Nu när Canon äntligen kommit med en motsvarighet till Nikons AF-S 200-400/4 VR är frågan om objektivet är värt 117 000 kronor. Vi har testat hur den nya zoomen fungerar i praktiken.

Ljusstarka supertelezoomar är egentligen inget nytt. Canon hade en FDn 150-600mm f/5,6L under 1980-talet som senare blev populär inom filmindustrin. Under samma tid kom Nikon med Nikkor 1200-1700mm f/5,6-8 P. Den zoomen var ett svar på Canon FD 1200mm f/5,6L med inbyggd infällbar 1,4 gångers telekonverter som togs fram till sommar-OS 1984.

Nu har Canon åter konstruerat en supertelezoom och dessutom återinfört den inbyggda infällbara telekonvertern. Det är första gången en sådan telekonverter finns i ett serietillverkat stillbildsobjektiv, men i professionella videoobjektiv är det vanligt.

När telekonvertern används blir Canon EF 200-400/4L IS ett 280-560/5,6. En separat 1,4 gångers telekonverter skulle ge samma brännvidd och ljusstyrka, men den inbyggda telekonvertern har flera fördelar: Det går snabbare att växla, man slipper risken att vatten, sand och damm kommer in mellan kamera och objektiv och den optiska konstruktionen av telekonvertern kan helt anpassas efter just det här objektivet.

Generella telekonvertrar fungerar olika bra med olika objektiv. En anpassad telekonverter kan ge högre skärpa och ge upphov till färre optiska fel. I takt med att våra krav på optiska prestanda ökar kan det bli vanligare med telekonvertrar som är anpassade för ett specifikt objektiv. Vi ser det redan med Nikons nya supertele AF-S 800mm f/5,6 VR som levereras med en egen 1,25 gångers telekonverter.

En Canon EOS-1D X med EF 200-400/4L IS USM Extender 1,4x går loss på 172 000 kronor inklusive moms.

Ingen lättviktare

Egenskaper som storlek, vikt och pris kan anges exakt. Vad som däremot upplevs som stort, tungt eller dyrt är individuellt. Vi kan konstatera att EF 200-400/4L IS USM väger 260 gram mer Nikons motsvarighet och 230 gram mindre än ett EF 400/2,8L IS II USM. Det är rejält mycket större än ett 300/2,8L IS II. Du kan jämföra med den första versionen av EF 500/4L IS, där zoomen är en aning mindre och lättare.

Storleksjämförelse med en 300/2,8.

Det är med andra ord inget litet och smidigt objektiv som man lätt tar med på en skogspromenad, än mindre på en söndagsutflykt med familjen. För den som behöver ett objektiv som alltid kan följa med är EF 100-400/4,5-5,6L IS ett smidigare alternativ.

Priset för EF 200-400/4L IS väckte förvåning hos många. Nog för att nya objektiv är dyrare än äldre konstruktioner, men att det skulle komma att kosta mer än dubbelt så mycket som Nikons motsvarighet hade få väntat. Nikon uppger att deras AF-S 200-400/4 främst säljs till yrkesfotografer. Hobbyfotograferna köper istället AF-S 300/2,8 som är billigare. I Canons fall kommer det antagligen bli ännu lägre andel hobbyfotografer som är beredda att betala för EF 200-400/4L IS.

Foto: Martin Agfors 

Naturfotografen

Canon säger i sina presentationer att EF 200-400/4L IS är ett lämpligt objektiv för naturfoto. Vi tror att EF 500/4L II fortsatt kommer att vara fågelobjektivet nummer ett. Det är lättare, billigare samt har längre brännvidd och relativt sett högre ljusstyrka. EF 300/2,8L IS II med telekonvertrar täcker samma brännviddsområden som EF 200-400/4L IS till ett klart lägre pris. 300/2,8L II är Canons skarpaste objektiv och presterar bra med telekonvertrar. Merkostnaden för den extra smidigheten och bättre prestandan som zoomen ger vid längre brännvidder är hög.

Vår medarbetare Martin Agfors är sport- och nyhetsfotograf, men ibland också fågelfotograf. Han tog med en EOS-1D X med den nya supertelezoomen till en av sina favoritsjöar i stockholmstrakten.

”200-400 fungerar helt klart bra som fågelobjektiv, i synnerhet med konvertern aktiverad och 560 mm. Men ett 500/4 ger nästan samma räckvidd, är ett steg snabbare och väger ett halvt kilo mindre. För prisskillnaden kan du köpa såväl en 1,4x och en 2x telekonverter plus ett kolfiberstativ, gimbal-led och en bra kikare och ändå få pengar över. Men som safari-objektiv är förstås 200-400 svårslaget. Det är ett objektiv som ger flexibilitet”, skriver Martin Agfors i sin testrapport.

Pressfotografen

Nikon AF-S 200-400/4 har blivit standardutrustning bland Nikon-baserade pressfotografer. För en pressfotograf består vardagen ofta av att bevaka allt från lokala hockey- och fotbollsmatcher till presskonferenser och scenevenemang.

Med 200 mm får man med vad som händer vid det närmaste målet om man fotograferar från sargkanten på en hockeymatch. Med 400 mm täcker man stora delar av övriga planen.

Vid fotboll täcker objektivet såväl målområdet som mittfältet. Med telekonvertern och 560 mm kan man även få med en del vad som händer på bortre planhalvan.

Under testet har vi ibland kallat objektivet för ”Allsång på Skansen”-objektivet

Det är nämligen i situationer som TV-sändningar, scenframträdanden, vid idrott eller på presskonferenser där en zoom som 200-400 verkligen förenklar arbetet. Du skall utan att flytta på dig snabbt kunna växla mellan när- och helkroppsbilder. Till råga på allt när motiven rör sig på en stor scen, på en idrottsplan eller sitter utspridda längs ett långt podium. 

EF 200-400/4L IS är helt enkelt bra fånga-allt-objektiv för pressfotografer som inte vill missa det viktiga ögonblicket. Man ska inte heller underskatta bekvämligheten att slippa skifta kamera stup i ett, i synnerhet när du trängs med andra fotografer.

Med en zoom går det lättare att följa ett framrusande motiv.

Sportfotografen

I många sporter rör sig de aktiva i djupled. Det gör att ett perfekt utsnitt sällan uppstår i med fast brännvidd – oftast går det att beskära bilden eller så är motivet för nära. Med en telezoom missar sportfotografen färre ögonblick och slipper beskära lite ofta.

Standardobjektivet för många renodlade sportfotografer är 400/2,8. Med dagens ljuskänsliga kameror är hög ljusstyrka inte lika nödvändigt som förr. Stor maxbländare handlar därför idag mer och mer om att isolera motivet från bakgrunden, så du får en snyggt utsuddad bakgrund. På med motivet nära kameran blir bakgrunden helt utsuddad med bländare 4, men när en spelare fångas i helfigur med lite luft omkring är det påtaglig skillnad mellan bländare 2,8 och 4.

Skillnaden i bakgrundsoskärpa mellan EF 200-400/4L IS (t.v.) och EF 400/2,8L IS II vid 400mm och maxbländare (f/4 respektive f/2,8).

På närmare håll är det inga problem att få en utsuddad bakgrund.

400/2,8 kan naturligtvis ge ännu kortare skärpedjup. För dem som älskar "bokeh" är en 400/2,8 eller 600/4 det givna valet.

Vi tror att sportfotografernas val mellan 200-400/4L IS eller 400/2,8L IS II avgörs så här: de som prioriterar snyggast möjliga bild väljer 400:an med sitt kortare skärpedjup. För den som inte får missa viktiga situationer, eller som vill hålla ner utrustningens storlek, väljer zoomen.

I praktiken

Vi har testat EF 200-400/4L IS på galopp, allsvensk fotboll, speedboat och baseball tillsammans med en EF 400/2,8L IS II. Det visar sig att EF 200-400/4L IS har en mycket snabb fokusering och är lika skarp som EF 400/2,8L IS II, vilket är imponerande. Zoomen tappar mindre skärpa med 1,4 gångers telekonverter än EF 400/2,8L IS II. Men zoomen har kraftigare vinjettering. Det går att kompensera för vinjetteringen i efterbearbetningen, men om man redan ligger på höga iso-värden så kan det innebära mer brus i bildens kanter.

Vinjettering med största bländaröppning (f/4) vid 400 respektive 560 mm (f/5,6). Vinjetteringen är påtaglig i dessa lägen, särskilt vid 560 mm, kan kräva kompensering vid efterbehandlingen för att inte vara störande.

Vinjettering med 400/2,8 och största bländaröppning. 400 mm respektive 560 mm med Extender 1,4x III

Det visade sig vid fotograferingen att det stora stativfästet under objektivet, som även fungerar som bärhandtag, var i vägen vid zoomning om man håller vänsterhanden under objektivet. Lösningen är att hålla handen över objektivet eller att byta till den mindre stativfoten som följer med. Observera att foten bör bytas på verkstad om man inte vet exakt hur hårt skruvarna ska dras.

Det är lätt att fälla in telekonvertern för att utvidga brännviddsomfånget, men det är lite klurigt att hantera både telekonverter och zoom när man följer en spelare i sökaren, det blir en förflyttning av handen. Det är lätt hänt att man fotograferar med telekonvertern i onödan, och får onödigt stort skärpedjup.

Många sportfotografer använder manuell exponering eftersom ljuset ofta är konstant. Att växla mellan att använda eller inte använda telekonvertern och samtidigt hinna med att kompensera exponeringen när du kör manuellt blir stressigt i snabba situationer. Det vore bra om EOS-1D X och EOS 5D Mark III fick en funktion som automatiskt skiftar iso eller slutartid när telekonvertern fälls i och ur.

SLUTSATS
Canon EF 200-400mm f/4L IS USM Extender 1,4x är ett imponerande objektiv. Det är lika skarpt som Canons bästa superteleobjektiv och tappar mycket lite skärpa med den inbyggda telekonvertern. Det går till och med att använda med en extra 1,4 gångers telekonverter med bibehållen autofokus och god skärpa. Att kunna gå från 200 till 780 mm med bibehållen autofokus och hög bildbildkvalitet är objektivets stora tillgång. För vissa fotografer har detta ett stort värde. Det är antagligen främst nyhetsfotografer som behöver detta brännviddsområde med ett minimum av utrustning, men även vissa naturfotografer.  För andra finns Canons supertelen med fast brännvidd till en lägre kostnad.

Magnus Fröderberg och Martin Agfors med testobjektiv under en allsvensk fotobollsmatch i Tyresö. Foto: Andreas L Eriksson 

I forumet kan du diskutera den nya supertelezoomen från Canon.

Av Magnus Fröderberg

Publicerad 2013-06-25.

Fotosidan produktdatabas

Omdömen från medlemmar, testbilder och produktinformation

Canon EF 200-400mm f/4L IS USM (Extender 1,4x)

Priser|Info|Recensioner

Ingen butik som bevakas av Prisjakt har produkten i lager.

Läs mer om

Canon objektiv test

Läs mer

Fotosidan testar

Test: Canon EF 85/1,4L IS USM

Fotosidan testar

Test: Canons tre nya TS-E-objektiv

Fotosidan testar

TEST: Canon EF 24-105/4L IS II USM