Är det inte oftast så att ju längre objektivet å ju fler glas det innehåller i fysisk storlek, ju längre måste ljuset färdas innan det når sensorn och på så vis så får det fler möjlgheter att påverkas av alla glasens olika, små och kanske ibland betydelselösa, imperfektioner?
Äré inte detta som främst motiverar att fasta objektiv/prime lenses har bättre skärpa? Eller äré mer korrekt att säga bättre skärpa till bättre pris? Feta zoomobjektiv som kostar 50 lax kanske har mer perfekta glas än en i billigare klass som gör att den kan mäta sig med prime lenses eller kmr längden ljuset måste färdas då att ändå påverka den mer än vad det påverkas i kortare objektiv som är prime lenses?
Det är i princip korrekt, sedan blir som vanligt verkligheten rörig med en massa "å ena sidan" och "å andra sidan" hit och dit ...
På ett sätt är det ju som vanligt så att det enkla ofta är de geniala, och i objektivsammanhang innebär det som du är inne på att ju färre linselement man kan använda, desto bättre. Men, å andra sidan ... Så lägger man till fler linselement just för att kompensera för fel som är ofrånkomliga i andra linselement.
Idag går det att bygga oerhört komplexa zoomobjektiv som är fantastiskt bra rent optiskt, både trots och samtidigt tack vare att de har så många linselement. Till exempel Canons nya 70-200/2,8 och deras 200-400/4 som tål att jämföras med det mesta inom sina omfång som har samma ljusstyrka. Men så är de ganska dyra också. Sedan blir det bökigt att jämföra rakt av i och med att en del fasta objektiv har högre ljusstyrka än de zoomar man jämför med, vilket i sin tur gör dem både stora, dyra och komplexa trots att de är fasta. För att gå vidare med exemplet ovan skulle man kunna säga att det då gäller bland annat Canons 85/1,2 och deras 200/2, 30/2,8 och 400/2,8.
Skulle jag säga något generellt så så blir det ungefär så här:
Optiskt bra objektiv blir alltid både tunga och dyra. De blir ännu dyrare och tyngre om du dessutom vill ha stor maxbländare. Och ytterligare dyrare om du försöker få in samma prestanda i en zoom.
Om vi ser på hur det ser ut i praktiken så finns det idag en hel del zoomar som är optiskt mycket bra. Men de tenderar att vara både stora och dyra. Att bygga fasta objektiv är ibland ett mer prisvärt och lättare (mätt i gram) sätt att uppnå samma prestanda. Eller så bygger man ett fast objektiv som kanske är lika dyrt och nästan lika tungt som zoomen - och kan då få en större maxbländare. Är en zoom liten, lätt och ganska billig, då kan den vara optiskt ok, men i gengäld har den då alltid liten maxbländare (tänk på alla zoomar med maxbländare f/3,5 - f/5,6).
I slutändan handlar det om kompromisser mellan pris, vikt, flexibilitet och optiska prestanda. Förbättrar man en av dem (sänker priset eller vikten, ökar flexibiliteten eller optiska prestandan) så får man offra någon av de andra.