Alltid eller aldrig läge...
att byta till annat MÄRKE (inte specifikt Canon, alltså). Jag undrar om människan inte blir vimsig av alla val som ska göras. Kanske är detta lite OT, men jag kan inte låta bli efter att inspirerats av en hjärnkirurg.
Han drabbades av reumatism o kunde inte fortätta som hjärnkirurg. Numera är han konsulterande läkare och föreläsare.
Den "moderna" mänskliga hjärnan är inte mer än 50.000 år gammal och är, enl honom, i stort sett oförändrad till uppbyggnad och funktion. Hjärnan har många funktioner. En av de viktigaste är att göra val.
Enl samme man tvingas vi idag att träffa fler val än vad hjärnan fixar och är konstruerad för. Detta framtvingar, förutom många dåliga beslut, även stress o därmed sjukdom i förlängningen.
Hårddisken vi har mellan öronen arbetar mao inte i takt med RAM-minnet. Och vi har inga fler bussar under kalufsen att trycka in fler DIMM-moduler.
Våra hjärnor blir alltså mer och mer fragmenterade eller folkligare uttryckt: De många valmöjligheterna gör oss vimsiga i bollen.
Men valmöjligheter är självklart av godo. För få möjligheter gör att vi känner oss som fångar. Paradoxalt blir vi också fångar av FÖR många möjligheter; tanke/handlingsförlamning.
Det gäller alltså att hitta sin fristad i hjärnan för att må bra och träffa rätt val.
Allt ovanstående enligt hjärnkirurgen.
Egna tankar: Jag köper hans resonemang till stora delar. Om vi översätter det på kamera/utrustningsval kommer jag fram till att valmöjligheterna är så många utan att vara speciellt olika att jag tror vi håller på med ganska crazy saker.
Med risk att få på käften hävdar jag att alla kameramärken är både bra och dåliga. Det går alltid att hitta en Pentax, Sony, Fuji, Canon, Nikon, Olympus etc som är fina fotoverktyg.
Pointen är att de bilder jag ser och personligen tycker är väldigt bra oftast är tagna av personer som är ganska "ointrsserade" av själva utrustningen. Inte så att de skiter i vad de använder och är slarviga med sin utrustning.
Däremot så plåtar de med vad de har och använder sin hjärna till att göra bildmässiga val utan att tänka så mycket på utrustningen för den har de lärt sig så grundligt med tiden att det sitter i den delen av ryggmärgen där det hela sker med automatik.
Andra jagar sin egen svans. Känner även folk som har så många prylar och byter dem så ofta att de drabbas av klassisk beslutsångest när de väl ska ut och fotografera. "Ska jag ta den gluggen, eller den, fan kan jag verkligen lämna den hemma, tänk om det blir si eller så, bäst att ta med för säkerhets skull, nej helvete det är nog bättre med den diffraktonsdämpandeantiperspi-rerandekromitiskkorrigerade appagrunken. Fast den har jag ju inte hunnit testa."
Och så pustar de iväg med hela skiten och njuter inte ett skvatt av dagen i all ängslan.
Innan ni kastar er över tangentbordet för att skriva att det är den där dårfinken Aspman som har hårddisken på sned vill jag besvara frågan i själva tråden.
Ja, det är läge att byta till Canon nu om det gör mig till bättre fotograf.
Är man inte säker på det så svär jag på att man mår mycket bättre av att hålla fast vid sitt gamla invanda märke.
Förnekar inte att det kan vara inspirerande att plåta med nya prylar. Ibland även ge en kick till "nystart" i sitt plåtande.
Men enda orsaken till att byta märke, efter långt grubbel och slitage på hjärnan, borde väl vara att man är missnöjd med sina bilder och verkligen till 100% vet att orsaken till att ens bilder blir kass bara beror på den nuvarande utrustningen. Oavsett om den heter Nikon, Canon, Pentax eller Socialstyrelens Utprovade Folkkamera.
Lever jag själv enligt det axiomet? Gissa! En ledtråd: Jag önskar jag gjorde det. Mina bästa bilder tog jag nämligen under en sjuårsperiod då jag inte bytte ut en enda del av min utrustning. Utom en batterihållare och lite filter samt en blixt som lade av.
Och om jag nu har den här insikten undrar jag vafan jag sitter och dreglar över rapporter om nya kameror och objektiv.
Sens moral: Hitta på en själva, Min hjärnas selektivitet har drabbats av för många alternativval.
Mvh/Lennart
PS. Ursäkta OT:n! Om det nu var OT. DS.
