http://wehaveadream.se/utstallningen/

Jag delar inte riktigt bilden av Fotografiska som du målar upp, och vill gärna balansera den lite. Även om de ofta har ganska oförargliga utställningar, så är det långt ifrån alltid. Jag jobbade där som frilansguide ett tag, och hade då bland annat Edward Burtynskys Oil, Jonathan Torgovniks Intended Consequenses, och VII:s Starved for Attention. Du nämner Fukushima, och jag vill minnas att de hade en utställning därifrån, med bilder tagna av "vanligt folk" där. Vidare ser jag Ron Havivs bilder från Haiti, Marcus Bleasdales arbete om barnen i Herrens motståndsarmé, och fattiga bönder. David Magnussons Purity är ju också rätt kontroversiell. Fotografiska påstår ju inte att de är världens mest provokativa, men med tanke på hur hårt de trycker på att de inte har någon statlig finansiering skulle de antagligen baxna om man bakade in dem i någon sorts statsapparat för att skapa lojala medborgare. Snarare balanserar de väl medhårsstrykandet och provokationerna exakt så mycket så att maximalt med folk fortsätter strömma till.

Mattias jodå jag har hyfsad koll på vad Fotografiska visar, tycker nog att det mesta är ganska ofarligt utan ett ifrågasättande av makt och bakomliggande orsaker. Skulle önska utställningar som går på djupet. Som det är nu så känns många av de välgörenhets utsättningar lite som att slå sig för bröstet utan att det egentligen kostar något. Ifall det här materialet är så angeläget att få ut till skolor varför inte printa upp bilder och skicka ut dem till skolorna med undervisnings materialet i stället för att ge det en form av exklusivitet. Det är som med flera av de utställningar som antingen är iscensatta av välgörenhetsorganisationerna eller sponsrade av dem så ger de ingen rättvis bil då de är tagna för att sälja välgörenhet. Varför får vi inte se bilder från textilindustrin ex John Vinks ”A Fine Theread” som handla om tetxilarbetarnas arbete med att bygga upp en fackföreningsrörelse och det motstånd de möter. En annan intressant fotograf som skildrar de marginaliserade amerikaner i globaliseringens spår på ett helat anat sått än Fotografiskas favoriter, Hannah Modigh och Pieter ten Hoopen är Bryan Schutmaat http://www.bryanschutmaat.com/grays-the-mountain-sends/ han beskriver människor med respekt och fördomsfritt, där Modigh och ten Hoopen bekräftar vår bild av den marginaliserade arbetarkalasen, redneckensen.

Sen är privat inget skäll att göra fega utställningar, det finns ett antal intressant aktörer här i Stockholm som visar intressant och tankeväckande utställningar. Några ex Magasin III som dessutom stötar Kuratorsprogramet på Stockholmuniversitet och har en mycket generös inställning till besökarna, Bonnierkonsthall som låter oss möta konsten utan entreavgift och inte minst Sven-Harry som lät oss möta en porträtt och modefotografins största Cecil Beaton.

Jag tror jag förstår vad du menar. Men jag undrar om man verkligen kan kritisera Fotografiska för detta. Är deras uppgift att vara i framkant vad gäller problematisering och provokation? Jag tror inte det. Snarare har de en ganska finkänslig balansakt mellan det lättsmälta, publikfriande och det mer krävande. Jag måste säga att jag tycker det gör ett helt ok jobb.

Vist kan man kritisera fotografiska för det, allra hälls som de tagit på sig att vara Sveriges fotomuseem för annars så lever de bara upp till att vara en simpel utställnings hall. Flera av de andra privat stiftelser, till skillnad mot Fotografiska och Artipelag som är AB, klar de av att visa utställningar utan att behöva flörta med publiken och de kan leva utan biliga om inte kostnadsfria välgörenhets utställningar som i mitt tycke mer hör hämma på platser där människor rör sig av andra skäll så som köpmarknader mm.