En foton kan inte ha en färg, eftersom den inte existerar...
Men eftersom frekvensen på vågrörelsen som kan kan modelleras som OM det fanns en "foton" bestämmer hur djupt in i en silikonkristallstruktur vågen tränger innan den översätts till en laddning kan man färgbestämma den på det sättet. Principen som Foveon använder, alltså - inget bayerfilter, utan laddningsuppsamling på tre olika djup i silikonplattan (ger lite låg färgkänslighet, men med tillräckligt hög upplösning så....)
100 pixlar sammanslagna ger olika felresultat beroende på ifall du väljer "bin" eller "average"... man kan med 4 bitar (16nivåer) per enskild insamlingspunkt isf uppnå allt mellan:
[avg] = [4 bitar, med enorm värdessäkerhet] eller:
[bin] = [log10(100x16)/log10(2) = ca 10.6 bitar]
Om inte lässäkerheten per "jot" är ENORM - vi talar om att en enskild elektron per jot i felmarginal ger förödande konsekvenser för systemet - så faller systemet på eget grepp. Att hålla dessa utläsningshastigheter ligger en bra bit bortom något som en en finns på planerings/prototypstadiet - vi kan inte ens modellera hur systemet skulle byggas. Den enda vettiga hårdvarulösningen jag sett på denna modell än så länge är en utbyggd flerlagerskonstruktion, med avläsningslagret överst - mot objektivet - och sedan en progressiv ökning av bithastighet/s och minskning av fysisk upplösning på väg ner genom lagren. Lager två > 4 jots per kommunikationskanal, fyrdubbla hastigheten, lager tre > [4x4]=16 jots per kommunikationskanal, sextondubbla hastigheten osv... Detta kräver antingen lagermontering med pasning mellan lagren på enskild molekylnivå, eller att man "skulpterar" chippet i multipla svep med påläggning av material mellan varje svep.
Man kan inte heller separera sensorn från styrelektroniken - allt måste finnas i ett paket - det finns inga kommunikationssätt som är tillräckligt snabba för att kunna överföra dessa datamängder...
Vi kan just nu säga att sensortillverkningen ligger ca sju-nio år efter i produktionsteknik. De första sensorerna från 180nm-steppers har precis börjat komma ut på marknaden - minns någon "Pentium III"? eller PowerMac G4? Gör ni inte det så fråga en äldre släkting. De innehöll mycket mer avancerad tillverkningsteknik än vad den absolut modernaste sensorn (som har större än 9mm diagonal) på marknaden idag gör.
Ingen är ens i närheten av att kunna tillverka något sånt här, ens i spjutspetsprodukter. Och när DET väl har hänt (om tio år?) så kommer det antagligen dröja 5-10 år till innan kamerasensorer större än 5mm använder dem.
Det jag dock kan säga med ganska stor säkerhet är att Bayer-filtret MÅSTE bort. Vi kommer inte speciellt mycket längre med denna kluns till filterplatta ovanpå fotodioderna... Redan de upplösningar vi har idag ger oss pixlar som är "tunnelformade" - de är betydligt högre än vad de är breda. Och detta redan INNAN vi kommit fram til den ljusavkännande silikonplattan.
