Bred tråd om egna utskrifter

[gamleJ]

Jag tror det behövs en tråd om egna utskrifter som är lite bredare. Specifika trådar i ämnet övergår nästan alltid till mer generella frågor och undringar. Här i denna tråd kan allt gällande utskrifter dryftas. Mitt personliga intresse ligger just nu kring icc-profiler och olika papper så det kommer bli mitt första inlägg. Jag tänker att den som ställer en fråga eller visar exempel på något tar ansvar för sitt inlägg och besvarar kommentarer/frågor som uppstår i samband med inlägget. Självklart kan även andra svara.

Nu till trådens första frågor. Jag tycker färger bruka stämma bra överens vid softproof. Senast igår jämförde jag mot en testbild avsedd för ändamålet och förutom lite skillnad gällande gult såg det riktigt bra ut. När jag sedan skriver ut bifogad bild som här visas med ett IPad-foto av själva utskriften (Hahnemuhle Hemp) så blir den inte alls lik i färgerna. Det blir faktiskt bättre. Det finns fler nyanser i vattnet av cyan och grönt i utskriften som jag inte lyckades få fram men eftersträvade.

Däremot är bilden sedd med IPad (den ni ser ovan) nästan tillbaka till hur den ser ut på redigeringsskärmen gällande blå toner. Redigeringsskärmen är en Nec reference skärm som visar 99% av adobeRGB.

Är det så enkelt att skrivaren klarar mer än skärmen och därför blir mer livfull i färgerna? Skulle en skärm med teoretisk gamut som klarar prophotoRGB visa samma färger som utskriften?

Bäst att tillägga. Denna bild av utskriften tar tillbaka det som jag jobbat bort gällande glättighet. Partiet vid solstolarna och vattnet framför har pop i utskriften men inte på ett så onaturligt vis som det framträder här. Den lila byggnaden var belyst med lila ljus tyvärr.

 

[J O Härnström]

Vad jag förstår så klarar de bästa skrivarna betydligt större rymd än AdobeRGB. Proffsen kör väl med ProPhoto.
Eventuellt kan skrivaren hitta och tillföra nyanser som inte syns på AdobeRGB-skärmen. Kanske ser det bättre ut då.
Förmodligen finns det bättre förklaringar.
Sen är det ju lurigt med "perceptuellt" vs "relativt", där måste man nog prova sig fram för att se vilket som blir bäst på papperet.
Vad är teoretisk gamut som klarar ProPhoto?
Ja, ProPhoto är bäst och det ska gynna skrivaren. Men en bra skärm som klarar ProPhoto kostar.
En kompis som är fotograf skaffade sig en ny skärm och fick en wow-upplevelse.
Jag förstår det, för framför allt det röda spektrumet lyfter på hans skärm.
(Som den gamle räven han är så förstår han inte hur han har klarat sig utan denna nya skärm i alla år tidigare )

 

[gamleJ]

Vad jag förstår så klarar de bästa skrivarna betydligt större rymd än AdobeRGB. Proffsen kör väl med ProPhoto.
Eventuellt kan skrivaren hitta och tillföra nyanser som inte syns på AdobeRGB-skärmen. Kanske ser det bättre ut då.
Förmodligen finns det bättre förklaringar.
Sen är det ju lurigt med "perceptuellt" vs "relativt", där måste man nog prova sig fram för att se vilket som blir bäst på papperet.
Vad är teoretisk gamut som klarar ProPhoto?
Ja, ProPhoto är bäst och det ska gynna skrivaren. Men en bra skärm som klarar ProPhoto kostar.
En kompis som är fotograf skaffade sig en ny skärm och fick en wow-upplevelse.
Jag förstår det, för framför allt det röda spektrumet lyfter på hans skärm.
(Som den gamle räven han är så förstår han inte hur han har klarat sig utan denna nya skärm i alla år tidigare )

Jag tror inte det finns en skärm som klarar visa hela färgrymden prophotoRGB. Däremot finns det ju skärmar som klarar visa mer än adobeRGB.

Bäst att inte fråga för mycket om kompisens skärm för då kanske behov som inte finns börjar göra sig gällande

Gällande perceptuell och relativ så har det liten effekt i just mitt exempel men kan verkligen göra skillnad i vissa bilder.

 

[J O Härnström]

Lite allmänna funderingar.
En av svårigheterna att diskutera och beskriva utskrifter är att man måste kunna studera dem IRL in real life.
Det är först när papperet har glidit ut ur skrivaren så att man kan känna på det och titta på bilden i olika belysning som omdömet och känslan för resultatet infinner sig.
Med video går det någorlunda att återge hur utskriften blev. Man kan vrida och vända på papperet i olika ljus så att tjocklek, styvhet och ytstrukturen mm. kommer fram bättre än i stillbilder. Men uppladdning till webben innebär alltid mer eller mindre kvalitetsförlust.

Att få en riktigt bra skrivare på gamla dar samtidigt som kameran är enastående, det blir som att återuppliva de magiska stunderna i mörkrummet när de första svartvita bilderna växte fram i baljorna.

 

[gamleJ]

Lite allmänna funderingar.
En av svårigheterna att diskutera och beskriva utskrifter är att man måste kunna studera dem IRL in real life.
Det är först när papperet har glidit ut ur skrivaren så att man kan känna på det och titta på bilden i olika belysning som omdömet och känslan för resultatet infinner sig.
Med video går det någorlunda att återge hur utskriften blev. Man kan vrida och vända på papperet i olika ljus så att tjocklek, styvhet och ytstrukturen mm. kommer fram bättre än i stillbilder. Men uppladdning till webben innebär alltid mer eller mindre kvalitetsförlust.

Att få en riktigt bra skrivare på gamla dar samtidigt som kameran är enastående, det blir som att återuppliva de magiska stunderna i mörkrummet när de första svartvita bilderna växte fram i baljorna.

Tack J O för dina funderingar. Ja kanske är det omöjligt att få ut något gällande papper genom att ta del av upplevelserna i ett forum. Tycke och smak är så olika och när det inte går att själv få känna, titta och vända på en print går det ju varken att lita på eller förkasta. För person x kanske resultatet är fantastiskt, men samtidigt kanske inte x har provat några andra varianter som hade blivit ännu bättre.
Vi får försöka gemensamt att hitta en nivå där det ger något. Denna tråd är ju tänkt för många olika frågor så kanske får just delen kring val av papper en mindre roll om det inte bidrar till någon ny kunskap eller tips.

Har aldrig varit i mörkrummet men däremot i mörka rummet vilket också var spännande. Det går inte att komma ifrån att fotointresset får en ytterligare dimension med egen skrivare. Just nu kollar jag lite vad Hahnemuhle natural line har att erbjuda. Det är verkligen inte lätt att veta vad som är bästa val av papper för en viss bild. Kanske är det som Keith säger att några få papper art matt/glättat räcker att börja med. Jag kan dock inte låta bli testpacken. Bilden ovan har jag provat på tre olika art-papper och bäst blev hemp ännu så länge. Ska testa på någon baryta också innan det är dags för motivbyte.

 

[J O Härnström]

Visst går det att skriva om olika papper och hur man upplever utskrifterna.
Men man får ju klara sig utan att kunna visa upp slutresultatet.
Keith Cooper har på youtube och sin egen site betytt en hel del för mig.
Det kan bli lite mossigt och tradigt ibland men det finns ett slags sunt förnuft i hans pedagogik tycker jag.

Jag behöver nog fylla på med lite A4-papper. Större format har jag en hel del av och det ju synd att slakta A3 och A2 i onödan.
Ett billigt papper som har överraskat mig är "Fullcolors" som Inky säljer.
Deras semigloss kostar 86kr för 20 ark. Jag tycker nog att det ser minst lika fint ut som Epsons och Canons motsvarande. Det är vitare än Epsons och det gillar jag.
Jag köpte en paket för att testa när jag handlade bläck till min förra skrivare.
Resultatet blev över förväntan.

 

[gamleJ]

Jag gillar mossigheten och klarar mig utan youtuberkanalernas färgade bakgrunder med ledrör. Det tuffar på i lugnt resonerande tempo. Lite bättre ljud hade inte skadat i vissa delar när han slamrar med plastluckor på skrivarna visserligen.

Det gömmer sig nog många bra papper under mindre kända namn. Ibland kan det säkert vara samma papper också men till bättre pris.

Du som gillar Hahnemuhle PhotoRag och riktigt vita papper borde testa Photo Rag Bright White om du inte gjort det redan. Det har liknande struktur (om inte exakt samma) och känsla att hålla i som vanliga Rag men ger mer pop till utskriften.

 

[J O Härnström]

Hahnemuhle Rag Bright White var tillsammans med Canson photographique baryta de första fine art papper jag skaffade. Det fick mig inse att lite större (A3+) utskrifter i kvalitet ville jag hålla på med.
Rag el. lump som det betyder är av bomull och det hade jag jobbat en del med för många år sedan. Då med teckning och grafik. Det är en viss känsla att hålla i och titta på det tjocka lumparket. Bilder gör sig bäst i lösa ark. Men om de ska upp på väggen blir det en annan femma.

Men ofta duger billigare standardpapper bra tycker jag. Det är väl hållbarheten som är oviss.
Och det är inte alltid jätteviktigt för min del.

 

[gamleJ]

När de hamnar bakom glas är det inte lätt att uppfatta skillnader i papperskvalitet men hänger de fritt kan det märkas lite mer. Jag håller ändå med dig om att enklare och billigare papper ofta duger långt. Jag har rätt mycket sådant papper från Epson så där är jag i hamn. Premium luster, premium semigloss, vanlig glossy och archival matte.

I någon enstaka print kan det kännas bra med vissheten om lång hållbarhet men ofta spelar det ingen roll. Jag inser hur löjligt det blir när dyra papper används till bilder som klarar sig fint utan artstämpel. Jag är dock i lärofasen och vill själv avgöra när något är värt det eller inte. Det går inte utan att testa och därför är provpacken guld värda tycker jag.

 

[apersson850]

Jag som jobbar i den del av utskriftsbranschen där mängden papper som används på en dag räknas i ton och färgen köps i tvåhundralitersfat kan konstatera att pappersvärlden är en djungel som är mycket större än den som man hittar runt skrivare specifikt för fotografier. Det varierar sannerligen våldsamt hur papprens egenskaper är.
Sen ska det kombineras med olika sorters bläck och färger, för att få rätt resultat. Och "rätt" är naturligtvis väldigt olika beroende på vad syftet är med utskriften och vilken målgrupp man har.
Vissa kommersiella skrivare löser det här problemet med färgrymder och vad de kan återge genom att tillåta det som i branschen kallas för spotfärger. Det är alltså en färg som laddas i skrivaren speciellt för att skriva ut någon viss färg, som man inte kan återge med den normala färgrymden. Du kan ha CMYK i skrivaren, men sedan också exempelvis cerise, för att kunna få till den där knallrosa kulören.
Ska man skriva en annat dokument behöver man kanske byta spotfärg.

 

[J O Härnström]

Jag gillar också Keith Cooper och hans mossighet, det finns något engelskt gemyt över det hela. Ofta pekar han på det viktiga i hantverket. Men många av hans rullar skulle gå att korta ner betydligt.
Lusten att experimentera och utvecklas är väl en god drivkraft i det hela.
Och då är diverse provpaket guld värda.
Ett "farligt" paket är Hahnemuhles Fine Art collection Glossy. Det skapar habegär, jag vill egentligen ha en kartong vardera av alla de olika fina papperen (utom Metallic). Men de kostar.

För de som vill komma igång eller vill lära sig om hur man skriver ut så rekommenderar jag varmt Moderskeppets kurs "Perfekt utskrifter från PC" av Patrik Larsson. Jag kikade igenom kursen innan inköpet av en bättre skrivare ( för pigmentbläck) vilket säkert var klokt att göra.

 

[gamleJ]

Jag som jobbar i den del av utskriftsbranschen där mängden papper som används på en dag räknas i ton och färgen köps i tvåhundralitersfat kan konstatera att pappersvärlden är en djungel som är mycket större än den som man hittar runt skrivare specifikt för fotografier. Det varierar sannerligen våldsamt hur papprens egenskaper är.
Sen ska det kombineras med olika sorters bläck och färger, för att få rätt resultat. Och "rätt" är naturligtvis väldigt olika beroende på vad syftet är med utskriften och vilken målgrupp man har.
Vissa kommersiella skrivare löser det här problemet med färgrymder och vad de kan återge genom att tillåta det som i branschen kallas för spotfärger. Det är alltså en färg som laddas i skrivaren speciellt för att skriva ut någon viss färg, som man inte kan återge med den normala färgrymden. Du kan ha CMYK i skrivaren, men sedan också exempelvis cerise, för att kunna få till den där knallrosa kulören.
Ska man skriva en annat dokument behöver man kanske byta spotfärg.

Bra lösning att använda spotfärger. Antalet patroner ökar i stort med varje ny generation skrivare. I P900 har violett tillkommit som ökar skrivarens gamut med 6%. Jag tror inte den patronen använts överhuvudtaget i de utskrifter jag gjort så här långt. Det kan på sikt bli ett problem om jag inte köper nytt och slänger fulla patroner.

Kul med lite input från kommersiella sidan gällande papper och tryck.

 

[gamleJ]

Jag gillar också Keith Cooper och hans mossighet, det finns något engelskt gemyt över det hela. Ofta pekar han på det viktiga i hantverket. Men många av hans rullar skulle gå att korta ner betydligt.
Lusten att experimentera och utvecklas är väl en god drivkraft i det hela.
Och då är diverse provpaket guld värda.
Ett "farligt" paket är Hahnemuhles Fine Art collection Glossy. Det skapar habegär, jag vill egentligen ha en kartong vardera av alla de olika fina papperen (utom Metallic). Men de kostar.

För de som vill komma igång eller vill lära sig om hur man skriver ut så rekommenderar jag varmt Moderskeppets kurs "Perfekt utskrifter från PC" av Patrik Larsson. Jag kikade igenom kursen innan inköpet av en bättre skrivare ( för pigmentbläck) vilket säkert var klokt att göra.

Moderskeppet är alltid ett bra ställe att börja på. Inom vissa områden täcker de allt jag behöver veta och inom andra ger de en skjuts i rätt riktning.

Sitter med ett sådant provpaket som jag köpte i sista beställningen. Har inte öppnat det ännu. Nu vet jag inte om jag vågar. Fick med två provtryck av Photo Rag Satin och FineArt Baryta Satin som ser riktigt bra ut. Photo Rag Satin känns extra spännande med sin rätt grova struktur och samtidigt glossy yta.

 

[apersson850]

Kul med lite input från kommersiella sidan gällande papper och tryck.

Här är två bilder från sådana miljöer.

Ricoh (före detta IBM), Greenville, South Carolina. Printern är i två moduler, för fram- och baksida.


Hewlett Packard i bakgrunden. De blå tunnorna till höger är "färgpatroner". I rören från den blå väggen över printern pumpas färgen från tunnorna till bufferttankarna i printern. De bruna förpackningarna till vänster är pappersrullar. Varje rulle ligger på ca 750 kg. Några rullar står uppackade på golvet.
Maskinerna hitom printern är efterbehandlingsutrustning.
Phoenix, Arizona.


En sådan här produktionslina kostar 5-15 miljoner kronor, beroende på vad den innehåller.

 

[gamleJ]

Här är två bilder från sådana miljöer.

Ricoh (före detta IBM), Greenville, South Carolina. Printern är i två moduler, för fram- och baksida.
Visa bilaga 170635

Hewlett Packard i bakgrunden. De blå tunnorna till höger är "färgpatroner". I rören från den blå väggen över printern pumpas färgen från tunnorna till bufferttankarna i printern. De bruna förpackningarna till vänster är pappersrullar. Varje rulle ligger på ca 750 kg. Några rullar står uppackade på golvet.
Maskinerna hitom printern är efterbehandlingsutrustning.
Phoenix, Arizona.
Visa bilaga 170636

En sådan här produktionslina kostar 5-15 miljoner kronor, beroende på vad den innehåller.

Häftigt, nu snackar vi rejäla doningar . Har du någon uppfattning om hur mycket den klarar att skriva ut under säg en minut?

 

[apersson850]

Maxfarten för den här typen av printrar idag ligger på ungefär 1000 sidor per minut, om man räknar A4. Men de går mer på banhastighet, för det är ju löpande bana som går genom printrarna. Där är hastigheter mellan 120 och 150 m/minut vanliga nu. Några når 180 m/minut och de som klarar över 200 m/min står i utvecklingsverkstäderna just nu.

Här är en annan udda fågel, men den kan vara intressant för de fotointresserade. Det är nämligen en Kodak, en av de få ting som fortfarande tillverkas under det varumärket. Fast det är inte många de gör av dem heller.
Jinan, Shangdong, Kina.



Det är alltså en gubbe som står vid sidan om HP-printern i mitt förra inlägg. Printern är ungefär tre meter hög, och banan går upp över ena printmodulen för att komma åt inmatningen för printning på baksidan. När banan gick av höll de på i tre kvart med att trä om den igen...

Innan ni får för er att en sådan här kunde vara rolig att ha vill jag påpeka att ni inte bara ska ta ett snack med banken. Ta med elverket också, för en normal säkringsstorlek per printmodul (en för fram- och en för baksida) är 125 A vid 400 V.

 

[gamleJ]

Maxfarten för den här typen av printrar idag ligger på ungefär 1000 sidor per minut, om man räknar A4. Men de går mer på banhastighet, för det är ju löpande bana som går genom printrarna. Där är hastigheter mellan 120 och 150 m/minut vanliga nu. Några når 180 m/minut och de som klarar över 200 m/min står i utvecklingsverkstäderna just nu.

Här är en annan udda fågel, men den kan vara intressant för de fotointresserade. Det är nämligen en Kodak, en av de få ting som fortfarande tillverkas under det varumärket. Fast det är inte många de gör av dem heller.
Jinan, Shangdong, Kina.

Visa bilaga 170637

Det är alltså en gubbe som står vid sidan om HP-printern i mitt förra inlägg. Printern är ungefär tre meter hög, och banan går upp över ena printmodulen för att komma åt inmatningen för printning på baksidan. När banan gick av höll de på i tre kvart med att trä om den igen...

Innan ni får för er att en sådan här kunde vara rolig att ha vill jag påpeka att ni inte bara ska ta ett snack med banken. Ta med elverket också, för en normal säkringsstorlek per printmodul (en för fram- och en för baksida) är 125 A vid 400 V.

Tur att du sa det . Satt precis och kollade hur mycket som var kvar på kontot efter semestern .

 

[Sten-Åke Sändh]

När de hamnar bakom glas är det inte lätt att uppfatta skillnader i papperskvalitet men hänger de fritt kan det märkas lite mer. Jag håller ändå med dig om att enklare och billigare papper ofta duger långt. Jag har rätt mycket sådant papper från Epson så där är jag i hamn. Premium luster, premium semigloss, vanlig glossy och archival matte.

I någon enstaka print kan det kännas bra med vissheten om lång hållbarhet men ofta spelar det ingen roll. Jag inser hur löjligt det blir när dyra papper används till bilder som klarar sig fint utan artstämpel. Jag är dock i lärofasen och vill själv avgöra när något är värt det eller inte. Det går inte utan att testa och därför är provpacken guld värda tycker jag.

Jag började printa själv kring 2005-2006 och har nu landat i det som funkar för mig. Jag har helt slutat med glas för jag hatar reflexerna och det filter glaset utgör. Detta oavsett om jag printar Semigloss eller Matt i form av Canson Infiinty Etching Rag. Epsons Semigloss har jag slutat helt med utan har sedan länge gått över till Scandinavians Satin - papper som jag kör med Epsons Semigloss ICC till. Detta mest för att jag kan gillar och kan köpa båda över disk hos Scandinavian i Stockholm.

Jag har tidigare berättat om de initiala problem jag tidigare hade med Canons P600-profil som gav helt fel färger. Då använde jag istället Epsons Archival Matte eller Velvet Fine Art till dessa papper men till P900 funkar Cansons profil perfekt idag.

Jag har inte ProPhoto i mitt flöde alls eftersom jag inte kör Adobe. DXO har dock något som kom i Photolab 6 i höstas som man kallar DXO Wide Gamut som väl gör vad ProPhoto gör för Adobe. Innan höll DXO Classic - Legacy motsvarande Adobe RGB.

Om DXO Wide Gamut:
DxO Wide Gamut: a revolution in color - DxO

Jag är helt fine med att bildbehandla digitalt födda bilder i Wide Gamut och skriva ut både i sRGB och Adobe RGB vid behov men jag har sett effekter på färdigbehandlade bilder som jag reprofotat från dia och slutbehandlat i Photolab som jag inte gillar. Eftersom många av mina reprofotade Agfa dian ofta tappat hela gröna kanalen, så har jag oftast konverterat dessa till en brun ton. Denna är tyvärr inte alltid stabil med DXO Wide Gamut, så för mig har den gått bort för dessa bilder.


DXO Classic - Legacy


DXO Wide Gamut (default idag i Photolab för digitalt födda bilder)

Som ni kan se så avviker overallens färg markant på ett för mig helt oacceptabelt sätt.

Detta motiv Anders Persson är från ett litet grafiskt företag som hette INGOL (numera Tolerans i Tyresö) som specialiserat sig på att bygga den dåvarande grafiska världsindustrins snabbaste "In-line" -häftmaskiner och bl.a. såldes till både New York Times och en del andra stora amerikanska tidningar som valde dessa istället för tryckpressgiganten GOSS motsvarighet. Skälet var att de var både snabbare och mer driftsäkra då GOSS maskiner hade mycket fler rörliga delar och därigenom hade mycket större driftproblem än INGOLs maskiner som bara gick och gick.

För de som är intresserade av grafiska industrins villkor så kan ni läsa mina bildberättelser/reportage från DN/Expressen och INGOL. Tolerans producerar fortfarande "in-line" häftar men nu med servomotorer istället för rent mekaniska maskiner. De är fortfarande världsledande men på en krympande och mycket mindre marknad än den som fanns på 70-talet då jag jobbade där. I stora delar av världen häftas inte tabloidtidningar och mindre format som i Sverige och Norden.

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

 

[J O Härnström]

Det har hänt väldigt mycket på 20-30 år.
Jag kikade igenom några av mina tidigaste printar och många av dem ser fortfarande bra ut. Bildmässigt, med tanke på färg mm. så finns det inte mycket att klaga på. (De mindre lyckade utskrifterna är kasserad) De utskrifter som är från min första "riktiga" skrivare för foto Epson Stylus 1290 har stått emot tidens tand bra tycker jag. Skrivaren som hade en svart och en patron med 5 kombinerade färger var populär för ca 20 år sedan. Bläcket var dyrt och gick åt. Skrivhuvudet torkade igen snabbt och ofta, det var problematiskt.
Samtidigt "blomstrade" marknaden för olika lab som konkurrerade med låga priser på utskrifter. Det var helt enkelt inte lönt att printa själv, större printar som 30x40 cm var väldigt billiga att beställa på webben.
Kalibrering, profiler och färgrymder var relativt okända begrepp för de flesta. Man tutade och körde på, skruvade lite på reglagen hit och dit. Ibland blev det bra men mycket hamnade direkt i det runda arkivet. Jag försökte profilera min skärm i windows med ögonen utan kalibrator men det blev sisådär.
Det blev några år med endast sporadiska beställningar på printar över nätet. Ibland med mediokert resultat pga. avsaknad av kalibrering men överlag ändå acceptabla printar.
Nästa skrivare år 2019 blev en budgetskrivare för "dry ink" dvs. ej pigmentbläck Canon PIxma ix6850. Den hade ett gott rykte vilket den förtjänar.
Den var helt problemfri och kunde stå oanvänd länge utan att bläcket slaggade igen. Men den hade fasta inställningar för Canons papper så det gick inte att använda ICC-profiler för papper från andra tillverkare som Canson, Hahnemuhle m.fl.
Det var bättre, skoj och givande att kunna skriva ut själv igen och slippa beställa på nätet med skiftande resultat.

 

[gamleJ]

J O hann emellan. Svar på inlägg 18:

Jag har fortfarande några printar bakom glas/plast men i de flesta fall blir det bättre utan. Det är mer ok med glas på glossy som har jämn yta tycker jag för det ändrar inte känslan nämnvärt. Misstänker att det finns glas som fungerar mycket bättre än det som sitter i billiga ramar som jag köper. Speciellt gällande reflexer.

Du har hittat en känsla från dina gamla diabilder som är konsekvent i en mindre färgrymd. Då är det bara att hålla sig kvar. Minns jag rätt har du väl hållit dig till sRGB från ax till limpa oavsett? Det kan jag däremot tycka känns lite väl försiktigt. Vi har dock lite olika utgångspunkter. Jag tar en bild och skriver ut den medan du hamnar i andra avväganden med gamla diabilder, stora serier osv.

Det är ibland svårt att hänga med hur du menar när vi arbetar i olika program så får erkänna att jag mest skummat dina inlägg i ämnet. Kanske allra mest för att jag absolut inte vill ha ett arbetsflöde låst till sRGB. Har jag missförstått så rätta till mig. Du ger intrycket i detta inlägg att inte vara 100% konsekvent med sRGB så troligen är det jag som rör till något.

Har du en skärm som klarar en större färgrymd än sRGB? Jag hade nog valt bättre överensstämmelse skärm/utskrift före lite fler färgtoner i utskriften om min skärm inte klarat AdobeRGB.