Jag hör nog till dem som känner mer medlidande för honom än förakt.
Till skillnad från den absoluta majoriteten av er (troligtvis), har jag på extremt nära håll fått se hur grymt hårt det tar på en som människa att råka ut för sån negativ publicitet som Terje fått i det här fallet. I det fallet jag tänker på blev personen t.o.m. löpsedelsstoff för kvällspressen, trots att de allra flesta som känt till lite mer om händelsen som föranledde detta anser att personen agerat precis som vem annan som helst med sunt förnuft hade gjort i samma situation. Det var en liten stackars grej, en incident på några sekunder, som inte skadade någon eller något (tvärtom hindrade den uppkomst av ansenliga skador), och som blåstes upp till oanade proportioner och ledde till att personen fick se sin 30-åriga och dittills prickfria och framgångsrika karriär vara över. Detta trots att, som sagt, alla som jag talat med skulle ha agerat exakt likadant i samma läge.
Det har varit hjärtskärande att se denna glada och friska persons liv bli förvandlat till ett rent helvete för långa tider, och varje nyhetsrapportering om saken har känts ungefär som nån vrider på kniven som stuckits i ryggen. Depressionsmediciner och sjukskrivningar räckte inte långt för personen som beskrivit händelserna som att hela världen rasade över denne. Nu efter ett par år är dock denna händelse en del av historien, rättsprocesserna är äntligen avslutade och personen börjar sakta återfå delar av sitt gamla jag, men återställd kommer personen troligtvis aldrig bli.
Näväl, denna händelse har fått mig känna sympatier för alla som råkar ut för nåt ens närapå liknande, skyldig eller inte. Det råder ju inget tvivel om att Terje i det här fallet är i högsta grad skyldig och själv orsaken till det han (och hans anhöriga) råkat ut för nu. Man kan inte annat än beklaga sig över den situation han själv försatt sig och andra i. Sågar man själv av benet på piedestalen man hamnat på, som han gjort, har man ingen annan att skylla på än sig själv när man faller och slår sig. Med tanke på omständigheterna tycker jag faktiskt Terjes blogginlägg varit ovanlig sakliga, trots att han nu tillintetgjort sig själv som fotograf och befinner sig i en otroligt pressad situation såväl psykiskt som ekonomiskt.
Hans blogginlägg om vad som är manipulering är mycket läsvärt, tycker jag. Han tog upp i långt samma saker för ett år sedan då jag var på en kurs/föreläsning med honom, en föreläsning som imponerade och påverkade mig väldigt mycket i mitt sätt att tänka kring bilder och bildskapande. Ingen annan föreläsning av nån annan fotograf har imponerat lika mycket.
Man får ju förstås tycka vad man vill om Terje, men jag tycker han har handlat högst mänskligt i hela den här historien, med allt vad det innebär. Att kräva att han skulle agera mycket annorlunda än han gjort är att kräva att han ska vara nåt annat än en människa. Det är så lätt att bara hacka ner på allt han skriver och säger nu, det är svårare att tänka sig hur man själv skulle agera i samma situation. Men man behöver inte svälja allt han säger med hull och hår för det.
