Uppsats: AI kan förändra vår syn på bildkonst
Linda Spång studerar på Fotoskolan STHLM och är inne på sin sista termin och där ingår det att skriva en uppsats. Linda uppsats handlar om hur AI kan förändra vår syn på bildkonst. Linda Spång har bland annat intervjuat konstnärinnan Annika Nordenskiöld och grafiska formgivaren David Kendall om deras arbete med AI.
UPPSATS
Detta är en uppsats. Innehåll och slutsats är skribentens.
Introduktion
AI har revolutionerat vår syn på kreativitet och konst genom att utmana etablerade föreställningar om originalitet, den kreativa processen och konstnärligt uttryck. Under min utbildning på Fotoskolan (2022–2024) fördjupade jag mig i hur teknologins framsteg påverkar bildkonsten. Jag insåg att AI inte bara är ett passivt verktyg utan en aktiv samarbetspartner som omdefinierar kreativitet och konstnärligt skapande. Med frågan "Kan AI förändra vår syn på bildkonst?" utforskar jag hur AI påverkar både konstnärens roll och publikens upplevelse. Denna utveckling är en del av en större omvärdering av hur vi ser på samspelet mellan människa och maskin.
Bakgrund
AI:s framsteg har lett till en omvärdering av relationen mellan människa och maskin, särskilt inom konst och kreativitet. Traditionellt har kreativitet ansetts vara en uteslutande mänsklig egenskap, men med AI:s inträde har denna uppfattning ifrågasatts. Förändringen har varit särskilt påtaglig inom bildkonst, där AI används som ett verktyg för att skapa och utforska nya konstnärliga uttryck.
Historiska perspektiv på AI och konst
Marcus du Sautoy beskriver i De skapande maskinerna (2021) hur AI:s roll i konstnärligt skapande har utvecklats från att vara ett tekniskt hjälpmedel till en aktiv medskapare. Genom att analysera stora mängder data kan AI identifiera mönster och generera idéer, vilket gör det möjligt att kombinera form och innehåll på nya och överraskande sätt. Detta utmanar inte bara etablerade föreställningar om mänsklig kreativitet, utan breddar också gränserna för vad som anses möjligt inom konstnärligt skapande (s. 30–50).
Medan du Sautoy framhäver AI som ett kraftfullt verktyg för kreativ utveckling, varnar Bo Bergström i Bildens kraft, makt och ansvar (2017) för att konstnärer riskerar att tappa en del av kontrollen över skapandet. Han beskriver hur AI:s automatiserade processer ibland kan minska konstnärens direkta inflytande, vilket ställer krav på en balans mellan teknologins potential och den mänskliga intuitionens roll i den konstnärliga processen (s. 180–195,
200–215).
Peter K. Andersson i Robot: Människa och maskin i konstvärlden (2020) utvecklar denna tanke genom att betona symbiosen mellan människa och maskin. Han argumenterar för att AI:s generativa förmågor kan bredda konstnärers möjligheter och utmana traditionella kreativa processer, men att det är den mänskliga erfarenheten och intuitionen som tillför konstverk djup och mening. Andersson lyfter även fram hur teknologin förändrar begrepp som originalitet och konstnärlig identitet (s. 95–110, 160–175).
Tillsammans målar dessa perspektiv upp en bild av AI som både en möjlighet och en utmaning för den konstnärliga praktiken. Medan du Sautoy och Andersson ser AI som en inspiration och medskapare, lyfter Bergström fram behovet av att konstnären behåller kontrollen och det etiska ansvaret.
Diskussionen kring AI:s roll inom konst har nått en kritisk punkt, särskilt i ljuset av de snabba teknologiska framstegen. Vid evenemanget “Dilemma Dinner” under Tales Festival (2024) beskrevs AI som ett "cover band", vilket innebär att teknologin främst återskapar och remixar tidigare mänskligt skapade verk. Detta antyder att AI:s skapande ännu inte är helt originellt, utan kräver mänsklig inblandning för att ge verken djup och mening (Tales Festival, 2024). Även om AI kan kombinera och presentera material på överraskande sätt, saknar det fortfarande den mänskliga dimensionen av djup självuttryck och intention.
Denna diskussion kopplas till Marcus du Sautoy som i sin bok De skapande maskinerna (2021) beskriver AI:s potential att skapa interaktiva konstverk som förändras i realtid baserat på publikens input. Genom algoritmer kan konstverk reagera dynamiskt, vilket öppnar dörrar till en mer engagerande konstupplevelse. Detta belyser hur AI inte bara skapar konst, utan
även omdefinierar relationen mellan konstnär och publik (s. 30–50).
Samtidigt lyfter Bo Bergström i Bildens kraft, makt och ansvar (2017) fram konstnärens ansvar för det slutliga resultatet. Han påpekar att teknologin erbjuder stora möjligheter men kräver kritisk reflektion. Bergström varnar för att konstnärer riskerar att förlora kontrollen över skapandeprocessen om AI får för stort inflytande, och han betonar vikten av mänsklig intuition för att ge konstnärligt arbete dess djup och värde (s. 200–215).
En liknande syn delas av Peter K. Andersson, som i Robot: Människa och maskin i konstvärlden (2020) argumenterar för en symbiotisk relation mellan människa och AI. Han menar att AI kan inspirera och bredda konstnärens möjligheter, men att det aldrig kan ersätta den mänskliga erfarenheten. Andersson framhåller balansen mellan teknologi och mänskligt uttryck som en central fråga för framtidens konstnärliga praktiker (s. 95–110, 160–175).
Vidare reflekterar Joanna Zylinska i AI Art: Machine Visions and Warped Dreams (2023) över hur AI och digital konst förändrar vår förståelse av kreativitet i en posthumanistisk tid. Hon menar att AI omdefinierar relationen mellan människa och maskin genom att möjliggöra hybridiska skapandeprocesser där båda bidrar till resultatet. Zylinska framhäver att AI:s gränslösa natur; möjligheten att kapa, dela och uppleva konst digitalt utan geografiska begränsningar; öppnar nya dörrar för globala konstupplevelser. Dock ställer hon också frågor om autenticitet och ägarskap i denna nya era (s. 35–52).
I sin föreläsning Prominent peculiar – From Nothing – AI (2024) beskriver Annika Nordenskiöld sitt samarbete med AI som en resa in i det okända, liknande att "falla ner i Alice i Underlandets hål". Hon framhåller AI:s förmåga att öppna dörrar till nya kreativa möjligheter och att omdefiniera idéer om originalitet och kontroll. Nordenskiöld betonar att AI inte bara utmanar traditionella föreställningar om konstnärligt skapande, utan också kräver att konstnären aktivt styr processen för att skapa meningsfulla verk (Nordenskiöld, 2024).
Sociokulturella aspekter är också viktiga att belysa. Anna Näslund Dahlgren diskuterar i Fotografihistorier (2021) hur publikens upplevelse av AI-konst kan skilja sig från traditionell konst. Hon menar att AI-genererade verk ibland upplevs som mekaniska och distanserade, medan traditionell konst ofta ses som mer personlig och emotionell, med en tydligare koppling till konstnärens erfarenheter. Samtidigt kan AI-konst skapa interaktivitet och förändring som utmanar traditionella förväntningar. Dahlgren framhäver också att publikens kulturella bakgrund och tidigare erfarenheter påverkar hur AI-konst tolkas och förstås (s. 140–155).
Sammantaget visar dessa röster; från teoretiker som du Sautoy och Zylinska till praktiker som Nordenskiöld; att AI erbjuder nya möjligheter för konstnärligt skapande, men att teknologin också väcker viktiga frågor om konstnärlig kontroll, autenticitet och publikens upplevelse.
Diskussionen understryker att även om AI är ett kraftfullt verktyg, förblir människans roll som vägledare och curator avgörande för att skapa verk som är både meningsfulla och innovativa.
Kreativitetens gränser och frågor om originalitet
En avgörande fråga inom AI och konst är huruvida AI kan betraktas som genuint kreativ. Joanna Zylinska problematiserar detta i AI Art: Machine Visions and Warped Dreams (2023) genom att ifrågasätta vad konst innebär när maskiner blir aktiva medskapare i skapandeprocessen. Hon beskriver AI som en katalysator för en ny era av digital konst, där maskiner och människor samverkar i en hybriddisk process. Genom generativa metoder och avancerade algoritmer suddar AI ut gränserna mellan mänskligt och maskinellt skapande.
Denna utveckling utmanar traditionella idéer om konst som enbart ett uttryck för mänsklig intuition och inspiration.
Zylinska menar att denna samverkan öppnar dörrar till nya konstnärliga uttryck, men också väcker frågor om autenticitet och ägarskap. "Vem äger verket – algoritmen, programmeraren eller konstnären som använder teknologin?" frågar hon (s. 35–52). Dessa frågor får särskild tyngd i en tid där AI integreras alltmer i skapandeprocessen.
Annika Nordenskiölds perspektiv, som framfördes vid Artist Talks - Fotograferna i fokus (2024), erbjuder en praktisk inblick i denna problematik. För henne har AI varit en möjlighet att visualisera barndomsminnen och fantasier som tidigare inte kunde dokumenteras.
Samtidigt skapar AI ofta oväntade resultat som kan leda till nya konstnärliga insikter och uttryck. Annika betonar dock att konstnären måste behålla kontrollen för att forma det slutliga verket. "AI förstärker snarare än ersätter min kreativitet," förklarar hon och illustrerar därmed hur människa och maskin kan arbeta i symbios för att utmana gränserna för kreativt skapande.
Etiska och juridiska överväganden
AI:s roll i konstvärlden väcker också etiska och juridiska frågor, särskilt kring ägarskap och autenticitet. Anna Näslund Dahlgren framhåller i Fotografihistorier (2021) att dessa frågor ofta saknar tydliga svar. Om ett verk skapas med hjälp av AI, vem äger då rättigheterna – användaren, programmeraren eller ingen alls? Hon noterar att publiken ofta möter AI-genererad konst med en blandning av nyfikenhet och skepsis, eftersom teknologins inblandning kan uppfattas som opersonlig och distanserad. Samtidigt fascinerar AI-konst genom sin tekniska skicklighet och förmåga att skapa komplexa visuella verk (s. 140–155).
Frågan om autenticitet blir särskilt framträdande när AI genererar verk baserat på träningsdata som innehåller tidigare skapade konstverk. Nordenskiöld reflekterar över detta dilemma och lyfter fram att AI ibland förstärker stereotyper eller använder data utan erkännande av ursprungliga skapare. Detta skapar en komplex etisk problematik kring representation och bias. Hon argumenterar för att konstnärer som arbetar med AI måste vara medvetna om dessa risker och ta ansvar för hur teknologin används i skapandeprocessen.
Denna diskussion speglar bredare frågor om konstnärens roll i en tid där maskinellt skapande utmanar etablerade föreställningar om konstnärskap. Näslund Dahlgren menar att tidigare erfarenheter av fotografi och konst, samt kulturella normer, spelar en avgörande roll i hur publiken tolkar AI-genererade verk. AI-konst upplevs ofta som experimentell och utmanande, men just detta kan också bidra till att omdefiniera vår förståelse av konstnärlig intention i en digital tidsålder.
Intervju med Annika Nordenskiöld, promptograf och konstnärinna, (maj, 2024)
Från boken “From nothing”, år 2023, skapad av Annika Nordenskiöld, AI, promtografi.
Bakgrund och nuläge
Annika Nordenskiöld är en etablerad konstnär från Sverige som har arbetat med både traditionella och digitala medier. Under de senaste åren har hon fördjupat sig i användningen av AI, särskilt verktyget MidJourney, som hon ser som en förlängning av sitt konstnärliga uttryck. Hon började använda AI som ett experiment, men det utvecklades snart till en
integrerad del av hennes konstnärliga process. Genom AI har hon kunnat visualisera både minnen och fantasier och skapa bilder som tidigare inte varit möjliga att dokumentera.
Idag ser Annika AI som ett oumbärligt verktyg i sitt skapande. Med hjälp av textpromptar i MidJourney kan hon utforska både verkliga och imaginära världar och konkretisera sina idéer, något hon beskriver som en revolution i sin konstnärliga process.
"Jag vill besöka platser som aldrig har funnits, men som på något sätt bor i oss alla," förklarar Annika. För henne är AI ett sätt att utforska imaginära och bortglömda världar. AI hjälper henne att gräva i kollektiva visuella minnen och skapa konst som fungerar både som personliga uttryck och som en del av hennes vision för nya bildvärldar.
Kan du beskriva hur du använder AI i din konstnärliga process? Vilka verktyg?
Annika berättar att hon använder MidJourney för att skapa visuella tolkningar av sina idéer. "Jag använder AI för att ta det som finns i mitt huvud och göra det verkligt", säger hon. Genom att skriva in textpromptar kan hon utforska både verkliga och imaginära världar och skapa bilder som är unika för hennes vision.
"AI är ett sätt att testa idéer visuellt innan jag tar dem vidare till andra medier," förklarar Annika. Hon använder AI för att skapa bilder som fungerar som inspiration för egna texter eller som utgångspunkt för fysiska konstverk. Hon förklarar att AI inte bara hjälper henne att konkretisera sina idéer utan också ger henne möjlighet att visualisera sådant som annars inte skulle vara möjligt. Verktyget gör det möjligt att dokumentera minnen, fantasier och abstrakta koncept, vilket har revolutionerat hennes sätt att skapa konst. "Det är som att AI hjälper mig att sätta ord och bild på mina tankar och göra dem levande," tillägger hon.
Finns det etiska frågor du stöter på när du använder AI i konstnärligt skapande?
Annika reflekterar ofta över de etiska frågor som följer med AI-användning. Frågor om autonomi och originalitet har varit centrala i hennes funderingar. Eftersom AI-genererade verk baseras på data från tidigare skapade verk, ifrågasätter hon var gränsen går mellan nytt
och gammalt skapande.
Hon beskriver också hur AI:s representationer påverkas av kulturella och geografiska faktorer. "När jag promptade för 'kvinna' i början, fick jag nästan uteslutande unga, vita kvinnor," säger Annika. Detta har förbättrats med tiden, men hon menar att bias fortfarande är en utmaning, särskilt när AI används för att spegla mångfald.
Annika lyfter även fram riskerna med hur AI-modeller kan förstärka stereotyper beroende på vilka regioner eller kulturer som promptas, vilket leder till etiska frågor om representation och bias. Hon nämner också problematiken kring användningen av data utan medgivande från ursprungliga skapare. "AI:s träningsdata använder ibland verk utan att ge erkännande till de ursprungliga konstnärerna, vilket väcker frågor om både upphovsrätt och integritet," förklarar hon.
Hur tror du att AI kommer att påverka konstvärlden i framtiden?
Annika ser att AI har potential att skapa innovativa produkter och möjliggöra snabba prototyper, även inom fler områden. Hon ser en framtid där AI revolutionerar konstvärlden, men hon är också medveten om de risker som finns.
"Det finns en dubbelhet i AI-teknologin – den kan både skapa otroliga innovationer och samtidigt förstärka globala problem," säger hon. "Men det handlar också om ansvar," påpekar Annika. Hon ser att AI kan förstärka globala problem, som sociala orättvisor eller teknologisk övervakning, om det inte används ansvarsfullt.
Hon ser framtiden som en balansgång mellan utopi och dystopi, beroende på hur teknologin hanteras och hur samhällen väljer att använda den. "Det finns en dubbelhet i AI-teknologin – den kan både skapa utopiska lösningar och förstärka dystopiska tendenser," tillägger hon.
Intervju med David Kendall, Art Director och grafisk formgivare, (maj, 2024)
Från utställningen “Yokai, rävkvinnan Kitsune”, år 2024, japanska väsen, skapad av David Kendall, AI.
Bakgrund och nuläge
David Kendall, som just nu arbetar med bilder av japanska väsen på Östasiatiska museet, såg tidigt potentialen i AI som ett verktyg för att effektivisera sin kreativa process. Genom att använda AI, särskilt för att generera moodboards och storyboards, har David kunnat spara tid och snabbt utveckla visuella koncept för sina projekt. AI blev ett sätt för honom att utöka sina kreativa möjligheter utan att förlora kontrollen över processen. Idag ser David AI som ett oumbärligt verktyg i sitt arbete. AI hjälper honom att effektivisera skapandeprocessen genom att snabbt generera idéer och visuella koncept. "Det skulle vara omöjligt att snabbt skapa storskaliga bilder av Yokai-varelser i moderna miljöer utan AI," säger han. David beskriver också hur han använder AI för att skapa detaljerade scener med mytologiska varelser. Genom att använda AI kan han experimentera med koncept som annars skulle vara för dyra eller tidskrävande att genomföra.
Hur påverkar AI din kreativitet? Ser du det som ett verktyg som utökar dina möjligheter eller som något som kan begränsa din kontroll över skapandet?
"David Kendalls praktiska användning av AI i sina projekt påminner om det Bergström beskriver som teknikens förmåga att effektivisera konstnärens arbete och öppna dörrar till nya möjligheter, samtidigt som konstnärens kontroll förblir central (Bergström, 2017, s. 180-195). David ser AI som ett verktyg som utökar hans kreativa möjligheter utan att begränsa hans kontroll. Även om AI genererar förslag, är det fortfarande han som styr processen genom att justera och tweaka prompter för att uppnå det resultat han vill ha. Han beskriver AI som ett stödverktyg där den mänskliga inblandningen och intuitionen är avgörande för att ge verken en personlig touch. Han beskriver också hur AI har öppnat dörrar för nya idéer.
"Jag kan snabbt skapa moodboards och storyboards som annars skulle ta veckor att utveckla," förklarar han. "AI låter mig experimentera med komplexa koncept utan att förlora fokus på det kreativa."
Hur ser du på samarbetet mellan människa och AI i din konst? Vilken roll spelar din egen intuition och erfarenhet jämfört med AI:s generativa förmåga?
David beskriver samarbetet mellan människa och AI som en dynamisk process, där AI hjälper till att skapa bilder men som inte kan arbeta utan mänsklig vägledning. AI genererar bilder utifrån tidigare data och mönster, men den mänskliga konstnären är fortfarande ansvarig för att forma det slutliga resultatet.
"Jag ser AI som en partner snarare än ett verktyg," förklarar David. "Det handlar om att ge AI rätt instruktioner och sedan använda min erfarenhet för att förädla resultatet. AI kan inte skapa från intuition eller känsla – det är mitt jobb."
Han betonar att AI:s generativa förmåga är begränsad, särskilt när det gäller att skapa något helt unikt, vilket kräver konstnärens erfarenhet och intuition.
Hur har mottagandet av din AI-genererade konst varit? Skiljer sig människors upplevelser eller tolkningar av AI-skapad konst jämfört med traditionell konst?
Reaktionerna på Davids AI-genererade verk har varierat. Vissa kritiker har uttryckt skepsis, men David ser det som en naturlig del av processen. "Jag har en viss emotionell distans till mina AI-verk eftersom jag ser dem mer som resultatet av en process", berättar han.
"Jag ser mina AI-genererade verk som resultatet av en process, inte som en del av mig själv," säger David. Detta hjälper honom att hantera både kritik och beröm.
På sin arbetsplats har responsen dock varit mycket positiv, och flera AI-genererade bilder har inkluderats i utställningar, något som David först inte hade räknat med. Reaktionerna på museet har varit så positiva att fler AI-verk har inkluderatsän vad han från början planerade.
Min slutsats
Intervjuerna med Annika Nordenskiöld och David Kendall visar hur AI påverkar konstnärers arbete på olika sätt. Annika ser AI som en bro till imaginära och kollektiva minnen, medan David lyfter fram dess praktiska förmåga att effektivisera kreativa processer. Båda understryker dock vikten av mänsklig intuition och erfarenhet för att ge konstnärliga verk djup och mening.
AI erbjuder stora möjligheter att effektivisera skapandeprocesser och introducera nya kreativa uttryck. Samtidigt är konstnärens roll som vägledare och visionär fortsatt avgörande.
Relationerna mellan människa och maskin i konstnärligt skapande utvecklas ständigt i takt med att teknologin integreras djupare i samhället.
Min utforskning av AI:s inverkan på bildkonst har visat att teknologin både utmanar och berikar den kreativa processen. AI fungerar som ett samarbetsverktyg som kan generera idéer och möjliggöra storskaliga projekt, vilket både Annika och
David illustrerar genom sina arbeten. Samtidigt väcker AI frågor om originalitet, ägarskap och autenticitet, vilket gör mänsklig vägledning avgörande för att skapa meningsfull konst. Diskussioner från Tales Festival och Zylinskas analyser understryker att AI främst fungerar som en partner som kompletterar mänsklig kreativitet.
AI:s roll i konsten tvingar oss att omvärdera vad det innebär att vara konstnär i en värld där teknologi och mänsklig erfarenhet sammanflätas. Genom denna dialog mellan människa och maskin fortsätter vi att utforska hur gränserna mellan det analoga och det digitala utmanas och omdefinieras.
Referenslista
- Andersson, P. K. (2020). Robot: Människa och maskin i konstvärlden. Stockholm: Fria Förlaget. Kapitel 5: "Kreativitetens gränser" (s. 95–110). Kapitel 8: "Framtiden för konst i en AI-värld" (s. 160–175).
- Bergström, B. (2017). Bildens kraft, makt och ansvar. Stockholm: Carlsson Bokförlag. Kapitel 7: "Teknik och kreativitet" (s. 180–195). Kapitel 8:"Konstnärligt mansvar och kontroll" (s. 200–215).
- Du Sautoy, M. (2021). De skapande maskinerna: AI och konstens framtid. Stockholm: Natur & Kultur. Kapitel 2: "Kreativitet och maskiner" (s. 30–50).
- Näslund, Dahlgren, A. (2021). Fotografihistorier: En analys av nutida fotografi. Lund: Nordic Academic Press. Kapitel 7: "Konstnärens roll i den digitala eran" (s. 140–155).
- Zylinska, J. (2023). AI Art: Machine Visions and Warped Dreams. London: MIT Press. Kapitel 2: "Machine Visions" (s. 35–52).
- Nordenskiöld, A. (2024, 7 maj). Prominent peculiar – From Nothing – AI. Nordenskiöld: Min nära relation till en bångstyrig, konstnärlig AI-kollega. Föreläsning vid .
- Nordenskiöld, A. (2024, 25 maj)). Artist talks - Fotograferna i fokus, En heldag med Svenska Fotografers Förbund, Föreläsning vid .
- Tales Festival. (2024, 23 maj). Dilemma Dinner: AI:s roll i den kreativa processen. Föreläsning vid .
- Nordenskiöld, A. (2024, 25 maj) Intervju med Annika (promptograf och konstnärinna),
- Kendall, D.(2024, 27 maj) Intervju med David (Art Director och grafisk formgivare)
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Bli först att kommentera
Logga in för att kommentera