ANNONS
Annons

Är det läge att byta till Canon nu?

Produkter
(logga in för att koppla)
Makten skrev:
Den där bilden fanns i FOTO 11/2005 över ett helt uppslag (och i hans bok förstås). Jag tänkte aldrig på att den var brusig alls. Nu när jag kollar efter så syns det, men det stör inte det minsta.
Har en känsla av att Brutus kanske t o m lyft fram bruset i den här bilden...
 
Makten skrev:
Nu råkar jag avsky det här snacket om att en bilds kvalitet bara har betydelse vid utskrift. En bild är precis lika "på riktigt" på skärmen, och det är snararst så att utskriften inte är tillräckligt precis för att återge hur det egentligen ser ut (om vi nu talar stora utskrifter). Men, självklart är det meningslöst att bedöma brusigheten vid 100% visningsgrad på en bild med så stor totalupplösning. Vill man se hela bilden så är det vettigt att kolla på den vid samma upplösning som skärmen har, vilket är i storleksordningen 1-2 megapixel oftast, om man inte har mastodontskärm.
Sen är väl ett tidningstryck inget vidare jämfört med en bra utskriven bild. Raster och så.
Vi säger ju precis samma sak. Vad jag menade var naturligtvis precis det du säger; att just 100% på skärm och liknande inte har mycket med "verkligheten att göra. Faktum är ju, att man som fotograf aldrig(?) kommer att presentera ett foto på det sättet. Antingen presenterar du det i *betydligt* mindre format på en skärm, eller så framställer du en kopia. I båda fallen kommer det synliga bruset att vara en bråkdel av det du set på skärm i 100%. Det gäller även om du gör en kopia som i storlek faktiskt motsvarar "100% på skärm". Dels tar kopian i sig bort synligheten av bruset, och dels -- viktigt! -- så betraktas en sådan kopia på ett normalt betraktningsavstånd.

Två egna erfarenheter:
Fick en gång en hel framsida i tabloidformat publicerad. Bilden var en ganska kraftigt croppad D2H-bild i 1600ISO (nu vrider sig alla Canon-fotografer i ångest). Motvarade alltså kanske 2,5-3MP i 1600ISO, uppdraget till kanske 25x35cm. Det synliga bruset, i tryck? Knappt noterbart...

Tittade häromdagen på två väldigt stora affiscer på Emma Wiklund, i Lindex skyltfönster. Såg väldigt skarpt och fint ut! Som lite fotointresserad undrade man ju vad det var plåtat med för att få den upplösningen, så jag gick fram till affischen och tittade lite. Visserligen rastertryckt, men upplösningen var *inte* något att skryta med! "Pixlarna" var väl så där 1-2mm stora.
 
..och besöker man en maxi-butik så kan det hända att där hänger en banderoll i färgbutiken på siådär en tre meter som är fotograferad med en 1D MkII + 17-40/4L.

Det är aldrig läge att byta system, om man inte, som Lennart säger har goda skäl och anser att man blir en bättre fotograf med ett annat märke.

Det hela handlar om prylmani och vi jagar något som egentligen inte behöver.. Det är likadant i hela samhället oavsett vad vi köper, varför skulle kameror vara annorlunda?

Ta bilar t.ex. Har haft VW, Ford och Volvo. Min nästa bil blir också en Volvo, för att jag trivs väldigt bra med den nuvarande och det har jag inte gjort med de andra.

När det gäller kameror så har jag haft både Nikon, Olympus och Canon. Jag gjorde mitt val för över 15 år sedan och har stått fast vid det. Helt enkelt för att jag trivs och inte ser någon anledning att byta.

Men att byta bara för bytandets skull ser jag som kapitalförstöring. Man måste verkligen ha behov av systemets fördelar för att berättiga ett byte. Därför stannar jag hos Canon - det systemet ger nämligen mig allt som jag behöver.
 
niklasl skrev:
Har en känsla av att Brutus kanske t o m lyft fram bruset i den här bilden...
Tveksamt, vad skulle det vara för vits med det om det ändå knappt syns i tryck? Snarare har han väl låtit bli att smeta ut den med massa brusreducering, som ju knappt behövs ändå.

Edit: Och ja, Lennarts inlägg förtjänar en applåd. Välformulerat och som vanligt tänkvärt:)
Skriv en bok! ...som jag brukar säga ironiskt, men inte i det här fallet:-D
 
Makten skrev:
Tveksamt, vad skulle det vara för vits med det om det ändå knappt syns i tryck?
Rota fram din tidning igen, den här gången med glasögonen på. Bruset syns precis lika tydligt som på datorskärmen. Det gör inte den suveräna bilden sämre, men det syns.
 
jimh skrev:
Rota fram din tidning igen, den här gången med glasögonen på. Bruset syns precis lika tydligt som på datorskärmen. Det gör inte den suveräna bilden sämre, men det syns.
Jag rotade fram tidningen. Det syns inte alls lika tydligt. Du kanske har en kass skärm? Det är betydligt smetigare i tryck.

Edit: Trycket har väl för låg upplösning. Rastret är ganska grovt i FOTO.
 
Makten skrev:
Tveksamt, vad skulle det vara för vits med det om det ändå knappt syns i tryck? Snarare har han väl låtit bli att smeta ut den med massa brusreducering, som ju knappt behövs ändå.
Jag kanske tänker på någon av bilderna som han tagit i snöfall och som är så läckra. Den här bilden, när man ser den på datorn åtminstone, får mig att tänka på dem. Hur bilden ut i hans bok?

Det finns ett mellanting mellan skärpning och brusreducering och det är att inte göra något alls i partier utan mycket detaljer, som t ex himmel och liknande...
 
jorgene skrev:
...och dels -- viktigt! -- så betraktas en sådan kopia på ett normalt betraktningsavstånd.
Normalt betraktningsavstånd kan vara olika för olika bildtyper. Nu har flera stycken skrivit om reklambanderoller på Lindex och Maxi och de kräver sin typ av kamerautrustning i likhet med dagspress eller reklambladen från Coop Forum som kommer i brevlådan. Men har ni sett förstoringar av landskapsbilder i drygt meterformat från storformatkamera tagna med finkornig film? Där man kan betrakta bilden både från 2-3 meters håll eller gå fram och trycka näsan mot glaset och fortfarande se skarpa detaljer men inget korn? Det är också ett (härligt!) sätt att uppleva fotografi men det kräver en annan typ av utrustning. Om jag får välja föredrar jag lätt storformatbilderna framför Maxireklamen men sammanhang och användning måste rimligen få avgöra vilken teknik som behövs. Men självklart finns ingen anledning att köpa på sig utrustning på en högre kvalitetsnivå än man behöver, även om de som här pläderar för återhållsamhet ibland har de fetaste och dyraste grejorna - Lennart har (hade?) en 1Ds mkII och Jesper ett sextitusenkronorstele från Canon...

Seså, oskärpefetischister, iväg till Gigapxl-projektet och kolla in lite riktig fotografi! (obs! ironi)
 
niklasl skrev:
... pläderar för återhållsamhet ibland har de fetaste och dyraste grejorna - Lennart har (hade?) en 1Ds mkII och Jesper ett sextitusenkronorstele från Canon...

Seså, oskärpefetischister, iväg till Gigapxl-projektet och kolla in lite riktig fotografi! (obs! ironi)

Jo, jag har ff en 1DsMkII. Jockes tele vet jag inget om, men har han ett så har han.

Orsaken till argumentationen för en del återhållsamhet är ju i mitt fall att jag vet hur liten skillnad det blir rent fotografiskt enl en nästan logaritmisk skala på tusenlapparnas bortflygande.
Bildkvalitetsmässigt får man kanske i en del avseenden en förbättring för tusen spänn med en 1DsMkII jämfört med en 5D. Men prisskillnaden är över 30 tusenlappar mellan husen.

Om vi nu pratar enbart pixlar och deras förmåga att återge det vi vill o struntar i en del andra saker som vädertätning, hållbarhet och dyl, alltså.

Har betalat dyra lärpengar för denna insikt. Bara 2 gånger har jag tyckt mig se verkliga förbättringar på själva bildkvaliteten.

1/ När jag körde Nikon och gick från en D1 till en D100 och skulle göra större utskrifter.

2/ När jag bytte min Canon 1D mot 1DMkII så var skillnaden ännu mer fantastisk pga minskat brus och dubbelt pixelantal.

Besvikelser: Sålde en 1Ds eftersom jag tyckte att skillnaden var ganska mariginell mot 1DMkII bortsett från FF. Skaffade en 5D istället. Inte bättre detaljåtergivning än Ds (dock fanns en enorm skillnad i brusfrihet på 5D) Egentligen ett onödigt byte. Däremot absolut inget ont om 5D. Tvärtom för den kostade 27 lappar och en 1Ds hade då begagnad kostat mig 32 lappar. Men ny 66 lappar.

5D och 1DMkII såldes och byttes mot 1DsMkII. Jomenvisst kan jag jag göra bautautskrifter från den, men detaljåtergivningen egentligen inte bättre.

Så vad talar för att den som byter från en 1DMkII till MkIII och är ute efter detaljåtergivning kommer att bli nöjd vad gäller detaljåtergivningen. Praktiska tester har visat att diffen på 2 mp egentligen är betydelselös.

Jag tror att dagens crop 1.3 presterar bäst vid 8-10mp. Crop 1.6 vid 6-9 mp och FF vid 11-12mp.

Alltså en 1DsMkII leder bara till ytterligare jakt på extrem optik och därmed smärtsamt tusenlappsbortfall i de flesta fall.

OBS! Jag har nu bara diskuterat skärpa/detaljåtergivning även vid ganska stora utskrifter. Andra faktorer som ergonomi, material, valörer o dyl har jag lämnat därhän.

Men jag svär på att en skicklig hantering av en fil från ex en 20D eller varför inte en Nikon D200 är svår att skilja från 1DsMKII eller 5D om vi pratar storlek 30x40 eller A3, A3+.

Så varför bränna tusenlappar på sådant, när man kan ha roligare för dem. (skaffa bättre rawkonverterare, bra plug-ins, bjuda ut vackra kvinnor eller vad som nu faller en i smaken)

PS. Med ett "sämre" kamerahus hade inte optikerna blivit så avslöjade. men nu är det ju ingen idé att försöka skaffa nya gluggar förrän man hittat en oljekälla. DS

Men som en vis person uttryckte det: "Allt går...om inte annat åt helvete"
 
Lennart. Du som är en klok och vis man: jag var och såg Sally Mann-utställningen på Kulturhuset i helgen och WOW!!! så snygga hennes bilder var. Särskilt inspirerande var hennes "gamla" bilder från Immediate family-projektet. Kopieringen, känslan, kompositionerna, krispigheten i bilderna, allt var på topp - både konstnärligt och tekniskt. Sådana bilder går att betrakta på väldigt nära håll och då blir närvarokänslan ännu större.

Sally Mann plåtade de bilderna med en storformatskamera Toyo 8X10 och toppklassig optik. Inte fanken hade det blivit en tiondel så snyggt med en 1D Mk3 så nog fanken har utrustningen betydelse.

Många gånger hör man att "de stora konstnärerna struntar i tekniken" men så är det ju oftast inte. Mary Ellen Mark, Sally Mann, Henri Cartier-Bresson bla bla bla. Alla har/hade utrustning i värsta toppklass.

Nu blandar jag säkert äpplen och päron här men poängen är att utrustningen faktiskt har betydelse. Sedan finns det ju hur mycket obegåvning som helst där ute och då hjälper ingen utrustning i världen...
 
Senast ändrad:
Slowfinger skrev:
jag var och såg Sally Mann-utställningen på Kulturhuset i helgen och WOW!!! så snygga hennes bilder var. Särskilt inspirerande var hennes "gamla" bilder från Immediate family-projektet. Kopieringen, känslan, kompositionerna, krispigheten i bilderna, allt var på topp - både konstnärligt och tekniskt. Sådana bilder går att betrakta på väldigt nära håll och då blir närvarokänslan ännu större.

Sally Mann plåtade de bilderna med en storformatskamera Toyo 8X10 och toppklassig optik. Inte fanken hade det blivit en tiondel så snyggt med en 1D Mk3 så nog fanken har utrustningen betydelse.

Många gånger hör man att "de stora konstnärerna struntar i tekniken" men så är det ju oftast inte. Mary Ellen Mark, Sally Mann, Henri Cartier-Bresson bla bla bla. Alla har/hade utrustning i värsta toppklass.

Nu blandar jag säkert äpplen och päron här men poängen är att utrustningen faktiskt har betydelse. Sedan finns det ju hur mycket obegåvning som helst där ute och då hjälper ingen utrustning i världen...
Instämmer.
 
Visst mr Ignell!

Instämmer helt i vad du skriver. Men så hade dessa mästerforografer optik som matchade den övriga utrustningen.

Och den optiken verkar inte finnas till ex 1DsMkII.

Vad ska man med en Rolls Royce V-8 till om det bara finnas gamla vagnshjul av gistet trä som den ska driva? (Okej aningen överdrivet, men som den vise man du själv är inser du säkert liknelsens existensberättigande)

Kär Hälsningar/Lennart
 
Slowfinger skrev:
Lennart. Du som är en klok och vis man: jag var och såg Sally Mann-utställningen på Kulturhuset i helgen och WOW!!! så snygga hennes bilder var. Särskilt inspirerande var hennes "gamla" bilder från Immediate family-projektet. Kopieringen, känslan, kompositionerna, krispigheten i bilderna, allt var på topp - både konstnärligt och tekniskt. Sådana bilder går att betrakta på väldigt nära håll och då blir närvarokänslan ännu större.

Sally Mann plåtade de bilderna med en storformatskamera Toyo 8X10 och toppklassig optik. Inte fanken hade det blivit en tiondel så snyggt med en 1D Mk3 så nog fanken har utrustningen betydelse.

Många gånger hör man att "de stora konstnärerna struntar i tekniken" men så är det ju oftast inte. Mary Ellen Mark, Sally Mann, Henri Cartier-Bresson bla bla bla. Alla har/hade utrustning i värsta toppklass.

Nu blandar jag säkert äpplen och päron här men poängen är att utrustningen faktiskt har betydelse. Sedan finns det ju hur mycket obegåvning som helst där ute och då hjälper ingen utrustning i världen...

Hej igen!

Var i lite tidsnöd när jag replikerade förra gången och ska förtydliga mig, eftersom jag känner mig lite missförstådd.

Mig veterligen har jag aldrig uttryckt att "de stora" struntade i tekniken. I detta forum har jag däremot skrivit att de lärt känna sin utrustning så bra att de genom förlängda ryggmärgen behärskar den så väl att de kan lägga krutet på det allting kretsar kring: BILDEN!

Och sin utrustning lär man inte känna genom att byta varje gång Gudfadern Canon släpper sig, eller i alla fall släpper en ny modell.

Och ingen har väl någonsin ens försökt jämföra en 1DMkII eller III med en Toyo storformatare.

Om tråden: Jag har för mig att den handlade om huruvuda det var läge att byta till Canon nu.
Inte till Toyo! För du menade väl inte Toycamera hehe:)

Vad jag vänt mig mot är många (däribland jag själv) bytt för ofta utan att det gjort någon större skillnad eftersom det är ganska liten differens mellan mellan "uppgraderingarna". Det är en dyrköpt erfarenhet.

Egentligen handlar det mest om att pixelvansinnet ff styr, trots att objektiven ropade "stopp" redan när 5D kom. Vi har ff inte sett några större resultat vad gäller att skapa sensorer med större dynamik hos Canon, vilket jag vet att både du och jag tjoat om i flera forum.

Jag är ingen präst som predikar att utrustningen inte har någon betydelse. Tvärtom! Däremot kommer jag fortfarande under galgen att envist vidhålla att den primära orsaken till att byta märke/utrustning borde vara huruvida individen (som väljer fritt) är säker på att han/hon då kommer att få sina önskade bildresultat och bli bättre fotograf.

Och vad begåvning beträffar törs jag slå vad om mina "cochones" att en skicklig fotograf tar intressantare bilder med medioker/dålig utrustning än den "välutrustade" och "obegåvade". Vilket du mitt i fruktkompotten så riktigt påpekade.

Men min udd var riktad mot Canon som inte ännu, trots jätteresurser, har fabricerat några speciellt bra gluggar som kan matcha deras pixelsprängda sensorer på FF-kamerorna. Och det är väldigt onödigt att då spränga in fler pixlar när gluggarna inte hänger med. Och varför då slänga ut mer pengar på att skaffa sådana kameror med en upplösning som inte kan återges?

Jag tycker du inte bara blandat äpplen och päron utan även fått med lite rovor i din replik till mig. Nu vet jag ju vem du är och att du har visa åsikter (du var t o m snäll nog att kalla mig vis) så jag känner inte att jag fick "fikon" av din kompott.

I allt övrigt du skrev håller jag med om reservationslöst eftersom det är självklara saker för mig.

Ha det nu så bra och anslut dig till DM (Dynamikens Vänner). Du kan t o m få bli ordförande bara jag får låna klubban ibland!

Vi hörs och Lev Väl/ Lennart
 
Photocon skrev:
...
Och vad begåvning beträffar törs jag slå vad om mina "cochones" att en skicklig fotograf tar intressantare bilder med medioker/dålig utrustning än den "välutrustade" och "obegåvade".
...

Håller med om det mesta du skriver men tycker inte att ovanstående kan gälla rent generellt, det måste också bero lite på vilken typ av fotografi man håller på med, eller t.o.m. vilken specifik bild man försöker ta. En del fotografi är mer beroende av teknik än annan tycker jag, t.ex. sport i dåligt ljus, och där blir faktiskt vissa bilder direkt bättre med den senaste utrustningen. Inte mer intressanta kanske men tekniskt bättre, och det är väl i sig ett acceptabelt argument om man har pengarna till att uppgradera. Det är ju för mig rätt irrelevant att andra kan ta otroligt bra och intressanta gatu- porträtt- eller landskapsbilder med en enkel manuell kamera om mitt huvudintresse är sport eller flygande fåglar. Om jag såsom representant för "välutrustad men mindre begåvad" kan få lite extra hjälp av tekniken så tar jag gärna det. :)
 
Hehe Lennart. Jag håller (nästan) alltid med dig till 100% i dina roliga och tänkvärda inlägg och visst har du helt rätt i att utrustningen inte gör en fotograf.

Men eftersom jag jobbar på att bli en mindre prylfixerad fotograf fick jag en liten minikris när jag såg Sally Manns bilder och frågade en proffsfotografkompis om vad hon använt för grejer. Trodde att det var en vanlig enkel bladare, men nej, här var det en annan division på prylarna.


Men som sagt: bra blir det ju förstås bara om tekniken är i paritet med begåvningen och i fall som Sally Mann verkar det vara 100%-igt både vad gäller begåvning och prylar.

Så: skit in, skit ut om än i gyllene skor. Prylar kan aldrig ersätta begåvning eller som någon vis rockmusiker sa: man kan inte polera en bajskorv ;-)
 
Anders Östberg skrev:
Håller med om det mesta du skriver men tycker inte att ovanstående kan gälla rent generellt, det måste också bero lite på vilken typ av fotografi man håller på med, eller t.o.m. vilken specifik bild man försöker ta. En del fotografi är mer beroende av teknik än annan tycker jag, t.ex. sport i dåligt ljus, och där blir faktiskt vissa bilder direkt bättre med den senaste utrustningen. Inte mer intressanta kanske men tekniskt bättre, och det är väl i sig ett acceptabelt argument om man har pengarna till att uppgradera. Det är ju för mig rätt irrelevant att andra kan ta otroligt bra och intressanta gatu- porträtt- eller landskapsbilder med en enkel manuell kamera om mitt huvudintresse är sport eller flygande fåglar. Om jag såsom representant för "välutrustad men mindre begåvad" kan få lite extra hjälp av tekniken så tar jag gärna det. :)

Gäller det actonfoto i dåligt ljus köper jag din åsikt. Teknisk hjälp i form av bra AF och relativt lågt brus är ju då ovärdeligt eftersom man kan koncentrera sig mer på bilden. Så resonerar även jag.

Däremot tycker jag inte att höjning från 8.5 bps till 10 bps lämnar några större avtryck i fotohistorien. Inte heller höjning från 8.2 till 10mp. Båda dessa uppgraderingar sker ju på Canon 1DMkIII. Däremot fick den lägre vikt, justerbar AF (vid händelse av bak/framfokus) o större display vilket sammantaget gör den mer ergonomisk. Speciellt vid statisk, mer långvarig actionfotografering.

Betyder de faktorerna mycket för en är ju en uppgradering motiverad. I annat fall inte.

Men som jag ser det verkar vi vara överens. Det finns ju andra områden oxå där en viss typ av utrustning spelar roll; Medicinsk fotografi t ex.
Men jag har ssv mest tjoat om pixelvansinne och vill verkligen inte ha tillbaka de gamla manuella kamerorna. Vill man plåta på det viset är det ju bara att koppla om vilken dslr till manuella inställningar o manuell fokus.

Mvh/Lennart
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar