Bildjournalistik
Tre journalister på Göteborgs-Posten åtalas för brott mot tystnadsplikten efter att en kvinna tyckte sig kunna bli igenkänd på bild, trots att hon lovats anonymitet.
TT rapporterar att åtalet gäller en intervju med bild på en kvinna som blivit våldtagen. Kvinnan hade lovats anonymitet och bilden togs så att hon inte skulle kännas igen. Kvinnan godkände publicering, efter att ha sett bilden i fotografens kamera. Men när bilden kom i tidningen, ansåg hon sig kunna bli igenkänd.
JK har gett en åklagare i uppdrag att väcka åtal.
Det framgår inte om någon av de åtalade journalister är fotografen som tog bilden.
Göteborgs-Postens chefredaktör Cecilia Krönlein tycker inte att deras journalister brutit mot tystnadsplikten, men hon lovar att skärpa tidningens bildpolicy.
– Kvinnan har inte gått att identifiera för människor som inte känner henne, vare sig genom text eller bild, säger hon till den egna tidningen.
– Redan nu har vi dock beslutat oss för att vara mer restriktiva med bilder på människor som vill vara anonyma. Vi har tagit intryck av debatten och det har lett till en diskussion på redaktionen om värdet av sådana bilder. Även om fallet är unikt så tar vi det på stort allvar när GP:s trovärdighet ifrågasätts.
Den mer restiktiva hållningen till anonyma bilder ska inte ses som att tidningen tycker att de gjort fel, enligt Cecilia Krönlein.
– Anonyma bilder tillför inte särskilt mycket för läsaren.
10 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Jo hon jobbar tydligen på GP.
GP anser att det är ok att alla vänner, barnens vänner, skolpersonal, släkten, grannarna, personal i lokala butiker och kollegor på jobbet vet vem som helt anonymt talade ut i tidningen.
Vad har hänt?
Däremot så brukar man ju vila försöka variera sig bildmässigt och det är nog där problemet har uppstått. Nu kompliceras det lite av att motivet "godkänt" bilden vid fotograferingstillfället vilket är ett bra exempel på varför man inte ska låta folk "godkänna" bilder. Dels är det helt enkelt svårt att avgöra utifrån kamerans lilla skärm, dels är det lätt som fotograf att tro att man lämnar över ansvaret för publicering till den man fotograferar.
Oavsett om motivet godkänt bilden eller inte är det mitt ansvar som fotograf att säga ifrån att en viss bild kanske inte är så anonym som man först trodde eller om det kan vara nått annat som eventuellt som leder till publicitetsskada. Motivet kan som sagt ångra sig när de inser att bilden de godkände inte var så anonym som de trodde.
/Maverick
Ändå envisas journalistkåren med att publicera anonymiserade bilder, sända ljudförvrängda radiointervjuer och blurra teveinslag.
Varför? Dels för att autentiska bilder antas förhöja kontakten mellan läsare och innehåll. Dels för att konkurrensen om läsarna/tittarna är stenhård.
Det är lätt att skylla på den fotograf som klantar till det. Men det handlar om något större än så, vilket borde vara den självklara utgångspunkten för en diskussion på FS.
Men visst går det att garantera anonymitet men frågan är vad poängen med bilden i så fall skulle vara.
Det som är lite speciellt här är, såvitt jag vet, att tystnadsplikten är personlig för respektive journalist och som man med andra ord inte får bryta. Medan själva publicitetsskadad ansvarar ansvarig utgivare för. Så lite intressant är det att se utfallet av detta.
/Maverick
För övrigt, tycker det är underligt att det är journalisten/bildjournalisten som står ansvarig, vad är den Ansvarige utgivaren ansvarig för kan man undra.