Ok, här kommer mitt sätt att se på det här med digital lagring
En vanlig jämförelse som till exempel dök upp i en DN-artikel för några månader sedan, är att det finns kvar bevarade böcker (som Silverbibeln) och skrifter som är hundratals år gamla. Sedan jämför man dem med diverse misslyckade och illa genomförda digitala lagringsprojekt och drar slutsatsen att digital lagring är skärp och helt osäkert.
Alltså, man jämför å ena sidan gamla perfekt genomförda lagringar som ofta med en god portion tur överlevt till modern tid och å andra sidan klantigt och ogenomtänkt genomförda digitala lagringar.
Den enkla sanningen är att alla lagringsmetoder fungerar dåligt om man gör dem felaktigt. Majoriteten av alla gamla stentavlor, runstenar, pergamentrullar, handskrifter och rent av trycka källor har också förstörts genom årtusendena. Oftast på grund av slarv eller okunskap.
Den klassiska jämförelsen i fotovärlden är "jag har minsann hittat farfars gamla negativ, de går att läsa, men när min bärbara dator kraschade försvann alla mina bilder - digital lagring är skit".
Man kan vända på den jämförelsen och säga så här: "jag har inte tappat bort en enda digital bild, men negativen som jag hängde ute på balkongen är helt urblekta nu efter bara fem år".
Varpå någon protesterar att bara ett dumhuvud hänger upp negativ utomhus i solljus. Ja, och bara ett dumhuvud har sina digitala bilder lagrade på bara ett ställe. Felaktig hantering är felaktig hantering, vare sig det gäller analogt eller digitalt material.
Digitala data som ligger kvar på gamla medier är felaktigt hanterade data. Like felaktigt som om någon slängt ned gamla Silverbibeln i en fuktig källare och sedan häpet konstaterat att den förstörts på några årtionden.
Problemet vi har just nu är förstås att digital lagring är en ganska ny företeelse (bara 30-40 år
och det har tagit ett tag innan vissa insikter börjat tränga igenom. Många fel har begåtts, det vanligaste felet är nog just att man behandlar digitala data precis som klassiska pappersdata - man låser in ett enda original och tror att det därmed är säkert. Varpå originalet blir omodernt och svårt att läsa.
Man glömmer så bort det som är så unikt med digitala data, att de kan kopieras utan kvalitetsförlust ... Och det vi alla måste få in i våra huvuden är att digitala data inte baka kan kopieras, de
skall kopieras. Digitala data skall enkelt uttryckt hela tiden vara på väg från ett medium till ett annat. Från gamla hålkort till band, från band till modernare band, från moderna band till diskar, från en disk till en nyare (och större
disk osv osv. Sluta behandla digitala data som ett gammalt negativ som man låser in ett fukt- och brandsäkrat kassaskåp. Kopiera data, fortsätt kopiera data och om 25 år har du en uppsättning av dina bilder i det där hologramchippet som sitter runt handleden och en annan uppsättning i det elektroniska valvet hos din bank (banker lär finnas kvar, de är som kackerlackor, de överlever allting
som ju givetvis dessutom har säkerhetskopior i olika former.
Digitala bilder som bara finns på ett ställe är felaktigt lagrade digitala bilder. Det är precis lika fel som att hänga upp negativ utomhus eller förvara pappersutskrifter i tvättmaskinen. Kopiera dina bilder, flytta dem till nya diskar när gamla börjar bli trånga. Det är ett nytt sätt att tänka, men så är digitala data också något annat än traditionella data.
