Jag har testat och utvärderat fotografiska produkter i mer än 30 år. Det började med framkallning av svartvit film för tidningen FOTO. Den rekordlånga pixeltråden och motsvarande tråd på DPR ledde fram till nya insikter om digitalkamerornas förmåga att återge motiv i bild. Kameror och mjukvaror utvecklas ständigt. Hur hänger man med när kamerorna utvärderas? Vad är relevant för en presumtiv konsuments köpbeslut?
På uppdrag av Canon utförde Easyresearch en kundundersökning mellan 1 och 20 april 2008. 1434 svenska digitalkameraägare svarade. 29% uppgav att de tänker köpa en DSLR medan 24% har funderingar kring en ny kompaktdigital.
För egen del är det mycket mer intressant med funderingar och tips gällande hur man utvärderar just DSLR.
Välkomna med era funderingar i diskussionen!

Först får man så väl det går definiera kundkategorierna, och deras preferenser. Att försöka klassifiera nivåerna sätter gränserna för ett vettigt testsystem. Skapa först ett gäng definitioner för användbarhet och hantering, för att sen börja väga tekniken mot varandra. Glöm inte heller det estetiska värdet på produkten. Allt för många teknikspecialister ser inte sånt, men det gör kunderna.

Man kan naturligtvis jämföra alla DSLR:er rätt av, men det är väl inte rättvist annat än för att visa att yrkeskamerorna oftast är bäst?

Om ISO

Har nu fått tag på ISO-standarden för bestämning av känslighet för digitalkameror ISO 12232.
Man delar upp det i olika definitioner.
Man skiljer på "saturation signal-based values" och "noise-based values"
Den första påminner om ISO för diafilm. Det är detta som brukar kallas för bas-ISO. Lägsta möjliga ISO-inställning utan att de ljusaste högdagrarna blockeras.
Den andra "ISO speed" är ungefär som med negativ film. Man kontrollerar hur högt man kan gå i ISO-inställning innan skuggorna blockeras av brus. Högsta möjliga ISO med bibehållna skuggdetaljer i bilden.
Något likt detta har jag varit inne på tidigare. Kontrollera ändpunkterna för kamera+sensor. Hur många stegs omfång klara kameran av? Detta borde vara mycket intressant för en konsument att känna till.

Re: Om ISO

photodo skrev:
Detta borde vara mycket intressant för en konsument att känna till.

Klicka för att se resterande...

Helt klart intressant. Man får dock nog skriva om tekniksnacket på ett begripligare sätt, åtminstone för de på en semiteknisk nivå. "Dynamiskt omfång" säger t ex inte så många något. Uttryck som färg och djup funkar då i min erfarenhet bättre.

Fast det är det där med begriplighet som är det stora problemet. Löser du det perfekt så har du en intressant produkt att sälja

photodo skrev:
Jag har testat och utvärderat fotografiska produkter i mer än 30 år. Det började med framkallning av svartvit film för tidningen FOTO. Den rekordlånga pixeltråden och motsvarande tråd på DPR ledde fram till nya insikter om digitalkamerornas förmåga att återge motiv i bild. Kameror och mjukvaror utvecklas ständigt. Hur hänger man med när kamerorna utvärderas? Vad är relevant för en presumtiv konsuments köpbeslut?
På uppdrag av Canon utförde Easyresearch en kundundersökning mellan 1 och 20 april 2008. 1434 svenska digitalkameraägare svarade. 29% uppgav att de tänker köpa en DSLR medan 24% har funderingar kring en ny kompaktdigital.
För egen del är det mycket mer intressant med funderingar och tips gällande hur man utvärderar just DSLR.
Välkomna med era funderingar i diskussionen!

Klicka för att se resterande...

Som jag skrev i mitt avslutande inlägg i föregående tråd: "En tråd med den rubriken riskerar att bli ännu längre och mycket spretigare än denna! Behöver man inte avgränsa frågeställningen? Kanske med underrubriker?

I förra tråden citat:"har vi i princip pratat ganska isolerat om två synsätt - sensoryta och pixelstorlek. Det har funnits en klar tes och en lika klar mottes. Det tog nästan 80 sidor att landa efter den resan trots den avgränsningen." slut citat.

Kanske är denna ansats inte så fel ändå som du nu gjort - jag är faktiskt inte överens ens med mig själv som du ser. Någonstans måste man faktiskt börja. Man behöver säkert en "brain storming" först för att komma överens om hur man ska angripa det hela på ett övergripande plan. Problemet kommer i värsta fall annars att bli att det kommer att pågå diskussioner på väldigt många nivåer samtidigt och det kanske blir svårt att hålla ihop allt. Jag tror inte man orkar "bita över" detta jätteämne med alla sina olika aspekter med enbart ett bett.

I övrigt är jag väldigt positiv till en kritisk granskning av den i många fall ganska oseriösa "testbranschen". Jag har efterlyst detta länge och applåderar! Man ska ju komma ihåg att alla dessa tester är ett oöverträffat "flugpapper" när det gäller att dra till sig läsare/besökare till både fotohemsidor på både nätet och köpare av fototidningar och i slutänden handlar det alltid om att locka av annonsörerna och läsarna deras pengar. Mycket pengar riskerar alltid att korrumpera som bekant. Vi kommer förmodligen alltid att få dras med detta i en form eller annan men man kan skapa goda exempel med hög trovärdighet även på nätet parallelt med att oseriösa aktörer avslöjas och berövas sin trovärdighet.

Om det här initiativet kommer att leda till en utveckling av mer seriösa testmetoder på sikt, som genom exemplets makt påverkar testerna eller om det också kommer att leda till en kritisk granskning av de tester som gjorts och hela tiden görs spelar kanske mindre roll kan man tycka men det har betydelse tror jag. Det kommer att vara ett SISIFOS-arbete av stora mått att bara koncentrera sig på att försöka avslöja alla oseriösa siter på nätet istället för att satsa bygga upp kunskap man verkligen kan lita på. Orkar man verkligen med båda sakerna samtidigt?

Huvudsaken tycker jag är att man får tester som är relevanta för de val användarna står inför och att testerna är gjorda på ett sakligt, opartiskt och vetenskapligt hyfsat korrekt sätt så att man redovisr hur man gått till väga och att resultaten av testerna kan göras om av annan testare med rätt kunskaper och utrustning. Sen tror jag faktiskt att detta bruk att alltid ha som ambitionen att kora en segrare i tester riskerar att vilseleda konsumenterna. Jag skulle helst vilja att det upphörde. En kamera är aldrig bäst på allt. Alla kameror är kompromisser, så det handlar alltid om vilken kompromiss som passar bäst och vad man har råd med. Det kan aldrig uttryckas i en siffra eller en enda mening.

Sen är det ju aldrig fel att veta hur en tidnings- eller internetsites finansiering ser ut även om jag inte inbillar mig att såna uppgifter skulle publiceras officiellt. Det beroendet kanske också snedvrider dessa tester på ett sätt som egentligen är oacceptabelt. I moderna tider får man skippa "Fader vår" och iställer rabbla: "Vem säjer vad åt vem och i så fall i vilket syfte.". Det handlar i dessa fall att avslöja beroenden på samma sätt som historieforskare alltid gjort i alla tider.

Det du nu har tagit initiativ till är en parallell till vad som händer i andra vrår på nätet där man också insett att man måste få bättre kontroll på källorna till informationen man litar på på precis samma sätt som alltid gjorts i den vetenskapliga världen när man refererat till andras verk genom litteraturhänvisningar/referenser. Av detta skäl diskvalificeras t.ex. en källa som Wikipedia som många idag använder och detta har nu lett till att det nu byggs mer pålitliga alternativ. Sen är det ju så att en länk på nätet inte nödvändigtvis ens pekar på ett befintligt dokument för nätet är fullt av brutna länkar och det finns ingen backup på hela Internet att gå tillbaka till. Internet-länkar är inga pålitlig källor rent generellt sett. Dessutom står det som står där i en bok där medan en text på Internet mycket väl kan ha reviderats utan att någon upplyst folk om detta. Internet är verkligen mycket komplicerat som källa.

Re: Re: Hur testar man en digitalkamera?

Sten-Åke Sändh skrev:
Internet är verkligen mycket komplicerat som källa.

Klicka för att se resterande...

T o m mer komplicerat än verkligheten och där stämmer inte allt heller...

Jag tycker väl oftast inte att de tekniska testerna av kameror är så där väldigt upprörande eller felaktiga. Sättet att presentera resultaten är dock ofta extremt bristfälliga. Dpreview som många tror på har t ex med god marginal passerat det anständiga, men det har ju inget med testmetoderna att göra utan troligen mer med pengar. Dom tycks gilla vissa märken mer än andra...

Hur bra man än mäter och testar så så är det ändå presentationen som avgör framgången för ens arbete. Vänder man sig till ingenjörer kommer man undan med tekniksnacket. Annars blir det mycket svårt och kräver stor kunskap. Det är ingen slump att tekniskt kunniga illustratörer och författare fortfarande behövs.

Re: Re: Om ISO

fjalstal skrev:
Helt klart intressant. Man får dock nog skriva om tekniksnacket på ett begripligare sätt, åtminstone för de på en semiteknisk nivå. "Dynamiskt omfång" säger t ex inte så många något. Uttryck som färg och djup funkar då i min erfarenhet bättre.

Fast det är det där med begriplighet som är det stora problemet. Löser du det perfekt så har du en intressant produkt att sälja

Klicka för att se resterande...

För den som verkligen är intresserad av kvaliten borde det inte vara några större problem att sätta sig in i lite nya begrepp. Bara någon kan ge en bra förklaring av dem. Att slänga fram de tekniska specifikationerna och definitionen av ISO-standard gör väl ingen glad. (Jo, kanske någon.)
Lars gjorde ett mycket bra jobb att förklara den analoga svartvitprocessen i boken "Avancerad svartvit teknik del 1" (nån gång i slutet av 80-talet tror jag det var) så han skulle säkert klara den digitala motsvarigheten också.

(Undrar föresten vad som hände med del 2)

Målet med alla tester är väl oftast att utse den bästa kameran och att hitta skillnaderna... "Och vinnaren är!"

Felaktigt utförda men väldigt vedertagna tester kan kanske ge felaktigt tillverkade kameror i slutändan. Förhoppningsvis så är nu tillverkarna klokare än testarna och vet bättre.

Målet för alla fotografer är väl att få något på papper, eller har i.v.f. varit.

På papper kommer allt ut i samma storlek.
På skärm kommer allt upp i 100%. Här kanske bildprogrammen skulle ha ett läge för äkta utskriftstorlek.

Skriver man ut en bild i A1-format från en 6 Mpix eller en 12 Mpix-kamera, oavsett sensorstorlek, så har man ett konkret jämförande resultat. Vilken utskriftstorlek man ändå än väljer så granskas allt på läsavstånd (30 cm), men det är bättre än 100% på skärm och skulle nog även ge en rättvisare bild avseende brus, dr och färg mm. Det tråkiga här är väl att papperssort, skrivare, bläck mm kanske kommer in i debatten och vi är tillbaka i filmtidens snack?

Högt DR eller HDR är väl ett försök att få kameran att se de ögat ser. När det kommer en sensor som klarar det så har vi nog nått målet med HDR. Troligtvis innebär de ett flytande ISO över sensorytan med förstärkare på varje pixel och speciellt mörkerkänsliga pixlar i mindre omfattning. Kan mycket väl vara genomförbart inom en relativt snar framtid.

Ditt exempel på din qpcard-sajt Lars, om en sensors/kameras dr, var den första polletten för mej som trillade ner tillsammans med min första dslr. Ett vettigt och enkelt sätt att ta fram omfångt som mycket väl skulle kunna användas i ett test. Har f.ö. sedan dess alltid kameran i raw-läget och ISO400 som grundläge

Lite OT: Förstår man ditt resonemang där så förstår man oxå Canons hårt kritiserade Auto-iso på t.ex. 40D där kameran hela tiden utgår från iso400 och höjer iso efter skakregeln 1/brännvidden. Genialt enkelt även om allt kan förfinas.

Hej Lars! Det är en jättelik fråga du ställer! Många av oss har använt mycket tid (alltför mycket?) åt test av optik och kameror. Som road av både gamla och nya "gluggar" har jag gjort många jämförelser av de optiska prestationerna, speciellt för zoomar och vidvinklar. Det är ju dom två typerna av objektiv som oftast skiljer sig mest åt. Och det är på vidvinkelsidan som även välrenommerade tillverkare kan göra bort sig ordentligt, det har ju du redan behandlat i andra media.

Det är faktiskt ganska enkelt att plocka fram det bästa av ett antal objektiv om man är litet noggrann och går metodiskt tillväga. Även kamerans egen skärpa/upplösning kan ganska lätt testas om man har de allra bästa gluggarna. (Vanligen har sensorn fortfarande för dålig upplösning i förhållande till det bästa som går att få i objektivväg, det har jag testat med foto av "luftbilden" från ett skarpt objektiv).

Men en sak som jag saknar en bra (enkel) metod för att jämföra, testa och sedan sätta ett mått på är trohet i färgåtergivningen och frihet från "brus". I och för sig ser jag som digitalteknikens främsta fördel (jämfört med film) den fenomenalt rena färgåtergivning och det låga brus som faktiskt går att få med en stor sensor. Nu senast är det väl Nikon som satt en ny standard för 24x36 mm bildsensor. Men... för små kompaktkameror är det tvärtom! De kan ha massor av pixlar och ganska bra skärpa men erbarmligt brus. Telefonkameror är väl värst härvidlag. Canon G9 är ett exempel där man kanske skulle få bättre total bildkvalitet med något färre pixlar. Den kör jag mest på ISO 100, inte gärna mer.

Med andra ord understödjer jag en genomgång och litet testmetoder för att få grepp om området brus och dynamik, de hör ju liksom ihop! För det vanliga är väl att om kameran kan återge ett tonomfång på säg 12-13 bländarsteg, då är också bruset ganska lågt.

photodo skrev:
Jag har testat och utvärderat fotografiska produkter i mer än 30 år. Det började med framkallning av svartvit film för tidningen FOTO. Den rekordlånga pixeltråden och motsvarande tråd på DPR ledde fram till nya insikter om digitalkamerornas förmåga att återge motiv i bild. Kameror och mjukvaror utvecklas ständigt. Hur hänger man med när kamerorna utvärderas? Vad är relevant för en presumtiv konsuments köpbeslut?
På uppdrag av Canon utförde Easyresearch en kundundersökning mellan 1 och 20 april 2008. 1434 svenska digitalkameraägare svarade. 29% uppgav att de tänker köpa en DSLR medan 24% har funderingar kring en ny kompaktdigital.
För egen del är det mycket mer intressant med funderingar och tips gällande hur man utvärderar just DSLR.
Välkomna med era funderingar i diskussionen!

Klicka för att se resterande...

photodo skrev:
Hur hänger man med när kamerorna utvärderas? Vad är relevant för en presumtiv konsuments köpbeslut?

Klicka för att se resterande...

Just därför så testar jag mer handhavandet men även bildkvalitén ur en användares synsätt. jag har varken kunskap, verktyg eller tiden att sitta och fingranska alla små detaljer och ditten och datten om att den pixlen har så mycket well capacity osv. Varför? För att det inte är intressant för 95% av köparna. Jag har under några år försökt bygga upp en kunskapsbas som jag har med mig när jag testar. Men det är ju inte lätt, då preferenserna ändras konstant.

Ny teknik är verkligen svårare och mer tidskrävande att hänga med i och precis därför försöker jag hålla mina tester mer hands-on än tekniskt. naturligtvis spela brusegenskaperna in, men jag tycker nog att vi numera nått Good-Enough-Status. Där användarvänlighet och funktioner mer får avgöra hurvida kameran är ett bra köp eller inte. Det finns naturligtvis utrymme för mer tekniskt ingående tester, men kundkretsen tordes vara starkt begränsad.

Initialt vill jag påpeka att detta är ett inlägg i diskussionen kring att testa bildkvalitet, inga andra parametrar (handhavande, utvecklingspotential, tillbehör och många fler).

Jag spenderade en lång kväll med att läsa 80-sidors tråden och tycker denna tråd är ett spännande initiativ.

Själv har jag köpt min första digitala systemkamera för bara några månader sedan (nikon d60) och det jag hade önskat när jag skulle välja kamera är ett universalmått på bildkvalitet. Att visa en bild förminskad till 640x480 pixlar från kameror med 5-10-20 mpixel ger inte mycket för mitt otränade öga i alla fall.

Jag fotograferar fåglar och eftersom man alltid har för kort brännvidd då, så är det intressant för mig att kunna komma nära och då var 100%-crop intressant att se (trodde jag). Men jag har ju som sagt läst mastodonttråden och (förklara snällt om jag missuppfattat, mikael och john...) full crop är INTE ett bra mått. Skulle ett bättre mått då kunna vara "10% av hela bilden vid given brännvidd utskriven på skärmen i X*Y pixlar". På så vis skulle en kamera med stor sensor och färre pixlar kunna jämföras med en med liten sensor och fler pixlar. Resultatet skulle motsvara en 10x15-utskrift av en delförstoring och på så vis ge besked om kamerans prestanda gällande detaljåtergivning. Jag skrev brännvidd med flit trots att jag är medveten om att samma brännvidd ger olika typer av "vinklar" beroende på sensorstorlek.

Alternativet är givetvis att kompensera för cropfaktorn, därmed får man ta en lite större del av DX-bilden och göra om till "utskrift" eller en mindre del av FX-bilden, för att kunna göra en jämförelse av resultatet.

Men min utgångspunkt är att det man är intresserad av är "hur bra blir en detalj i bilden om jag använder ett 50mm-objektiv på 7 meters avstånd" oavsett om jag använder en FX eller en DX-kamera och oavsett hur många megapixlar min kamera har. När FX-kamerorna blir vanligare (billigare...) tror jag att förvirringen mellan formaten kommer öka ytterligare.

Det positiva med mätmetoden är att begreppet megapixlar blir irrelevant, hur delförstoringarna matas med pixlar är ointressant, bara slutresultatet visar brukaren något.

Jag har försökt åskådliggöra mina idéer i två bilder (som ju säger mer än 1000 ord har någon smart person påstått...)

Först 10%-versionen, sedan versionen med samma sak inom motivet.

...och så "del av motivet"-versionen.

yens skrev:
full crop är INTE ett bra mått. Skulle ett bättre mått då kunna vara "10% av hela bilden vid given brännvidd utskriven på skärmen i X*Y pixlar". På så vis skulle en kamera med stor sensor och färre pixlar kunna jämföras med en med liten sensor och fler pixlar. Resultatet skulle motsvara en 10x15-utskrift av en delförstoring och på så vis ge besked om kamerans prestanda gällande detaljåtergivning. Jag skrev brännvidd med flit trots att jag är medveten om att samma brännvidd ger olika typer av "vinklar" beroende på sensorstorlek.

Klicka för att se resterande...

Ja, detta är ett mycket bra och rättvist jämförelsesätt. Jag ser dock hellre att man jämför vid samma bildvinkel istället för brännvidd, så att det blir lättare att jämföra detaljåtergivningen. Det blir ju t.ex. lite dumt med 50 mm på en kompaktkamera. Sen är frågan hur stor procentsats av bilden man ska välja. Det som dög för fem år sedan är kanske för liten skala idag på grund av utvecklingen. Man kan ju alltid göra flera jämförelser med olika delförstoringar i varje test.

Ämnet är mer än intressant. I själva verket nödvändigt och helt avgörande för vilken kamera man ska välja. I alla fall för mig.

Ändå sympatiserar jag starkt med Jeppes testmetoder.

Men vetgirig som jag är vill jag ha mer info. Ser det hela som ett viktigt komplement till "hands-on tester".

Tror inte att man ska förenkla vedertagna termer eftersom de som läser de tänkta testerna redan är ganska väl bevandrade i terminologin.

Däremot ett tips för eventuellt "nytillkomnas" skull: En lista kan publiceras som faktaruta med förkortningarnas och vissa uttrycks betydelse.

I sammanhanget kan jag nog anse att mjukvarutesterna många gånger blir ganska styvmoderligt behandlade.

För hård fokus på hårdvaran (kameran) gör att man tappar mycket av det viktiga steget datorns programvara (mörkrummet).

Ser med spänning fram mot denna tråds utveckling.

Mvh/Lennart

Re: Re: Re: Hur testar man en digitalkamera?

fjalstal skrev:
T o m mer komplicerat än verkligheten och där stämmer inte allt heller...

Jag tycker väl oftast inte att de tekniska testerna av kameror är så där väldigt upprörande eller felaktiga. Sättet att presentera resultaten är dock ofta extremt bristfälliga. Dpreview som många tror på har t ex med god marginal passerat det anständiga, men det har ju inget med testmetoderna att göra utan troligen mer med pengar. Dom tycks gilla vissa märken mer än andra...

Hur bra man än mäter och testar så så är det ändå presentationen som avgör framgången för ens arbete. Vänder man sig till ingenjörer kommer man undan med tekniksnacket. Annars blir det mycket svårt och kräver stor kunskap. Det är ingen slump att tekniskt kunniga illustratörer och författare fortfarande behövs.

Klicka för att se resterande...

Värst är de jämförande testerna. Leta där.

Jag har en gammal tanke om att man skall testa med praktisk fotografi och bildförutsättningar som referens. Vad är då viktigt hålla konstant?

1) perspektiv avseende brännvidd
2) slutartid
3) skärpedjup

Man väljer då bländare utifrån skärpedjupet. För kameror med små sensorer väljs större bländare. Med en given slutartid kan man då minska ISO med sensorstorleken. Detta skulle på ett rättvist sätt ge en fördel för kameror med mindre sensorer.

Re: Re: Hur testar man en digitalkamera?

Jeppe skrev:
Ny teknik är verkligen svårare och mer tidskrävande att hänga med i och precis därför försöker jag hålla mina tester mer hands-on än tekniskt. naturligtvis spela brusegenskaperna in, men jag tycker nog att vi numera nått Good-Enough-Status. Där användarvänlighet och funktioner mer får avgöra hurvida kameran är ett bra köp eller inte. Det finns naturligtvis utrymme för mer tekniskt ingående tester, men kundkretsen tordes vara starkt begränsad.

Klicka för att se resterande...

Det du beskriver är precis det jag tror de flesta som söker ny kamera vill veta. De få återstående som söker den där lilla extra informationen som egentligen inte är av någon avgörande skillnad kommer aldrig vara nöjda ändå, och kommer sänka vilket test som helst på diminutiva grunder.

Själv vet jag mycket väl vad för skillnad de där få pixlarna mindre min 30D innehåller jämfört med 40D gör. Jag vet också att AF:n räcker mycket bra för mig. Mitt EF-S17-55/2,8 är i mitt tycke enormt bra. Den där hjälper dock inte när teknikfreaksen får höra om något nytt, som just 40D. De "gamla" grejerna jag har är då genast lätt värdelösa i deras ögon. Ingen testmetod i världen kan hantera sånt.

photodo skrev:
Man väljer då bländare utifrån skärpedjupet. För kameror med små sensorer väljs större bländare. Med en given slutartid kan man då minska ISO med sensorstorleken. Detta skulle på ett rättvist sätt ge en fördel för kameror med mindre sensorer.

Klicka för att se resterande...

Detta i kombination med bildutsnitt motsvarande olika slutliga bildstorlekar (ungefär enl Jens Stålbergs modell), vore inte det kalas?
Jag skall fotografera av ett motiv och har bestämt fotograferingsavstånd och perspektiv. Jag vill fotografera på frihand och väljer därför en lämplig slutartid. Fotograferingen skall resultera i en bild av en viss storlek (gärna stor). Hur ser bilden ut när den fotograferats med olika kameror?
Man måste inte skriva ut bilderna. Man kan även betrakta dem på skärmen om man anpassar storleken.

photodo skrev:
Detta i kombination med bildutsnitt motsvarande olika slutliga bildstorlekar (ungefär enl Jens Stålbergs modell), vore inte det kalas?
Jag skall fotografera av ett motiv och har bestämt fotograferingsavstånd och perspektiv. Jag vill fotografera på frihand och väljer därför en lämplig slutartid. Fotograferingen skall resultera i en bild av en viss storlek (gärna stor). Hur ser bilden ut när den fotograferats med olika kameror?
Man måste inte skriva ut bilderna. Man kan även betrakta dem på skärmen om man anpassar storleken.

Klicka för att se resterande...

Jag tycker du är inne på helt rätt spår!

Uttryckt på ett annat sätt innebär det att du använder samma RELATIVA brännvidd (verklig brännvidd dividerat med sensordiagonalen), lika stora ingångspupiller, avstånd, slutartider och ISO-tal/sensoryta. På så sätt blir alltid den "fotografiska treenigheten" diffraktion, skärpedjupsförutsättningar och ljusinsläpp exakt lika och kamerorna får samma möjligheter att visa vad de kan åstadkomma. Detta är ett nästan brutalt rättvis sätt att jämföra

Problemet är naturligtvis att vissa kameror får lämna ”walk over” i en del vitala ”delgrenar”. Det finns ju t.ex. inget 25/0,7 till 4/3-formatet som kan jämföras med 50/1,4 till småbild utan man får visa bilderna från f/1,4 och f/2 med småbild jämsides med tomma rutor. Med kompaktkameror blir det ju då mååånga tomma rutor Samma sak åt andra hållet om objektiv till större format inte går att blända ner tillräckligt för att få lika mycket diffraktion och skärpedjup som till mindre format (det är väl mindre viktigt kan tyckas, men det finns dock situationer där det kan vara avgörande).

Det skulle vara mycket intressant att se en genomgång med konstant ISO-tal/sensoryta med de modernaste kamerorna från de allra minsta till största sensorerna. Att mellanformatssensorer då förlorar är väl helt klart (och naturligtvis föga förvånande eftersom de ju är avsedda för helt andra uppgifter), men hur står sig de minsta kompakterna mot dagens DSLR i detta avseende? Det kan mycket väl tänkas att en liten pyttesensor med 1/16 så stor yta vid ISO 100 kan slå en DSLR på ISO 1600. Glöm då bara inte att tala om att det bara gäller på de få ingångspupiller som de har gemensamma

Tänk också på vad Sten-Åke skrev tidigare:

"Sen tror jag faktiskt att detta bruk att alltid ha som ambitionen att kora en segrare i tester riskerar att vilseleda konsumenterna. Jag skulle helst vilja att det upphörde. En kamera är aldrig bäst på allt. Alla kameror är kompromisser, så det handlar alltid om vilken kompromiss som passar bäst och vad man har råd med. Det kan aldrig uttryckas i en siffra eller en enda mening."

photodo skrev:

Man måste inte skriva ut bilderna. Man kan även betrakta dem på skärmen om man anpassar storleken.

Klicka för att se resterande...

Oj, blandar du inte in ytterligare en variabel där? Om du har kollat ett antal olika skärmar parallellt ser du hur stor skillnad i detaljåtergivning som du får på. Vi ska inte tala om gamla CRT mot en modern LCD. Även mellan olika LCD-skärmar är det klara och tydliga skillnader.

Jag brukar alltid skriva ut mina testbilder i stor storlek, 40 x 50 cm. På så sätt får jag en konstant storlek på alla bilder. Det ger också en realistisk bedömning av skillnaderna. Ser jag inte skillnad mellan två kamerors detaljåtergivning på ett blankt papper i denna storlek undrar jag om det verkligen är en skillnad som är värd att rapportera.

Stefan