Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
18 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Möjligen att det blir lite klurigt när man ska värdera vilket som ger minst brus vid ett givet ISO-tal, men jag gissar att det blir samma.
Anledningen till att man började med anamorfiska objektiv var för att kunna få bredare bild med en befintlig storlek på filmrutan. Att beskära på höjden går inte när filmen ska spelas upp i en projektor som är gjord för en viss filmstorlek och matningshastighet, men där finns inga hinder när man filmar digitalt.
Däremot kan man inte uppnå samma BREDD utan anamorf lins eftersom filmens bredd är begränsad.
Bildfönstret byts beroende på filmformatet och bildförhållandet från normalbild, vidfilm till cinemascope. Ofta har man bara en mask för vidfilm även om det finns två standarder - europeisk (1,66.1) och US (1,85:1).
Riktigt vad matningshastighet har med bildens propertioner att göra begriper jag dock inte.
Jag kan inte särskilt mycket om det här men om jag förstår det rätt så var hela grejen med anamorfiska objektiv att kunna få ett annat format UTAN att fippla med annat än att byta objektiv (både på kamera och projektor). Frågan nu är varför nån skulle vilja hålla på med det på en digitalkamera. Där behövs det ju inte och tillför ingenting.
Jag har sett riktigt fina stillbilder tagna med anamorfiska objektiv. Det ger liksom en vidvinkel- och telekänsla samtidigt, som inte riktigt går att få till på andra sätt. Och så lite knepiga flares på det och ovala oskärpecirklar. Det hela handlar nog mycket om att objektivet ger undermedvetna associationer till biofilm.
Egentligen spelar inte avståndet mellan "rutorna" någon roll eftersom filmen står still framför bildfönstret medan bländaren är öppen (två gånger visas varje ruta - utom i Norge där de visades tre gånger, det berodde på att de var rika reda på den tiden).
och fördelen är ju samma nu som då - du kan få en bredare bild utan att ha en bredare sensor. Om du vill ha 2,39:1 med en vanlig sensor måste du hugga den på höjden - rejält. Nu kan du nyttja hela sensorn OCH fylla dukens bredd.
Det måste finnas en logisk anledning till att göra såna här objektiv och av det jag läst så verkar det vara för att behöva ändra så lite som möjligt på övrig utrustning. Du har uppenbarligen betydligt bättre koll på utrustningen, men är du helt säker på att du förstått anledningen till anamorfa objektiv? Jag frågar på grund av de eventuella oklarheterna med matningshastigheten.
Följdfrågan är varför man skulle behöva byta bildfönster om storleken på rutan fortfarande är samma? :-) För det är väl just det som är grejen; att den inte ändras utan att man trycker in "mer bredd på samma filmbredd", medan höjden inte ändras. Alltså samma bildfönster. Eller?
Per: Precis!
Så är det bara estetiken med de ovala bokeh-ljuscirklarna och just den konstiga tele-vidvinkel känslan som är vitsen med anamorphic i dagens läge? Eller finns det någon annan fördel?
Och är det vanligt med så breda biodukar som 2.4:1 numera?
Sign. Går sällan på bio
@Martin S: kan du ge ett bra förslag?
Tittar du på hur många som säljer anamorfiskakonverteringskit (som börjar på ca 7000kr) så kan vi nog ana hur många som kan tänka sig att köpa ett dedikerat objektiv då man slipper vissa bieffekter som konverteringskiten kan ge. Sen finns det alltid någon som vill ha det för sin amatörfilm också.
Varför behöver man ett annat bildfönster om höjd och bredd på den exponerade filmrutan är exakt samma? Makes no sense. Alls.