Fototeknik
Det mest spännande i fotoprocessen tycker jag är att gå igenom de nyframkallade bilderna. Men att göra detta kan vara ganska tidskrävande.
Monterade av labbet eller inte
De första du skall ta ställning till är om bilderna skall ramas i samband med framkallningen eller om du skall rama dina bilder själv. Jag har själv har lite svårt att bestämma mig vilket som är bäst och det är tre dimensioner att ta ställning till, tiden, kostnaden och kvaliteten. Att låta labbet rama bilderna är otroligt tidsbesparande men brukar ca 20 kronor mer per rulle. Genom att rama bilderna själv så spar du in denna kostnad. Jag har kommit fram till att jag tycker det tar alldeles för lång tid att rama bilderna själv så jag låter labbet göra detta. Nackdelen med detta är att ramarna inte håller någon högre kvalitet, det är ju exempelvis ingen stödjande stålram i deras ramar. Men jag tycker att dessa ramar håller tillräckligt hög kvalitet för mina behov. Jag tycker inte att bilden ”poppar” irriterande mycket när jag kör dem i projektorn, men skall du visa dina bilder mycket så bör nog egenmonterade bilder vara att föredra.
En fördel med att få dem omonterade är att det går mycket snabbare att scanna av en hel rulle, eftersom hela filmen kommer i ett transparant blad som bara är att lägga på ljusbordet. Kommer bilderna monterade måste du lägga upp alla bilder innan du kommer igång. En andra fördel med att få dem omonterade gör att det är enklare att se vilket nummer en viss bild hade (kan vara bra att veta om du skall koppla exponeringsdata med en viss bild). En tredje fördel är miljöaspekten. Det går åt en hel del plast till bilder som ändå kanske kommer att slängas.
Ljusbord
Ett ljusbord och en lupp är nödvändigt för att kunna sortera bilderna. Jag lägger upp alla bilder på mitt ljusbord. Eftersom mitt ljusbord inte är så stort så får det bara precis plats en rulle i taget. Detta är i minsta laget men fungerar. Jag kollar på varje bild med lupp för att se om den är något att ha. Ett alternativ är att sortera bilderna med hjälp av diaprojektorn. Det funkar men är mer opraktiskt.
Jag läste i en bok att den professionella fotografen aldrig tittar på sina bilder via projektor för att bedömma om bilden är bra eller inte. Han menade att alla köpare av bilder tittar på dem med lupp på ljusbord och bedömde efter det. Därför gjorde han likadant. Detta har jag tagit fasta på.
Vilka bilder skall jag behålla?
Det svåraste är att slänga bilder, men det är nödvändigt att vänja sig vid detta. På min senaste resa fick jag hem 45 rullar (ca 1600 bilder) av dessa slängde jag vid första sortering minst två tredjedelar. Restan sorterade jag in i arkivet. Felexponerade bilder och suddig åker direkt. Men att veta om en bild är bra eller värd att spara är svår tycker jag. Jag brukar utgå ifrån min första känsla för varje bild. Tycker jag att bilden har något så sparar jag den. Men ofta kan känslan vara ”hmm, helt ok bild men kanske lite för alldaglig, tråkig, platt...”. Då brukar jag försöka tänka på om jag skulle vilja förstora och rama in bilden eller ha med den i en bildvisning. Vill jag det så sparar jag den. Sedan brukar jag tänka på hur mycket bilder som proffsen slänger. Och eftersom jag ligger långt efter dem så borde jag slänga många bilder.
Men det gäller att fundera på vilket syfte du har med att spara dina bilder. Är det för att spara minnen så kan en felexponerad bild ha ett värde för det minnet. Jag försöker spara bilder för att bygga upp ett bildarkiv med bara min bästa bilder.
Jag läste ett bra reportage i DN för ett tag sedan om Fujifotografer. En Fujifotograf är en fotograf som specialiserat sig på att bara fotografera berget Fuji i Japan. Det fanns en klubb för dessa fotografer och de hade som mål att ta 100 olika bra bilder av Fuji. Detta målet var i princip omöjligt att uppnå. Den som hade flest bilder hade runt 30 stycken och han hade hållit på i många år!! Om du har så här höga krav på bilderna i ditt arkiv kan det bli svårt att behålla några överhuvudtaget.
När du sorterat fram de bilder som du vill behålla kan du läsa vidare här...
13 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Jan STalfors
Själv sparar jag nästan alla mina diabilder men 90% kommer att ligga i en låda och aldrig mer bli visade. Med mina digitala bilder har jag blivit hårdare. Med 17.000 digitalbilder på 18 månader blir mängden helt oöverskådlig. Jag tar hellre tio bilder på samma motiv om jag vet att jag senare kan förmå mig att kasta åtta av dem.
jag framkallar bara filmen, oklippt. sedan klipper jag den 6 och 6 och scannar direkt, varför ramar då?
mvh Dan Forsberg
Förmodligen har de fixat det nu, men jag vågar inte chansa.En ny diarulle ersätter knappast en förstörd bild.
mvh Rune Berglinn
Det jag tog fasta på var att jag måste vara hård och kasta de bilder som inte var bra (felexponerade eller oskarpa) sen fick "afektionsvärdet" stå tillbaka för annars hade jag inte kunnat kasta några alls. När man sitter så många år efter det att bilderna blev tagna gjorde det ganska enkelt att sovra i dom. Nu har jag köpt hängmappar och arkiv som de ligger i och vill jag titta på några av de så måste jag sätta in dom i magasin (det är det dumma med det hela men jag sparar en otroligt massa plats på det här sättet). Men som sagt det var ett mycket roligt jobb att göra det och nästa ledighet jag har ska jag fortsätta att gå igenom mina bilder.
MVH Christer Wikström