Fragmentariska blixtbilder i Gingerbread Monument
Foto: Klara Källström.
"Blixtar som adderar ljus, påminner om att utlösa fotosyntesen hos ett träd om natten. Triggerfingret, det som får något att växa en millimeter under blicken. Bilderna förevigar saker som bara håller för stunden: en snögubbe, en blomma av folie tappad på marken, en bilfärd med en urna, ett monument i pepparkaka." - ur introtexten till Gingerbread Monument.
Utställningen Gingerbread Monument tar sitt ursprung i en fotografibok med samma namn som Klara Källström släppt på eget förlag, hösten 2008.
På Fotogalleriet Format kommer ett specifikt urval av arbetet att sammanfogas och visas tillsammans med boken, som även finns till försäljning.
Projektet är en sammansättning av bilder tagna under tre års tid som handlar om vad som händer när man tar en bild av någonting, och hur hopsättandet av disparata fragment från vardagen kan bilda nya intressanta sammanhang.
Bildsviten beledsagas av Viktor Johanssons poesi som är skriven till fotografierna. Allt roterar kring ett havererat pepparkakshus och dess fullt vitala skugga.
Vernissage lördag den 13 januari klockan 13-18.
Publicerad 2010-01-14.
Läs mer
Få ut mer av Fotosidan som inloggad
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
39 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Är detta ett skämt eller???
Syftet med konst lär vara att väcka känslor, och det lyckas man tveklöst med. Jag känner exempelvis aggression och irritation när jag betraktar dessa alster.
Grattis. Mission completed.
Innan man ska tycka något om detta får man nog masa sig till att se hela bildserien, sätta sig in i konceptet och reflektera en stund.
Jag tänker inte göra det, för jag är inte intresserad. Det behöver inte betyda att det är ointressant som konstverk. Det beror på vad jag är intresserad av.
Konst(igare) ska konst(igt) vara..
Inget ont om dessa som ställer ut. Men ....?
:-) :-) :-)
Håller dock med om helheten. Skulle vara intressant att se utställningen (om man bortser från det totalt uttjatade blixt-rakt-på-ljuset)
Michael Ahlén, tack för idéen! :)
Recensenterna verkar förvirrade och lite försiktigt frågande. Någon av dem kallar stilen neosurrealism men det verkar ju helt fel om man får tro wikipedia. Jag tror recensenten försökte hitta på en egen -ism i brist på begriplighet.
Vem vet om bilderna är tagna av en schimpans, bara för att avslöjas vad det lider ?
Skulle nog bli bra rubriker, med citat av diverse berömmande recensioner...
HC Andersens Kejsarens nya kläder dyker av någon anledning upp i mina tankar.
HAHA, fotosidan kommer alltid bestå av gubbar som gillar bilder med kort skärpedjup på katter.. så tragiskt men väldigt underhållande, lite som att se nån utan armar dricka en bärs
Jaha !!
Fotografen är full, och saknar dessutom armar !
Det förklarar saken.
Nån som satt de här påhoppen på klaras verk i sitt sammanhang? Äldre män som klankar ner på en ung kvinnas konst? Tycker jag representerar samhället på ett tyvärr realistiskt sätt.
Men tänk lite längre ni som diskuterar detta. Om man nu av något skäl vill ta bilder med pang-på-blixt i dovt ljus hur skulle ni välja att ta bilderna och vad skulle ni fotografera. Varför skulle ni fotografera det ni gjorde? Hur skulle ni sätta ihop bilderna till en helhet. Vilka reflektioner skulle ni utsätta er för. Jag tror att det kanske är sådana tankar utställaren vill väcka och även skapa en diskussion/trend inom foto om att bilden inte alltid behöver vara så vacker för att den sak hålla verkshöjd.
En intressant fråga, varför ska ett fotografi vara estetiskt vackert?
Jag har ingen aning om vad jag tycker om utställningen, och jag behöver nog inte veta något heller.
Kanske kommer bilderna beröra mig, ge mig nya tankar och idéer. Kanske gör de inte det. Båda är rimliga antaganden, det är inget konstigt om de inte kommer göra det, allt kan inte vara "över genomsnittet", och jag ser ingen som helst anledning till att vara upprörd över det. Framförallt inte på grund av tre lösryckta bilder på fotosidan.
Konst (i alla dess former) behöver nödvändigtvis inte handla om skönhet. Jag tycker konst är när man försöker förmedla något på ett annat sätt än att bara säga det rätt upp och ner. Och jag tycker att det måste finnas fler sätt att uttrycka sig på som konstnär än att ta perfekta bilder, eller skriva perfekt musik enligt en viss mall.
En "ful" bild kan också säga något. Men därmed är det inte nödvändigtvis så att alla "fula" bilder gör det. Det är väl snarare sammanhanget som avgör.
Jag tittar gärna på fula bilder som väcker min nyfikenhet, äcklar mig, får mig att häpna, tänka på något nytt sätt eller väcker någon känsla. Bilderna i Gingerbread Monument lämnar mig oberörd. I det här fallet tror jag att det handlar om motivvalet (eftersom allt utom motivet är effektivt bortskalat). Det bilderna föreställer är inget jag kan knyta an till och därmed blir det ointressant. Det saknas röd tråd och jag får ingen berättelse genom bilderna.
Rubrikens benämning "fragmentariska" är ganska träffande tycker jag. Inget hänger ihop eller leder vidare. När det inte händer något spelar det ingen roll hur välkomponerad eller tekniskt fulländad en bild är. Det är ändå värdelöst.
Etiketten "konst" eller "konstfoto" kan med fördel användas om kreatören saknar kunskaper eller begåvning.
Om någon skulle drista sig till att kritisera, så kan det lätt avfärdas med "inte förstått" "kan bara tycka om det traditionella" "allt nyskapande bryter nya vägar" etc.
En diskussion på internet vet vi alla att den inte har någon vinnare. En diskussion om vad som är konst, bör och får kallas konst etc. Borde faktiskt alla vara med om i mindre grupp och med handledare etc. Det är kul.
Att använda foto som ett verktyg i sin konst skall inte vara mindre värt än något annat. Och med det följer då tanken om: Då ska fotot vara bra enligt alla konstens regler (ordvits?). Detta stämmer ju ej då o stort sett all modern konst handlar om koncept och utvecklandet av Konsten.
Fotografin har ju en plats i konsten redan, fotot är en konstform. Fotot är en dokumentationsform etc.Fotot har även en dragningskraft för både esteter, poeter, artister lika mycket som teknikfreaks, pixelperfektionister och regeldespoter.
I detta fallet (utställningen) ligger fotot o vilar någonstans mellan dokuentärt och konst. Tyvärr trodde jag också att fler svar skulle gå att finna på utställningen, men icke. Bilderna har en slags privat point-n-shoot-karaktär. De verkar vara ögonblicksbilder. De verkar vara hastade privata bilder. Samtidigt höjs de till en sfär av konst, både genom sin kontext och sin storlek. Att hamna på ett galleri är ju en slags ikonifierande, eller sakral sak. I text sägs det att bilderna knyts samman utan att ha någon kontext och på så vis skapas nya kontexter och kopplingar. Detta är jag helt med på men kan tycka att det förklaras lite dåligt. Man skulle vilja ha fler lösningar och exempel på hur det hänger ihop.
Om man tänker på "fulheten" i bilderna. Så liknar den diskussionen om "fulhet" i videokonsten. Du ser sällan en videokonstnär använda sig av den nyaste, fetaste minst felvisande tekniken. Utan mer hackig vhs eller något annat lo-fi. Varför? Förmodligen vill man visa att det inte handlar om teknik eller knivskarp kunskap om tekniken utan om innehållet, tanken, konceptet, projektet.
Kul diskussion. Med foto känns det ändå hyfsat enkelt. Tänk på hur evangelsiterna har det som vill höja dataspelen till konstform.
Personligen sågar jag såväl Källström som Tunbjörk
(och den sistnämnde får man ju inte såga - ajajaj)
Men som någon annan skrev konst är att väcka känslor och det lyckas de med. Men bra bilder är det fan inte!
Jag har ofta funderat på varför man så ofta ser, som du säger, "konst" skapat med hjälp av "dålig teknik".
Det känns som att det är ett sätt att göra det lätt för sig. Går det inte att skapa konst med bra teknik? Kan man automatiskt kalla det konst om tekniken är "ålderdomlig"?
En misslyckad vanlig fin bild kan man kanske lägga i sin "konst" mapp istället. Låtsas som att det va meningen att det skulle bli såhär. Låtsas som att det finns en tanke och en berättelse, fast inte berätta den. Detta får den som ser bilden själv tolka...??? :o)