På Laikipiaplatån i Kenya kan en svart leopard plötsligt dyka upp bakom en buske – orädd och -ointresserad av att det är människor i närheten. Här kan du även stöta på bland annat elefant, nätgiraff och inte minst de små söta dik-dikantiloperna.

Text & foto: Henrik Karlsson

Solen är sakta på väg ner och eftermiddags­ljuset blir allt mer attraktivt att fotografera i. Men här i Afrika ändras dagens sista ljus snabbt, och vi vet att det snart kommer vara mörkt. Vi har ställt vår safarijeep längs en flod, sitter tysta och förväntansfulla och väntar på att vårt motiv ska komma ner och korsa floden på de stenar som bildar en väg över.

Minuterna går och ljuset falnar allt mer, vårt så eftertraktade motiv låter sig väntas på och plötsligt kommer mörkret och tar över den afrikanska natten. Allt runt oss har svalts av nattens kompakta mörker.

Häng med! Blir du sugen på en inspirerande fotoresa? Som Fotosidan Plus-medlem så får du rabatt på resor med Wild Nature. 

Vi dröjer oss kvar vid floden och lyssnar ut i mörkret. Till en början är det helt tyst, men så bryts tystnaden plötsligt av varningsläten från några dik-dikantiloper nära oss. Vår guide sveper en lampa i riktning mot varningslätena och där står hon, Giza Mrembo – Den mörka skönheten. Ljuslöst och obemärkt har hon korsat floden in till sina jaktmarker.

Känslan av eufori är total när vi möter den svarta leopardens blick samtidigt som hon utan synbar brådska passerar vår jeep på bara några meters håll.

Variant av prickig leopard

Om man är intresserad av att resa till Kenya för att fotografera djur, så är det nog platser som Masai Mara, Amboslei, Tsavo och Samburu som man tänker på först. Det är fantastiska platser med en oerhörd djurrikedom. Men där hittar vi för närvarande inte någon svart leopard.

Svart leopard är inte en egen art utan en ovanlig melanistisk variant av den ”vanliga” prickiga leoparden. Melanism innebär att ett djur har en förhöjd koncentration av melaniner. Effekten blir att djuret får en mörkare, eller helsvart, pigment­ering i sin päls.

Svarta leoparder förekommer naturligt i Sydostasiens och Indiens täta tropiska skogar och i centrala och västra Afrikas skogar, varifrån det emellanåt kommer rapporter om att en av dem kommit inom synhåll.

Ofta handlar det om flyktiga och oregelbundna möten, men i Aberdaresbergen i Kenya och en bit norröver på Laikipiaplatån ses svarta leoparder mer ofta och regelbundet – men aldrig tidigare har en svart leopard visat sig så som Giza Mrembo gjorde för oss.

Redan som unge, när hon följde sin mamma på nattliga jaktäventyr, lärde sig Giza att safarijeepar inte var något hot mot henne eller hennes mamma. Ofta närmade hon sig bilarna nyfiket och undersökte dem. I dag rör hon sig obekymrat bland safarijeepar, och om hon är på jakt kan hon ibland försöka att dra fördel av bilarna när hon smyger sig på dik-dikantiloper eller harar. När hon vilar ligger hon obekymrat kvar om en bil närmar sig.

På tur i den tysta morgonen

Morgonen efter vårt första möte med den svarta leoparden ger vi oss ut igen, långt innan det ljusnat för att förhoppningsvis möta henne igen. Våra guider som är ute i bushen varje dag tar oss till områden som Giza brukar hålla till på under sen natt och morgon.

Tiden går, morgonen gryr och varken vi eller någon av de andra som är ute har sett eller hört något från den svarta leoparden, eller någon annan leopard för den delen. Sakta kör vi längs en av de vägar som finns, vi stannar och lyssnar ofta men morgonen är så där tyst som den ibland kan vara.

Plötsligt så sitter hon plötsligt där bara några meter från vår jeep, bakom en buske som vi pass­erade på vår färd. Under någon minut tittar hon på oss, innan hon i sakta mak ställer sig upp och korsar vägen precis bakom vår jeep.

Hon försvinner in i ett buskage och vi tror att hon ska gå vidare. Men plötsligt kommer hon ut igen och lägger sig ner i en öppning och tvättar sig en lång stund, innan hon återigen ­ställer sig upp och går in i ett buskigt område för att sedan försvinna iväg.

Ett rikt djur- och växtliv

Laikipiaplatån ligger i centrala Kenya och här finns ett cirka 9 500 kvadratkilometer stort naturskyddsområde som ägs av privata markägare och lokalsamhället tillsammans. Naturen karaktär­iseras av buskiga gräsmarker med akaciaträd och törelväxter. Landskapet är fyllt av floder, vatten­fall, klippor och berg, en perfekt blandning för ett rikt djur- och växtliv. Området är inte enbart känt för den svarta leoparden Giza, utan även för den stora tätheten av ”vanliga” leoparder. Det är inte ovanligt att få se flera leoparder när du är ute på en safaritur, framför allt inte om du är ute på kvällen.

Det stora antalet leoparder i området är ett resultat av att det inte finns några lejonflockar. Man kan dock se lejon när de vandrar igenom området, likaså geparder. Även vildhundar finns här, men som på alla ställen där de förekommer är de få och rör sig över stora arealer, vilket gör att det krävs både tid och tur för att se dem. 

Andra spännande djur som finns i Laikipia är elefanter, flodhästar, bufflar och fläckiga hyenor, men även mer ovanliga arter som strimmig hyena, Grevyzebra och nätgiraff. Här lever även vanliga antiloper som impala och kudu. Vanligast av alla antiloper är de små söta dik-dikantiloperna, och de kan man se vid nästan varje buske. 

Återvänder med sitt byte

När vi ett par kvällar senare möter Giza på nytt är hon på jakt. Hon rör sig obehindrat och nästan lite lojt i det buskiga området, och vi följer henne på avstånd men hon kommer obekymrat nära vår jeep vid flera tillfällen. Det är nästan som att hon försöker dra fördel av jeepen i sin jakt.

Hon försvinner åter in i nattens mörker, men hon dyker snart upp igen. På bråkdelen av en sekund går hon från att vara ”avslappnad” till jaktläge och återvänder till mörkret för att någon sekund senare kommer hon fram med sitt byte, en hare, i munnen.

Att resa till Laikipia

Bästa färdvägen
Flera bra flygbolag erbjuder reguljärflyg till Nairobi. Det går att resa vidare till Laikipia landvägen, men tänk på att även om det inte är så många kilometer så blir det ändå en lång resa – minst 6-8 timmars restid på bitvis mycket dåliga vägar.Att flyga till Laikipia från Nairobi är ett snabbare och smidigare sätt. Det finns flera avgångar varje dag från Wilsonflygplatsen och resan tar cirka 75 minuter. Därefter är det en kort transfer till lodgen.

Bästa perioden
Det är inga större migrationer till eller från Laikipia, vilket gör att det finns ungefär lika mycket djur hela året. Regnperioderna är i november och mars-maj, även om de numera är  lite mer varierande på grund av klimatförändringarna.

Transport
Det bästa alternativet är att anlita ett transportföretag som ordnar med din transfer till Laikipia, men det går givetvis att köra bil själv från Nairobi till Laikipia. Däremot får du inte göra så kallade self drive safaris, det vill säga att du ger dig ut på egen hand.

Boende
Det finns endast ett fåtal mindre lodger inom det område där du har chans att se och fotografera den svarta leoparden. Vilket förstås kan innebär att det är svårt att få plats, men det är också på sätt och vis är en fördel eftersom besökstrycket blir mindre.

Häng med!
Blir du sugen på en inspirerande fotoresa? Som Fotosidan Plus-medlem så får du rabatt på resor med Wild Nature. 

Av Henrik Karlsson

Publicerad 2024-07-24.

Läs mer om

Fotoresa Kenya Leopard Wild Nature Fotoresor

Läs mer

Resor

Fotoresa: Svalbard - Istid i nutid

Resor

Fotoresa: På jakt efter panterlon i Andalusien

Resor

Fotoresa: Unika möten i Nordnorges vatten