:

1080P/24/25/30/50/60 support.
Stills while shooting video.
Dual audio input, possibly some form of XLR.
Headphone monitoring. "

Han "avslöjar" också att D4:an får två EXPEED-processorer.
 
Nu har jag iofs inte läst varje gång i de där ganska långa blogginläggen, men vad jag förstår "avslöjar" han ingenting. De specar han rabblar upp är väl snarare hans personliga önskelista och gissningar.

Det är givetvis svårt att avgöra vad som trovärdiga påståenden och rena gissningar. Han säger sig ju dock ha källor som ger honom information. Hur pålitlig informationen från dessa källor är återstår att se.

Det är ju dock inte svårt att lista ut att just videodelen är något som verkligen behöver förbättras från D3s till D4. Hur långt sedan Nikon vill och kan driva det är givetvis osäkert.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar