Fotografer Handen på hjärtat! Har Du låtit kameran gå i ide i vinter igen? Det är ju så, att vår skandinaviska vinter ger ett helt fantastiskt ljus, som får fotografer och filmare från hela världen att gå i spinn.

För en del år sedan, stötte jag på den världsberömde skidfilmaren Dick Barrymore och hans stuntkillar i Åre. Han hade farit runt och filmat några veckor i Norge och Sverige och var helt lyrisk inför, vad kan kallad "det nordiska ljuset"!

OK, jag erkänner! Det finns en hel del "om och men" och krångel med att ha med sig kameran ut i snön. Men misströsta inte, för nedan, tänker jag ge Dig några tips om hur Du kan gör det hela lite enklare och undvika en del fällor. Det kryllar ju faktiskt av justa motiv framför näsan under vintersemester.


Sverige är ett av de kameratätaste länderna i världen (antal kameror per capita), men särskilt många brukar man inte se i skidbacken. Ingen bra väska; tungt; kan gå sönder; den blir snöig; svårt med snöbilder - brukar vara ursäkter jag hör för att inte för eviga sportlovsveckan i Åre eller påskveckan i Tänndalen.

Transport av kamera

Hur skall jag nu få med prylarna upp i backen? Redan här spricker det. Det här tyckts vara det största problemet för de flesta. Har Du en kompaktkamera borde det inte vara några som helst problem. Lägg den i en ficka, i ryggsäcken eller ännu hellre: köp en liten väska i cordura som du enkelt fäster i bältet eller krokar fast någonstans. Den bör vara lite polstrad och glöm inte kolla att den går att stänga ordentligt, så den inte släpper in snö och väta. Det finns att köpa i de flesta fotoaffärer för en billig penning.

Har Du en systemkamera av något slag, så finns det några olika alternativ. Ryggsäck är det absolut bästa och för ryggen mest skonsamma sättet. Det finns dock en stor nackdel! Det är omständligt att plocka fram kameran. Du måste ta av, ställa ner, plocka upp kameran, plåta, stoppa ner och hänga på den igen. Det kanske dina polare tröttnar på efter några gånger! Sen finns det midjeväskor. Dessa hänger på höften och spänns fast runt midjan. Vissa kan även förses med en axelrem, vilket är att föredra om Du har lite tyngre prylar. Dessa väskor snurras snabbt fram på magen och öppnas med blixtlås "utåt", varpå Du lyfter upp kameran utan att vare sig behöva ta av eller ställa ner väskan. Mycket smidigt och snabbt! Nackdelen med denna väsktyp är att det kan bli skumpigt att åka skidor med och att den har en tendens att vilja snurra sig fram på magen när man minst önskar. En annan nackdel, är just "nackdelen" som jag själv efter dryga tjugo års flitigt användande av denna väsktyp, fått kroniskt ont i p.g.a. snedbelastningen med bara en axelrem. Men om man inte har för tunga grejer och inte använder den dagligen, bör det inte bli några problem. För nåt år sedan hittade jag en Lowe Pro som är en midjeväska med en ryggsäcksdel som knäpps fast med två snabbspännen ovanpå. Den är nästan lika snabb som en ren midjeväska.

Bra väskor säljs bland annat av Tamrac och Lowe Pro. Mycket hög kvalitet och många modeller. Ta med utrustningen och prova olika alternativ. Dessa märken använder jag själv sedan länge och kan därför rekommendera dem, men det finns naturligtvis mängder med olika tillverkare i olika prisklasser. Satsa gärna en slant, den håller i många år.

Film

En lågkänslig film ger ett finare korn=bättre skärpa, så mellan 50-100ASA rekommenderas. Själv använder jag nästan uteslutande Ektachrome 100 SW. Det finns även i en version som heter 100VS en mycket varm film, bäst i mulet väder. Undvik den för porträtt, ansikten blir röda. Kodak Ektachrome E 200 är en annan bra vinterfilm. Den kan även pressas upp till 3 steg. Om du vill ta färgkort, är Kodak Portra 160 NC en mycket bra film, som även finns i en varmare version VC. Agfa och Fuji har naturligtvis också sina motsvarigheter.

Exponering

Med varje filmrulle följer i allmänhet ett DATABLAD, som de flesta slänger tillsammans med filmasken. Gör inte det nästa gång! Om man följer angivelserna där får man oftast en exaktare exponeringen än vad kamerans automatik klarar av! Exempel: Du har solen i ryggen och ditt motiv - en skidåkare - är solbelyst. Databladet för en 64 AS film säger 1/125 s bl 16. Eftersom du vill ha skidåkaren skarp, väljer du en snabbare slutartid, t ex 1/500 och öppnar bländaren 2 steg till bländare 8 så att ljusinsläppet blir detsamma. Resultatet blir perfekt, jag lovar! För säkerhets skull brukar jag mäta ljuset på handflatan utan handskar då och då för att kolla om det har ändrats men det stämmer till 99,9%.

Undvik direkt sol i objektivet använd motljusskydd

Om du ändå vill ha med solen i bilden, använd då en liten bländaröppning, annars får du stora störande solreflexer i bilden. Om du använder den lilla nedbländningsknappen på eller vid sidan av objektivet, kan du faktiskt kontrollera exakt var reflexerna hamnar och hur de ser ut!

Ställ in skärpan i förväg

Om du har möjlighet. T ex på en gren, en puckel eller en snöboll som du kastat för att markera var åkaren ska komma. Det är mycket svårt att följa skärpan på någon som åker, men det går med mycket träning. Stor ljusstyrka på objektivet förenklar skärpeinställningen.

Komposition och kommunikation

Tänk efter före hur du vill att vilken ska se ut! Titta i sökaren och kolla var du vill ha åkaren, liggande eller höjdformat, osv. det är svårt att få en backe att se brant ut, bäst blir det från sidan. Backens lutning utgör då en fin diagonal, men se upp så ev. träd blir lodräta i bilden.

Undvik störande bakgrunder

Som åskådare, liftstolpar, elledningar e dyl. Det kan räcka med att sätta sig ned i snön för att få en ren blå himmel som bakgrund.

Gå nära ditt motiv

Det är lätt att "ditt livs bild" blir en liten svart flugskit mot vit bakgrund. Kolla därför i förväg hur nära du måste stå för att motivet ska fylla ut sökaren som du vill ha den. Och glöm inte för allt i världen att tala om för dina polare/modeller exakt var du vill ha dem och vad de skall göra. Kolla sen att ni uppfattat det likadant. Släng en snöboll eller markera på annat sätt.

Var snabb men stressa inte

Skaffa dig kamerarutin och lär dig ställa in kameran snabbt utan att se på knapparna. Ladda kameran i liften och ställ in exponeringsvärden i förväg om möjligt. Det kan bli lite trist att stå och vänta på en fumlig fotograf.

Utrustning

En småbildskamera är tillräckligt smidig att ha med sig vid åkning och ger dessutom tillräckligt bra bildkvalitet. Bäst är en spegelreflex med utbytbar optik. Större kameror blir för tunga och ohanterliga och ett mindre format ger inte tillräcklig kvalitet.

Min egen standardutrustning består av ett Canon EOS1V hus med motor, Canons 17-35 mm/2,8 Zoom samt 70-200mm/2,8 eller 100-400mm/4,5-5,6. Det räcker i de flesta situationer.

Vad du själv väljer beror mest på smak, kassa och vad du orkar släpa på. Ett gott tips är dock att hålla sig till någorlunda välkända märken med tanke på service och tillbehör. Dagens kameror är mycket sofistikerade med massor av finesser. Men viktigast är att lära sig alla knappar och funktioner på sin egen kamera, så att handgreppen sitter i ryggmärgen. Ju färre saker att hålla reda på, desto mer kan du koncentrera dig på bilden..

Motor och winder

Fördelen med motor eller winder är att du alltid har filmen framdragen. Du kan alltså följa motivet i sökaren utan att ta ögat från kameran för att dra fram filmen. Nackdelen är tyngden, storleken, priset och filmförbrukningen.

Själv använder jag mestadels singelfunktion -en bild i taget- på motorn. Det är bara på ex hoppbilder som High Speed -5 b/s- är påslagen. Att själv "tima" när bilden skall tas, är med lite träning, mer pålitligt än att låta motorn gå och hoppas att något fastnat på bild!

Optik

Zoom eller fast optik?

Zoomens fördelar är att du har s a s flera objektiv inom samma skal. Dagens zoomoptik ger lika bra kvalitet som fasta objektiv. Det finns vidvinkelzoomar från 17-35 mm ända upp till stora telekonstruktioner på 150-600 mm. Normalzoomen är 35-70 mm eller 35-100 mm. Den vanligaste telezoomen omkring 80-200 mm och den lämpar sig mycket bra för skidbilder. Ljusstyrkan håller sig mellan 2,8-4,5. Kom ihåg att hög ljusstyrka underlättar skärpeinställningen, speciellt vid snabba motiv med tele.

Nackdelarna med zoom är storlek, förhållandevis låg ljusstyrka och att de kräver lite mer
ljus och pris.

Nackdelen med fast optik är just att den har en fast brännvidd. Du får släpa på flera gluggar för att täcka lika mycket som med en zoom. Och då blir det stort och tungt igen... Men det behöver inte vara stora grejer. Förr använde jag en 35:a och en 90:a som standard. Det krävde bara lite mer planering.

Filter

UV eller Skylightfilter på varje objektiv är att rekommendera. Som skydd för det ultravioletta ljuset och objektivets frontlins. Cross eller Starfilter kan vara fint med solen eller en reflex i ett par solglasögon. Använd en liten bländaröppning så blir reflexen snyggare. Tänk också på att crossfilter "softar" motivet en aning. Med ett polarisationsfilter kan du mörka ner himlen så att den blir blåsvart medan färgen på kläder blir väldigt klar och snön vit. Därutöver finns en mängd olika trickfilter, men finns det egentligen någon anledning att förvränga bergens naturliga skönhet?


Till sist ett råd om kläder: undvik svart, mörkblått och murriga färger. Satsa i stället på t ex rött och gult. Skidåkning tål starka färger.