Artiklar > Världen visas på Uppsala Fotofestival

Världen visas på Uppsala Fotofestival

En mobb i Kenya 2008. Foto: Paul Hansen

Utställning

Under fyra dagar är det fotofestival i Uppsala. DN-fotografen Paul Hansen föreläser om sitt jobb som tar honom till olika konflikter i välden. Det hålls 42 utställningar och flera workshops.

Festivalens tjuvstartar redan på onsdag den 22 augusti. Då berättar medlemmarna i Galleri London om sitt fotograferande på Slottsbiografen. En hemlig gäst dyker också upp. Festivalen håller på till den 26 augusti.

De 42 utställningarna spänner från en Planket-utställning, där en bred skara fotoentusiaster ställer ut, till en uppmärksammad utställning av den argentinska fotografen Walter Astrada. Hans utställning "Med våldtäkt som vapen" handlar om sexuellt våld – en extremt brutal verklighet för tiotusentals flickor och kvinnor i ett konfliktfyllt Kongo.
Läs mer om utställningarna här.

Foto: John Kimmich

Walter Astrada är liksom Paul Hansen en av föreläsarna. En annan är Sveriges förste professor i bildjournalistik John Kimmich. Som fotograf är han flerfaldigt prisbelönad. Under festivalen talar han om balanserad dokumentärfotografi och sitt eget fleråriga fotoprojekt. Läs mer om föreläsningarna här.

Festivalen anordnar även workshops för den som vill utveckla sitt fotograferande.

Foto från festivalen 2011

För att få ihop allt praktiskt kring festivalen jobbar 15 fotoentusiaster som volontärer under ledning av Fotosidan-medlemmen Anna Lundgren.

Här kan du läsa hela festivalprogrammet

Av Magnus Fröderberg

Publicerad 2012-08-21.

10 Kommentarer

Logga in för att kommentera

Rei Trulsson 2012-08-21 17:54

De prisbelönta fotograferna gör ett fantastiskt arbete att arbeta fram dokumentär- och reportagebilder till sin arbetsgivare som förmedlar nyheter och reportage.

Att göra andra människors lidande och misär till något kommersiellt, fototävling eller till en nöjestillställning, är för mig väldigt osmakligt. Alla de människor som avbildas, går alla intäkter som dessa föreläsningar och utställningar eller fotopris, till dem?

MattiasL 2012-08-21 18:21

Jag är inte helt hundra på att jag förstår din invändning. En tillställning som denna behöver väl inte ha med nöje att göra. Att föreläsa är ett utmärkt sätt att föra ut ett budskap, med möjlighet till direkta samtal. I vissa fall kan jag se det etiskt problematiska i formerna för de kommersiella aspekterna av bildjournalistik. Men i många fall är det just föreläsningar och workshops som håller fotografer flytande.

Grevture 2012-08-22 01:44

Jag kan hålla med om att bilder av människopr i utsatta situationer bör publiceras och visas med mycket eftertanke. Det kan lätt bli osmakligt.

Men även jag har lite svårt att förstå din invändning här: Med den logiken skulle ju inte heller "arbetsgivare som förmedlar nyheter och reportage" ha rätt att arbeta kommersiellt?

Det är en svår balansgång att berätta om lidande och utsatthet, men det är ändå i slutändan något som behöver berättas. På olika sätt. Även på festivaler, mässor eller vad det nu är. När man berättar om bilder kommer man också ofta att berätta det som bilderna berättar. Och att berätta är ändå i slutändan poängen med dokumentärbilder. Vare sig man publicerar dem i en dagstidning eller visar upp dem på en fotofestival.

Rei Trulsson 2012-08-22 12:56

Jag var nog inte tydlig. Låt mig förtydliga - jag är inte emot nyhets-, reportage- och dokumentärbyråerna eller deras utsända när de gör uppdrag åt sin arbetsgivare, som i sin tur förmedlar för omvärlden.

Det är när fotograferna använder sina bilder i föreläsningar, utställningar och i fototävlingar. Där fotografen antingen tjänar pengar eller vinner priser/utmärkelser. Dvs den egna vinningens skull. Det är inte till de drabbades fördel alls.

Svar från froderberg 2012-08-22 13:11

Jag förstår inte. Varför kan det inte vara till de drabbades fördel om deras problem uppmärksammas genom en fototävling eller en föreläsning. På föreläsningen kan ju fotografen berätta en massa om de drabbades situation och få folk engagerade.

Grevture 2012-08-22 13:37

Jag kan vagt förstå din tanke, men kan ändå inte hålla med. Ofta skulle jag nästan se de på motsatt sätt: I den snabba cyniska medievärlden blir lidande ibland bara en lättsåld produkt. Medan under föreläsningar, på utställningar och liknande finns mer utrymme för eftertänksamma kommentarer, en mer värdig presentation och möjlighet att fördjupa (visa fler bilder) och kommentera eller berätta.

Det ligger nog ofta mer vinningsaspekter i att sälja till den ursprunliga uppdragsgivaren än i att sedan berätta kring sina bilder under t.ex. en föreläsning.

Och själva idén med att fånga utsatthet eller lidande på bild är ju i allmänhet att skapa uppmärksamhet kring det. Så hur det kan vara mindre till de drabbades fördel att bilderna får mer spridning förstår jag inte riktigt.

Rei Trulsson 2012-08-22 13:52

Men helt ärligt Magnus, hur många föreläsningar är ej kommersiellt inriktade och endast för att upplysa allmänheten om de utsattas situation? Eller hur många bidrag till fototävlingar är till för att gynna de avbildade? Nej, den mediala uppmärksamheten som omvärlden behöver, får de genom tidning, radio och tv. Samt internet.

Du vet också att det fotografer tjänar mest pengar på, är föreläsning och kurser.

Rei Trulsson 2012-08-22 14:29

Helt ok Martin att inte hålla med mina resonemang kring detta. Jag tycker det är nyhetsbyråers uppgift att förmedla om dessa utsatta människor. Och det finns tillräckligt många byråer världen över för att upplysa och informera om hur andra människor har det. Jag tycker att byråerna gör ett utmärkt jobb med det här. De flesta är medvetna om olika situationer världen över. Föreläsningar, fototävlingar och utställningar är att exploatera de utsatta. Även om upphovspersonerna vill få det att verka något annat.

Svar från froderberg 2012-08-22 17:56

Det inte alla problem i världen som uppmärksammas i tidning, radio och tv. Långt, långt ifrån. Det kan därför vara en fotografs egna mission att hjälpa till genom utställningar och föreläsningar. Jag har gjort ett reportage om utsatta flickor i El Salvador som YWCA hjälper. När hörde du om situationen i El Salvador sist?

Nyhetsbyråer skickar ut folk till flammande konflikter. Inte för att beskriva missförhållanden i världen.

Många svenska fotografer kan vittna om att det sällan lönar sig att jobba med sånt här. De åker oavlönade och snackar sig in hos en hjälporganisation i utbyte mot att de får tillgång till bilderna. Exempelvis Robban Andersson. Det är få tidningar i Sverige som köper utlandsmaterial. Och när någon köper något så täcker det inte en bråkdel av kostnaderna. En kompis sålde en gång ett helt utlandsreportage till DN som gick på flera sidor. Han fick 4000 kronor.

Utställningar är en förlustaffär utom för några få. Det kostar mycket att ta fram en utställning och det är svårt att få några större summor från utställningsstället. På gallerier kostar det oftast att få ställa ut. Den här typen av bilder är det ingen som köper och har på väggen.

Jag skulle inte kalla Walter Astradas föreläsning för kommersiell även om det kostar pengar. Hans arvode går säkert till att fortsätta berätta om missförhållanden. Och den timpenningen är nog mindre än en normal arbetstagare skulle acceptera.

Och även om någon någongång skulle tjäna bra på att föreläsa om en god sak. Vad gör det för skada? Det är ju bara bra för dem som lider att de får uppmärksamhet och i förlängningen mer hjälp.

Rei Trulsson 2012-08-23 11:58

Du har bättre insikt i det här än jag. Men du förstod väl min poäng och ståndpunkt i det här. Men i den här diskussionen ger jag mig och ändrar uppfattningen om föreläsningar och utställningar. Dock har min ståndpunkt och uppfattning om sådana här fotografier i fototävlingar ej förändrats. Tack för insiktsfullt klargörande Magnus. :-)

rautio 2012-08-22 21:00

Rapportering är så gott som alltid kommersiellt. Inget ont i det. Det är det enda sättet att kunna fortsätta rapporteringen. Föreläsningar och utställningar har samma syfte. Handlar det om ett reportage, en utställning, en föreläsning eller en tävling finns alltid historien och budskapet med. Det är den som bär det hela trots att någon tjänar en slant på det. Nu är det ju så att konflikt och krisrapportering inte är en guldgruva. Tävlingen är extrem och det är jag glad för. Den tävlingen garanterar att kvalitén upprätthålls och tvingar kollegerna sinsemellan att prestera. Det finns även en stark etisk kontroll inom yrkeskåren. Det är även ett jobb som ingen väljer för den ekonomiska vinningens skull. Lönen hämtar bröd på bordet och du kan leva på din passion.

Det är alltid ett jäkla tjat om etiken i konfliktrapportering. Det är sällan modefotograferna ställs i giljotinen för att plåta produkter som producerats på diverse oetiska vägar för att de skall säljas dyrt och dessutom faktiskt tjäna riktigt bra pengar på plåtandet.

MattiasL 2012-08-28 01:08

Fast jag kan faktiskt förstå delar av invändningen från Rei. Jag kan själv känna att det inte är helt oproblematiskt för mig att ha en direkt ekonomisk koppling till att berätta människors historier. Det är en känslig balansakt mellan att de används primärt som ett redskap för att få ut en bra story, öka sitt eget anseende och ekonomi, och att historierna berättas för sin egen skull.

För mig personligen vore det optimala en Sune Jonsson-artad tillvaro, där man är anställd av en institution med samma lön månad efter månad, och ett uppdrag att berätta historier och att i bild dokumentera ett område och en tid.

Men som infrastrukturen (eller vad det kan kallas) ser ut nu, så ser jag inga moraliska problem i att fotografer hankar sig fram genom att föreläsa, tävla, etc.