Annons

1/3-delsregeln och rutnät i sökaren

Produkter
(logga in för att koppla)
b1967: Näe då blir det en 1/4-dels regel.

Hursomhaver tyckte jag att det var märkligt att Nikon inte kunde utformat rutmönstret med 3*3 så att man fort och lätt kunde lägga det som man vill (om man vill) ha det enl. 1/3-dels regeln (som ändock är vedertagen).
Hjälplinjerna som de har lagt in ser jag ingen nytta med alls(och använder därför inte),
då är det mer till hjälp med det inbyggda vattenpasset (ligger på funktionsknappen).

Men som jag nu förstått så har andra kameratillverkare tänkt på detta, vilket är bra(undrar hur det är med Nikons dyrare modeller?).
 
Det är väl lätt hänt att en sådan här diskussion går till ytterligheter.
Saxat ur wiki:
"Förespråkare har också velat se gyllene snittets proportioner i ett stort antal av naturens skapelser, något som dock har ifrågasatts"

De enda "regler" eller "principer" om komposition som jag ibland medvetet följer är:
Undvik att placera horisonten mitt i bilden. (Om inget annat dominerar)
Det är sällan bra att centrera huvudmotivet.
När du tycker att du är tillräckligt nära, gå ännu närmre.
Rörelser och riktningar blir ofta bäst när de går in i bilden och inte ut ur den.
Det viktigaste kanske är att strunta i reglerna när magkänslan säger något annat.

Samtidigt kan jag ändå gilla "Gyllene snittet".
När jag som ung började sätta mig in i teori och bildlära ringde en klocka. Jag försökte analysera mina egna favoritbilder och väldigt ofta stämde det med teorin om det gyllene snittet.
Inte på hundradelen, överdrift leder bara till trams.

Färglära och färgernas harmoni med t.ex hur komplementfärger kan utnyttjas är intressant tycker jag. Där finns det en massa olika "regler". Ju mer man förstår deso lättare blir det.
Kunskap är lätt att bära.
 
*S* nepp! på en av de yttre(första) linjerna blir det 1/4.
Bilden är ju delad i 4 delar(av 3 linjer), var del utgör 25%=1/4-del.

Du får lägga det önskade objektet mellan linje 1 och 2 i rutan (mest åt linje 1).

Ha det gott!
 
Gyllene snittet är inte den enda kompositionsregeln. Det finns fler sätt att komponera varav gyllene snittet är en. Försöker man klämma in alla kompsotioner i gyllne snittet så har man nog misslyckats med sin komposion i alla fall. Och jag är nog också av den linjen att vill man fortsätta vara amatör hela livet så struntar man i allt vad utbildning heter. Det är ingen slump att samtliga konstnärliga utbildningar spenderar flera år åt att studera olika regler och metoder för att bli bra på det man studerar. Precis som skådepelare, målare, tandläkare etc. Sen är bara frågan var man lägger ambitionsnivån.

Om man jämför med tex film och teater, så försöker man klämma in alla filmer i den dramaturgiska modellen så får man oöverstigliga problem om filmen råkar vara ett epos.
 
Det är ingen slump att samtliga konstnärliga utbildningar spenderar flera år åt att studera olika regler och metoder för att bli bra på det man studerar.
Det är heller ingen slump att de flesta som går dessa utbildningar ändå inte kan försörja sig som konstnärer.

Visst kan det vara bra att studera regler för att – som någon annan nämnde – sedan kunna bryta dem. Men att studera dem för att följa dem kan jag inte förstå hur någon kan förespråka. Om man måste studera dem för att kunna genomföra en bra komposition så kan man nog nämligen ändå inte se vad det är som gör en bra bild till en bra bild. Då blir man bara ännu en i den långa raden av härmapor som kan vara mycket kompetenta, men som aldrig gör något eget.

Jag vet faktiskt inte själv ens vad gyllene snittet är för något och jag tänker inte ta reda på det heller trots att jag mest sysslar med geometriska kompositioner. Och kommentarer om att man inte ”bör” komponera med motivet i mitten visar med all önskvärd tydlighet hur insnöad man kan vara på vad andra tycker, istället för att tänka själv efter eget huvud. Det är faktiskt ofta så att de självklara kompositionerna; de som man automatiskt gillar, egentligen är rätt tråkiga jämfört med något som bryter av en smula.
 
Tycker bara det låter kunskapsförakt och antiintellektualism Martin. Vad är det för fel med att ha kunskapen? Det hindrar dig väl inte att förhålla dig fritt till den. Gyllene snittet är verkligen ett intressant samband eftersom det faktiskt går igen i många naturliga former och av människor skapade byggnadsverk m.m. Det är verkligen inte OT i detta sammanhang.

När jag för många år sedan läste en bok om programmeringsspråket LOGO (turtle graphics) som jag tror Apple gav ut någon gång på 80-talet, så blev jag för första gången i mitt liv intresserad av matematik. Det fanns allt i den boken för att väcka mitt intresse. Det gyllene snittet, Fibonacci-serier, fraktaler och annat baserat på det gyllene snittet och just insikten att alla dessa naturliga former faktiskt i princip kunde beskrivas med vinkelförändringar och upprepningar baserat på det gyllene snittet i tvådimensionella naturliga former.

Hade jag inte varit ateist så skulle jag sagt att det snudd på var ett gudomligt samband. Nu säger jag att det är ett naturligt samband.

Med LOGO:s turtle graphics kunde t.o.m. barn skapa procedurer som tillämpade och illustrerade dessa samband grafiskt. Jag tyckte det var både fantastiskt pedagogiskt och rent av storslaget fast jag inte var barn vid tidpunkten ifråga.

Du kanske skulle leta efter "LOGO and the patterns of nature" eller någon annan av alla de böcker som finns i ämnet och se själv. Har du barnasinnet kvar så kanske det går att få tag på LOGO också. Vem vet, det kanske t.o.m. finns något obskyrt LOGO-sällskap och det gör det. Jag ska ta mig sjutton skaffa mig en PC-version och turtla loss så fort jag hinner.

Se:

http://el.media.mit.edu/logo-foundation/products/software.html

http://www.macupdate.com/app/mac/41967/my-logo

LOGO lever!
LOGO upplevde jag som en fantastisk ingång till att lära barn både programmera, ha kul med datorer och skapa fritt och samtidigt lära sig väldigt handfast om matematiska samband.
 
Senast ändrad:
Makten;1882370... Men att studera dem för att följa dem kan jag inte förstå hur någon kan förespråka. ...Då blir man bara ännu en i den långa raden av härmapor som kan vara mycket kompetenta sa:
I ett och samma inlägg? Jag har lite svårt att tro det jag läser.

Jag känner flera utbildade fotografer som alldeles utmärkt kan försörja sig. Och de är utmärkta fotografer. Jag saknar konstnärlig utbildning, jag är ingenjör och fotograferar som hobby. Och som ingenjör lär man sig snart att man lär sig saker bra mycket snabbare med utbildning.

Eftersom jag nämde film och teater var ett tag intresserad av just dramaturgi och märkte i samma genre fanns precis samma märlkliga inställning att man inte alls behövde lära sig dramaturgins byggstenar för att berätta med film/teater utan kan hitta på själv. Tyvärr,tyvärr, avviker man från byggstenarna upplevs det som inte bra. Samma sak med stillbildsberättande. Det jag möjligen kan jag acceptera att man omedvetet har fiskat upp de vanligaste och uppenbaraste komposionsreglerna genom att tex ta del av bilder i vår vardag. Men du sa ju precis själv att bilder blir tråkiga om man följer gyllne snitt-regeln. Ja, även det är känt faktum att avvikelser från harmoni och balans skapar spänning och dramatik. Hade du läst en bok hade du vetat det.

Men, så gott alla jag vet som just argumeterar för att vara obildad verkar ha missuppfattat detta med regler som att det är nån sorts regler som måste följas och bryter man mot reglerna så skall man bestraffas. Jag hävdar det är fel. När man talar om regler i det här fallet är det hjälpmedel och metoder för att lyckas med sin mål.

Skruvar du också på bländare och exponeringstid utan minsta eftertanke på hur det faktiskt fungerar? Man vrider tills man tycker det ser bra ut?
 
Jag tycker det där med gyllene snitt, fibonaccital och sådan är fascinerande och jag har aldrig satt mig in i hur det funkar i detaljnivå, men varje gång jag läser om dem i böcker eller på nätet blir det en liten "aha-upplevelse".

Att ha rutnät för att underlätta kompositionen är inget nytt (det har funnits mattskivor med sådana så länge jag har fotograferat) - det som är nytt är att det nu i en del kameror går att aktivera och avaktivera dylika rutor.

Min D3 kan inte visa något rutnät när jag använder den optiska sökaren, så det har inte med om det är en "proffskamera" eller inte att göra. D200 och (tror jag) D300 kan visa ett rutnät, och det är för att Nikon där lagt in en LCD som visar informationen, och som är genomskinlig. Det som är utmärkande för de Nikonkameror som kan visa den här typen av information i sökaren är att sökaren blir mörk (eller kanske helt svart) när man inte har ett batteri i kameran.
 
I ett och samma inlägg? Jag har lite svårt att tro det jag läser.

Jag känner flera utbildade fotografer som alldeles utmärkt kan försörja sig. Och de är utmärkta fotografer. Jag saknar konstnärlig utbildning, jag är ingenjör och fotograferar som hobby. Och som ingenjör lär man sig snart att man lär sig saker bra mycket snabbare med utbildning.

Eftersom jag nämde film och teater var ett tag intresserad av just dramaturgi och märkte i samma genre fanns precis samma märlkliga inställning att man inte alls behövde lära sig dramaturgins byggstenar för att berätta med film/teater utan kan hitta på själv. Tyvärr,tyvärr, avviker man från byggstenarna upplevs det som inte bra. Samma sak med stillbildsberättande. Det jag möjligen kan jag acceptera att man omedvetet har fiskat upp de vanligaste och uppenbaraste komposionsreglerna genom att tex ta del av bilder i vår vardag. Men du sa ju precis själv att bilder blir tråkiga om man följer gyllne snitt-regeln. Ja, även det är känt faktum att avvikelser från harmoni och balans skapar spänning och dramatik. Hade du läst en bok hade du vetat det.

Men, så gott alla jag vet som just argumeterar för att vara obildad verkar ha missuppfattat detta med regler som att det är nån sorts regler som måste följas och bryter man mot reglerna så skall man bestraffas. Jag hävdar det är fel. När man talar om regler i det här fallet är det hjälpmedel och metoder för att lyckas med sin mål.

Skruvar du också på bländare och exponeringstid utan minsta eftertanke på hur det faktiskt fungerar? Man vrider tills man tycker det ser bra ut?

Ja jag fattar inget heller. Teorin om den kreativa, av skolning "oförstörda" hjärnan, var bara en teori redan under upplysningstiden. Att idag tro på den systematiska okunskapen och att den ska hjälpa en i bildskapandet känns ju lite udda. Speciellt i en "teknikgren" som digitalfoto. ... men en genväg kan väl alltid vara att bli lite religiös. Disa Demirbag Steen skrev väl för några veckor om just det i DN att många religiösa verkar ha lite längre till sin hjärnas kapacitet än andra. Det är väl alltid värt ett försök om ens högsta önskan är att koppla bort den. Sen finns ju alltid LSD, om man inte vill ta några som helst risker med att bli påverkad, styrd och kontrollerad av sitt lite tråkiga kunskapsbaserade förnuft.
 
Jag föreslår att herrar Sändh och Sedvall lär sig att citera, så kanske det går att föra en vettig diskussion. Välkomna åter.
 
Kan hålla med om att det måste vara grymmt för att bli bra när man avviker från normerna. Men om det blir riktigt bra vid ett avvikande från regler/normer då har man ju skapat sann kreativitet.

synd bara om alla bilder och grejjer ser lika dana ut annars.
 
Jag föreslår att herrar Sändh och Sedvall lär sig att citera, så kanske det går att föra en vettig diskussion. Välkomna åter.


Nu tycker jag du är hård, Det framgår väl tydligt deras åsikter i inläggen även om citeringen inte är klockren.

Nåväl...jag tror inte att det finns någon som förespråkar att lära sig reglerna för att sedan blint följa dessa för att skapa "bra" bilder i någon löpande-band process. Anledningen att man ska lära sig reglerna är för att man ska kunna förhålla sig till dom. Regler är kanske ett lite felaktigt ord för att beskriva dom.
Förstår man vad reglerna innebär och vilken inverkan dom kan ha på hur en bild uppfattas så kan man mycket mer medvetet återskapa de känslor man är ute efter med sin bild.
Sen kan man förstås ha en fallenhet för att se att en bild blir dramatisk eller harmonisk även om man inte har läst på ett enda dugg, men det man missar då är förståelsen varför det blir så, och då även förmågan att kunna stärka eller minska effekter i bilden medvetet (utom då att prova sig fram eller gå "på känsla")

Sen är det förstås inte så enkelt som att om man placerar huvudobjektet i gyllene snittet så blir bilden automatiskt harmonisk, det är ett samspel mellan ett otal faktorer, bland annat proportioner, rörelse i bilden, djup, färger osv. osv. och ju mer man förstår och "ser" dessa förhållanden och de olika komponenternas inverkan, desto mer kan man skapa just den bilden man vill (är i alla fall min erfarenhet). När man har detta bildseende i ryggmärgen är det en stor hjälp för att få fram känslor i sina bilder.
Självklart kan man bli helt självlärd på detta område också, men skulle man läsa på i efterhand så inser man nog att man faktiskt förhåller sig till alla dessa "regler" ändå även om man inte är medveten om dom då jag vågar påstå att dom är relativt generella, även om personliga variationer såklart existerar.

/Håkan
 
Tycker bara det låter kunskapsförakt och antiintellektualism Martin. Vad är det för fel med att ha kunskapen? Det hindrar dig väl inte att förhålla dig fritt till den. Gyllene snittet är verkligen ett intressant samband eftersom det faktiskt går igen i många naturliga former och av människor skapade byggnadsverk m.m. Det är verkligen inte OT i detta sammanhang.
Nja, något kunskapsförakt hyser jag då verkligen inte. Möjligen okunskapsförakt däremot. Men konst är faktiskt inget man kan mäta och därför anser jag att "kunskap" inte nödvändigtvis behöver vara något bra inom konstnärliga färdigheter, såvida det inte rör det rent tekniska framställandet.

När jag för många år sedan läste en bok om programmeringsspråket LOGO (turtle graphics) som jag tror Apple gav ut någon gång på 80-talet, så blev jag för första gången i mitt liv intresserad av matematik. Det fanns allt i den boken för att väcka mitt intresse. Det gyllene snittet, Fibonacci-serier, fraktaler och annat baserat på det gyllene snittet och just insikten att alla dessa naturliga former faktiskt i princip kunde beskrivas med vinkelförändringar och upprepningar baserat på det gyllene snittet i tvådimensionella naturliga former.
Jojo, men matematik är ju bara ett språk eller en modell för att beskriva verkligheten. Jag tycker att det blir lite som att påstå att man måste kunna matematik för att kunna se hur omvärlden ser ut. Däremot blir det naturligtvis mycket enklare att förstå varför den ser ut som den gör om man kan matte (och därigenom kan lära sig fysik och kemi). Men behöver man verkligen förstå varför en bild är tilltalande? Jag tycker inte det och jag tror att det finns fördelar med att bara gå på känsla när det kommer till komposition, för att återknyta till huvudämnet.

Tillägg: Samma sak gäller för övrigt musik. Man behöver inte läsa harmonilära för att känna välbehag av vissa harmoniska övergångar. Och låser man sig till reglerna så blir till exempel kvarstoner mycket obehagliga, innan man vant sig av med att ha sina påhittade ramar för hur bra musik "bör" låta.

Hade jag inte varit ateist så skulle jag sagt att det snudd på var ett gudomligt samband. Nu säger jag att det är ett naturligt samband.

Med LOGO:s turtle graphics kunde t.o.m. barn skapa procedurer som tillämpade och illustrerade dessa samband grafiskt. Jag tyckte det var både fantastiskt pedagogiskt och rent av storslaget fast jag inte var barn vid tidpunkten ifråga.

Du kanske skulle leta efter "LOGO and the patterns of nature" eller någon annan av alla de böcker som finns i ämnet och se själv. Har du barnasinnet kvar så kanske det går att få tag på LOGO också. Vem vet, det kanske t.o.m. finns något obskyrt LOGO-sällskap och det gör det. Jag ska ta mig sjutton skaffa mig en PC-version och turtla loss så fort jag hinner.

Se:

http://el.media.mit.edu/logo-foundation/products/software.html

http://www.macupdate.com/app/mac/41967/my-logo

LOGO lever!
LOGO upplevde jag som en fantastisk ingång till att lära barn både programmera, ha kul med datorer och skapa fritt och samtidigt lära sig väldigt handfast om matematiska samband.
Jag är måttligt intresserad av programmering, men jag läser gärna om resonemangen och matematiken.


I ett och samma inlägg? Jag har lite svårt att tro det jag läser.

Jag känner flera utbildade fotografer som alldeles utmärkt kan försörja sig. Och de är utmärkta fotografer. Jag saknar konstnärlig utbildning, jag är ingenjör och fotograferar som hobby. Och som ingenjör lär man sig snart att man lär sig saker bra mycket snabbare med utbildning.
Frågan är vad det är du ska lära dig och varför, samt indirekt för vems skull. Just fotografi är möjligen ett bra undantag från det jag skrev om hur man kan försörja sig inom konsten, och jag anser faktiskt inte att foto är konst i 99% av de fall då folk tjänar pengar på det. Det handlar då om dokumentation, där jag inte heller har samma oförståelse för varför man skulle vilja följa regler. Ungefär som att man knappast kan skriva ett revolutionerande och mästerligt musikstycke och tro att man kan vinna schlagerfestivalen med det. "Konsumtionsfotografi" måste ju vara ganska lättsmält.

Eftersom jag nämde film och teater var ett tag intresserad av just dramaturgi och märkte i samma genre fanns precis samma märlkliga inställning att man inte alls behövde lära sig dramaturgins byggstenar för att berätta med film/teater utan kan hitta på själv. Tyvärr,tyvärr, avviker man från byggstenarna upplevs det som inte bra. Samma sak med stillbildsberättande. Det jag möjligen kan jag acceptera att man omedvetet har fiskat upp de vanligaste och uppenbaraste komposionsreglerna genom att tex ta del av bilder i vår vardag. Men du sa ju precis själv att bilder blir tråkiga om man följer gyllne snitt-regeln. Ja, även det är känt faktum att avvikelser från harmoni och balans skapar spänning och dramatik. Hade du läst en bok hade du vetat det.
Jag köper ditt resonemang, men jag har ingen vilja att spotta ur mig saker som upplevs som bra av så många som möjligt. Det är inte därför jag fotograferar och jag hoppas innerligt att det gäller fler än mig.

Men, så gott alla jag vet som just argumeterar för att vara obildad verkar ha missuppfattat detta med regler som att det är nån sorts regler som måste följas och bryter man mot reglerna så skall man bestraffas. Jag hävdar det är fel. När man talar om regler i det här fallet är det hjälpmedel och metoder för att lyckas med sin mål.
Jag argumenterar inte för att vara obildad, då jag inte anser det vara någon särskilt användbar bildning att känna till kompositionsregler som ett verktyg för att förbättra sin fotografering. Däremot är det givetvis intressant på andra plan, men själv föredrar jag att vara ovetande om vad som "borde" vara bra. Jag litar på mina egna ögon istället och det har gått utmärkt hittills. Dessutom gillar jag att fundera på vad det är som gör bilden bra, utan att ha tillgång till ett facit. Det tar mig framåt.

Skruvar du också på bländare och exponeringstid utan minsta eftertanke på hur det faktiskt fungerar? Man vrider tills man tycker det ser bra ut?
Absolut inte; det är ju rent tekniska specifikationer hos utrustningen. Att inte kunna den ser jag ingen fördel med då den ju ska göra som jag vill. Och vad jag vill handlar om den slutgiltiga bildens utseende.

Det här är en bild som jag gillar, utan att den passar i något regelverk, vad jag vet: http://www.flickr.com/photos/makten/7908618950/
 
Jag föreslår att herrar Sändh och Sedvall lär sig att citera, så kanske det går att föra en vettig diskussion. Välkomna åter.

Så, enligt dig så ska man kunna citeringsregler för att få diskutera, men om man kan kompositionsregler så är man oduglig som fotograf? Du ser möjligtvis inte det komiska i bristen på logik i ditt förhållningssätt?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar