”Terje – fotografen, lögnen och sanningen” - SVT-dokumentär om Terje Hellesø
"Terje – fotografen, lögnen och sanningen”.
Foto: SVT”Terje – fotografen, lögnen och sanningen” - snart på SVT.
1 december visar SVT1, och från 29 november på SVT Play, ”Terje – fotografen, lögnen och sanningen”. Det är en dokumentär om naturfotografen Terje Hellesø av Andreas H Nilsson och Gustav Hugosson, som Fotosidan fått en förhandsvisning av.
Terje var under lång tid hyllad för sin stil; vissa beskrev den som drömsk, vacker men samtidigt realistisk och till skillnad mot mycket annan fotografi i samma genre gav den inte intryck att vara så förskönande. Äktheten och frånvaron av manipulation i fotografiet var viktigt för Terje. Förutom att fotografera höll han föredrag och workshops.
Terje Hellesø under en workshop i Grövelsjön 2008. Foto: Magnus Fröderberg
När Terje flyttade till Mullsjö började han publicera bilder, främst på sin blogg, på lodjur och mårdhund. Bilderna fick spridning, bland annat som bevis för att det förekom sällsynta djur i området.
Men allt ändrades augusti 2011.
Gunnar Glöersen, jaktvårdskonsulent på Jägareförbundet ifrågasatte Terje Hellesøs lodjursbilder. Han tyckte bland annat att det var osannolikt att stöta på så pass skygga djur så frekvent och på så nära håll.
Terje Hellesø menade att bilderna var äkta och vidhöll det under en period. Han debatterade bland annat med Gunnar Glöersen i P4 Jönköping, ett inslag som sändes 30 augusti 2011.
På sajten Flashback började en grupp medlemmar forska i Terjes bilder och menade att de kunde bevisa att många av de fotografier på bland annat lodjur Terje säger att han tagit, i själva verket var montage av flera bilder. Flera av lodjursbilderna kom från olika bildbanker.
Den 3 september 2011 på förmiddagen erkänner Terje i en kommentar till en artikel på Fotosidan.se.
”Sitter ute i skogen, vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har lurat alla, inklusive min älskade Malin. Sedan att allt jag gjort nu blir ifrågasatt, det förstår jag. Jag vill tacka alla som stöttat mig! Till alla vill jag säga förlåt! Och så vill jag be alla om att inte ge sig på Malin; hon visste verkligen inget om detta! Tack för mig! Malin, jag älskar dig! Till alla mina vänner; tack för att ni fanns där!”
Det hela fick stora konsekvenser. Terje fråntogs bland annat titeln som Årets naturfotograf. På Fotosidan och andra forum pågick diskussionerna under lång tid. Även mainstream-media som dagstidningar, radio och tv uppmärksammade fallet.
Magnus Fröderberg var under den här tiden chefredaktör på Fotosidan.se.
- Detta var största grejen jag upplevt. Det var något redaktionen måste ha full koll på och följa, säger Magnus Fröderberg.
Att det här skulle skada synen på naturfotografiet i grunden tror inte Magnus på.
- Nej det fanns en hel del skepsis till genren innan. Ta Art Wolfe till exempel som gjorde rätt avancerade montage som det blev skandal kring. Samtidigt finns det fortfarande en stark kärlek till naturfoto bland många.
Trots allt som hände under den tiden och hur synen har ändrats på Terje anser Magnus att han har varit viktig i sitt område.
- Han var en föregångare på att fotografera estetiskt. Inte bara med känsla utan med olika känslolägen. Han var också nyskapande i hur han använde tekniken. Han tog närbilder av blommor med både fisheye och supertele. Det var hans ursprungliga storhet och går inte att ta ifrån honom.
Foto: SVT
Dokumentären följer Terje när han är ute och fotograferar, berättar hur han tänker och vad han ser i naturen. Man får även följa med till Bergen i Norge där han började fotografera. Men centralt är det som skedde hösten 2011 - lodjursbilderna på hans blogg, Flashback och erkännandet. Frågan varför han gjorde det tas också upp. Medverkar gör bland andra Anna Clarén, Göran Segeholm, före detta kursdeltagare, vänner och delar av hans familj.
Terje Hellesø ville medverka i dokumentären för att, som han säger, nyansera bilden något.
- Hittills har de flesta skriverier varit endimensionella. Men jag har samtidigt varit rätt så ambivalent till filmen, då jag förstått och förstår att det kan generera stor medial uppmärksamhet igen. Fast jag har känt att den nyanserade bilden, och att det jag gått genom också kan ha ett allmänt intresse. Idag har jag jätteångest inför premiären, men har samtidigt fått ett massivt stöd, säger Terje Hellesø till Fotosidan.
Av allt som hände, hur påverkade det dig och ditt fotograferande?
- Det har påverkat mig rätt mycket. Om vi bortser från all uppmärksamhet så har allt jag gått genom fått mig att ännu mer titta inåt. Hitta tillbaka till mig själv, till kärnan i mitt bildskapande, och sedan utvecklat och stärkt mig själv genom den processen. Jag har även fått en publik som mer förstår min bilder, även allt jag gjort före 2011. Det är något som gett mig ett mer intressant och utvecklande samtal kring mitt skapande och i mina bilder. Jag känner tacksamhet över avslöjandet 2011, och tror att allt detta fått mig att växa som människa och som fotograf, säger Terje Hellesø.
Foto: SVT
Läs mer
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
71 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Och ”Naturen som fotomotiv” från tidigt 90-tal är en lika bra inspirationskälla nu som då, oavsett vad som hänt dessemellan.
Ser framemot att se den.
Det jag personligen undrar över efter att ha deltagit i några aktuella trådar där Terje hävdar att han ALDRIG efterbehandlar och ALLTID fotar i JPEG t.o.m. när han tar bilder på så höga ISO som 40 000. En naturfotograf som ALDRIG efterbehandlar naturbilder - hur många sådana finns det? - och det ända upp till ISO 40 000? Hur trovärdigt är det?
Säger man sådant för att aldrig mer ens bli misstänkt för fulredigering av bilder med "klipp och klistra"-teknik eller för att ha dragit för hårt i spakarna.
Alla som vet hur naturbilder oftast ser ut rakt ur kameran undrar nog?
Utdrag ur # 265: "Det utvecklas mycket inom fototekniken, det som är intressant för mig det jobbar jag med - det andra ignorerar jag. Där jag ser en intressant utveckling är inom ISO-värdet, att ha möjligheten till höga ISO-tal utan brus är jättebra. Har idag kameror där jag kan arbeta på upp till drygt 40 000 ISO är intressant att kunna göra, när tillfällen erbjuds. Bättre närgränser på objektiven, tillgång till mindre bländaröppningar mm. Har aldrig varit fientligt inställd till utveckling, men är heller inte naiv. Jag prioriterar alltid bildkvalitet först av allt."
Från # 293 som även är ett svar till dig i tråden: "Vi kan diskutera fram och tillbaka om detta med jpg eller raw, jag använder jpg och du använder raw. Av samma anledning. Jag har inga superkameror, och givetvis använder jag 40 000 ISO enbart undantagsvis. Aldrig mer ISO än vad som är högst nödvändigt, oftast sällan mer än 100 ISO som jag skrev innan.
Givetvis gör jag absolut INGET med mina originalfiler, vet ju att det är ett förstörande format. Jag kopierar originalfilen till en annan mapp där jag sedan gör klar bilden innan användning. Men originalfilen finns alltid kvar, totalt oförändrad."
Så att det blir rätt i detta. Det är lätt att man annars kan dra andra slutsatser.
Ska passa på att rätta mig själv. Verkligheten 1.0 är den vi ser och den brukar vara betydligt mer grådaskig än nästan alla naturbilder man kan se på både Fotosidan och i andra sammanhang. Den jag brukar kalla 2.0 eftersom den är lite uppgraderad. Lite mindre "haze" och mer "clarity"- Lite mer kontraster och kanske t.o.m. lite skarpade än välden IRL faktiskt ofta är av olika skäl. Allt skräp och störande detaljer i form av elledningar, gamla plastpåsar och andra gamla bortkastade industriprodukter är förstås även de bortklonade. Sedan finns de naturfotografer som går "all in" i verkligheten 3.x, 4.x .....såsom Peter Lik, en fotograf som upptäckt att ingen vill betala de gigantiska summor för verkligheten 1.0 som man kan få för verkligheten 4.0 +. På toppen av detta finns klipp och klistra där som i andra exempel sett elefanter få nya öron och helt nya himlar ersätta gamla, som vi såg en annan svensk fotograf göra så bra att han vann första pris i en tävling en Syd Afrikansk tidning och researrangör arrangerade. Nu kommer nya verktyg där dessa himmelsbyten går med ett menyval eller knapptryckning. Stackars naturfotojurys :-).
Jag tycker personligen att den puristiska naturfotobranschen har sig själv att skylla när den blir blåst av de som blåser den. Det är ju alldeles för lätt idag att bryta mot regler som definierar "omanipulerad bild" enligt Fotosidans och andras normer. Det är dock lätt att åtgärda rent tekniskt så att det inte kan ske lika lätt.
Mitt förslag är att alla de som vill delta i naturfototävlingar skulle tvingas göra följande. Alla skulle vara tvingade att använda RAW. Den filen ska sedan konverteras till DNG så att den ursprungliga RAW-bilden bakas in i DNG-filen. Sedan skapar fotografen en hyfsat stor JPEG med hjälp av exv. Lightroom. Då ligger både original-RAW i DNG-filen och den inbakade JPEG-bilden som fotografen vill ha den inbakade i DNG-filen och då blir det betydligt lättare för en jury att kolla om de utsett rätt vinnare eller inte. Det skulle dessutom avskräcka de fotografer som eventuellt är ute efter att runda ett hörn eller fem.
Jag är mycket inspirerad av Terje då som nu. Fascinerad av att han trots allt fortsätter att inte bara existera utan fortsätter inspirera och vara en förebild inom fotografi.
Jag hade hellre sett ett program om Narturfotografiskas uppgång och fall. En bra mycket aktuellare historia att berätta. Men så klart inte lika sensationellt och välkänt Jag minns inte att Fotosidan ens skrev en rad om det. Det var en fantastisk konsthall för naturfotografi som jag sörjer mycket att den försvann.
Jag ska nog titta mest för att få lite inblick i vad han har gjort och för att det alltid är intressant med fotografi och när någon svensk fotograf får plats i media försöker jag alltid kolla.
2011 blev jag väldigt lessen och besviken. Tror jag skrev något om det här på Fotosidan i någon av alla trådar som tog upp ämnet. Det blir ju så när den man ser upp till ljuger för en.
Om jag mins rätt så var det väl ett radioprogram där han fick förklara och berätta sin historia varför han gick så långt som till att fuska.
Nu har det gått 9 år och jag kan inte i min vildaste fantasi tro att han kommer att göra om ett sådant misstag. Men jag har fortfarande svårt att se på hans bilder som jag gjorde då.
Det ligger även en rätt stor orättvisa i att en enda fotograf får tjäna som åskledare i en verklighet där en knappast varit ensam skyldig. Minns den andre svenske fotografen som avslöjades med att ha fifflat med en elefantbild i en Syd Afrikansk tävling - en bild han desssutom vann tävlingen med. Det diskuterades också här på Fotosidan men inte alls med samma övertoner och rent hat som i det första fallet.
Personligen ser jag sedan länge samtliga mina bilder som efterbehandlats i en RAW- konverterare som "manipulerade". Skälet till det är att det inte går med bestämdhet att avgöra var en del gränser går och när man bryter vissa normer, som heller inte är skrivna i sten. För mig är det fråga om grader och inte art när det gäller manipulering och vi står alla på ett sluttande plan i detta avseende. Skillnaden är nog mest hur mycket detta lutar i det enskilda fallet. Jag kunde även ha valt att bara fotografera i JPEG och aldrig efterbehandla men för min del har jag insett att mina bilder då skulle bli så pass mycket sämre att det aldrig varit ett alternativ för mig. Jag efterbehandlade även de av mina bilder jag en gång i tiden bara tog i JPEG.
Jag tror att de flesta accepterar att en fotograf efterbehandlar så att bilden inte längre kan sägas vara representativ för den verklighet som har fotograferats, men jag tror också att det är få som accepterar att bli förda bakom ljuset av en manipulerande fotograf genom att denne ljuger om hur bilden kom till.
Manipulationen behöver inte göras genom att efterbehandla bilderna grovt (t.ex. genom att klippa och klistra). Den kan även göras på andra sätt genom t.ex. beskärning och val av bildvinkel.
Normalt civiliserat uppförande innebär att man inte ljuger för sina medmänniskor, speciellt inte systematiskt.
Det jag säger är att jag är oförmögen att avgöra var gränsen mellan OK manipulering går och inte går. Därför betraktar jag alla mina bilder som manipulerade så slipper det bli någon förvirring eller några upprörda känslor även om jag aldrig klipper eller klistrar.
Det är tydligen helt OK att konvertera en färgbild till en svartvit bild men att exv. göra som jag brukar att ge mina historiska bilder en lite varmare brun ton är inte OK. Det är alltså OK med en svartvit bild men inte med en brunvit eller rödvit. För mig är det rätt svårt att förstå för en svartvit bild var det inte jag såg. Vi accepterar detta bara för att vi har ett svartvitt analogt arv, men särskilt logiskt är det faktiskt inte.
Vi bör skilja på bildredigering ("manipulering") och presentation. Det förra är oberoende av det senare, och det är när man ljuger vid presentationen som man bär sig illa åt.
Sedan kan en manipulerad bild vara hur sann som helst, man behöver inte ljuga med en bilds innehåll bara för att den är manipulerad.
Problemet med det svenska språket är att ordet ”manipulerad” blir negativt laddat. Läser man engelska används ordet hela tiden i positiva sammanhang, ungefär som att göra ändringar. Många likställer ordet bildmanipulation med att ”ljuga/manipulera”, vilket är fel.
Svartvitt foto ser ut att också vara okay (fast sensorn läser färg).
I det senare fallet är det nog helt klart en "manipulerad" bild, men knappast i det första.
Att göra om en färgbild till en svart/vit är väl f.ö. ett fall av "manipulering"?
Det finns inte heller något fult med att klistra in lodjur i sina bilder, så länge man inte ljuger och säger att man inte har gjort det.
Regelverket är solklart och det förstår man ju bl.a. av totalsvampiga definitioner som "måttligt redigerad". :-) Det är ju det här som jag ser och alltid sett som klar problematiskt. Det är just detta som är mitt "sluttande plan".
Visst, så länge man spelar med öppna kort så kommer nog ingen att bli upprörd över någonting man gör med bilderna. Det finns inget fult i att dra hårt i spakarna, klona bort skräp och störande teleledningar eller objekt man av olika skäl vill ha bort ur motivet men allt det är manipulering och det är väl på sin plats att man talar om vad man gjort om frågan ställs. Inte alla har ens tillstått att bilderna de gjort är manipulerade ens på en rak fråga om detta och detta trots att man både klippt och klistrat dessutom. Men det bästa med det är ju att i de fallen kan det ju inte handla om något sluttande plan direkt. Dessa fotografer VET att de fuskat.
Det är å andra sidan inte särskilt mycket man behöver göra med sina "spakar" egentligen för att bryta exv. Fotosidans definition ordentligt. Jag drog bara två tre ggr i Tone Curve för några minuter sedan på en digitalt född bild som ju de flesta av våra bilder är numera. Motivet är ett litet torn i trä här i Vaxholm där det sitter en kråka höst upp på takspiran. I originalbilden är fasaden Lindblomsgrön med vita fönsterfoder och ett svart tak. Om jag i princip inverterar kurvan med högst tre drag så blir taket ljusgrått tillsammans med fågel. Fasaden blev plötsligt svart med klarblå skuggor istället för Lindblomsgrön med svarta skuggor. Fönsterfodren är diarrébruna och himlen beige. När folk vi drar i spakarna gör vi sällan som jag nu gjort men likväl står vi på ett väldigt odefinierat sluttande plan som inbjuder en del till att pusha gränserna och särskilt i tävlingssammanhang så är det helt uppenbart att många inte bryr sig särskilt om några definitioner om vad som kan betraktas som "omanipulerad bild".
I mer sällsynta fall finns det en del som t.o.m. är beredda att gå betydligt längre för att vinna tävlingar, uppskattning eller rent av berömmelse.
Fusk och fusk. Att "manipulera" sina bilder är inte a priori fusk.
Det är helt OK att göra det, så länge man inte ljuger och säger att man inte har gjort det.
Så jag vill hellre formulera din sentens ovan som "Dessa fotografer VET att de ljugit".
Det är helt OK att göra det, så länge man inte ljuger och säger att man inte har gjort det.
Så jag vill hellre formulera din sentens ovan som "Dessa fotografer VET att de ljugit"."
Tycker det är en bra sammanfattning. Jag manipulerar i princip alltid bilden, inte för att ljuga om bildens innehåll utan att få ett större dynamiskt omfång. För mig är det en ickefråga men tycker det är bra att regelverket finns för att skydda en del av fotografin.
En intressant formulering var när naturfotografen Björn Persson blev ifrågasatt, han sa "- så här gör alla". Med hänvisning till hans fotokollegor. Det kanske är så och mycket passerar under radarn?
De som ovanpå detta klipper och klistrar in elefantöron, himlar eller lodjur "vet att de fuskat" om de ansöker till en tävling utan att tala om vad de gjort med bilderna eller på andra sätt låter påskina att de inte manipulerat sina bilder t.o.m. på en rak fråga som Terje.
Så en sak som jag inte riktigt fattat med Terjes senare utsagor där han hävdar att han konsekvent kör JPEG och aldrig efterbehandlar är ju att han definitivt haft en historia av efterbehandling tidigare. Om han kört RAW någon gång ska jag låta vara osagt men eftersom han hävdat att han alltid kör JPEG så finns ju lämpligt nog inga RAW att jämföra de färdiga bilderna med och det är därför man alltid måste kräva in RAW-bilderna vid tävlingar som dessa. Som jag tidigare sagt: "Utan en tillhörande RAW finns ingen möjlighet att bevisa autenticiteten i en JPEG.
Terje sade en sak i filmen som var viktig och det var att han "inte hade tid" att lägga den tid som krävdes för att ta bilderna han tycket sig behöva för att mata sin publik med nya WOW!. För inte så länge kunde man även läsa om då Henrik Schyffert gick in i väggen som en komiker som hela tiden kände ökade krav på att hela tiden överträffa folks redan högt ställda förväntningar. Det måste vara hemskt att leva under sådana förhållanden och vara piskad att hela tiden kunna leverera för att fortfarande vara relevant och kunna veva runt livet som fotograf eller komiker med hög profil. Det är ju faktiskt egentligen inte särskilt förvånande att sånt här händer och särskilt inte omvärlden dessutom är lika naiv som den varit i detta fall.
Jag har inte sett så många bilder av Terje men blev positivt överraskad av de som fanns med i dokumentären. Mystik och stämning i massor. Bilderna hade nog varken varit sämre eller bättre med raw, och AFon hade skämt flera😃.
Vi är nog flera som tycker händelsen är utagerad men för Terje och hans familj lär den aldrig bli det. Dokumentären kan ge en liten skjuts i rätt riktning inte minst för de runt Terje som helt saknar skuld.
Drevet efter avslöjandet var inte kul, men det var inte polariseringen mellan de fotografer som försvarade Terje innan han erkände och de som hävdade att han bluffade.
Tiden innan den här affären var heller inte kul. Man kan säga att det fanns 2 läger redan då. Terjeanhängare och de som inte gick i Terjes lära vad gäller bildbehandling.
Som jag ser det så var Terje egentligen bara en katalysator för en konflikt som handlade om den digitala bildens erövrande av fotografin.
Det var också det som gjorde att drevet blev så starkt.
Vad gäller själva handlingen som Terje gjorde så var det ju en självklar manipulation.
Det här var ju en tid som präglades av konflikter mellan det digitala och Analoga.
Den digitala bilden erbjöd ju en mycket enklare process vad gäller att skapa verkligheten 1.0 som någon ovan myntat.
Ansel Adams hade egna "framkallare" som hjälpte honom att efterjustera bilderna. Nu kunde helt plötsligt Svensson göra samma sak.
Gissa att många kände sig hotade och hittade Terje som en Guru att luta sig emot vad gäller den puritanska hållningen till att efterjustera en bild.
Ser den som en mänsklig film, och mer om konflikt mellan sanning och genvägar, och gråzonen där emellan.
Jag tycker också filmen framstod som ett offentligt reningsbad men en sak jag fortfarande tycker är konstig är Terje som bevisligen inte varit främmande för grov manipulering tidigare nu gått ut med att han i princip inte efterbehandlar alls utan skapar bilderna färdiga innan de tas genom en skicklig exponerings- och kompositionteknik. Han påpekar även att JPEG är ett förstörande format men faktum är ju att ingen konverterare idag sabbar originalen ens i JPEG och att man kan spara i kvaitet 12 eller 100% som ger mycket liten eller ingen dataförlust.
Som för att understryka att ingen efterbehandling sker så sparas bilderna som sagt alltid i JPEG, vilket behändigt nog gör all verklig autenticering omöjlig eftersom tillhörande RAW saknas.
Jag har nog av egna erfarenheter efter mycket efterbehandling av bilder i mitt eget bildarkiv på senaste tiden kommit fram till att alla mina bilder, vare sig de lagrats i RAW eller JPEG, oftast tjänat stort på att efterbehandlas. Att just en naturfotograf skulle avstå frivilligt från de möjligheterna har jag riktigt svårt att ta till mig om skälet inte just skulle vara att gardera sig mot framtida anklagelser om bildmanipulation.
I övrigt ska ingen behöva utstå en så osakliga hatstorm som Terje drabbades av för den omöjliggjorde fullständigt en djupare förståelse för det som faktiskt hände.
Som jag minns det var det några stycken som tappade koncepterna och blev rejält otrevliga, men något "drev" tyckte jag aldrig att det blev.
Jag läste inte mycket på Flashback, men läste valda delar då och då för att följa med i "grävet". Det fanns riktigt duktiga digital-forensiker i tråden.
Sen när Hellesø var avslöjad fanns det ingen större anledning att läsa Flashback-tråden.
Många hårda ord delades ut av försvararna, som kallade folket på Flashback för idioter som inte förstår sig på (natur)foto.
Man kan undra om viljan att se något, är starkare än det som uppenbart är fel. Folk gick in tidigt i tråden och sa direkt - detta fusk och pinsamt dåligt photoshoparbete. Men hela den svenska foto-eliten kunde inte skillnaden, det är märkligt tycker jag.
Jag tycker det var en mycket sevärd och välgjord dokumentär.