På vilka sätt skiljer sig kopiering/förstoring av färgnegativ från kopiering/förstoring av svart/vita negativ?

Är det mycket svårare? Måste man ha helt annan utrustning? Mycket dyrare?

/Fredrik

Färgpapper klarar inte av samma mörkrumsljus som svartvitt men man kan ha en svag svag speciell färglampa ialla fall... men förbered er på att jobba i totalt mörker...

Du behöver tre bad som för svartvitt... en framkallare, en blek och en fix och sedan så sköljer du...

Förstoringsapparaten behöver ha ett färghuvud (det går att använda lösa filter men vilket jobb).
Kan vara bra att investera i färghuvud ändå om man kör multigrade papper då man kan justera kontrasten med det gula och magentan...

Bilden måste torkas helt innan man ser hur färgerna ser ut...

Kemikalierna (ex RA-4) är ganska dyra men håller länge (tror jag) det går att framkalla bilder i 20 grader vilket är helt underbart... inte så mycket jobb...
Man kan antingen framkalla i trumma och då går det bra i dagsljus eller i vanliga skålar som svartvit framkallare...
Själv så har vi en stor fin maskin som på fyra minuter ger oss stora fina torra kopior )) brumm brumm

Det är nästan enklare än svartvit kopiering... för färg har eg bara en korrekt färgton medans med svartvitt så har man flera olika kontraster att välja mellan...
Färgpapper är ifs också olika i färgmättnad osv men inte lika markant...

Vet du vad?

Jag beundrar dig Helena. Du kan det mesta och ger så enkla svar på alla frågor.
Är stolt över att vara medlem på samma sida som dig .

Tack för den fina förklaringen om färgkopiering.

Jag håller inte med dig att färgkopiering skulle vara lättare än svart/vit kopiering.
Jag tycker det tar ganska lång tid innan man hittar rätt färgton.
Däremot så behöver man inte ha så väldigt mörkt
Jag kör mrd en Durst lampa nu och den ger riktigt bra med ljus utan att skada papperen

Våra papper foggar på en gång...

Vi måste ha självlysande nummer på oss i mörkrummet för att vi inte ska hamna i någon orgie i ett bås antar jag...
Dom foggar pappren och folk kommer ut och får en snygg 4:a på pappret eller varför inte 14?

Har du testat hur mycket lampan foggar??? Lägg en peng på det i fem minuter och framkalla efter det som vanligt...

Jag hade inga problem som helst med att se tonen... bara man tänker lite så funkar det fint... Det enda som kan vara svårt är att se om det är rött eller magenta osv tycker jag...

Helena har både rätt och fel. Färgkopiering är på sätt och vis enklare än svartvitt, beroende på att urvalet av färgpapper och färgkemikalier är så begränsat. Man får ta det som finns, helt enkelt. Kör man svartvitt så kan man leka med många papperstyper och gradationer. Svartvitt-kopister blir därför mer kräsna än färgkopister.

Alltså:
Om materialförutsättningarna vore lika för färg och svartvitt, så skulle färg vara svårare. Man ska hitta rätt färgfiltrering, man ska tänka på att färgpappret kippar, man måste kompensera filtreringen om exponeringstiden ändras. Sånt slipper man i svartvitt.

Jag jobbar mest med Ilfochrome-kopiering direkt från dia. Det är inte speciellt svårt. Jag framkallar manuellt i trumma i dagsljus, så det är bara själva kopieringen som jag kör i totalt mörker. Framkallningstemperaturen bör hålla sig inom en halv grad. Jag håller tempen i ett vattenbad med en liten akvariedoppvärmare (kostar nästan inget).
Färgfilteringen är inte så svår heller. Jag kör ett par kontaktkopior på de dior jag vill förstora. Diorna bör vara från samma filmfabrikat. Kontaktkopiorna bedömer jag i torrt tillstånd i dagsljus. Då hittar jag en bra grundfiltrering. Från grundfiltreringen behövs sedan bara små justeringar, typ 5Y eller 10Y, för att kompensera för ev färgstick i diorna.

Fördelar med Ilfochrome:
Mycket behändigt att kopiera direkt från dia.
Härlig lyster och mycket bra färger i bilderna.
Mycket bra hållbarhet, minst 30 år. Somliga säger 50-100 år(för polyesterpapper).

Nackdelar:
Dyrare än färgneg.kopiering typ RA-4.
Lång framkallningstid (10 minuter vid 24 grader, 13 minuter vid RT).
Dior med hög kontrast är svåra att kopiera.

Mvh
Acke

ackelid skrev:
Helena har både rätt och fel. Färgkopiering är på sätt och vis enklare än svartvitt, beroende på att urvalet av färgpapper och färgkemikalier är så begränsat. Man får ta det som finns, helt enkelt. Kör man svartvitt så kan man leka med många papperstyper och gradationer. Svartvitt-kopister blir därför mer kräsna än färgkopister.

Alltså:
Om materialförutsättningarna vore lika för färg och svartvitt, så skulle färg vara svårare. Man ska hitta rätt färgfiltrering, man ska tänka på att färgpappret kippar, man måste kompensera filtreringen om exponeringstiden ändras. Sånt slipper man i svartvitt.

Klicka för att se resterande...

Det finns olika papper för färg...
Vill man ha olika effekter så kan man kopiera en kodak film på fuji papper osv...
Kodak har massa olika papper som har olika färgåtergivning... någon neutral, någon vivid osv...
Sen så finns det ett underbart pärlemorskimmrande färgpapper som jag ska försöka att leta reda på

Så du kanske har lika mycket fel som jag

Helena skrev:


Det finns olika papper för färg...
Vill man ha olika effekter så kan man kopiera en kodak film på fuji papper osv...
Kodak har massa olika papper som har olika färgåtergivning... någon neutral, någon vivid osv...
Sen så finns det ett underbart pärlemorskimmrande färgpapper som jag ska försöka att leta reda på

Så du kanske har lika mycket fel som jag

Klicka för att se resterande...

Helena, nu undrar jag om du förstod mig rätt?
Det jag ville säga var ju bara att en färgbild i princip består av tre svartvita bilder. Den röda, gröna och blå kanalen (eller CMY, om du föredrar det) innehåller varsin svartvit bild. Alltså finns det egentligen fler parametrar att laborera med i färg.

Jag tycker precis som du att färg är lättare än svartvitt, men det tror jag beror på att man är mer kräsen vid svartvitt kopiering. Om det går att finlira, så vill man finlira. Färg har inte samma möjligheter till finlir i det traditionella mörkrummet.

Å du, Ilfochromes blanka polyesterpapper har precis den där pärlemorslystern som du letar efter!

Varför måste man använda _olika_ filter vid kopieringen?

Går det inte att finna ett lämpligt filter för en speciell papper/film-kombination, eller är det så att vissa ljusförhållanden blir "överrepresenterade" på filmen, eller måste man använda filter för att kompensera färgtemperatur för varje enskild exponering, eller ... ?

/Fredrik

Fredrik:
Som du säkert vet så filtrerar man ljuset med tre filterfärger (yellow, magenta, cyan) vid färgkopiering. Varje kombination av film och fotopapper har sin unika färgfiltering, och den måste man pröva (eller mäta) sig fram till.

Om man kör med en enda filmtyp och en enda papperstyp så borde man ju då, som du säger, alltid kunna kopiera vid en fast inställd filtrering. Men det finns flera faktorer som gör att man ibland måste justera filteringen från utgångsvärdet, t.ex.:

1. Ljusets färgtemperatur i fotoögonblicket. Blåsticket i skuggan en solig dag är ett typexempel. Ögat ser inte det blå ljuset, men på filmen syns det.
2. En ändrad exponeringstid på fotopappret kan förändra filtreringen lite.
3. Fotopappret kan "kippa", dvs. ge olika färgstick i högdagrar resp. lågdagrar. Hänger ihop med punkt 2 ovan.
4. Olika emulsioner från samma filmfabrikat kan kräva små ändringar av filtreringen.
5. Olika emulsioner av samma papperstyp kan kräva stora ändringar av filteringen.
6. Fotopapprets grundfiltering kan ändras när pappret åldras.
7. Variationer i filmframkallningen kan påverka färgerna i filmen. En del lab är mindre noga med att ha fräscha kemikalier.

Detta var några exempel. Det finns säkert fler.

Min erfarenhet av färgkopiering är följande:
Om jag går ut och plåtar en rulle under stabila ljusförhållanden, så kan jag ofta kopiera de bilderna med nästan konstant filtrering rakt igenom hela rullen. Enstaka bilder kan kräva små förändringar, t.ex. +5Y. Det beror lite på hur kräsen man är.

Mvh
Acke

ackelid skrev:


Helena, nu undrar jag om du förstod mig rätt?
Det jag ville säga var ju bara att en färgbild i princip består av tre svartvita bilder. Den röda, gröna och blå kanalen (eller CMY, om du föredrar det) innehåller varsin svartvit bild. Alltså finns det egentligen fler parametrar att laborera med i färg.

Jag tycker precis som du att färg är lättare än svartvitt, men det tror jag beror på att man är mer kräsen vid svartvitt kopiering. Om det går att finlira, så vill man finlira. Färg har inte samma möjligheter till finlir i det traditionella mörkrummet.

Å du, Ilfochromes blanka polyesterpapper har precis den där pärlemorslystern som du letar efter!

Klicka för att se resterande...

Man använder juh alltid bara två filter... Lägger man in det tredje så motverkar juh det någonting annat...
Y och M är dom som man vanligen använder... låt oss säga att du har som standard 40 y och 45 m så brukar du sällan laborera med mer än den ena av filtren...
Jag använder mest ett filter och tiden alltså... Ungefär det samma som med svartvitt och multigrade papper då man också använder y och M

Är pappret det där underbara och inte bara själva ytan? Det är basen som ska vara pärlemor...

Jo, det är basen som glittrar som pärlemor! Ytan är högblank. Helt klart ett favoritpapper! Synd bara att Ilfochrome är så dyrt jämfört med RA-4.

Jag lyckas uppenbarligen inte göra mig förstådd angående färgpapprets uppbyggnad. Visst är det så att man normalt bara jobbar med två färgfilter i mörkrummet, men det betyder inte att det räcker med två färger för att bygga upp en färgbild. En färgbild är i princip uppbyggd av tre skikt, dvs. tre monokroma bilder staplade på varandra. Färg är allltså egentligen mer tekniskt komplicerat än svartvitt. Men nu går det i praktiken inte att kontrollera exponeringen och framkallningen av de tre skikten helt oberoende av varandra. Färgkopiering blir därför något av en kompromiss. Det går aldrig att nå samma perfektion i färg som man kan nå i svartvitt. Därför tror jag oxå att svartvitt-kopister blir mer kräsna. De behöver inte kompromissa lika mycket som färgkopister.

Äh, det kanske blev ännu mer obegripligt...?

ackelid skrev:
Jo, det är basen som glittrar som pärlemor! Ytan är högblank. Helt klart ett favoritpapper! Synd bara att Ilfochrome är så dyrt jämfört med RA-4.

Jag lyckas uppenbarligen inte göra mig förstådd angående färgpapprets uppbyggnad. Visst är det så att man normalt bara jobbar med två färgfilter i mörkrummet, men det betyder inte att det räcker med två färger för att bygga upp en färgbild. En färgbild är i princip uppbyggd av tre skikt, dvs. tre monokroma bilder staplade på varandra. Färg är allltså egentligen mer tekniskt komplicerat än svartvitt. Men nu går det i praktiken inte att kontrollera exponeringen och framkallningen av de tre skikten helt oberoende av varandra. Färgkopiering blir därför något av en kompromiss. Det går aldrig att nå samma perfektion i färg som man kan nå i svartvitt. Därför tror jag oxå att svartvitt-kopister blir mer kräsna. De behöver inte kompromissa lika mycket som färgkopister.

Äh, det kanske blev ännu mer obegripligt...?

Klicka för att se resterande...

Vi kopierar... vi behöver inte sörstår hur det sker när man börjar utan det bara sker... Varför krångla till sig med att snacka om olika lager hit och dit när det enda användaren behöver göra är att använda ett eller två filter och bestämma om bilden är för ljus eller mörk?

OK, jag sammanfattar:
Grundfrågan var om färgkopiering är enklare/svårare än svartvitt. Många verkar tycka att färgkopiering är enklare.

Jag anser att färgkopiering tekniskt är svårare än svartvitt, eftersom en färgbild "innehåller" tre svartvita bilder. Orsaken till att färgkopiering uppfattas som enklare är att de flesta kopister inte har samma kvalitetskrav på färg som på svartvitt.

En åsikt signerad
Acke

ackelid skrev:
OK, jag sammanfattar:
Grundfrågan var om färgkopiering är enklare/svårare än svartvitt. Många verkar tycka att färgkopiering är enklare.

Jag anser att färgkopiering tekniskt är svårare än svartvitt, eftersom en färgbild "innehåller" tre svartvita bilder. Orsaken till att färgkopiering uppfattas som enklare är att de flesta kopister inte har samma kvalitetskrav på färg som på svartvitt.

En åsikt signerad
Acke

Klicka för att se resterande...

Och jag menar på samma fråga att färg är enklare då man bara använder MAX två av färgfiltren. Oftast bara ett.

Vilka färgkopyister har mindre krav på sig än svartvita?

OK, jag sammanfattar:
Grundfrågan var om färgkopiering är enklare/svårare än svartvitt. Många verkar tycka att färgkopiering är enklare.

Jag anser att färgkopiering tekniskt är svårare än svartvitt, eftersom en färgbild "innehåller" tre svartvita bilder. Orsaken till att färgkopiering uppfattas som enklare är att de flesta kopister inte har samma kvalitetskrav på färg som på svartvitt.

En åsikt signerad
Heléna

Helena skrev:


Och jag menar på samma fråga att färg är enklare då man bara använder MAX två av färgfiltren. Oftast bara ett.

Vilka färgkopyister har mindre krav på sig än svartvita?

Klicka för att se resterande...

Alla, tror jag. Man är så illa tvungen, annars skulle det inte bli några färgbilder alls. Det är hart när omöjligt att åstadkomma en konventionell färgbild som är lika bra som en konventionell svartvit bild. Då menar jag att varje delbild i färgbilden (C,M,Y) ska vara en perfekt "svartvit bild". Först då blir färgbilden lika bra som en perfekt svartvit bild. Tekniskt sett.

Det handlar alltså inte om hur många färgfilter man använder. Problemet ligger på ett högre plan.

Å de va de jag försökte förklara på ett antal olika sätt ovan...

ackelid skrev:


Alla, tror jag. Man är så illa tvungen, annars skulle det inte bli några färgbilder alls. Det är hart när omöjligt att åstadkomma en konventionell färgbild som är lika bra som en konventionell svartvit bild. Då menar jag att varje delbild i färgbilden (C,M,Y) ska vara en perfekt "svartvit bild". Först då blir färgbilden lika bra som en perfekt svartvit bild. Tekniskt sett.

Det handlar alltså inte om hur många färgfilter man använder. Problemet ligger på ett högre plan.

Å de va de jag försökte förklara på ett antal olika sätt ovan...

Klicka för att se resterande...

Men hörrö... frågan var väl om det var svårt att kopiera färg?
Det är det juh inte! Finns inte så mycket som kan bli fel i en färgbild.
Visst kan man rädda svartvita bilder i mörkrummet medans det är svårare med färgbilderna men det är enkelt att kopiera färg.
Detta pga att man bara använder ett/max två filter. Använder man fler så motverkar dom bara varandra och fungerar ungefär som ett mysko ND filter.

Varför skulle det vara svårare att göra en konventionell färgbild?

Helena skrev:


Men hörrö... frågan var väl om det var svårt att kopiera färg?
Det är det juh inte! Finns inte så mycket som kan bli fel i en färgbild.
Visst kan man rädda svartvita bilder i mörkrummet medans det är svårare med färgbilderna men det är enkelt att kopiera färg.
Detta pga att man bara använder ett/max två filter. Använder man fler så motverkar dom bara varandra och fungerar ungefär som ett mysko ND filter.

Varför skulle det vara svårare att göra en konventionell färgbild?

Klicka för att se resterande...

Helena...
Joooooo, det är mycket som kan bli fel i en färgbild. Antag att du hittar en filtrering som ger perfekt neutral färgbalans i mellantonerna. Du kopierar enligt denna filtrering. Vad händer? Jo, mellantonerna blir förvisso perfekta, men i högdagrarna kippar bilden åt magenta och i lågdagrarna åt grönt (många färgpapper är sååå lömska!). Vad gör du då...?

Vi diskuterar väl, utgår jag ifrån, huruvida färgkopiering är lättare eller svårare än svartvit kopiering? Det är iaf det jag har pratat om i mina sex senaste inlägg.

Om det ska vara meningsfullt att jämföra äpplen och päron med varandra så måste man hitta en gemensam måttskala som funkar på både äpplen och päron, eller hur? Det är precis det jag har försökt göra i denna diskussion.

Har man ingen gemensam måttskala så blir jämförelsen ganska meningslös - då blir allt bara ett luddigt tyckande, som styrs av de individuella krav som tyckaren har.

Mitt eget luddiga tyckande är så här:

Jag tycker precis som du att färgkopiering är lätt. Jag har jobbat mycket med färgkopiering och jag tittar mycket på färgbilder. Jag ställer höga krav på färgbilder för att kalla dem "bra".

Jag tycker oxå att svartvitt kopiering är lätt. Jag har inte jobbat så mycket med svartvitt och jag tittar inte så mycket på svartvita bilder. Mina krav på en "bra" svartvit bild är inte så höga. Du skulle antagligen inte vara nöjd med en svartvit bild som jag är nöjd med.

Men vilket är då egentligen enklast? Ja, för att svara på det måste man ha en tumstock som kan mäta både äpplen och päron...

Ytterligare en synpunkt signerad
Acke

ackelid skrev:


Helena...
Joooooo, det är mycket som kan bli fel i en färgbild. Antag att du hittar en filtrering som ger perfekt neutral färgbalans i mellantonerna. Du kopierar enligt denna filtrering. Vad händer? Jo, mellantonerna blir förvisso perfekta, men i högdagrarna kippar bilden åt magenta och i lågdagrarna åt grönt (många färgpapper är sååå lömska!). Vad gör du då...?

Klicka för att se resterande...

Fuji papper för fuji film, kodak papper för kodak film!! Där har du ditt svar

Helena skrev:


Fuji papper för fuji film, kodak papper för kodak film!! Där har du ditt svar

Klicka för att se resterande...

Om du, mot all förmodan, menar allvar så har du just bekräftat min teori om att kopister i allmänhet inte ställer samma kvalitetskrav på färg som på svartvitt...

Men jag utgår från att det var ett skämt...
Alla som hållit på med färgkopiering ett tag vet att det inte räcker att välja samma fabrikat på film och papper för att göra riktigt bra färgkopior. Det finns hundra andra faktorer som påverkar.

Och man kan göra fina kopior från fujifilm på kodakpapper oxå...