Har kört Konica/ Minolta/ Sony sedan mer än 15 år. Sedan analogtiden har jag två fasta Minoltaobjektiv, 50/1.4 resp 85/1.4. När jag så köpte A700:an blev det också ett Carl Zeiss 16-80/3.5-4.5. Vidare har jag kostat på mig en telezoom Sigma 100-300/4 och lagt till en Kenko converter 1.4 samt ett makro, Tamron 90/2.8.
För ett tag sen bestämde jag mig för att göra egna riktiga objektiv-tester för att lära mig utnyttja bra och undvika dåliga prestanda bättre. Jag har därför kört c:a 135 bilder med min A700 på samma objekt, alla bilder med kameran monterad på ett Gitzo GT2541L och med kameran inställd på spegellåsning o fjärrutlösare och ISO 200 (i ngt fall 100). Jag har än så länge bara jämfört skärpan. Några erfarenheter:

1 De fasta Minoltaobjektiven är klart bättre än Carl Zeiss-zoomen. (visst, fasta obj ska vara bättre!). Skillnaden var liten i centrum men (jätte)stor i utkanten av bilderna.

2 De fasta objektiven är klart bäst på bl 4 resp 8 (välkänt faktum). Att de har tydligt sämre upplösning på maximal bl (1.4) är såklart naturligt men ny erfarenhet för mig var att de var minst lika dåliga, ofta sämre på minsta bländare (22)

3 Zoomarna var ofta bäst på f/8 men återigen nytt för mig var att skärpan var direkt urkass på minsta bländare (f/29 resp f/32)

4 Både den fasta makron (90/2.8) och telezoomen var utmärkta. )0/2.8 var stundtals i klass med Minoltas 85/1.4. Telezoomen hade med rätt bländare utmärkt skärpa både utan och med convertern.


Det mesta är ju väntade resultat men kan nå´n tala om för mig varför de minsta bländarna ger så dålig skärpa?

Khalad sa:

Det mesta är ju väntade resultat men kan nå´n tala om för mig varför de minsta bländarna ger så dålig skärpa?

Klicka för att se resterande...

Jag är ingen expert på linsernas optiska egenskaper men tror att det så här: När en konstruktör designar och räknar på ett objektiv och dess linser så måste man göra någonstans en kompromiss och konstruera så att de bästa egenskaper hamnar där man använder objektivet mest. Hur ofta använder man bländare 32?
Jag är nyfiken vad andra tycker och om det är någon som vet bättre eller har annat svar.
//Stanislav Snäll

Diffraktionen kanske börjar komma vid dessa små bländaröppningar.

sagarmatha sa:

Diffraktionen kanske börjar komma vid dessa små bländaröppningar.

Klicka för att se resterande...

Ja det stämmer. När ljus passerar genom ett litet hål så böjs det av till viss del och hammnar runt om den punkt där de borde göra, ungefär som ringar på vatten. Detta leder till att punkter (pixlar) flyter ihop och att man tappar skärpa.

Det är diffraktionen som spökar. När ljus passerar genom en öppning av något slag sprids det. Den vinkel det sprids med blir större ju mindre öppningen är.

Den kan komma redan vid bl 8 eller 11 på vissa objektiv. Naturlag tror jag, gäller alla objektiv och inget att göra åt, men kan naturligtvis vara större eller mindre.

Alla pratar ju om skärpan vid största bländaröppning och bedömer ofta kvaliteten på objektivet efter den, finns det vissa typer av objektiv som är bättre för små bländare än andra?

Håldiffraktion är ett "specialfall" av kantdiffrajtion, dvs. ljusets tendens att "kleta fast" vid passagen av en kant och böjas inåt mot kanten. Diffraktion uppstår i alla objektiv vid alla bländare, men vid små bländaröppningar blir kantens andel av den totala ytan så stor att det synligt påverkar resultatet. Så gott som alla objektiv är skarpast vid f/8-16.

Kul att folk tar reda på vad grejorna går för...! Minolta har många riktigt starka konstruktioner, ända sedan 70-talet. Jag är lite avis på 85'an - har alltid velat prova en sådan av Minoltas konstruktion... 90/2.8 vet jag är bra, både vad det gäller skärpa och alla andra saker som är viktiga i ett foto... Makrofunktionen ser jag nästan som en bonus - för mig är detta ett normalanvändningsobjektiv.

F/22 ger en diffraktionsspridd cirkel med diametern:
d = 2.44 * λ (våglängden) * F-talet =>
d = 2.44 * 0.510 (våglängden för grönt) * 22 =>
27.4µm

Med tanke på att pixlarna på sensorn bara är 5.5µm stora så förstår man att "airy-disc", som diffraktionscirkeln av en rund bländare kallas, täcker över ganska många pixlar... 1.5ggr pixelstorleken (ca 8µm i det här fallet) är antagligen mycket svårt att se någon effekt av, uppe på 2.5ggr pixelstorleken (13.5µm) så börja bilderna "mjukna" en del i skarpa kanter.

Många makroobjektiv är optimerade mot mindre bländare, men för just den här sakens skull gör det inte mycket skillnad, det finns helt enkelt inte så mycket att göra åt naturlagarna.

Ljusfläcken visar hur mycket ljuset sprids om man har ett perfekt skarpt objektiv! Detta är alltså gränsen för vad som är fysiskt möjligt.

Föredömlig illustration - "en bild säger mer än ...".

The_SuedeII sa:

Kul att folk tar reda på vad grejorna går för...! Minolta har många riktigt starka konstruktioner, ända sedan 70-talet. Jag är lite avis på 85'an - har alltid velat prova en sådan av Minoltas konstruktion... 90/2.8 vet jag är bra, både vad det gäller skärpa och alla andra saker som är viktiga i ett foto... Makrofunktionen ser jag nästan som en bonus - för mig är detta ett normalanvändningsobjektiv.

F/22 ger en diffraktionsspridd cirkel med diametern:
d = 2.44 * λ (våglängden) * F-talet =>
d = 2.44 * 0.510 (våglängden för grönt) * 22 =>
27.4µm

Med tanke på att pixlarna på sensorn bara är 5.5µm stora så förstår man att "airy-disc", som diffraktionscirkeln av en rund bländare kallas, täcker över ganska många pixlar... 1.5ggr pixelstorleken (ca 8µm i det här fallet) är antagligen mycket svårt att se någon effekt av, uppe på 2.5ggr pixelstorleken (13.5µm) så börja bilderna "mjukna" en del i skarpa kanter.

Många makroobjektiv är optimerade mot mindre bländare, men för just den här sakens skull gör det inte mycket skillnad, det finns helt enkelt inte så mycket att göra åt naturlagarna.

Ljusfläcken visar hur mycket ljuset sprids om man har ett perfekt skarpt objektiv! Detta är alltså gränsen för vad som är fysiskt möjligt.

Klicka för att se resterande...

Tackar för ett synnerligen intressant svar! Är ursprungligen fysiker (CTH1961-65) så jag kan väl följa principen men det var längese´n jag tänkte på sån´t här. Hade en mkt enklare tankegång - oskärpan vid stora bländare beror ju väsentligen på att större utnyttjad linsyta ställer oerhört mkt större krav på linskonstruktion för att teckna skarpt över hela bildytan, för hela det synliga spektrat och oavsett det är inställt på 0.5 m eller "oändligt", alltså borde allt mindre utnyttjad linsyta ställa allt mindre krav på perfektion hos objektivet. Men såklart, det finns fler faktorer! Kul med folk som vet!

Du har alldeles rätt tänk Björn - "prestandafelet" på stora bländaröppningar beror främst på att periferin av glaset utnyttjas, medan "prestandafelet" på små bländaröppningar främst beror på håldiffraktionen inverkan. Två olika förklaringsmodeller i ett och samma kontinuum.

Intressant!

Jag har gjort liknande övning med en del av objektiven i samlingen och konstaterat liknande resulta. Minolta's 50/1.4 (mitt i särklass mest använda objektiv) hamnade också runt f4 vilket även detta test visar:
http://www.photozone.de/sony-alpha-aps-c-lens-tests/373-sony-50-f14?start=1

Ett riktigt bra objektiv är oftast bäst vid F/4, och har ibland t.o.m sjunkt lite i kontraster upp till 5.6. F/4 och F/5.6 brukar dock i dessa fall vara väldigt lika.

För vidvinklar ser det lite annorlunda ut, iaf om man tittar ut mot hörnen - få uppnår sitt bästa innan F/8 här.

Detta måste alltid sättas i relation mot skärpedjupet, oftast kan man gå upp till F/16 innan diffraktionsmjukhet börjar sätta in så att det verkligen blir klart synbart. Över F/16 är det dock sällan lönt att gå på en modern digital systemkamera - diffraktionen uppväger då effekten av ökat skärpedjup. Bilden får inte ett större skärpedjup, utan blir bara mer jämnt oskarp över ett djupare område.
Ska man ner på utskriftsstorlekar på 10x15 (11x15?) så gör det ju dock inte så mycket... För en riktigt bra 10x15 räcker det ju med att en nerskalning till ca 1200x1800 pixlar är skarp - och det är den ju oftast.

Fördelen med diffraktionsoskärpa är att den är ganska perfekt i geometrin (oskärpebildningen är rund och med jämn ljusstyrkefördelning), så bilderna är ganska lätta att "skärpa till" i efterbehandling... Oskärpan som orsakas av stora bländare är sällan perfekt cirkelformad, utan kan ha diverse olika geometriska skiftningar beroende på var i bildgeometrin man är. Cirkelformad i mitten, tårtbitsformad mot kanterna, större tangentialt än sagitalt (linjer med riktning mot bildcentrum eller linjer vinkelrätt mot riktningen mot bildcentrum) och med en ojämn styrkefördelning på ljuset i oskärpecirkeln. Detta är svårt att skärpa så att hela bilden ser bra ut (om inte alla viktiga detaljer är i mitten av bilden).

Vid teknisk fotografering är detta ett dilemma ( att det område som ger optimal skärpa är så kort ). Det finns programvara som lägger samman bilder med skärpan lagd på olika ställen, till en bild med kontinuerlig skärpa. Hemsidan för heliox.com har varit nete ganska länge nu och det känns som de är på väg att somna in för gott.

Som inbiten makrofotograf är detta ett elände som jag inte har någon fungerande lösning på.

Khalad sa:

1 De fasta Minoltaobjektiven är klart bättre än Carl Zeiss-zoomen. (visst, fasta obj ska vara bättre!). Skillnaden var liten i centrum men (jätte)stor i utkanten av bilderna.

Klicka för att se resterande...

Märkligt, personligen tyckte jag 16 - 80 zoomen var väldigt jämförbar med 50mm f1.4-objektivet nerbländat ett steg på 50mm, däremot var skärpan klart sämre på zoomen på bränvidder kortare än ca 30mm.

Här är en jämförelse jag gjorde för något år sedan där jag testade skärpan en bit från kanten med A700an. Alla objektiven på 50mm f5.6, från vänster till höger: Tamron 17 - 50, Zeiss 16 - 80, Sony 50mm f1.4
http://www.fashionbleed.com/100cropcomp.jpg

Även Photozone.de's skärpemätningar verkar ju visa att de är rätt likvärdiga på A700 iaf.

wsaar sa:

Märkligt, personligen tyckte jag 16 - 80 zoomen var väldigt jämförbar med 50mm f1.4-objektivet nerbländat ett steg på 50mm, däremot var skärpan klart sämre på zoomen på bränvidder kortare än ca 30mm.

Här är en jämförelse jag gjorde för något år sedan där jag testade skärpan en bit från kanten med A700an. Alla objektiven på 50mm f5.6, från vänster till höger: Tamron 17 - 50, Zeiss 16 - 80, Sony 50mm f1.4
http://www.fashionbleed.com/100cropcomp.jpg

Även Photozone.de's skärpemätningar verkar ju visa att de är rätt likvärdiga på A700 iaf.

Klicka för att se resterande...

Har kollat på mina bilder igen och där är det ingen tvekan. Carl Zeiss-zoomen är märkbart sämre även på 50 mm vid jämförbar bländare 4.5 på zoomen o 4 på det fasta 50 mm. Det finns en viss skillnad i centrum, men ute vid ett hörn är den verkligen jättestor. Kanske har jag ett måndagsex av zoomen, kanske är mitt fasta 50/1.4 (Minolta, minns jag rätt köpt 1990) ovanligt bra, inte vet jag. Mina resultat är desamma om jag jämför samma zoom inställd på 80 mm och jämför med mitt fasta 85/1,4 (nästan lika gammalt) inställd på samma bländare. För mig är det självklart hur jag kommer använda just mina objektiv, jag gör inte anspråk på attresultaten är allmängiltiga. Noterar dock att även testresultaten på Photozone.de visar att upplösningen i hörnen är väsentligt sämre än i övrigt på zoomen.

Khalad sa:

Har kollat på mina bilder igen och där är det ingen tvekan. Carl Zeiss-zoomen är märkbart sämre även på 50 mm vid jämförbar bländare 4.5 på zoomen o 4 på det fasta 50 mm.

Klicka för att se resterande...

Bländare f4.5 på zoomen innebär att bländaren är helt eller nästan helt vidöppen, dvs där skärpan är som sämst, medan bländare f4 på fasta objektivet innebär att det är nerbländat flera steg och nära bländaren där det objektivet är som skarpast.

Kom ihåg att zoomens angivna största bländarvärde på f3.5 endast gäller vid vidvinkelbrännvidderna och att största bländaren för telebrännvidder snabbt går mot f4.5. Du kan nog se i EXIF datan vilket största bländarvärdet var på brännvidden som bilden togs med.

Om du bländar ner zoomen något steg kommer du få en bättre indikation på vilken skärpa den maximalt presterar (därför jag jämförde alla objektiven på f5.6).

wsaar sa:

Bländare f4.5 på zoomen innebär att bländaren är helt eller nästan helt vidöppen, dvs där skärpan är som sämst, medan bländare f4 på fasta objektivet innebär att det är nerbländat flera steg och nära bländaren där det objektivet är som skarpast.

Kom ihåg att zoomens angivna största bländarvärde på f3.5 endast gäller vid vidvinkelbrännvidderna och att största bländaren för telebrännvidder snabbt går mot f4.5. Du kan nog se i EXIF datan vilket största bländarvärdet var på brännvidden som bilden togs med.

Om du bländar ner zoomen något steg kommer du få en bättre indikation på vilken skärpa den maximalt presterar (därför jag jämförde alla objektiven på f5.6).

Klicka för att se resterande...

Men det är ju självklart. Om jag bara fotade när solen lyser och det går att använda typ bl 5.6 el 8 med kort slutartid och lägsta ISO skulle jag aldrig behöva lägga ut pengar på dyra obj, då är i stort sett allt bra. Vitsen med ett bra obj är just att det är bra även vid stora bländare.

Det var nog inte kritik, Björn, bara ett konstaterande... :-9 Jag blir själv förvånad över hur otroligt bra en enkel "kitzoom" kan vara på F/8, framför allt med tanke på zoomomfången som används och priserna dom säljs för...

Men det hjälper ju föga när man behöver F/2.8 och skarpa bilder.

Khalad sa:

Men det är ju självklart. Om jag bara fotade när solen lyser och det går att använda typ bl 5.6 el 8 med kort slutartid och lägsta ISO skulle jag aldrig behöva lägga ut pengar på dyra obj, då är i stort sett allt bra. Vitsen med ett bra obj är just att det är bra även vid stora bländare.

Klicka för att se resterande...

Håller inte med, visst är en fast glugg eller f2.8-zoom att föredra framför en ljussvag zoom om man just prioriterar maxskärpa på f4, men Zeissen gjorde sig förtjänt sitt pris för mig pga sin skärpa och flexibilitet i bra ljus, som t.ex. mycket resefoto och studiofoto.

Nerbländat något steg presterar den klart bättre skärpa på de flesta brännvidder än de flesta andra zoomar till systemet och likvärdigt med t.ex fasta 50mm f1.4, samtidigt som den erbjuder klart större flexibilitet än ett fast objektiv (skärpan är sämre på vidvinkelsidan, men det finns också få bra vidvinklar till systemet överhuvudtaget). Även vidöppet presterar Zeisszoomen i regel bättre än de flesta andra objektiv på vidöppen bländare.

The_SuedeII sa:

Det var nog inte kritik, Björn, bara ett konstaterande... :-9 Jag blir själv förvånad över hur otroligt bra en enkel "kitzoom" kan vara på F/8,

Klicka för att se resterande...

Du kan knappast syfta på Sonys 18 - 70 kitzoom. Den nya 18 - 55:an lär vara klart bättre dock.