Katastrofdom
Lag och rätt
En fotograf som lämnar in en film för framkallning till en tidning måste nu begära skriftliga garantier av tidningen att de ansvarar för framkallningen.
Det är konsekvensen av en dom i Svea Hovrätt.
En frilansfotograf fick i uppdrag av Norrtelje tidning att förse tidningen med bilder från ett 40-årigt brojubileum. För att tidningen skulle kunna hinna med att få in bilderna i sin måndagstidning begärde tidningen att frilansfotografen lämnade in filmerna för framkallning hos tidningen på söndagen samma helg som jubileet.
När filmerna skulle framkallas förstördes en rulle i tidningens framkallningsmaskin. Tingsrätten i Norrtälje och Svea hovrätt anser nu att tidningen inte har något ansvar för förstörandet av filmen och inte behöver ersätta fotografen.
I sin dom hävdar Svea hovrätt att frilansfotografen inte lyckats visa att tidningen skulle haft något ansvar för framkallningen av filmen eller att tidningen varit vårdslös.
Istället döms nu fotografen att betala Norrtelje tidning 1 250 kr i rättegångskostnader.
Det svenska rättssystemet har ibland anses gå emot den lille i samhället och tings- och hovrättens dom i detta fall avviker inte från mönstret.
Hade frilansfotografen varit privatperson och inte företag hade domslutet blivit ett annat. Konsumenter som fått sina filmer förstörda i vanliga smålabb – jämfört med ett proffslabb inom en tidning – har fått ersättning i rättsliga utslag.
Men i det här sammanhanget skall det lilla frilansföretaget visa att det större tidningsföretaget varit vårdslöst, trots att det är helt klarlagt att tidningen haft filmrullen i sin vård och att den förstörts under denna vård.
Tänk er det lilla handelsbolaget som lämnar in sin tjänstebil för service på verkstaden. När bilen skall hämtas återstår bara ratten. Är det då handelsbolaget som skall visa att den stora märkesverkstaden förfarit vårdslöst. Tanken svindlar.
Hovrätten tycks ha alltför vag uppfattning om hur fotobranschen fungerar.
Många gånger arbetar fotografer under tidspress och litar på att tidningsföretaget framkallar deras rullar på rätt sätt. De litar också på att de får ersättning om företaget skulle förstöra rullen. I en förlikning efter stämning i Stockholms tingsrätt ersatte nyligen kvällstidningen Expressen för förstörda negativ, som förstörts av tidningens underleverantör.
Det blir allt viktigare för fotograferna att kräva garantier när de lämnar sitt originalmaterial till tidningar.
Samma sak kommer också att gälla digitala original. Många gånger har fotografer levererat sina kamerakort med sina digitala original till tidningen för att resa vidare på nya jobb. Innan man gör så i fortsättningen bör man kräva besked om att tidningen garanterar att de har ansvaret. En tecknare som hade gjort sina original på en hårddisk lämnade för ett antal år ifrån sig hårddisken till en sommarvikarie på en större landsortstidning. Tecknaren och journalisten kom överens om att hon inte behövde kopiera innehållet och skicka det till tidningen utan det gick bra att lämna hårddisken. Såväl sommarvikarien som hårddisken försvann och först efter diskussioner och inblandning av en advokatbyrå förliktes parterna.
Hovrättsdomen om Norrtäljes ickeansvar är en katastrof för den lilla människan, men också en varning till fotograferna. Lämna ej ifrån er original utan garantier.
Det är konsekvensen av en dom i Svea Hovrätt.
En frilansfotograf fick i uppdrag av Norrtelje tidning att förse tidningen med bilder från ett 40-årigt brojubileum. För att tidningen skulle kunna hinna med att få in bilderna i sin måndagstidning begärde tidningen att frilansfotografen lämnade in filmerna för framkallning hos tidningen på söndagen samma helg som jubileet.
När filmerna skulle framkallas förstördes en rulle i tidningens framkallningsmaskin. Tingsrätten i Norrtälje och Svea hovrätt anser nu att tidningen inte har något ansvar för förstörandet av filmen och inte behöver ersätta fotografen.
I sin dom hävdar Svea hovrätt att frilansfotografen inte lyckats visa att tidningen skulle haft något ansvar för framkallningen av filmen eller att tidningen varit vårdslös.
Istället döms nu fotografen att betala Norrtelje tidning 1 250 kr i rättegångskostnader.
Det svenska rättssystemet har ibland anses gå emot den lille i samhället och tings- och hovrättens dom i detta fall avviker inte från mönstret.
Hade frilansfotografen varit privatperson och inte företag hade domslutet blivit ett annat. Konsumenter som fått sina filmer förstörda i vanliga smålabb – jämfört med ett proffslabb inom en tidning – har fått ersättning i rättsliga utslag.
Men i det här sammanhanget skall det lilla frilansföretaget visa att det större tidningsföretaget varit vårdslöst, trots att det är helt klarlagt att tidningen haft filmrullen i sin vård och att den förstörts under denna vård.
Tänk er det lilla handelsbolaget som lämnar in sin tjänstebil för service på verkstaden. När bilen skall hämtas återstår bara ratten. Är det då handelsbolaget som skall visa att den stora märkesverkstaden förfarit vårdslöst. Tanken svindlar.
Hovrätten tycks ha alltför vag uppfattning om hur fotobranschen fungerar.
Många gånger arbetar fotografer under tidspress och litar på att tidningsföretaget framkallar deras rullar på rätt sätt. De litar också på att de får ersättning om företaget skulle förstöra rullen. I en förlikning efter stämning i Stockholms tingsrätt ersatte nyligen kvällstidningen Expressen för förstörda negativ, som förstörts av tidningens underleverantör.
Det blir allt viktigare för fotograferna att kräva garantier när de lämnar sitt originalmaterial till tidningar.
Samma sak kommer också att gälla digitala original. Många gånger har fotografer levererat sina kamerakort med sina digitala original till tidningen för att resa vidare på nya jobb. Innan man gör så i fortsättningen bör man kräva besked om att tidningen garanterar att de har ansvaret. En tecknare som hade gjort sina original på en hårddisk lämnade för ett antal år ifrån sig hårddisken till en sommarvikarie på en större landsortstidning. Tecknaren och journalisten kom överens om att hon inte behövde kopiera innehållet och skicka det till tidningen utan det gick bra att lämna hårddisken. Såväl sommarvikarien som hårddisken försvann och först efter diskussioner och inblandning av en advokatbyrå förliktes parterna.
Hovrättsdomen om Norrtäljes ickeansvar är en katastrof för den lilla människan, men också en varning till fotograferna. Lämna ej ifrån er original utan garantier.
Publicerad 2005-07-27.
Läs mer
Få ut mer av Fotosidan som inloggad
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
Merläsning
Panelsamtal: Retuschör – Ett yrke på utdöende?
Föreläsning
Håller AI på att ta över produktionen av bilder – och vad innebär det för retuschyrkets överlevnad och för bildbranschen i stort? Bilddesign befinner sig just nu i en stor förändringsfas. Vilken roll spelar en yrkesutbildning för att driva utvecklingen åt rätt håll? Den 20 november bjuder Fotoskolan STHLM in till ett panelsamtal på Fotografiska med experter inom branschen som ger sin bild av framtiden.
Läs mer...
12 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Bra att du lagt upp den här informationen här, annars hade jag nog aldrig fått reda på det. Tummen upp för det, tummen ner för domen.
Vad skulle det vara för garantier och vill någon skriva på sådana? Jag har aldrig förstått att någon kan lämna ifrån sig en film eller skicka iväg en film för framkallning. När det gäller negativ färgfilm så är ju C41-processen numera nästan lika enkel som svartvitt. Domen kanske påskyndar en övergång till fotografering med digitalkameror
/Harald
Några kommentarer till Robert Deli. Texterna i tingsrättens dom och hovrättens dom är aningen missvisande. Fotografen fotograferade för eget bruk då tidningen beställde bilder att även användas för dem. Tidningen insisterade på att få framkallningen gjord under helgen för att få med dem i tidningen.
När fotografen kom till tidningen fanns en lapp på framkallningsapparaten med den ungefärliga texten: "Jag vågar inte framkalla här"
Fotografen frågade då (Obs fotografen) om det var fel på maskinen och om det gick att framkalla. Fanns det minsta tvivel om saken hade fotografen avstått ifrån att framkalla filmen.
Tidningens representant upplyste om att om bara en av tidningens fotografer skötte framkallande skulle det gå bra.
Det framstod som helt klart att fotografen hade egna bilder på rullen som var viktiga för annat ändamål. Fotografen väntade också på rullen så det stod helt klart för de som skötte framkallandet på tidningen att fotografen ville ha igen sina rullar framkallade.
Trots att en fotograf skötte framkallandet fastnade rullen och filmen förstördes. Tidningen ansåg inte att det var deras ansvar trots att de
1. hade rullen i sin vård
2. skötte framkallandet
3. ägde framkallningsmaskinen
Tidningen hade ingen försäkring för framkallningsmaskinen och inte heller något avtal med maskinleverantören om ersättning ifall maskinen skulle orsaka fel. Ledningen för tidningen redogjorde inför rätten att maskinen nyss hade servats och var i bra skick. Personalen hade en annan uppfattning om maskinens skick.
De grunder som fotografen bl.a. åberopat var presumtionsansvar dvs. ansvar för den som vållar skaden eftersom han har föremålet i sin vård när skada uppstår. Eftersom det här var ett småmål behövdes prövningstillstånd i hovrätten. En referent i hovrätten beviljade prövning och ansåg just att presumtionsansvaret skulle prövas. Tyvärr fanns inte referenten i rätten när målet avgjordes.
Detta påtalades också under rättegången Trots detta ägnar sig hovrätten i sin dom inte en rad om presumtionsansvaret för tidningen utan endast om att fotografen skulle bevisa att tidningen varit vårdslös.
Man kan inte dra annan slutsats än att det var fotografens fel att rullen förstörts.
Så här citerar fotografen delar av domen:
”Om man läser nedanstående beskrivning, kan man ju tro sig vara i en
absurd pjäs av Beckett eller Ionesco:
"Tingsrätten konstaterade att tidningen varit ansvarig för filmen och att
det var tidningens framkallningsmaskin som förstört filmen. Men
tingsrätten ansåg ändå inte att detta medförde någon
skadeståndsskyldighet. Tidningen hade inte lämnat någon garanti för
framkallandet av filmen eller förfarit vårdslöst. De inblandade hade
innan diskuterat maskinen eftersom denna inte ansågs helt pålitlig.
Tidningen hade inte heller varit försumlig genom att inte ha någon
försäkring som täckte skadefall som det aktuella. Fotografen hade också
hävdat att det enligt branschpraxis fanns en strikt
skadeståndsskyldighet, något som rätten inte heller ansåg bevisat."
Läser man denna beskrivning några gånger, blir det hela bara alltmer absurt".
Hur skulle fotografen utformat sin talan för att vinna mer gehör i rätten kan man fråga sig?
Beträffande om fotografen hade varit konsument så finns det flera utslag där fotografen får ersättning för bl.a. bilder på ett bröllop.
Här talar vi om en professionell fotograf som förevigar en invigning. En fotografering som aldrig kan återskapas.
Framtiden är alltmer digital som många påpekar i kommentarerna, men det kommer att dröja länge innan våra gamla arkivbilder är digitala. Ett företag som t.ex. bildbyrån Pressens Bild har 18 miljoner bilder i negativ, papperskopior och glasplåtar och kanske högst en miljon digitala bilder. Det gäller att fortsätta se upp med till vem man lämnar sina original. Och av domen att döma skall man se upp med Norrtelje tidning.
Beträffande överklagande så var det ett FT-mål (mål av ringa värde) som egentligen inte går att överklaga till HD och fotografen orkade inte heller längre.
Staffan Teste
Efter ytterligare kommentarer från artikelförfattaren framkommer dock fler detaljer, och då anser jag det vara solklart att fotografen ska ha ett stort skadestånd, eftersom han även hade egna bilder på rullen.