Ricoh GXR med 50mm kameramodulen monterad, bredvid 24-72mm modulen. Foto samtliga bilder: Johan Ericson.
Fotosidan testar
Det var länge sedan en nyhet skakade om rejält - men det gör Ricoh GXR. Och Fotosidan är först i Sverige med att få testa kameran.
Av: Johan Ericson.
Konstruktörerna på Ricoh har nämligen tänkt "out of the box" och skapat en kamera som helt släpper släktskapet med sina filmbaserade förfäder men tar tillvara den digitala teknikens möjligheter på ett helt nyskapande sätt.
Ett helt nytt tänkande
Kameran är en mycket liten systemkamera, men istället för att byta bara objektiv så byter man objektiv och sensor - objektivet är ihopbyggt med sensorn och bildprocessorn i en mycket kompakt och helt sluten så kallad "kamermodul". Denna fästs (genom att skjutas in från sidan i ett mycket robust låssystem) i en kamerakropp som innehåller kortplats, batteri, bildskärm/sökare och alla nödvändiga reglage. Tillsammans får man en mycket kompakt kamera som påminner om en något större Ricoh GR-D alt. GX200.
Byte av "kameramodulen" (motsvarar bytet av objektiv på en DSLR) sker enkelt, utan risk för att "komma fel" och utan att några känsliga delar exponeras, dvs ingen risk för damm eller annat kommer in i systemet för att slutligen landa på sensorn.
"Kameramodulen" skickar sedan bilder i RAW-format till kamerakroppen som innehåller mjukvara för att skapa JPG-bilder med olika bildparametrar - som på en vanlig digitalkamera. Och sedan kan man såklart välja att spara ner bilderna på minneskortet i valfritt format - eller RAW och JPG parallellt. Kamerakroppen innehåller ett stort buffertminne som även kan lagra bilder om minneskortet inte sitter i. Men det är "kameramodulens" bildprocessor som avgör egenskaper som högsta ISO, brusegenskaper, snabbhet, autofokus och tillgängliga filmningslägen.
GXR - en systemkamera med olika sensorer
Bildsensorn och processorn är anpassade till objektivet i kameramodulen vilket gör att kameran ändrar egenskaper vid objektivbyte. Till exempel så har normal-zoomen (5,1-15,3 mm) med motsvarande småbildsbrännvidd 24-72mm en 1,7 tums CCD-sensor på 10 megapixel medan makro-normalen på motsvarande 50mm f2,5 har en APS-C CMOS sensor på 12,3 megapixlar. De har även olika bildprocessorer, till exempel filmar 50mm f2,5 i högre upplösning medans 24-72 f2,5-4,4 har bildstabilisator.
Man får det bästa ur två världar: normal-zoomen är liten och fälls in i kamerakroppen som brukligt på kompaktkameror, en konstruktion som är möjlig tack vare den lilla sensorn. Bildegenskaperna är formidabla på låga ISO men bruset blir såklart märkbart på höga.
Å andra sidan så har makro-normalens APS-C sensor utmärkta brusegenskaper på höga ISO och objektivets konstruktion med traditionell fokusring gör det till en fröjd att använda.
Ricoh bygger vidare på GR-D / GX200
Kamerans layout och reglage är hämtade från GR-D/GX-familjen. Är man van vid någon av de modellerna sitter allt där det ska. Men det innebär även att kameran är mycket lättanvänd och intuitiv, även för dig som aldrig använt en Ricoh-kamera förut. Alla smarta lösningar som inbyggt vattenpass, de olika skärm/sökar-layouterna med bla rutmönster, den sk snap-fokuset för intuitiv hyperfokalfokusering mm har följt med i GXR. Dessutom har några mycket användbar snabblägen och nya användbara direktknappar tillkommit.
Med 24-72 zoomen monterad så är kameran mycket lik en GX200, nästan alla tillbehör till den senare som motljusskydd, vidvinkel och teleförsats går att använda. Men med 50mm-modulen så påminner GXR mera om en något förvuxen GR-D med större objektiv.
Att fotografera med
Då kameran är något större än sina kompaktkamerasyskon så ligger den fint i handen och alla reglage är lätt att komma åt. Skärmsökaren är stor och skarp och fungerar bra även i mycket snäva vinklar. En del av sökarbilden kan förstoras för att underlätta manuell fokusering. Dessutom finns en högupplöst elektronisk sökare som fästs i tillbehörsskon som tillval.
Med 24-72mm zoomen så är kameran väldigt "kompaktkameralik". Kontrast autofokusen drar ner reaktionstiden något så att "snap focus"-läget är att föredra vid till exempel gatufoto - vilket inte är något hinder på grund utav av det stora skärpedjupet. Zoomen är förvånansvärt välkorrigerad och skarp. Sensorn är densamma som i GR-D III och levererar bra bilder med för sensorstorleken mycket fina brusegenskaper.
Den inbyggda blixten lyser ut 24mm utan problem och är mycket användbar. Den är lika välbalanserad som på GR-D III - det vill säga att den ofta "verkar utan att synas" i bilden, speciellt i blandljusmiljöer och vid upplättning i motljus - mycket användbar med andra ord.
Med 50mm-makron så märker man att man har en större sensor, skärpedjupet är mindre, bildfilerna blir större, kameran uppför sig plötsligt mycket mera "fullvuxet". Objektivet som inte är infällbart sticker ut från kamerakroppen (cirka samma storlek som en Summicron-M 50mm från Leica). Det har fokusring, vilket är en tillgång. Autofokusen är som sagt lite seg och 50mm fungerar av naturliga skäl inte lika bra till "snap focus" som 24mm läget på zoomen - men nu kommer den manuella fokusen verkligen till sin rätt.
Gluggen ger makro ner till 1:2 (av sensorstorleken), har en mycket snygg "bokeh" och lämpar sig faktiskt förvånansvärt väl för porträtt. Den klassiska normalen med relativt hög ljusstyrka, f2,5, är en trevlig allround-glugg, om man uppskattar fast optik. Den står sig väl mot de ledande tillverkarnas egna makro-normaler och kameran presterar nu bilder helt i klass med en DSLR-kamera med APS-C sensor - men i en betydligt mindre kostym. Lite som en Ricoh GR-D på steroider.
För och nackdelar med systemet
Den stora fördelen med systemet är, förutom litenheten och flexibiliteten, att sensorn kan specialanpassas till optiken. Detta öppnar för helt nya objektivkonstruktioner och kommer antagligen att flytta fram gränserna för vad modern optik kan prestera - spännande!
Vad jag saknar är dock en ljusstark vidvinkel a la GR-D III - helst med APS-C sensor och en största bländare på f1,4. Med en sådan kameramodul så skulle GXR bli en självklar reportagekamera - inte minst att ta med till dammiga och för kameror allmänt svåra miljöer.
Sedan tycker jag att avsaknaden av optisk sökare är ett problem, elektroniska tillbehörssökare i all ära. Optiska extrasökare som till GR-D III hade varit ett steg i rätt riktning, men ännu bättre med en alternativ kamerakropp med inbyggd optisk sökare. Kanske borde Ricoh snegla lite på Canon G11. Begränsningen i tillgång på optik är ett annat problem. En "universal kamerakropp" med bajonettfattning så att andra tillverkares optik kan användas via adapter (som på Micro FourThirds kamerorna) skulle nog ge systemet en rejäl skjuts på vägen.
Pris och tillgänglighet
GXR-kamerakroppen kommer att kosta 4995 kronor i butik, 24-72 kameramodulen 3995:-, makro 50 kameramodulen 7495:- och den elektroniska extrasökaren 2995 kronor - alla priserna är angivna inklusive 25% moms. Ricoh räknar med att delarna kommer att vara tillgängliga i butik under december.
Sammanfattning
En mycket spännande nyhet med stor potential - nu återstår att se hur konsumenterna tar emot den. Med rätt marknadsföring och med de rätta tillbehören så kan den fylla ett reellt tomrum i dagens kameralandskap.
Min gissning är att vi kommer att få se mycket av Ricoh GXR systemet under de närmaste åren.
32 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Men den tekniska lösningen känns idiotisk. Eller så är det så genialiskt att gemene man inte kan förstå det. För tankarna till hemdatorn Sinclair Spectrum med sina underligheter.
Mellanformatarna brukar ha bakstycke, men denna minformatare har istället fått ett klart innovativt framstycke. O tider, o seder!
Som alltid med helt nya tekniker bör man nog vänta lit tills "barnsjukdomarna" gått över och systemet är optimerat.
Jespers idé är mycket bättre.
tills jag tryckte upp bildexempel...
Är detta ett skämt?
Jag skulle inte betala en krona för
det bildresultatet... Inte ens om de
nu skulle förbättras helt otroligt!
Om dom nu är så hårt komprimerade lägg då
ut RIKTIGA RAWfiler att ladda ner eller nått!
Shit...
MVH /David.
Undervattenshus och instant-print-moduler verkar vara på G.
Det jag tyckte var det absolut dåligaste med den är att den verkade så jäkla ömtålig i fästet där man skjuter in modulen.
Tror knappast den håller de hundratusentals gånger som de utlovade.
Annars är tanken god, precis som med alla nytänkande idéer.
OBS!
Den provade kamerakroppen och kameramodulerna var inte produktionsexemplar utan kan uppvisa avvikelser mot de som kommer att levereras i butik. Dvs bildegenskaperna kan komma att förbättras ytterligare, därför måste man ta bildexemplen ovan med en "nypa salt". Jag har därför valt att skala ner exempelbilderna till lämpligt webbformat.
Och jag saknar också en optisk sökare för att den skall vara intressant för mig...
Tycker en sådan sökare funkar bra på min M Leica och på min Canon G10.
Men det finns nog nog olika fotograferingsstilar, jag och fotograferna hos Magnum har nog en "äldre" fotograferingsstil, vi håller kameran närmare ögat... ;)
Lyrisk blir jag när jag inser att min D700 gör som den ska.
Nej det här var inte så bra.
Kan du inte läsa?
Citerar:
"Jag skulle inte betala en krona för
det bildresultatet... Inte ens om de
nu skulle förbättras helt otroligt!"
"Om dom nu är så hårt komprimerade lägg då
ut RIKTIGA RAWfiler att ladda ner eller nått!"
Alltså jag förstår inte vad
du försöker komma till?
Bildkvalitén suger!
Sen om det är den där "Jessica Silversaga"
som inte ens vet hur man skalar ner en bild
med bra kvalité eller om det är kameran som
ÄR så dålig vet jag inte....
Av testbilderna att dömma så röstar
jag på första alternativet!
MVH /David.
Minolta hade en sådan modell redan -99
Där man kunde välja mellan fast modul på 28 mm, eller en zoom modul på 38-105 mm.
den verkade dock inte bli så stor, kanske pga att det var i starten av det digitala med få pixlar....denna kanske lyckas bättre...om priset går ner : )
http://www.dpreview.com/reviews/minolta1500/
Mv.
Iteracykeln, boo.com, hindenburg och fiat multipla framstår som fullständigt briljanta projekt i jämförelse.
Det är jag som skalat ner och valt att komprimera bilderna förhållandevis hårt, inte Jessica. Tanken var att illustrera artikeln, inte levererar en vetenskapligt underlag - kameran var som sagt inte ett produktionsexemplar. Och när man lånar en kamera som ej är avsedd för försäljning så brukar det vara kotymt att inte visa upp RAW-filer mm.
Men så fort en GXR avsedd för marknaden kan testas så lägger jag ut några DNG-filer för alla att utvärdera.
Mvh
Johan Ericson
Jag antog att du skrivit artiklen eftersom du publicerat den...
(Såg nu i efterhand att den är skriven av Johan)
MVH /David.
Redan att skriva "den där" och sedan sätta citationstecken kring namnet på personen du vill snacka skit om är oförskämt, oavsett vem som fixade till bilderna.
Det förutsätter att man som läsare av inlägget redan innan förutsätts "veta" att hon (JS) inte kan nåt, vilket jag inte kan fatta att man ens skriver ´*även* om man nu skulle tycka så.
Nån rimlig respekt för personer måste man som jag ser det ha, annars bör man hålla igen.
Så mycket stålar för kvalitet som en mobiltelefonkamera??
Nä, jag är också skeptisk. Tror att alltför många är det för att den ska sälja bra.
Och sen har vi priserna på det...
Den här idén kanske är lite för tidig. Sensorena utvecklas fortfarande mycket mellan generationerna. På det här viset blir man fast med ett dyrt objektiv med en föråldrad sensor. Om 10 år när sensortekniken mognat kanske ett sånt här system är en bra idé?
http://www.flickr.com/photos/8064100@N03/4134872411/
Som alla nya idéer som inte följer gängse norm så dyker det givetvis upp en del frågetecken, men när den kommer till butik så kan man klämma lite på den och utvärdera själv.
Väntar dessutom med spänning på ett test med ett produktionsexemplar, där bilderna förhoppningsvis kan tas i ett mer tilltalande ljus än svenskt novembergrått :-)
En svartvitsensor utan aliasingfilter skulle inte vara fel. Inte heller en Foveonsensor.
Sen är inte priset för en bildsensor särskilt högt i dag om man kollar vad de billigaste systemkamerorna kostar. Däremot tror jag att det är en stor fördel att kunna anpassa sensorn ihop med optiken samt slippa alla dammproblem.
Jag kommer kanske köpa en GXR när de släpper ett ljusstarkt pankaksobjektiv.
- 36x36mm-sensor-modul med outslitligt och glappfritt adapterfäste, typ Canon FD, mycket nära sensorn. (Alternativt gärna en rund sensor med dryga 40mm diameter)
- Uppgraderingsbar sensor.
- Fungerande standard RAW-format.
- Tilt/Shift-adapter med fattning enligt ovan även framtill.
- Adaptrar till *alla* småbild- och mellanformats-fattningar (gäller även mätsökarkameror etc).
- Elektronisk sökare (EVF) med upplösning 1920x1920 pixlar. (Alternativt gärna en rund microdisplay med dryga 2000 pixlar vertikalt och horisontellt.
- Personliga kameradetaljer avseende färg och form. T.ex. förgyllda metalldetaljer och handtag i fransk valnöt.
- Löstagbar, trådlös och fritt vridbar bildskärm ca 6 tum.
- Total vattentät.
(Har förstås fler önskemål, men det här borde väl räcka ett tag... ;-)
Till alla som tyckt att man köper ett koncept med objektiv med sensorer som blir förlegade kan jag ju säga att det är ju egentligen inte så. Du köper ett hus med möjligheter. Jag köpte min GXR med det (nu infriade) löftet att det skulle komma ut moduler vartefter.
Med Leica M modulen så har jag ju kvar mitt inarbetade hus, jag får ju tvärtom en NY sensor (ok, ok, inte helt ny, men omarbetad) och en modul som jag har till mitt (repeterar) inarbetade hus. Samma förträffliga menyer, en batterityp som finns på flera ställen och nya möjligheter med samma hus. Då känns det ju värre att köpa en ny Canon systemkamera vartannat år och behöva byta både och.
Ris och Ros då?
M modulen är bra, inget snack om saken. Men, kameran är inte snabb på seriebildstagning och bufferten tömmer långsamt.
Bildfilerna ser mycket bra ut. Ett "problem" är ju för oss (läs: mig) som gillar vidvinklar. 12 MP på en cropsensor räcker inte för att få ut det där lilla sista ur en 18mm glugg (motsv ca 27mm). Då pratar vi om ren och skär upplösning och rendering av små detaljer på håll, till exempel i en landskapsbild. 12MP räcker helt enkelt inte om man har toppklassobjektiv och lite pixelnördsambitioner. Leica M9 med 18MP (och fullformat) ser fortfarande bättre ut - även om man croppar ner det till samma storlek. Jämför man ocroppat blir ju skillnaden större. Steget till Sony A900 (ca 24MP) med de bättre objektiven är helt enkelt för stort för att man ska kunna bortse från kvalitetsskillnaden och jag tror att NEX 7 kommer kunna ge ett bättre resultat (samma sensor storlek men modernare sensor och lite fler MP) än min M modul. NEX 5 kan vara marginellt bättre.
Bildfilerna från M modulen är mycket fina och tål att trilskas med utan att falla ihop. Att det inte sitter AA-filter på gör sitt, det blir lite mer schnappy än mina gamla moduler, som dock inte skäms för sig.
En sak som är lite synd är att bilderna är lite flata rätt ur kameran (precis som Canons bildfiler brukar vara) och det krävs lite pill för att få dem att lyfta. Men det finns i filerna. Då jag kört Sony A900 och har Leica M9 så tycker jag att de bägge senare har mycket trevligare filer ur kameran och kräver mindre jobb. Med GXR är jag tillbaka i den sits som när jag plåtade med Canon - mer jobb, men det blir bra.
NEX serien fram till 7:an kan ju inte tävla med Ricoh vad gäller användargränssnitt. NEX 7 ser dock lovande ut, så lovande som en APS C sensor kamera kan göra.
Jag trivs bra med M modulen trots detta och tycker den är väl värd sina pengar (betalade 5500kr). Plåtar man på närmare håll och vardagsplåtning (där man inte behöver samma urskiljningsförmåga av landskapsdetaljer på håll) så fungerar den utmärkt och ger finfina bildfiler.
Självklart hoppas jag kunna behålla min finfina GXR och att de ska komma ut med ytterligare moduler och händer inte detta så blir det en naturlig avveckling av konceptkameran och den har fyllt sitt syfte under de år jag haft den. Mer så än om jag nappat på första generationen NEX och mycket mer så än min snedsnubbling inpå MFT och Panasonic GF-1 som jag knappt kunde dölja min glädje av att bli av med. Små sensorer är inte sexiga. Alls.
Microsensormodulerna är ju inte så kul till GXR - lika okul som till vilken annan kamera som helst. Som jobbkameralösning är det dock inte så dumt att kunna smäcka på en "kompaktkameraklass-zoom" på sin befintliga kamerakropp.
GXR passar inte alla. Men den funkar för mig. :)
Vill tillägga att bilder i print skiljer sig väsentligt mindre åt än om man pixelpeepar på skärmen.
Med Sony A900 och de bättre objektiven, t ex 135/1.8 så blir bilderna i princip "pixel perfect" och samma med Leica M9 och mina bättre objektiv. Det innebär att du kan vandra runt i bilden i fullstorlek och hittar inte något att klanka på. Det ser bra ut hela vägen och håller även i stora prinstorlekar. Med GXR (och de flesta andra APS-C sensorkameror) så hamnar man ett hack ifrån den kvaliteten och det känns som man tappar det där allra sista som man får ut från en fullformatssensor med samma objektiv.
I normala printstorlekar så får man ytterst sällan ut mellanskillnaden men ska man beskära och eller skriva ut större bilder så vill åtminstone jag ha det där lilla extra ur mina filer.
/ Henrik
/Johan E