Lag och rätt
Som nybliven medlem på fotosidan.se hittade jag en lång och intressant diskussion om vad man får och inte får fotografera. Många som skrev inlägg visade stor kunskap om de lagar som gäller men det blev kanske lite rörigt. Därför tänkte jag att det kunde vara bra att samla ihop de regler som finns om vad man får och inte får fotografera. Jag tänker gå igenom olika situationer som man kan hamna i och se vad lagen säger. Ibland kommer jag att ange de lagparagrafer som gäller på följande sätt; första gången lagtexten omnämns skriver jag ut hela namnet; lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:729). Sedan skriver jag bara en förkortning (lou) och paragrafen; 2 §.
Obs! Den 25 maj 2018 kommer ett nytt regelverk - GDPR, och då kommer mycket i denna artikel att förändras.
Vem är jag och vad vet jag om sånt här?
Jag har jobbat med reklamfotografi sedan 1988 och assisterat ett flertal fotografer innan jag blev min egen. Efter att vi hamnat i gräl med en kund på mitt första jobb, de hade sålt en bild vidare utan tillstånd, har jag varit intresserad av de här frågorna. Tidigare var jag medlem av Svenska fotografernas förbund (SFF) och hade kontakt med förbundet när det var saker jag undrade över. Inför den här artikeln har jag kontrollerat ett par saker med en jurist. Dessutom har jag själv läst juridik, jag är verkligen ingen jurist men jag har läst bland annat immaterialrätt som handlar om upphovsrätt och skydd av varumärken. Nog babblat, över till ämnet.
Viktigaste frågan först, vad får man fotografera?
Enkelt svar, du får ta bilder på allt och alla utom vissa skyddsobjekt som kan vara både militära och civila anläggningar. När man inte får fotografera är det tydligt skyltat.
Får jag ta bilder av folk på gatan?
Ja, du får fotografera vem du vill, var du vill (jag tar upp det där med var du vill längre fram i texten). Det spelar ingen roll om du fotograferar flera personer i en folksamling eller en enskild person på nära håll.
Måste jag inte fråga först?
Nej. Men det är naturligtvis trevligast att fråga, såvida du inte är ute efter ögonblicksbilder förstås.
Men om jag börjar fotografera och personen ber mig, vänligt eller hotfullt, att sluta fotografera, får jag fortsätta ta bilder?
Ja. Men det måste väl finnas någon gräns för hur nära jag får stå när jag tar bilder?
Icke, du får i princip hålla ett makroobjektiv framför ögat på personen om du vill, men, du får inte hindra personen att röra sig och absolut inte hålla fast någon i jackan eller uppträda störande. Då kan det handla om ofredande vilket inte har med att du fotograferar att göra!
Men kränkande bilder, det får jag väl ändå inte ta?
Det finns ingenting sådant som kränkande bilder. Återigen, du får fotografera vem du vill och när du vill. Vi tänker oss att du står utanför en nattklubb och en hyfsat berusad tjej kommer fram och lyfter upp klänningen framför ögonen på dig, hon vinglar till och mumlar oredigt någonting om att ”här skall du få någonting att ta bilder på”. Där måste väl ändå gränsen gå? Nej, det är helt okej att ta bilder, även om många tycker du är ett äckel som inte bryr dig om att flickebarnet inte vet vad hon gör. Som sagt, du får fotografera vem du vill och ingen kan hindra dig. Hur du sedan får använda bilderna kommer vi snart in på. Klassikern då, grannen mitt emot din lägenhet bryr sig inte om att dra ned persiennerna när han byter om för kvällen, du får en släng av fönstertittning och tar fram ditt 300/2,8 och börjar fotografera. Gissa om du gör rätt eller fel? Just det, du får fotografera. Det spelar ingen roll att han befinner sig i sitt eget hem eller att du använder teleobjektiv. Inte heller att han inte har en tråd på kroppen eller att du gör det i smyg mot hans vilja. Nu i Augusti 2004 ansåg tingsrätten i Malmö att det inte är ett brott att fotografera/filma någon mot dennes vilja. Det rörde sig om en ung man som smygfilmat under sexakt med sin flickvän. Det finns två tidigare fall i högsta domstolen där avgörandet gjort att det inte är förbjudet att filma/fotografera någon mot dennes vilja. Däremot kan det bli förtal om bilderna sprids, men det är en annan sak. Fotograferingen är tillåten.
Vad mer än människor får man fotografera?
Återigen, det finns ingenting som du inte får fotografera, förutom de där skyddsobjekten.
Men jag var i Paris i somras och tog en bild på ett fint hus och det blev världens bråk med gendarmer som kom störtande och upprörda husägare?
I många länder kan det finnas andra regler om vad som är tillåtet, i Frankrike kan husägaren faktiskt inte förbjuda dig att avbilda en byggnad men var beredd på att du ändå får polisen mot dig.
Men, jag får väl inte ta en bild på en Ola Billgrentavla utan tillstånd?
Jodå, och jag citerar (lou) 2: a kapitlet 12 §, ”Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk” Du får ta en bild, men du får inte publicera den eller dra vinning av den på något sätt. Mer om detta senare. Enskilt bruk kan vara att du vill trycka upp en T-shirt till dig själv som du har när det är fest eller du vill ha en bild på väggen bredvid din dator för inspiration.
Var får jag fotografera?
På allmän plats är det bara att låta motorkameran rassla film, inga hinder för att fotografera i skog och mark, på badstranden, på gator och torg och liknande. Däremot kan du förbjudas fotografera på privat område. Exempel på detta kan vara i någons hem, på en restaurang, i en butik, i ett köpcenter, på Scandinavium, på en nattklubb, på ett museum, på en skola, i en fabrik och så vidare. Den som har nyttjanderätten till en fastighet har rätt att ställa krav på dig för att du skall få vara där. Ett av de kraven kan vara att du inte får fotografera. Andra krav kan vara att du måste ha slips, vara nykter, vara man eller väga minst 120 kilogram. Arrangören av exempelvis en fest kan ställa, nästan, vilka krav som helst på dig som ett villkor för att du får vara i lokalen. Det kallas med ett fint ord för kontraheringsfrihet och ger exempelvis en affärsinnehavare rätt att vägra sälja till en kund bara för att kunden har fula skor på sig. Oj, nu började jag sväva ut, tillbaka till fotograferandet. Alltså kan du förbjudas fotografera på en konsert, men, och detta är viktigt, du måste ha fått reda på att det är fotograferingsförbud via skyltar eller text på biljetten. Det kan också hända att vakten säger till dig ”ledsen men du får inte ta några bilder här”. Då är det bara att lyda eller lämna lokalen. Fram tills det tydligt framgått att det är fotograferingsförbud så är det inget fotograferingsförbud! Och då kommer vi tillbaka till fallet med den strippande(?) grannen. Anledningen till att du inte kan förbjudas fotografera är att du antingen befinner dig i ditt eget hem eller på allmän plats. Du är ju inte i grannens hem! Precis på samma sätt kan du fotografera in på ett företags område, trots att det är fotoförbud, så länge du bara står utanför stängslet. Om inte företaget är skyddsklassat förstås.
Okej, jag fattar att man får fotografera vem och vad man vill. Men, får någon ta film eller kamera ifrån mig om jag fotograferar där jag inte har tillstånd?
Nej, det krävs beslut av åklagare för att du skall behöva lämna ifrån dig filmen. Och det är mycket ovanligt, sannolikheten för att du som vanlig människa skall få ett sådant beslut emot dig är nog mindre än att du åker hem från Jägersro som miljonär. Polis får alltså inte ta film eller kamera ifrån dig och inte heller upprörd skattebetalare på stadens gator.
Men, är det inte olika regler för yrkesfotografer och oss vanliga amatörer?
Nej. En pressfotograf till exempel har inga särskilda lagparagrafer om vad denne får fotografera. Däremot är det ofta så att en fotograf med giltig presslegitimation kan få tillstånd att fotografera på vissa ställen som konserter och releasepartyn. Men den som arrangerar en händelse har också rätt att förbjuda alla med presslegitimation att fotografera! Så har också skett på en del konserter med vissa stora band som vill ha maximal kontroll över vilka bilder av dem som sprids i media.
Nu är det dags att komma in på hur bilder får användas.
Det finns två lagar man kan använda sig av för att få kunskap om vad som är tillåtet att göra. Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 1960:729 (lou)
Lagen om namn och bild i reklam 1978:800 (lonb).
Upphovsrätten har två delar, en ideell och en ekonomisk.
Den ekonomiska handlar om att den som skapat ett verk har rätt att bestämma om ett verk skall göras tillgängligt för allmänheten och om det skall mångfaldigas/kopieras. Du har kontroll över var en bild visas och hur ofta. 2:a § (lou).
En reklambyrå köper till exempel rätten av dig att få använda en bild till en årsredovisning. De betalar dig kanske 4000 kronor för att få använda bilden i en upplaga om 35000 exemplar. Vill de använda bilden till någonting annat eller för att trycka nya exemplar måste de fråga dig om lov. Den ideella gör att du har rätt att stå som skapare av ett verk, ingen annan kan ta äran av att ha skapat den vackra tavlan du målade förra hösten. Du kan kräva (eller vägra) att få ditt namn utsatt vid publicering och du har också rätt att hindra att bilden ändras eller används på ett sätt som kan upplevas kränkande för dig. Detta kallas lite fint för droit moral. 3: e § (lou).
Observera att om någon köper ett fotografi (själva fotografiet alltså) av dig så har den personen rätt att sälja bilden vidare utan att fråga dig om lov. 19: e § (lou). Däremot får den som köpt den fysiska bilden inte använda bilden till en reklambroschyr eller liknande, det är fortfarande du som bestämmer över om bilden skall mångfaldigas. Det du sålt i detta fall är en fysisk vara att hålla i handen, inte rätten att göra nya exemplar eller ändra bilden. Att trycka den i en broschyr är att göra nya exemplar. Samma gäller för din rätt att fotografera till exempel konstverk, du får inte ta en bild av en tavla och trycka vykort som du säljer på marknader. Däremot får du fotografera av byggnader och använda bilden till vykort som du tjänar pengar på. Samma gäller för konstverk ”… om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus”. Så att fotografera en skulptur i parken och trycka vykort av är helt i sin ordning. 24: e § (lou).
Innan vi går över till bilder på människor måste vi bestämma vad ett verk är. Några exempel på sådant som kan vara verk är böcker, tal, tavlor, fotografier, balett, opera, film, datorprogram, dikter, byggnadskonst, kartor och liknande. För att det skall skyddas av upphovsrätten måste det ha verkshöjd vilket betyder att två eller flera personer inte skall kunna skriva en bok som är exakt eller väldigt lik den som du skrivit eller måla en tavla som ser ut precis som din. Ett streck på ett papper kan inte skyddas av upphovsrätt. Det spelar ingen roll om det är snyggt eller ”konstnärligt” eller om det tog lång tid att göra för att det skall räknas som verk. Det som räknas som verk är skyddat enligt upphovsrätten i sjuttio år efter det att skaparen har dött. Picasso dog 1973 så år 2044 är det fritt att kopiera hans konst. 43: e § (lou).
Fotografier har en egen liten skyddsvariant. Ett fotografi som inte räknas som verk är skyddat i femtio år efter det att verket skapats. 49: e § (lou). Det är inte alla fotografier som uppnår full skyddstid. Man kan ibland anse att det är möjligt att två fotografer oberoende av varandra kan skapa likadana bilder. Här har olika personer/organisationer olika åsikt om vad som skall räknas som verk. Du kan nog utgå från att dina fotografier är verk men egentligen spelar det kanske inte så stor roll, skyddet är detsamma förutom att det bara gäller i 50 år.
Måste jag använda ©?
Nej, inte i de 147 länder som undertecknat Bernkonventionen om upphovsrätt. Det krävs inte heller någon registrering för att upphovsrätt skall gälla men det är smart att använda © i kombination med ditt namn och årtal för att visa de som är okunniga att denna bild har ett värde.
Hur får jag använda bilder på människor?
Skall bilden användas för marknadsföring (reklam) är det enkelt, du måste fråga om tillstånd för att få använda bilden. Eller rättare sagt, du som fotograf måste inte fråga men den som använder bilden (reklambyrån) måste fråga. 1: a § (lonb). Och man måste fråga för varje gång bilden skall användas. Tänk på det om du är bildköpare, du måste fråga både fotografen och personen på bilden om lov varje gång du vill använda en bild för marknadsföring!
Utställningar då, måste jag fråga personen på bilden om lov?
Nej, häng du upp bilderna bara.
Men tidningar då, hur fungerar det med dem?
Så fort det inte handlar om marknadsföring/reklam är det OK att publicera och visa fotografier på personer. (PUL och Internet hoppar jag över här, det finns mängder med information om sådant.) Det betyder att du får visa bilderna på en utställning, de får publiceras i artiklar i tidningar, de får tryckas i böcker –både skönlitteratur och faktaböcker som till exempel skolböcker– och så vidare. Det är bara tillstånd av fotografen som behövs.
Måste jag ha ett skrivet kontrakt med en modell?
Nej, muntliga avtal gäller men, ursäkta mig, du är korkad om du inte försöker ordna avtal på papper eftersom det kan bli svårt att bevisa vad som är överenskommet. Att skriva avtal med en modell om att denne tillåter dig som fotograf att använda bilderna till vad du vill i all framtid och sälja vidare till vem du vill kan ge problem. Det är bäst att vara tydlig om vad som gäller och spalta upp de användningar som du förväntar dig att du kommer använda bilden till, modellen kan hävda att den inte förstod förutsättningarna. ”Jag förstod aldrig att bilderna skulle komma att användas för att sälja en porrsajt på nätet...”
Om jag får krångel med bilder som jag sålt?
Det finns olika förbund man kan rådfråga, en del kräver medlemskap: Svenska Fotografernas Förbund (www.sfoto.se) Bildleverantörernas förbund (www.blf.se) Vänd dig till en jurist.
Det var mycket information, är det så krångligt?
Nej, kom ihåg detta: Du får fotografera vem och vad du vill, är du inne på privat område kan du förbjudas fotografera. Ingen får ta filmen ifrån dig. Om det inte gäller reklam får du använda bilder på människor utan tillstånd. Bilder på konstverk kräver tillstånd om det inte är för eget bruk. Jag hoppas detta är till lite hjälp för dig som undrar över vad som gäller när du fotograferar. Det kan hända att det jagskrivit är oklart eller att något fel smugit sig in i texten, tveka då inte att göra ett inlägg på denna sida. © Mikael Pertmann/Malmö (mipert) Denna artikel skrevs 23 mars, 2002 och är skyddad enligt Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 1960:729. Tillägg
Ny lag om kränkande fotografering
Sedan den 1 juli 2013 gäller lagen om kränkande fotografering. Det är en lag som är tänkt att hindra smygfotografering på toaletter, omklädningsrum och i någons hem. Lagen gäller bara om samtliga tre villkor är uppfyllda: – fotograferingen ska vara dold – ske utan tillstånd – ske i privat miljö, eller miljö som kan anses som privat. Man kan säga att lagen kompletterar brottet ofredande. Ett ofredande kräver att den fotograferade är medveten om fotograferingen. Den här lagen gäller när fotograferingen istället sker i hemlighet. Myndighetspersoner och fotografering med försvarliga skäl är undantagna. Poliser och journalister kan alltså fortsätta smygfilma i någon hem.
298 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Inte för krångligt, men endå fylligt. Jag fick svar på flera frågor, nu ska jag börja fota grannar...! fast kanske inte endå....
Tack för en bra artikel!
Är det någon som vill köpa en bild av min granne när hon dammsuger naken :-) Eller missförstod jag något nu...
skojar bara ;-)
Andreas.
1. Beträffande publicering på internet eller lagring på datamedia av avbildade fysiska personer, vad säger PUL ( som Fredrik & Giovanna) är inne på). Egentligen; är en bild en peronuppgift ? Vad gäller ?
2. Om jag avbildar ett konstverk där konstnären varit avliden i minst 70 år så har väl jag upphovsrätt till den bilden (d.v.s. MIN avbildning av konstverket). Har för mig att jag läst det nånstans !?
Som sagt, suverän artikel !!!
Detta är vad som har saknats på sidan.
Tack.
Bra gjort! Mycket info om ett lite koplicerat ämne på ett lätt och enkelt sätt!
Tack.
Men frågor finns alltid, kan du svara ?
Om jag ber en snickare att snikra en skohylla så gör han det och jag betalar och får verket.
Ber jag en målare att måla min hund så gör han det och jag får verket, i båda fallen får jag allt som finns att ge.
Men om jag ber en fotograf ta min bild så får jag bara en kopia av negativet och kan inte förfoga över allt material fast än jag betalat alla kostnader att framställa negativ och positiv.
Vad gäller har jag som kund rätt att få negativen eller kopior på negativen eller är det alltid fotografens ?.
Mycket tacksam för svar då jag inte håller med fotografen.
Mvh
Kenneth Hellström
Roligt att så många uppskattar artikeln.
Jag skall kommentera några saker efter hand.
Allmän plats. Nej, buss och tåg räknas ej som allmän plats. Tågstation är jag lite osäker på, men utan att kunna kolla just nu är jag rätt säker att svaret är nej. (Har säkert fel.) Tänk så här, ”får man röka här?”
Fast, det beror på vad som menas med avbildning. Om du skapar ett arrangemang med ljus och rekvisita med konstverket som en sorts medelpunkt, ja, då blir det upphovsrätt. (Toligen.)
Det som krävs för att man skall kunna uttala sig om hur det fungerar är att lite fler skall fällas så man får riktlinjer.
Grunden är att bilder räknas som ”personuppgift” och kräver tillstånd. Man kan inte själv avgöra om ens hemsida är konstnärlig, någon får anmäla den så man får ett domstolsbeslut. För att den skall räknas som journalistisk måste den nog vara utgiven av ett mediaföretag med ansvarig utgivare.
Jag bifogar en länk: http://www.sfoto.se/f/lag/PUL3_99.html
Räkna alltid med att tillstånd krävs.
Får ett politiskt parti använda bilder på personer utan deras tillstånd?
JAJAMEN! Myndigheter, politiska partier och föreningar är inte näringsidkare utan räknas som ideella organisationer. Och de behöver inte tillstånd!
Men, det finns stor risk för åtal för förtal om sossarna använder en bild på en inbiten högermänniska för att sälja sin politik.
Jag är nästan helt säker på att dåvarande KDS fick betala skadestånd för 10-15 år sedan. De hade använt en bild på en muslimsk flicka för att sälja sin ideologi grundad på kristen syn. Någon hittade en bild på en söt flicka och tänkte ”hon är ju jättebra för att illustrera våra åsikter om kärnfamiljen”.
Men de frågade aldrig!
Det du betalat för är de bilder du fått levererat.
Fotografen äger rättigheten att avgöra om bilderna skall mångfaldigas vilket han kontrollerar genom att behålla negativen.
Du får inte heller publicera bilderna på hunden eller sälja dem till en reklambyrå för en annonskampanj.
Glömde en länk;
http://www.datainspektionen.se/
kunskapsbanken/fragor_och_svar/personuppgifter/v33_2000.shtml
Vidare till allmän plats. Fråga uppkom om tågstation är allmän plats och svaret torde oftast vara JA! Se Ordningslag (1993:1617) §2 punkt 4: som allmän plats räknas "utrymme inomhus som stadigvarande används för allmän trafik". Blev lite förvånad att du sa att tåg etc inte anses som allämn plats. Jag kan ju ha missat nåt, men hänvisar annars till förarbetena för Brottsbalken 16:16 beträffande allmän plats (Straffrätt enligt Brottsbalken, Brincks förlag 1993) sid 305 där står följande: "Som exempel på allmän plats kan nämnas gator, vägar, torg, andra öppna platser, parker, planteringar och andra utomhusanläggningar samt plats där marknad eller auktion hålles. Ytterligare exempel är tåg, spårvagnar, bussar och passagerarfartyg i allmän trafik, väntsalar, biografer, teatrar, idrotts- och konserthalla
För långt inlägg, men här fortsätter udraget ur förarbetena till vad som anses vara allmän plats
"... idrotts- och konserthallar, restauranger och andra näringsställen samt varuhus och andra liknande lokaler om och när allmänheten äger tillträde dit"
Lycka till med plåtandet!
Synd att du inte bor i Malmö annrs kunde vi tatt en fika och gaggat juridik.
Några kommentarer:
helt rätt om att polis får beslagta kamera/film om du fotograferar skyddsobjekt och det anses nödvändigt. Även den som vaktar får beslagta, om polis finns på plats skall vakten följa polisens instruktioner. (Det är heller inte alltid fotoförbud vid skyddobjekt.)
När JASplanet störtade vid vattenfestivalen (-95?) blev helt plötsligt delar av Långholmen skyddklassat och bråk uppstod mellan filmare/fotografer och arga militärer från K1.
Vad det gäller allmän plats så får du tänka på att defintionen av allmän plats gäller just denna lag, som handlar om ”allmänna sammankomster och offentliga tillställningar”.
Det jag inriktar mig på är vad som gäller när man fotograferar. Jag citerar SFF:s förbundsjurist Eva; ”Hyr man privatägd mark får man också bestämma villkoren för personer som vill få tillträde dit. Villkoren får naturligtvis inte strida mot hyresavtalet”.
Ett sådant villkor kan vara att man inte får fotografera.
Jag ser buss som varande icke allmän plats eftersom det är förenat med villkor för att du får vara på dem. Dessutom kan det ju vara en privat ägare (företag) till bussen.
Men som sagt, jag är inte hundra på vissa saker.
Och nu är jag ännu mer snurrig ;-)
Alltså, om man bryter mot ”privat” fotograferingsförbud och inte lyder uppmaning att sluta eller lämna stället kan man dömas till hemfridsbrott eller olaga intrång.
Lagtexten talar om ”Den som olovligen intränger eller kvarstannar...”.
Vad det gäller rumpfotografen så läser man sådant ibland.
Det kan handla om olika saker; polisen gör fel och kan inte lagen, det handlar om olaga kameraövervakning (knappast) eller ofredande beroende på hur han uppträtt.
Kan du ta reda på lite mer om händelsen? så kanske man kan titta i rättegångshandlingar.
Vilket trist liv, vill jag fota rumpor (några har det blivit) så frågar jag och arrangerar en fotografering.
Jag har mejlat TV4 och TV3 för att se om de kan ge information. Trean är väl den som kör ett sådant inslag, att kalla det nyhetsprogram är ett hån mot oss som har lämnat haven.
Är liksom Kristoffer Wedholm m fl. intresserad av vad PUL säger i vissa sammanhang...För vad jag förstår skulle det vara OK att ordna en fotoutställning med bilder på männskor utan dessas vetskap och tillstånd - men att andra regler gäller på internet? Eller? Låt säga att man lägger ut samma bilder på internet (tex här på fotosidan eller på en hemsida). Vad säger PUL om detta?
I praktiken kan man nog lägga ut harmlösa släktbilder på sin egen amatörsida.
Yrkesfotograf måste ha tillstånd, också enligt lagen om namn och bild i reklam.
Det duger inte att säga att ”det är ett galleri med mina personliga, ickekommersiella bilder”.
Står det någonstans att du är fotograf är det reklam.
Thomas Gidén i Stockholm åkte på skadestånd för några år sedan när en dansare han fotograferat hittade sin bild på hans sajt utan tillstånd.
På fotosidan.se vill jag påstå att tillstånd krävs.
Sedan vill jag inte kommentera mer för var och en gör som ens egen moral säger.
Jag frågar modeller om jag får lägga ut bilder som reklam för mig och på webbgallerier som inte är kommersiella.
Nu skall jag se Octopussy på TV.
Jag tycker det är roligt med denna diskussion!
Jag vet inte hur BLFs kontrakt ser ut men jag skall försöka förklara vad jag sade i artikeln.
Egentligen skulle ett sådant avtal gälla som avtal. Det behöver inte vara en massa paragrafer och undantag för att modellkontrakt skall gälla.
Men, det är stor risk att om man använder en bild på en person, som skrivit som skrivit på ett sådant avtal, att den bilden kan göra reklam för vissa saker som kan upplevas kränkande.
Se exemplet jag nämnde om muslimsk flicka gör reklam för kristet leverne.
Ett annat verklighetsexempel är en kvina som gav OK till att bilden användes för reklam men hon fick rätt i domstol när hon upptäckte att hon gjorde reklam för ett starkt lugnande preparat. Hon ansåg sig vara kränkt.
Det fins andra exempel som reklam för porrsajter och liknande.
Så även om kontraktet egentligen är lagligt så kan man ändå råka illa ut i domstol om bilden används slarvigt.
Så det kan vara värt att vara ganska precis när man vill att någon skall godkänna publicering för reklam.
Så här ser paragrafen i 1915:218 ut
”33 § Rättshandling, som eljest vore att såsom giltig anse, må ej
göras
gällande, där omständigheterna vid dess tillkomst voro sådana, att det
skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa
rättshandlingen, och den, gentemot vilken rättshandlingen företogs,
måste antagas hava ägt sådan vetskap.”
Har ej fått svar från någon nyhetskanal men jag har kollat med några jurister och ingen kan komma på någonting förutom ofredande för att polisen skulle ta denna rumpfotograf.
Han måste alltså uppföra sig riktigt illa och då är det inte fotograferingen utan uppförandet han åker dit på enligt brottsbalken.
Jag misstänker att polisen gjorde fel och han har släppts utan att nyheterna har något intresse för att ta upp det.
Om skyltar eller busschauffören säger att du inte får fotografera måste du lyda.
Det räknas inte som allmän plats, som jag nämnde gäller ordningslagen bara offentliga tillställningar som cirkus och sånguppträdande.
Nu tar jag paus från juridiken och gör det jag är bra på.
Har en fråga dock. Jag jobbar med att ta bilder på en nattklubb som jag sen lägger upp på klubbens hemsida. Har vi i detta fall rätt att lägga upp bilderna utan tillstånd? Om inte, har vi möjlighet att "kräva" att alla som vistas i lokalen i och med detta godkänner att bilderna publiceras på internet?
"Arrangören av exempelvis en fest kan ställa, nästan, vilka krav som helst på dig som ett villkor för att du får vara i lokalen. Det kallas med ett fint ord för kontraheringsfrihet"
Detta är en rent hypotetisk fråga då vi månar om våra gäster, men man kan ju själv hamna i en liknande situation.
Tacksam för svar!
Som sagt, jag är inte jurist och har inte exakta svar på allt men vad gäller möjlighet att lägga upp bilder utan tillstånd är svaret ABSOLUT inte.
Två lagar gäller för klubben;
PUL som förbjuder lagring av (personuppgifter) data utan tillstånd.
Lag om namn och bild i reklam som förbjuder näringsidkare (nattklubb) att använda identifierbara personer som reklam utan tillstånd.
Jag säger bara, skadestånd från flera hundra personer är inte roligt. (Kan teoretiskt inträffa.).
Kan ni ställa som villkor att de måste godkänna publicering för att få vara på klubben?
Jag är tveksam, men jag vet inte. Det känns lite för löst hållet som villkor om de inte sett bilderna först. Och på en nattklubb finns risken att bilderna kan anses ”framställa någon i dålig dager”.
Min rekommendation är att fråga en jurist.
Vilken klubb är det? Nyfiken.
Ett tips från en gammal modellfotograf är att trycka upp lite visitkort (större modell) med en kort presentaation om vem du är, varför du tar bilder och hur de skall användas. Adress, URL och telefonnummer samt ett par snygga bildexempel!
Då får de ett proffsigare intryck och kan i efterhand minnas bättre vad det handlade om.
Vid modellraggande på gatan kan det hända att tjejen inte kan säga bu eller bä just då, stress i rusningstrafik, men kan tack vare kortet få bättre underlag för ett beslut och ringa upp.
Jag brukar ha en namnbricka med klubbens namn väl synlig på mig, men det är ett bra förslag med ett infokort som komplement. Klubben heter Vertigo: http://www.vertigosthlm.net Lite problem med Mac att komma in på sidan, men jag jobbar på det ;-)
Jag funderar dock på ett praktiskt exempel:
Om jag tar kort på mina elever i musikskolan under ett framträdande, kan jag då lägga upp korten på vår hemsida om jag på något smidigt sätt upplyser om att korten kan hamna där? Gäller generel muntlig infomration? Ett annat aspekt är ju att flera är under 18 år, påverkar det?
Det krävs att en person aktivt och tydligt visar att den accepterar publicering för att det skall vara OK. Alltså duger det inte med en info om att bilderna kommer ut på webben. Att ha som allternativ att de inte får vara på scen om de inte accepterar publicering fungerar nog knappast, eller hur?
Visserligen anses en del information OK att lägga ut för skolor, som exempelvis klasslistor med bara namn, men bilder kräver tillstånd.
Fast, jag skulle nog ändå lägga ut bilderna efter att ha informerat om att uppträdande fotograferas och bilder kommer publiceras, men så är jag inte jurist heller, jag tänjer lagen en smula ibland.
Vad säger lagen om att fota innför Sthlm Lokaltrafiks spärrar.
Enligt vakterna får man inte fota på perrongen med blixt pga att förarna blir bländade...
Har också hört att detta område räknas till militärt skyddsområde, därav foto förbud.
Någon som vet?
Det var lärorikt.
Reglerna är enkla och har med säkerhet att göra: Man får bara fotografera från platser där man får vara och man måste följa tillsägelser från personal (ganska självklart, däremot utgår jag från att de inte kan säga till om att man inte får fota, eftersom det uttryckligen är tillåtet), blixt eller stativ inte tillåtna.
Järnvägar i största allmänhet, inklusive tunnelbanan, har det inte varit allmänt förbud att fotografera sen 1949, men på vissa håll verkar det finnas en tradition av att inte komma ihåg det.
Järnvägar kan dock vara lite knepiga eftersom det kan finnas nån byggnad en bit bort det faktiskt råder fotoförbud för fastän det naturligtvis inte går att se skylten på 100 m håll.
PUL:
Ganska enkla regler eftersom lagen uttryckligen säger: "Om det i en annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som avviker från denna lag, skall de bestämmelserna gälla." Dessutom säger den: "Bestämmelserna i 9-29 och 33-44 §§ samt 45 § första stycket och 47-49 §§ skall inte tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som sker uteslutande för journalistiska ändamål eller konstnärligt eller litterärt skapande." (Blir inte så mycket kvar då...) Och nu finns det domstolsutslag på att det är upphovsmannens syfte med t ex en webbsida som avgör om den räknas in under ovanstående, inte nån annans bedömning av innehållet.
Men, det går alltså att sätta upp skyltar eller trycka på biljetten att om de vill komma in så accepterar de att de kan bli fotograferade och att bilderna får användas för marknadsföring.
Tack för informationen! Jag är i och för sig tveksam till att göra på det sättet, men det kan vara ett sätt att skydda vår klubb.
Vår avsikt är ju trots allt att våra gäster ska få en bra hemsida att roas av, och vi tar omedelbart bort bilder på gäster om vi blir ombedda.
/Raul Blanco
Men, jag har en fråga:
Om man är ute och fotograferar t.ex. en incident eller en demonstration och en representant från polismyndligheten säger att denne "inte vill ha en där" eller säger att han/hon vill ha filmen - Vad är det som gäller då? Jag har varit med om att polisen har krävt att jag visar pressleg eller avlägsnar mig, alternativt blir behandlad som t.ex. en demonstrant och därmed kvarhållen och senare ivägkörd. Tyvärr har jag inte något pressleg.. än. Men delar av mitt fotande ser jag som insamling av erfarenhet och samtidigt för att kanske kunna nyttja det som inkomstkälla i framtiden.
Om jag har rätt att springa runt och fota som vilken pressfotograf som helst, känner du till någon paragraf som jag kan hänvisa till?
Tack och mvh
Jag vill göra ett tillägg gällande PUL.
Numera godtas att man lägger ut bilder på människor om ”syftet” med sidan är konstnärligt.
Det gäller dock endast egna bilder på egen webbsida.
Att fråga är fortfarande smartast.
Tycker det mesta är glasklart. MEN nu är det så att jag går en skyddsvakt utb. och där har vi fått lära oss att om en person står invid ett skyddsobjekt så ska vi ta dennes kamera (som bevis materiell). Som jag förstod utav denna artikel så får man INTE ta kameran utom om en åklagare har tagit beslut om det. Hur ligger det till? Får en polis/militär ta kameran/filmen om man står invid ett skyddsobjekt med en kamera och hänvisa till skyddsobjektslagen och bevismateriell???
Men de finns 2 små frågor kvar.
Om jag förstått rätt kan jag ta bilder på gatan och använda dom i min portfolioutan att fråga om lov.
Nästa fråga. Jag är mycket ute och kör i mitt jobb, har alltid kameran med mig. Det hänger ganska ofta olyckor på våra vägar. Får jag fota en olicksplats utan att ha ett pressleg. Kan polisen köra bort mig även om jag inte är ivägen för deras arbete. Kom just på en fråga till, kan man få ett pressleg även om man inte jobbar åt en tidning?
Tack på förhand // Fredrik Bergh
Polis har rätt att beslagta kamera vid skyddsobjekt om de anser det vara nödvändigt (och det inte finns tid att invänta beslut från åklagare). Det betyder dock inte att polis har rätt att beslagta kamera hur som helst på staden bara för att de är poliser.
Polis skall uppträda ärligt och beslagta när det kan anses befogat. Om det sker för att polisen tycker du har en taskig attityd så gör den fel (men du måste dock lyda polisen!).
Fota utan pressleg=OK.
Pressleg ger dig inte automatiskt någon priviligerad ställning. Men det underlättar att ha det.
Polisen skall alltid åtlydas. Kör de bort dig skall det finnas fog för det men du skall alltid lyda. Ibland kan det löna sig att argumentera emot men det får man avgöra om det verkar smart.
Står du på en parkeringsplats 35 meter från en moped som kört vält så kan man undra vad polisen kan ha för skäl till att köra bort dig, men om så sker är du skyldig att lyda.
Jag skulle dock i lugn tom med säker röst fråga om det ändå inte är Ok att jag står kvar och och bla. bla, allmänt intresse bla, bla.
Pressleg?
Jag citerar från journalistförbundet:
”I Sverige krävs ingen formell utbildning eller medlemskap i någon organisation för att få kalla sig journalist. Men för att kunna sköta sitt jobb bra krävs det ofta att journalister ska kunna identifiera sig som just journalister, t ex genom uppvisande av så kallat presskort. Presskort ges i Sverige framför allt ut av Journalistförbundet till våra medlemmar, men även vissa medieföretag ger ut egna presskort till sina anställda. Skälet till att vi ställer så höga krav på medlemskap är att vi är ett fack- och yrkesförbund för yrkesverksamma journalister. Det presskort man får som medlemsbevis ska tydligt identifiera innehavaren som en yrkesarbetande journalist”.
Vill du kan du skapa ett eget pressleg men det är oanvändbart.
Du måste i praktiken vara anställd eller frilans och absolut vara medlem i journalistförbundet.
Som ni märker finns det inte raka svar på allt!
(Men på pressleg gör det det.)
Jag och en kompis var ute med våra systemkameror.
En polisbil kommer körande på cykelbanan och både jag och Micke lyfter kamerorna och tar en bild.
Bilen tvärstannar och en polis hoppar ut och ryter ”ni skall ge f.n i att ta bilder på poliser. Stanna där”.
Utan att ens titta på varandra sticker vi åt varsitt håll i full fart, hoppandes över betonggrisar och anticykelstaket.
Vi hör: ”STANNA, SA JAG”! Bryr vi oss? Nej.
Kontentan av det hela är att vi begick ett allvarligt lagbrott som vägrade lyda polisens uppmaning. Två gånger.
Men jag känner att jag handlade rätt.
Hade polisen rätt att göra som de gjorde? När det blir is i helvete kanske.
Några hade blivit tillsagda att de inte fick, och jag kollade upp vad som gällde:
Jag har pratat med ansvarig person (Eva Wahllund) på Connex, och kan berätta den glädjande nyheten att man *får* fota i tunnelbanan, men under några förutsättningar:
* man får inte stå i vägen för trafikanterna
* man får inte äventyra säkerheten (exempelvis
stå för nära spåren och därmed oroa förarna)
Hon sa att det var en "allmän plats".
Man behöver *inte* ha något skriftligt tillstånd i förväg om man fotar för privat bruk. Skriftliga tillstånd behövs då man gör större arrangemang (filminspelning, modefoto osv) som kan kräva avspärrningar, ett sk "arrangemangstillstånd" (rimligt, tycker jag).
Man *får* använda stativ. Det har tidigare varit förbjudet, men är inte det längre. Dock så gäller ju förutsättningen att man inte får vara "ivägen".
Blixt får inte användas då de kan hota säkerheten, exempelvis blända tågförarna. Att blixtra rakt in i förarens ansikte då tåget närmar sig är alltså inte en god idé.
Hon tyckte att man skulle vara försiktig med att fota folks ansikten, men där vet vi ju vad som gäller lagligt, även om man ju bör vara hänsynsfull.
Jag kan givetvis ha missförstått någon aspekt, och det här var ju bara ett muntligt samtal. Men jag pratade med 5-6 personer innan jag hittade fram till henne, och jag är ganska säker på att hon verkligen är ansvarig för de här frågorna.
Hälsningar,
Christian
Filippa Carle, kommunikationsavdelningen SL säger:
> Såhär tänker SL om fotografering i tunnelbanan:
>> Tunnelbanan är en offentlig miljö där alla har
> rätt att vistas och också fotografera.
> Begränsningarna i detta utgörs bara av
> ordningsstadgan och SL-trafikens krav på
> trygghet och säkerhet. Det betyder att den
> som ska spela in en film i tunnelbanan och ha
> mycket folk och utrustning på plats,
> måste ha tillstånd för det och också
> Connexpersonal på plats.
> Men den som vill besöka tunnelbanan i sällskap
> med sin kamera kan inte hindras från det, så
> länge som fotograferandet inte utgör någon
> säkerhetsrisk. Den eventuella
> gränsdragningsproblematiken när det gäller
> vad som utgör respektive inte utgör en sådan
> risk, löses dock enklast med att kontakta
> Connex och få ett tillstånd från dem.
> Hoppas du och dina fotokompisar är nöjda med
> det svaret.
Hälsningar,
Christian
Villkoret för att jag får vara där kan ju vara att jag inte fotograferar!
Precis Jan, det är därför jag koncentrerade mig på vad lagen säger om vad/hur man får fotografera.
Huruvida en bild upplevs kränkande, ful eller dåligt komponerad är upp till personer att avgöra, inte lagtext.