Fotografer
Moustafa Jano flydde från den krigsdrabbade staden Aleppo i Syrien och hamnade på en flyktingförläggning utanför Karlshamn. Här gör han fotomontage som berättar om kriget i Syrien.
Fotosidan-medlemmen Per-Erik Åström har intervjuat Moustafa.
Det tar normalt bara en timme med båt mellan Ezmir i Turkiet och Mytilini på Lesbos i Grekland, men i den sju meter långa båten fanns 55 passagerare Resan i natten tog fem timmar, vågorna gick höga och skräcken ombord var förlamande.
Allt eftersom båten sakta vattenfylldes kastade de 55 passagerarna allt de ägde och hade överbord.
Men Gud måste ha pekat med sitt finger på just den här båten eftersom flyktingarna frän Syrien räddades i sista stund av några morgontidiga grekiska fiskare.
Mosutafa Jano från Aleppo har fortfarande svårt att tala om den där natten i början av september förra året.
Via Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike och Tyskland med buss, tåg och till fots fortsatte Moustafa Jano och de andra flyktingarna vidare tills man slutligen kom fram till Malmö där de anmälde sig hos Migrationsverket. Med buss togs de sedan därifrån till en flyktingförläggning utanför Karlshamn.
- Jag minns att det var ett vackert landskap, att människorna var vänliga och jag kände för första gången på veckor hur uttröttas jag var.
Foto: Mosutafa Jano
Gör sina bilder i Karlshamn
Moustafa Janos öde delas av miljoner andra syrier på flykt, på svenska flyktingförläggningar och ute i Europa. Miljoner syrier finns idag på flykt i läger i norra Jordanien, i Libanon och i Turkiet. Sedan den 19 september förra året bor Moustafa Jano på en flyktinganläggning, en före detta turistanläggning, i det vackert belägna Guö utanför Karlshamn. Anläggningen drivs av Bert Karlsson och där bor idag ett 70-tal män från Syrien och ett par barnfamiljer.
Dagarna fördrivs genom att promenera utefter byvägen i väntan på nästa måltid. Några enklare träningsredskap finns visserligen, men i stort sett handlar det om en enda lång väntan, möjligen avbruten av en tillfälligt fungerande mobilförbindelse hem till släktingar och vänner i Syrien. Ibland når ett Skype-samtal fram.
Mosutafa Jano är 38 år, utbildade sig till grafisk designer på Konsthögskolan i Damaskus, startade eget företag i Aleppo, gifte sig och är pappa till tre barn, varav den yngste sonen Amir han bara har sett på bild. Kriget och flykten kom emellan.
– Det går inte att förstå hur vardagen är hemma i Aleppo, berättar han. När bomberna förstörde vårt hus och min arbetslokal bestämde vi oss för att fly till min frus föräldrar i Sulemaniye i norra Irak. Den arabiska våren hade förvandlats till en mardröm i hela regionen, flera av mina släktingar har dödats liksom flera av mina närmsta vänner.
Foto: Mosutafa Jano
Det bestämdes att Moustafa skulle försöka ta sig till Europa och att resten av hans familj skulle komma efter. Så blev det inte och ovissheten om och när en familjeåterförening kan ske är mycket plågsam, berättar Moustafa. Det kan dröja år innan ett eventuellt beslut från Migrationsverket kommer.
– Jag tänker ständigt på min fru och våra barn. Det var ett svårt beslut att ge mig av på flykt, men det var enda sättet att försöka finna en framtid för mina barn. I drömmen finns de ständigt, men där finns också alla andra barn, levande och döda.
I januari i år fick Moustafa Jano en begagnad laptop av några stöttande frivilliga bland de fastboende i Guö och det är i den han nu gör sina bilder. Inklämd i ett hörn i ett rum han delar med fem andra sitter han timmar framför en liten skärm och modellerar han fram minnen och upplevelser i en äldre version av Photoshop.
Det är bilder som knappast kan lämna någon oberörd.
– Jag måste göra de här bilderna, de lämnar mig inte, de återkommer ständigt i mina mardrömmar och de går inte att hejda. På något sätt kan de kanske bidra till en djupare förståelse för det helvete jag kommer ifrån och som jag lyckades fly ifrån.
Foto: Mosutafa Jano
4 Kommentarer
Logga in för att kommentera
den 30 juli.