Merläsning
Susan Meiselas tilldelas priset Outstanding Contribution to Photography
Fotografer
Susan Meiselas tilldelas priset Outstanding Contribution to Photography vid Sony World Photography Awards 2025. Meiselas hyllas för sitt djupt engagerade förhållningssätt och har skapat ett starkt verk som breddar synen på dokumentärfotografi genom sina insiktsfulla skildringar av människor i deras samhällen.
Läs mer...
5
48 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Jag tror många tillverkare trodde man gjorde ett geni-drag när man minska sensorn till APS-C och kunde spara både kisel och glas samt öka hastigheten. Men man tappa samtidigt något. Något som folk börjar sakna nu.
Ursäkta mitt dravvel på förhand.
Kraften i m43 systemen jämfört med storlek och vikt är oslagbart! I Japan säljs fler spegellösa systemkameror (CSC) än traditionella och det är en utveckling vi kommer att se över hela världen. Många vill inte släppa på flera kilo utrustning.
De som köper en APS-C idag förstår inte jag... För mig blir det m43 framöver och troligen kompletterar jag med en EOS xD FF om ett par år når priset kommit ner.
Skoj att vi inte är överens! :-) Många åsikter och viljor gynnar utvecklingen!
Det fanns en tid då 24*36 mm var ett format som betraktades på samma sätt av många, som du betraktar APS-C. Då kunde mellanformatet måhända accepteras men småbild? Nej, det gav för små negativ.
Men för vissa betyder ju storleken allt. :)
Att bygga spegelfria kameror med APS-C-sensor tycker jag är en halvmesyr. Visserligen blir kamerorna rätt mycket mindre än APS-C-spegelkameror, men objektiven blir inte mindre. Det är där som m4/3 har sin stora styrka.
Att gå upp i sensorstorlek ger ganska långsamma vinster vad gäller bildkvalitet.
Samtidigt finns inget egentligt substitut för sensorstorlek vad avser bilddefinition.
Den ultimata tekniska kompromissen är nog m4/3. Och det är nog ingen slump. De tänkte till ordentligt när de skapade 4/3.
Samtidigt har det löpande arvet efter 35mm kameror gett oss väldigt konkurranskraftiga produktioner av större kameror och större objektiv. Det borde inte vara så, men för mindre än hälften av priset för den dyraste m4/3 Olympusen får man minst samma bildkvalitet med ett APS-C val.
Dessutom finns det en kompensation för den större bulken. Man får plats med en spegelsökare. Den ger i sin tur i praktiken obegränsad batteritid och omedelbar beredskap. För en del, och en del fotosituationer, oerhörda fördelar. Även om jag dessutom alltid betraktar en optisk sökare som en stor fördel.
De rent tekniska möjligheterna att bygga små, avancerade kameror billigt, med små sensorer, kommer nog leda till att små sensorer kommer att både fortsätta dominera kamerautbudet, och att klättra uppåt i ambition, typ Nikon 1 systemet. Canon planerar nog lansera nåt liknande.
Men stort format är ju ytterst sett oslagbart, och det drar nog i många fotoentusiaster, särskilt om man lyckas producera bra FF-sensorer billigare.
Mycket hänger nog på produktionen. Fortsätter man att kunna hålla hög volym på DSLR-kameror och objektiv, och dessutom lyckas få till massproduktion av FF-sensorer, så kommer vi nog att fortsätta se en stark närvaro av de klassiska, stora, klumpiga DSLR-systemen, APS-C och FF.
...Och jag hoppas faktiskt det.
Men för vissa betyder ju storleken allt. :)"
På den tiden var det också stor skillnad. Jag körde väldigt mycket Hasselblad, både i studio och utanför, och även mycket småbild på den typen av jobb där det funkade. Och det är knappt jämförbart. Mellisneggen är fantastiska. I studion var småbild knappt användbart i jämförelse.
Idag är det annorlunda. 24*36-sensorerna är tekniskt överlägsna småbildsfilmen.
Verkligen? På vilket vis? Anledningen att jag undrar är en del kommentarer jag sett och hört att Nikons D800 har ett dynamiskt omfång som "börjar komma nära det man fick med film".
På alla vis.
Min uppfattning är att det inte börjar komma nära, utan att man är förbi filmen gällande dynamiskt omfång. Jag har en D800 och jag häpnar faktiskt över hur mycket information man kan plocka fram ur lågdagrarna. Överexponerade områden är numera mycket mera lättarbetade.
Efter att ha jobbat på dagstidning sedan 1986, sett flera generationers film försöka prestera ok på höga iso; 6400 på de senaste kamerorna är ingen match. På D800 motsvarar det lätt en iso400-film. Det går dessutom att gå mycket högre med resultat som är helt ok.
Här en bild tagen på motsvarande 25.600 iso: http://www.dpreview.com/reviews/Nikon-D800-D800e/samples/lowlight/DSC_0518-ACRprocessed_2.jpeg
Negativ färgfilm, höga ison, dåligt belysta baskethallar är ingen rolig kombination.
Upplösningen är mycket bättre, det märker jag framförallt som fått låna en ordentlig negativscanner (Nikon Coolscan 9000) och går genom en massa gamla negativ.
De fina sensorerna har rent tekniskt sett sprungit från filmen.
Sedan har film flera andra fördelar; känsla, attityd, hantering osv.
Du har rätt att ljuskänsligheten med höga ISO i digitala kamerasystem börjar bli överlägsen filmens. Det går att få helt acceptabla färgbilder för nyhetstidningstryck på 6400 ISO. Och det går framåt hela tiden.
Men då det gäller det dynamiska omfånget håller jag absolut inte med. En något felexponerad bild, även i normalt dagsljus, ger alltid samma problematik i högdagrar och/eller skuggor – ingen information alls.
Till skillnad från filmen där det inte sällan finns förvånansvärt mycket information att hämta ut. I synnerhet från filmer med låg ljuskänslighet.
Jag tror snarare på att dagens högteknologiska kameror är bättre på att exponera än dåtidens analoga kameror, men det är knappast den digitala sensorns förtjänst.
En ton i en digital fil som fått färgvärdena 255, 255, 255 är pappersvit bortom all räddning. Därför räknar man tonmfånget från helt vitt och nedåt. Den som vill bevara vissa högdagrar får exponera efter dem. Till skillnad mot ett diapositiv går det ju att ljusa upp skuggor och mellantoner i efter hand.
En skuggton som bara består av blank filmbas går inte heller att rädda och är negativets nollpunkt. Uttrycket "Exponera efter skuggorna, framkalla efter högdagrarna" är kanske bekant?
Min erfarenhet är att de bästa digitalkamerorna, som D800, och de bästa filmerna ligger mycket nära i form av tonomfång. Men folk jämför äpplen och päron när de bara jämför högdager teckning vid samma exponering.
"Men då det gäller det dynamiska omfånget håller jag absolut inte med. En något felexponerad bild, även i normalt dagsljus, ger alltid samma problematik i högdagrar och/eller skuggor – ingen information alls.
Till skillnad från filmen där det inte sällan finns förvånansvärt mycket information att hämta ut. I synnerhet från filmer med låg ljuskänslighet."
Till att börja med så kanske man inte ska jämföra felexponerade bilder när man vill utvärdera digitalt mot film. :-)
Till skillnad mot film så kan man inte felexponera en digital bildsensor. Man kan bara utsätta den för ljus. Hur bilden sen blir beror på hur man förstärker signalen. Förstärkningen kan göras antingen analogt, direkt vid utläsningen, eller digitalt av en bildprocessor (i kameran eller i en dator).
Jag vill inte vara kategorisk och säga att film har större dymamik än digitala bildsensorer. Just nu verkar vi vara inne i en fas där båda kan sägas vara bättre, beroende på vilken film och vilken sensor som jämförs. Jag vågar nog gissa att film kommer att bli helt frånåkt så småning, men jag vågar inte gissa när det sker.
Du har helt rätt att det är en väldigt relativ jämförelse, och att filmen lär bli omåkt. Men där är vi inte än. Tycker jag (måste gardera mig lite trots allt :)
Jag menar, titta på Leica M, Sony RX1 m.m. Ja titta t.om på en gammal analog. Allt behöver inte vara stort som en Canon 5D eller 1Ds för det ska vara 35mm.
(Jo, man kan förstås överexponera en bildsensor, men där slutar likheterna.)
Enda fördelen med analogfoto är att det kan vara roligare. Mörkrum är kull (men miljöovänligt*)
*Frågan är väl om tillverkningen av dagens kameror är särskilt miljövänlig.
Ville bara säga, helt subjektivt: film är bäst! :)
Att ta bort spegeln från en stor sensor ger inget. Du får ett grundare hus bara, och mindre volym att stoppa in elektronik, lagring och batterier i. Inom ett snävt sub-normal brännviddsområde kan man också bygga lite enklare och kompaktare objektiv. Det är i stort allt. Allt annat som kan upplevas som kompaktare, beror inte på att spegeln är borta, utan på att annat har kompromissats bort, t.ex. kantskärpa.
Om vi däremot begränsar oss till svv och exponerar film efter dess förutsättningar, dvs mycket lägre känslighet, alternativt går upp i format och använder tjockare film, kommer saken nog i ett helt annat läge.
Jag fotograferade en del med T-Pan i min ungdom, och min Nikon scanner har ingen chans att göra negativen/silverbilderna rättvisa, även om det fortfarande blir sanslöst bra med ~50MB rawfiler. Och man kunde komma nära det resultatet med Pan-F också.
Färgfilm däremot. Där är ju definitvt färgåtergivningen från digitala bilder helt överlägsen. Och allt annat också, skulle jag tro. Åtminstone är det mitt intryck, även om Kodachrome var väldigt bra.
Det var roligt att läsa era kommentarer och att alla tycker lite olika.
Jag har burit på Pentax 6x7 i många år och en massa skrot i småbildsformat, så storleken betyder ont i ryggen för mig, nu till saken.
Fullformat 24x36 som ni skriver om är en fluga bland alla andra flugor
det finns absolut ingen anledning att ha så stor sensor idag. Det blir stora tunga linser och kamerahus som ingen vill bära med sig när det finns lika bra billiga och lätta på marknaden. Jag har aldrig haft behov av 24x36 sensor, har aps c sensor nu och filerna är redan för stora, hur många av oss printar tvåmeters bilder idag, inte många trorjag. Nu har jag gått framåt i livet och köpt min bästa kamera hittils Lumix FZ 200. den har nästan ingen sensor alls men bildrna som jag printar A3+ blir kanoon, och det räcker för mig. Tänka sig att man har allt man behöver i en kamera på
680 gram. En zoom på 25-600mm f 2,8 hela vägen. Hur mycket skulle det väga och kosta i 24x36 formatet. ingen komer på tanken att släpa med sig
en sådan utrustning till en Barca match och filma hela matchen.
Men det gjorde jag med Lumixen och filmen är bättre än TV sändningen.
Upplösningen i våra ögon ligger på ca 0,08mm och Canon 20 D. sprängde den vallen för snart tio år sedan, vad är det vi håller på med, joo leker duktiga besservissers och göder Japaner, visst är det roligt med prylar men
vi ska vara rädda om våra ryggar och plånboken.
Ps. kan hända att Magnus och ni andra hittar en massa faktafel i min story
men jag är helt övertygad att ni kommer också att växa upp så småningom.
/// Ylle
Tänkte på rubriken då...
Han kanske var hög på nikontin... ;-)
.
Men det är faktiskt inte alls lika lätt att göra små och tunna FF-kameror med bildsensorer som det är att göra analoga dito, där det bara är en tunn film som ska dras igenom. HADE så varit fallet skulle huvuddelen av dagens digitala FF-kameror inte varit fetare än flertalet gamla analoga kameror.
Vi lär kunna utgå från att FF-kompaktkameran RX1 är det minsta som går att göra med dagens teknik, årminstone ifall man vill ha ett ljusstarkt objektiv med toppklassig bildkvalitet (har sett lite jämförelser och mätningar nyligen där man kommit fram till att RX1:ans bildkvalitet är det bästa man sett - bättre än alla andra av världens fullformatkameror med motsvarande optik påmonterad).
OM det inte vore svårare att göra digitala FF lika små som de tidigare analoga 24x36-kamerorna, så skulle det förstås inte ha blivit allt detta ståhej när RX1:an kom. Den skulle inte ha betecknats som unik, och man skulle inte ha sagt att den skapade en helt ny kategori av kameror. Dess ankomst torde väl i så fall istället ha gått tämligen spårlöst förbit...
Dessutom är RX1:ans kropp redan mindre än de flesta av Panasonics Micro 4/3-kameror(!), trots att den har två steg större sensor än dessa. FF-objektiv är förstås mycket svårare att komprimera, ifall de ska hålla hög kvalitet.
Sedan vill vi ju gärna ha utbytbara objektiv också. Nu kommer det uppenbarligen minst en sådan (NEX FF, och det ryktas om "spegellösa" FF-kameror även från andra tillverkare), men räkna inte med att någon av dessa kommer att kunna bli riktigt lika små som RX1:an.
.
Angående batterier, för några år sedan hade jag backat ditt påstående Magnus, men i dag är batteristorlekarna makalöst anpassningsbara. Titta bara på mobiltelefonerna och deras prestanda.
När det gäller objektivens volym för en viss sensorstorlek så är det inte så mycket tekniken som begränsar där, det handlar huvudsakligen om naturlagarna, vilka som bekant är f-sicken så svåra att upphäva. Här räcker det alltså inte med bara lite nytänkande.
.
Eller syftade du på kompaktkameror, som numera mycket sällan har någon optisk sökare? När det sedan gäller de "spegellösa" systemkamerorna så finns det optiska sökare att köpa till samtliga NEX:ar samt till vissa av modellerna även från de övriga märkenas spegellösa kameror.
Ifall man använder den inbyggda blixten mycket med full effekt så drar även denna en hel del. Bildstabilisering i objektiven har jag sett kan också avsevärt reducera antalet bilder man kan (varierar naturligtvis mellan olika objektiv). Sensorstabilisering drar däremot så lite att jag inte har kunnat märka någon skillnad alls i praktiken (gäller i alla fall för det system jag har god erfarenhet av - Sony Alpha). Således till skillnad från Sony NEX-kamerorna, som (ännu inte) har sensorstabilisering. Där kör man med objektivstabilisering, och slår man till den så bör man kunna förvänta sig att det dras mera ström. Dock har jag kört så lite med OSS på min NEX att jag inte med säkerhet kan avgöra hur mycket extra ström den drar - ifall det är märkbart i praktiken. Man kan sannolikt utgå från att OSS drar avsevärt mindre ström än IS och VR-systemen till de "stora" kamerornas vanligen mycket maffigare objektiv - NEX:ens objektiv och allting är ju mycket mindre och lättare.
.
Mobiltillverkarna har drivit på utvecklingen av batterier (liksom andra komponenter) vilket kameratillverkarna har nytta av. Sen kan man ju välja att dra ner storleken eller öka kapaciteten per batteri. Utvecklingen sker i trappsteg eftersom man inte byter grundarkitektur lika ofta som man byter kameramodell. Dessutom skulle kunderna bli lite trötta om man var tvungen att köpa nya extrabatterier för varje ny modell.
att skapa sina egna bilder på en mindre eller större sensor eller andra objektiv och mycket annat därför tror jag att det kommer se ut lite som idag fast det mesta med bättre upplösning och bättre egenskaper :)
Med ljusstark och snabb kvalitetsoptik så står man rustad allround.
Kort eller stort skärpedjup - det är bara att välja. Snygg bokeh? - inga problem.
Uppföljaren till 7D kommer säkert att bli canonbra.
Formatet är så etablerat att det kommer leva kvar en lång tid framöver.
De dedikerade objektiven är inte tunga eller klumpiga.
Titta t.ex på EOS M med 2/22mm.
Nu har man sänkt priset något på M men det ligger väl ändå lite väl högt.
Jag skulle gott klara mig utmärkt med EOS 7D och EOS M.
Det som sällan kommenteras är bildernas karaktär. Olika utrustning gett olika resultat, och det är vad foto handlar om.
Men viktigast är väl ändå resultatet? Ut o plåta med er!
Tror inte att APS-C eller annan kommer försvinna så länge folk vill ha en mindre kamera.