Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

"Fuskande" fotograf i National Geographic....

Produkter
(logga in för att koppla)

barret

Aktiv medlem
Vi hade ju en lång tråd om hur Steve Bloom ändrar sina bilder i Photoshop och hur omoraliskt det är.

Jag blev smått överaskad häromdagen när jag bläddrade i senaste National Geographic. Chefsredaktören bad på en hel sida om ursäkt för att en fotograf fört tidningen bakom ljuset.

I detta fall har en fotograf lyckats att sätta hela NG's goda namn på fall genom att arrangera bilder och att sedan ljuga. Om han är digitalare eller analogare saknar helt betydelse.

Tycker det hela är rätt intressant när folk(analogister främst) kämpar med näbbar och klor för att bevara sin "ärliga" fotograferingsform.

Mitt förtroende för NG har fått sig en törn... Nu ifrågasätter jag mer av vad jag ser.

In the July 2004 issue of National Geographic, we published a story about elephant hunting in Tanzania by the Barabaig people.

To our profound disappointment, we have learned that we were misled by the photographer and that three of the published photographs do not accurately depict the situation described in the accompanying text.

On pages 78-9 (photograph above), the picture caption reads that hunters are carrying "tusks taken from an elephant found dead in the bush." Soon after the article was published, several readers pointed out that there are faint but unmistakable numbers on the tusk on page 78—which we failed to notice before publishing the story. We now know that the tusks belong to the Tanzania Department of Wildlife. When we asked photographer Gilles Nicolet to explain, he admitted that he himself had supplied the tusks to the hunters after borrowing them from local wildlife authorities.

This was in direct contrast to what Nicolet had repeatedly assured us when we were preparing the story. As part of our rigorous internal system of checks and balances, we routinely obtain independent verification of the circumstances in which a photograph is made. In very few instances, we are unable to do so. This story was one of those cases, and we published it knowing that we were relying heavily on Nicolet's accounts.

In light of his disturbing admission about the tusks, we immediately launched an investigation into the other photographs in the story and determined that the two on page 85—which the caption identifies as showing a successful hunter removing his spear from an elephant and then removing the tusks—were actually made several years earlier and are not of the Barabaig. (See photographs below.)

By publishing this story, we failed our readers. We are currently reviewing our internal procedures to do our best to ensure that this type of mistake does not happen again. In addition, we are re-examining Nicolet's only previous story for National Geographic ("Hunting the Mighty Python," May 1997); to date it appears that all of the pictures and accompanying captions are accurate.

We apologize to our readers.

William L. Allen
Editor in Chief
07.15.04
 
Bra av honom att stå för misstagen. Det är sånt som händer, men hur många går medvetet ut så här om det.
 
"Tycker det hela är rätt intressant när folk(analogister främst) kämpar med näbbar och klor för att bevara sin "ärliga" fotograferingsform".


Ok, jag förstår! ;-)


Å resten handlade visst om NG va? ;-)
 
barret skrev:
Tycker det hela är rätt intressant när folk(analogister främst) kämpar med näbbar och klor för att bevara sin "ärliga" fotograferingsform.

Vi ser arrangerade/retuscherade bilder och bilder med "lämplig" bildtext dagligen, antingen det rör sig om reklam, politisk propaganda eller helt enkelt folk som gör pengar genom att luras (som i ditt exempel).

Ta t.ex. en annons för en "hjälpfond för barnen i Tredje Världen" med en bild på en gråtande liten flicka (små flickor väcker av någon anledning mer känslor än små pojkar), men kanske 75% av pengarna går till löner och administration till fondens anställda. Inte får man se en bild på kontorspersonal i deras annonser, trots att den störta delen av dina pengar går dit!

Eller en djurrättsorganisation, som visar bilder på stackars instängda minkar i en trång bur. De visar inte gärna att minkarna de släpper ut dör av svält och plågor.

Eller en flinande politiker på en affisch. Han sträcker ut sin hand mot betraktaren, och har sin jacka över ena axeln. Han ser pålitlig ut, och som en person som lyssnar på folket. I själva verket kanske han bara tänker på sin karriär och pengar. Dessutom har hans finnar i pannan trollats bort i bildbehandlingen för att se fräsch och friskare ut.

Eller så tar man en känslostark bild och skriver en falsk bildtext för att påverka människor i en viss riktning.
 
Har lite svårt att se vad det hela har att göra med analoga eller andra sorters fotografer...
Annat än att skapa en ny debatt..

Snyggt gjort av NG tycker jag i alla fall. En mindre nogräknad tidning skulle kanske ha sopat allt under mattan o hoppats på det bästa.

Mitt förtroende för NG blev tvärtom större.

Gott Nytt

Göran
 
Re: Re: "Fuskande" fotograf i National Geographic....

J. Patric skrev:
Vi ser arrangerade/retuscherade bilder och bilder med "lämplig" bildtext dagligen, antingen det rör sig om reklam, politisk propaganda eller helt enkelt folk som gör pengar genom att luras (som i ditt exempel).


Visst, men nu är det inte aftonbladet det handlar om. National Geographic lägger stor vikt vid att deras bilder och texter är med verkligheten överensstämmande. Det är liksom det som gör NG till en måttstock för god sed i bild och berättande.
 
Ta t.ex. en annons för en "hjälpfond för barnen i Tredje Världen" med en bild på en gråtande liten flicka (små flickor väcker av någon anledning mer känslor än små pojkar), men kanske 75% av pengarna går till löner och administration till fondens anställda. Inte får man se en bild på kontorspersonal i deras annonser, trots att den störta delen av dina pengar går dit!

Inte om det är en seriös hjälporganisation. Ta t ex Svenska afgahnistankommittén där max tio procent går till administration. Man får höra mycket snack om oseriösa giriga hjälporganisationer, oftast från de som är för snåla för att skänka något alls, eller för lata för att engagera sig.
 
Vilket osökt leder tankarna till katastrofen i Asien.Kanske ett utmärkt tillfälle att hjälpa månniskor i nöd nu då vi sitter tryggt bo med magarna fulla o funderar på var vi skall sprätta slantarna på mellandagsrean.

Även om så 75% skulle kommit bort så skänker jag en slant.
Vem hakar på???

/Göran
 
forry4U skrev:
Har lite svårt att se vad det hela har att göra med analoga eller andra sorters fotografer...
Annat än att skapa en ny debatt..

Snyggt gjort av NG tycker jag i alla fall. En mindre nogräknad tidning skulle kanske ha sopat allt under mattan o hoppats på det bästa.

Mitt förtroende för NG blev tvärtom större.

Gott Nytt

Göran

Tycker inte fler debatter behövs. Tvärt om så kan man konstatera att det inte spelar roll vad man har för typ av kamera. Moralen ligger hos fotografen.

Klart att NG stiger i aktning, men jag ifrågasätter nog mer vad andra fotografer har för filosofi. Hur fan kan man blåljuga när man fått in bilder i NG. Hål i huvet??
 
Re: Re: Re: "Fuskande" fotograf i National Geographic....

barret skrev:
Visst, men nu är det inte aftonbladet det handlar om. National Geographic lägger stor vikt vid att deras bilder och texter är med verkligheten överensstämmande. Det är liksom det som gör NG till en måttstock för god sed i bild och berättande.

Självklart, men jag menade att man ska se bilder och bildtexter med kritiskt öga lite oftare. Det är lätt att man låter sig luras bara för att man VILL tro på det som berättas.
 
KalZoom skrev:
Inte om det är en seriös hjälporganisation. Ta t ex Svenska afgahnistankommittén där max tio procent går till administration.

Ja, det finns bra hjälporganisationer. Heder åt dem. Borde skrivit det, men jag kom på ett exempel på hur man påverkas av bilder. Det händer ju att skurkar tjänar pengar på andras samvete.
 
Fenomenet med arrangerade eller manipulerade bilder lär vi tyvärr få leva med så länge fotografer inte är mer än människor. Givetvis är fotografens moral i fall som det refererade i NG oberoende av vilken utrustning han använt och diskssionen om ärlighet mot betraktaren bör inte blandas ihop med frågan om vilken kamera eller vilken typ av mörkrum som brukats.

När det gäller det specifika fallet kan man verkligen fundera över hur han tänkt. Jag menar - det är ju en sak om det kliat i fingrarna att "justera" en eller annan detalj när han suttit ensam framför datorn på hotellrummet jämfört med att låna prylar från museum, instruera personer mm, mm. Det är ju rimligt att anta att de inblandade själva tagit del av materialet i NG om inte annat...

Bilder i annonser - oberoende av ändamål - är en annan sak. För egen del utgår jag från att dom inte uppfyller någon tänkbar tolkning av begreppet "dokumentärt". Jag förutsätter inte att en bild i en annons för en hjälporganisation verkligen visar en person i det landet, den situation annonsen relaterar till eller att personen fått hjälp från organisationen. Det är helt enkelt ett sätt att väcka uppmärksamhet och få läsaren att associera.
 
Re: Re: "Fuskande" fotograf i National Geographic....

J. Patric skrev:
Ta t.ex. en annons för en "hjälpfond för barnen i Tredje Världen" med en bild på en gråtande liten flicka (små flickor väcker av någon anledning mer känslor än små pojkar), men kanske 75% av pengarna går till löner och administration till fondens anställda. Inte får man se en bild på kontorspersonal i deras annonser, trots att den störta delen av dina pengar går dit!

Det enklaste sättet att undgå sådant är att bara skänka till organisationer som har 90-konto. Där är förhållandet det omvända.

(och jag trodde att de flesta var medvetna om det)
 
Re: Re: Re: "Fuskande" fotograf i National Geographic....

mindbash skrev:
Det enklaste sättet att undgå sådant är att bara skänka till organisationer som har 90-konto. Där är förhållandet det omvända.
Så sant, organisationer som har 90-konto garanterar att max 15% går till omkostnader, resten når det de är tänkta för.

Jag skänkte mina pengar till Röda Korsets asienhjälp. Andra bra alternativ är ju annars Läkare utan gränser, Rädda Barnen och Läkarmissionen.
 
Jaså, jag hade för mig att det 15%. Jag är väl optimist antar jag.:) Men 25% är ju ändå bra mycket bättre än 75%. Tack för rättelsen, då vet jag.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar