Artikelserie: Fototeknik

Fototeknik

Med blixt avses här elektronblixt. Förr fanns andra typer av blixtar. Elektronblixten består av en kondensator som laddas upp. Den kan sedan urladdas blixtsnabbt genom ett blixtrör. Blixtljuset är starkt och har samma färgtemperatur som dagsljus. Att ladda upp blixten tar några sekunder. Själva blixten är mycket kort, ner till 1/40000 s varför den även kan användas till att frysa rörelser.

Inbyggd blixt
De flesta kameror idag har en inbyggd liten blixt. Fördelen är att den alltid finns till hands. Nackdelarna är att den är svag, sitter för nära objektivet (ger röda ögon) och att den inte kan riktas i olika lägen.

Lös blixt
Fördelen med en lös blixt är att den kan riktas för att få ett mer spännande eller mjukare ljus. Den är dessutom ofta betydligt starkare än den inbyggda.

När man väljer blixt ska man förutom att titta på blixtstyrka och funktioner även se till att den är både vippbar och vridbar för att kunna rikta den i taket både för liggande och stående bilder.

Blixt vippad 45° uppåt och med diffusor.

Dedicerad blixt

Moderna kameror har oerhört avancerad blixtautomatik. För att utnyttja alla möjligheter måste blixten vara specialanpassad för en viss kameramodell. Sådana blixtar passar bara dessa kameror. Även inom ett visst kameramärke finns flera olika standarder så det gäller att kontrollera noga vilken blixt som passar.

Blixtexponering

Det finns ett antal olika sätt att få rätt exponering på blixtbilder. Vid blixtexponering är det enbart blixtens styrka och bländaren som påverkar. Slutartiden påverkar inte blixtexponeringen.

Med kameror som har ridåslutare (systemkameror) måste man dock använda en slutartid som är lika med eller längre än kamerans kortaste blixtsynkroniseringstid. Det är det den kortaste tid när hela slutaren är öppen samtidigt. Vid kortare tider skapas i stället en liten spalt som rör sig över filmen/sensorn. Skulle man använda kortare tid blir inte hela bilden exponerad av blixten. Denna kortaste blixtsynkroniseringstid är oftast 1/90 - 1/250. Kortare är bra då det ökar möjligheterna att använda blixt i dagsljus.

Manuellt
Man brukar ange en blixts styrka i ledtal. Med hjälp av detta kan man räkna ut vilken bländare man ska använda. Ledtalet anges normalt för ISO 100. För andra ISO måste man räkna om ledtalet. Multiplicera med 1,4x för varje fördubbling av ISO. Ledtalet gäller bara inomhus i ett "normalt" rum. Utomhus eller i stora rum med högt i tak är ledtalet betydligt lägre.

bländare = ledtal / avstånd (i meter)

Exempel: Om blixten har ledtal 32 så blir det bländare 8 om avståndet är 4 m.

Flashmatic
En metod som används i vissa kompaktkameror. Bländaren är vid blixtexponering kopplad till avståndet så att rätt exponering erhålls.

Blixtens egen sensor
Med denna automatikform, ofta märkt A på blixten, används en sensor i blixten. En viss bländare ställs in beroende på aktuellt ISO. Blixten mäter sedan det ljus som reflekteras av motivet om stänger av sig själv när rätt ljusmängd har doserats. Man får rätt exponering och behöver inte tänka på avståndet.

TTL
Denna automatikform har varit dominerande sedan början av 80-talet. Här mäter kameran det ljus som reflekteras från filmen under själva exponeringen. När rätt ljusmängd har doserats skickar kameran en signal till blixten att stänga av sig. Den här metoden fungerar med alla bländare och även om filter etc används. Blixtljuset mäts ju genom objektivet (Through The Lens).

Den här metoden fungerar inte med digitala systemkameror eftersom den blanka sensorn reflekterar för mycket ljus.

*-TTL
Ny teknik som är anpassad för digitala kameror. Ljuset mäts genom objektivet men med speciell blixtsensor i stället för att mäta reflekterat ljus från filmen/sensorn. Olika tillverkare kallar det E-TTL, i-TTL osv.

Blixtljus

Det finns olika sätt att använda blixten vilket ger bliderna olika karaktär.

Blixt rakt på. Ger ett hårt platt ljus och röda ögon.

Lös blixt bredvid kameran. Ger ett intressantare ljus utan röda ögon. Man får dock fula skuggor.

Blixt riktad i taket ger ett mjukt ljus. Det blir dock lite mörkt under haka och ögon.

Blixt med diffusor riktad 45° uppåt ger det bästa ljuset för många situationer.

Blixtljus och befintligt ljus

Ofta är det bra att kombinera befintligt ljus med blixtljus. Det gör man genom att använda en lång slutartid så att även det befintliga ljuset påverkar exponeringen. Antingen manuellt eller genom att ställa in kameran i ett sådant läge, ibland kallat slow sync. Vitsen med denna kombination är antingen att visa en rörelse eller så vill man få med mer av bakgrunden så att bilden ser mer levande ut.

"Synk på andra ridån"

Normalt utlöses blixten i början av exponeringen. Fotograferar man då rörliga föremål med blixt och lång slutartid kan resultatet se onaturligt ut. Blixten fryser rörelsen som sedan fortsätter frammåt.
För att få ett mer naturligt utseende skall man (om det går) ställa in kamera och blixt så att blixten utlöses i slutet av exponeringen. Det kallas normalt "synk på andra ridån" och syftar på av blixten är synkroniserad med ridåslutarens andra ridå (den som avlsutar exponerignen).

Lång slutartid och blixt framhäver rörelsen hos facklan men fryser mannen.

Normal blixtautomatik till vänster och lång slutartid + blixt till höger.

Upplättningsblixt

När solen skiner ska man använda blixten! Detta för att lätta upp skuggpartier så att bilden blir mer balanserad. Här fungerar inbyggda blixtar ganska bra. Dock måste man ofta minska blixtexponeringen något. Om den är för stark ser det väldigt onaturligt ut. Denna minskning gör vissa kameror automatiskt medan man med andra får prova lite med inställningarna. Finns det möjliget till kompensering av blixtexponeringen är det den man ska använda.

En bild i motljus. Huvudmotivet blir för mörkt.

Med exponeringskompensation blir huvudmotiv bra men bakgrunden blir för ljus.

Med blixt på blir det bättre men nu är huvudmotivet för ljust.

Med kompenserad blixt (-1 steg) blir det bra.