Fotoskola Praktiska tips för fotografering i ytterskärgården. Detta är andra delen i en artikelserie i två delar om att fotografera i ytterskärgården. Artikeln beskriver mina egna erfarenheter och tankar om fotografi vid randen till världens oceaner.



”Smekta av kvällssolen”
Lotsön, Väderöarna, Bohuslän, juli 2006


Där ute i väst ligger de farliga och lockande kobbarna och skären stadigt sedan urtiden. Långsamt stiger de upp ur havet än i dag efter att ha tryckts ner under istiderna. Klipporna är ständigt utsatta för vågor, väder, vind och ständiga klimatväxlingar. På fyrplatserna finner du tusenåriga lämningar efter människor som varit beroende av havet och t utlämnade till vädrets makter. Det är tyvärr få förunnat att komma ut i ytterskärgården. Därför vill jag visa och berätta för andra vad vi har fått se där ute i ytterskärgården. Med den här artikeln vill jag inspirera andra att våga sig ut där havet möter land

Båtliv och fotografering

Båtlivet i sig är härligt! Det är en enorm frihetskänsla att kunna ta sig dit man vill på havet. Man har möjlighet att komma ut till avlägsna obebodda platser på gränsen till oceanen. Till och med under värsta industrisemestern man lycklig och fri få spatsera runt på en alldeles egen öde ö omgiven av öppna horisonter tillsammans med sin familj.

– Ett av mina starkaste sommarminnen är en kväll på yttre Tistlarna för ett antal år sedan. Vi hade fått en trygg och säker plats i den lilla naturhamnen. Båten låg stadigt och säkert förtöjd så att vi inte behövde oroa oss för den under natten. Under dagen hade det varit över 25 grader varmt på land och mer än 20 grader i vattnet. Dessutom var det nästan vindstilla och högtrycksryggen låg stadigt över Västkusten. Vi hade badat och sola hela dagen. Ljuset var för hårt och kontrastrikt för fotografering, så det enda som gällde var att hoppa i vattnet då och då för att svalka av sig. Sent på eftermiddagen när den värsta värmen hade lagt sig så tog vi fram grillen. Under tiden som köttet fräste på grillgallret så drack vi ett glas rött. Efter den goda middagen på grillad entrecote´ med färskpotatistärningar, lök och maritimt kryddsalt inbakad i folie, så gick vi på kvällspromenad för att upptäcka den lilla km långa ön. Dofterna från det salta havet och tången slog emot oss längs den lilla stigen och vi hörde de dova ljuden från stora fartyg som passerade långt där ute i Kattegatt. Från ön hörde vi måsarnas trötta kvällsskrik som ackompanjerades till ejdrarnas kluckande och strandskatornas lockrop. Jag hade kameran runt halsen och medan vi promenerade längs den smala stigen så tog jag bilder av omgivningarna som lyste i det sagolika kvällsljuset. När vi återvände till båten hade den blå timman precis inletts. Jag tog fram stativet och fick några fina nattbilder medan fullmånen gick upp i söder och fyren på Tistlarna tändes. I nattens ljus såg vi skenet från fyren på Danska Läsö speglas i det stilla havet. I sittbrunnen tog vi ytterligare något glas vitt vin och kröp sedan ner i rena svala lakan. Kan svensk sommar bli bättre?

Att besöka de yttersta platserna i Västkustens ytterskärgård innebär en utmaning på många sätt. Till de mest avlägsna öarna går inga kommunala transporter och där råder också campingförbud. Vill du sova över på Ursholmen, Väderöbod, i Gluppöbassängen, i yttersta skärgården utanför Gåsö, på Måseskär, på Altarholmen eller på yttre Tistlarna för att kura skymning och att få se sol en gå ned i väster så måste du tyvärr ha tillgång till egen båt. Om du vill kunna ta dig in i de grunda, trånga hamnarna på vissa fyrplatser så måste du ha tillgång till en inte allt för stor grundgående båt som ändå är sjövärdig, och du bör kunna hantera den i vatten fyllda med grynnor och skär. Hamnarna på fyrplatserna har smala inlopp på bara några få meter och är oftast bara drygt meterdjupa.

Inseglingsrännorna är markerade med enslinjer som bara de invigda känner till. Runt öarna kan det vara rejäla strömmar som gör att det kan vara svårt att ligga direkt mot berget. Vinden brukar ofta vrida över på efternatten när morgonbrisen startar och då kan du få ett otäckt uppvaknande om båten börjar driva. Du eller din kamrat bör ha båtvana, kunskaper i navigation och viss vana av öppet hav. Sjösjukan kan slå till snabbt. Ge dig aldrig ut utan att ha orienterat dig om väderläget de närmaste dagarna. Planera din resa i god tid innan, gärna på vintern så att du har något att drömma om inför sommaren. Var inte för envis om nu vädret råkar vara för dåligt. Skjut hellre upp din resa än att riskera hälsan. Det är bättre att vänta ut ovädret. Förr eller senare kommer det fina vädret!

Andra öar i ytterskärgården som till exempel Lotsön på Väderöarna, Hållö utanför Smögen och på Nidingen i norra Halland har bekväma vandrarhem med restaurang eller catering och fungerande transporter. Du kan också ta dig ut till ytterskärgården över dagen med hjälp av t.ex. taxibåt, ring och fråga hamnkaptenen på den aktuella orten. Glöm inte att ringa och boka i god tid. Och kolla in vädret innan!




”Naturhamn” Yttre Tistlarna, Göteborgs södra skärgård, juli 2006

Fotografiska perspektiv och linjespel i skärgården

Val av motiv
Hur kan man förbättra sitt bildspråk? Det första man skall fundera över är vilka bilder man inspireras av och själv skulle vilja hänga på väggen hemma och visa för andra. Ett knep för att ta bättre bilder är alltså fundera på vad man själv tycker är spännande. För att kunna ta bra naturbilder så måste man förundras över naturen. Motivet bör sticka ut och väcka din uppmärksamhet och nyfikenhet att vilja ”ta hem” motivet för att få se det igen hemma. Det andra knepet är att fundera på hur andra fotografer har burit sig åt för att ta bilder som du skulle ha velat ta själv, hur ljuset föll, vilken tid på dygnet bilden togs, hur omgivningen såg ut, vilket objektiv och utrustning de hade, m.m. Men bara att ta bilder för att andra ska bli hänförda fungerar inte i längden, om du nu inte själv tycker om motivet. Som amatör måste du tro på det du gör och ha en vilja av att dela med dig av det du kände när du tog bilden. Om du är proffs så måste du dessutom fundera på vilken ”målgrupp” du har. Även professionella fotografer måste känna en passion för bildskapandet för att skapa bra bilder.

När det gäller mitt egna favoritmotiv är det enkelt. Det blir många skärgårdsbilder. Givetvis så tar jag andra typer av bilder . Men skärgården är det ställe på jorden som jag ständigt skulle vilja vistas i om jag fick bestämma, ja oftast i alla fall. Tyvärr har jag bara inte möjlighet att bo där ute under hela året på grund av yrkesval, tidsbrist och avstånd till arbetet. Eftersom jag håller av det mesta i skärgården som naturen, havet, båtarna, kustfolket, kustens kulturhistoria och dessutom är en stundtals smått galet passionerad fotograf så blir det väldigt många bilder med skärgårdsmotiv. Jag skall erkänna att när vi sitter och ser på mina bilder under höst och vintern så fungerar det som en slags ”ljusterapi” under mörka och kalla vinterkvällar. Vi drömmer oss tillbaka till de ljumma sommarkvällarna med doft av kaprifol och tång ackompanjerade till ljudet frän bränningarna, måsars skrik, strandskatornas lockrop och ejderns kluckande.




”Dubbelfyrarna på Ursholmen” Ursholmen, Koster, juli 2006

Vad är en bra bild?
Att teoretiskt beskriva hur en bra bild är uppbyggd är egentligen helt omöjligt. Tyvärr så spelar så många faktorer in att det inte riktigt går att förutsäga vad som är en bra bild för den ene eller andre. Motivvalet i sig gör att vissa betraktare älskar en bild medan andra avskyr den och kallar den för ”hötorgskonst”, ”grindslant” eller ”konstig modern konst”, eller kanske säger att de ”inte förstår” vad bilden föreställer.. Vissa betraktare älskar detaljer och naivistiska färger i bilder medan andra bara tar till sig rena grafiska bilder i svartvitt. Betraktarens referenser i livet som t.ex. uppfostran, umgänge, uppväxtort, ålder, kön, vanor, yrke, socialgrupp, hobbies, utbildning, ursprungskultur, sociala närverk, trosuppfattning, omgivningar och nuvarande bostadsort påverkar i hög grad hur vi tolkar och tar till oss en bild. Kort sagt kan man säga att vi gillar en bild mer eller mindre beroende på hur vi associerar och känner igen oss i en bild. Eller som man säger; ”skönheten sitter i betraktarens ögon”. Och vad är rätt och vad är fel? Ja det är upp till bildskaparen själv såklart! Det enda man kan göra är att vara sann mot sig själv och fotografera det man vill visa för andra för att väcka deras känslor och att försöka göra det med så starka uttrycksmedel som möjligt. Å andra sidan så bör man då också förstå varför andra kanske inte alls gillar ens bilder och motivval eftersom de betraktar dem ”med andra ögon”. De kanske associerar det du tycker om i din bild som banalt och tråkigt, svårt och dystert eller skrämmande och farligt? När det gäller skärgården och fjällen så vet vi alla att många upplever dem som kala, blåsiga, trädlösa, sterila, ensliga och farliga. Andra ser de här miljöerna som en symbol för frihet och rekreation, som fantastiskt vackra och vilda. Skogsmiljöer kan för vissa upplevas som mörka, fuktiga och myggfyllda platser med bara tall och gran, lingonris och myrar, ett ställe där trollen bor. Andra hinner knappt hem från arbetet innan de ger sig ut i skogen för att njuta av friheten i skogen och att koppla av. Många upplever storstadsmiljöer som stressande, opersonliga platser där människorna bara jäktar runt, medan andra ser en tjusning och känner sig bara lugna när de känner stadens puls. Mycket av detta beror säkert på uppväxt och barndomsupplevelser som gett oss olika associationer inför samma motiv. Om man inte trivs i skärgården så blir det sällan bra bilder. Men om man inte är van att vara i ytterskärgården men ser på den karga miljön med nyfikna ögon så kan man skapa mycket fina och ovanliga bilder, man ser motivet med barnets öga och har inga förutfattade meningar om hur en bra bild ska se ut!




”Skymningsljus” - Storön, Väderöarna, Bohuslän, juli 2005

En teoretisk uppbyggnad av en ”bra” bild bygger på följande element:

• Förgrund – det som är närmast kameran och också ofta också huvudmotivet.
• Bakgrund – som himmel, moln, horisonten, skogar, ängar, byggnader, m.m.
• Linjer och diagonaler – t.ex. raka, kurviga, sneda eller zickzackformade synliga eller tänkta linjer.
• Ljusintensitet och kontrast – beror bl.a. på solhöjd, vinkel till solen, moln och skuggor.
• Färger – om de är mättade eller omättade, skarpa eller svaga brytningar av ljusets reflektion av omgivningen.
• Skärpedjup - vad som är skarpt och oskarpt i bilden.
• Rörelser i bilden – T.ex. fåglars eller djurs flykt, rörelseoskärpa, m.m.




”Kummel på Altarholmen” - Altarholmen, Grönskären utanför Tjörn, Bohuslän, juli 2006

Gyllene snittet
Många menar att proportionerna i ”gyllene snittet” eller som det också kallas ”den gudomliga proportionen”, påstås vara mera estetiskt tilltalande för det mänskliga ögat. Det gyllene snittet är ett matematiskt - geometriskt förhållande som finns överallt omkring oss. Medvetet eller omedvetet används det av arkitekter och konstnärer. Cheops pyramiden, Parthenon templet i Aten och långhuset i Uppsala domkyrka bygger på” gyllene snittet”. Pythagoréen Hippasos, ca.450 år före Kristus är den person som först gjorde en matematisk beskrivning av ”gyllene snittet” var. Han studerade liksidiga femhörningar, pentagoner, se figur. Förhållandet mellan en sida och en diagonal på femhörningen ger värdet av ”gyllene snittet”. Sambandet han kom fram till var:




Enligt definitionen är ”gyllene snittet” den relation mellan en mindre och en större del av en helhet, där den mindre delen står i samma proportion till den större som den större till helheten och tvärt om, se figuren. Leonardo da Vinci var den förste som beskrev ”gyllene snittet” geometriskt i verket ”De Divina Proportione” – den gudomliga proportionen. I naturen finns det ett stort antal skapelser som är uppbyggda enligt ”gyllene snittet”, till exempel spiralformerna i solrosor, tusenskönor, tallkottar och snäckor som är uppbyggda på dessa proportioner. För den matematiskt intresserade hänvisar jag till matematik-läroböckerna.




Om man placerar in sina detaljer i motivet enligt ”gyllene snittet” så får man en harmonisk bild med naturliga proportioner och en påtaglig djupverkan.
Att använda sig av ”gyllene snittet” i sin bildkomposition är upp till var och en. Fördelen är att bilden blir estetiskt tilltalande för många, inte minst för den konstnärligt eller matematiskt intresserade betraktaren som redan känner till ”gyllene snittet”. Nackdelen är att bildens komposition kan bli aningen statisk, konstlad och förutsägbar och därmed lite ”standardiserad” eftersom begreppet ”gyllene snittet” är så välkänt. Själv brukar jag försöka tänka på dessa proportioner när jag komponerar bilden eller beskär den i efterhand men jag följer inte ”gyllene snittet” slaviskt utan försöker se till helheten i bilden istället.




”Pater Noster med mistluren” - Hamneskär utanför Marstrand, södra Bohuslän, september 2007


Komposition och perspektiv i landskapet
Precis som vid all fotografi så bygger mallen för ett ”bra” landskapsfotografi på att man har en bra förgrund och en lagom spännande bakgrund samt olika diagonalställda tänkta linjer mellan för- och bakgrund så att man skapar ett djup i den egentligen tvådimensionella bilden. Ljussättningen med intensitet, kontraster och färger får naturen stå för. I ytterskärgården med sin horisont och sina molnformationer hittar man linjer och linjespel överallt i naturen. Med vidvinkeln får man skarpa förgrunder och om man använder stativ så kan du blända ner rejält och öka skärpedjupet utan att samtidigt riskera skakningsoskärpa. I andra fall kan man minska skärpdjupet för att framhäva huvudmotivet och tona ner bakgrunden. Med avtonat gråfilter eller polarisationsfilter så får man linjespelet i molnformationerna att komma till sitt rätta genom att öka kontrasterna. De riktigt spännande bilderna innehåller ofta ett moment av rörelse i landskapet, t.ex. flygande fåglar, rörelser i molnen eller en vågrörelse i havet som ger en extra dimension av fart i bilden. Landskap kommer ofta till sin rätt med vindvinkelzoomar, gärna extrema sådana.




”Måskväll på Tistlarna” - Yttre Tistlarna, Göteborgs södra skärgård, juni 2005

Fåglar och djurs linjespel och rörelserEtt bra fågel- eller djurfoto följer samma mallar som andra bilder och bör ha en förgrund, bakgrund och diagonala linjer. Skärpedjupet kan du delvis kontrollera själv beroende på ljusets styrka. Även här så får naturen stå för ljussättningen med sin intensitet, kontrast och sina färger. Tänk på att fåglarnas fjäderdräkt ofta bara reflekterar ljus när de själva är belysta. Om du vill fånga fågelns fina färger på fjäderdräkten så placera dig själv på skuggsidan så att fågeln blir solbelyst och fotografera i medljus. Vid djur- eller fågelfotografering tvingas man ofta att använda långa teleobjektiv som tenderar att sudda ut bakgrunden. De bästa fågelfotograferna är mästare på att utnyttja vackra oskarpa bakgrunder i sina bilder genom att använda sig av miljöer med rena bakgrunder och naturliga färger. Varför inte studera var fåglarna brukar rasta och samtidigt rekognosera bakgrunden, studera hur ljuset faller och så att säga planera bilden innan fågeln sätter sig?

Genom att fånga djurets eller fågelns rörelse i flykt kan man skapa dramatiska bilder. På så sätt kan man framhäva den individuella fågeln eller djuret. Ett problem är att man måste använda snabba tider på kameran och manfår då automatiskt korta skärpedjup. För att frysa vingslagen på en flygande fågel bör man ha minst 1/400 sekund eller gärna ännu snabbare tider. Detta kräver i sin tur bra ljus, ljusstarka teleobjektiv, kameror med lågt brus och högt ISO.

Ett alternativ till teleobjektiv är att sätta ett vidvinkelobjektiv på en fjärrstyrd kamera på stativ som täcks med kamouflage. Sedan ställer du dig på pass och väntar tills fågeln kommer fram till exempel fågelbordet. Du kan få fantastiska närbilder med stort skärpedjup om du har tålamod!

Rena artbilder på stillasittande fåglar med upplättning av en teleblixt kan vara en lösning på vintern när ljuset är svagt. Lyckas man hitta en fin lagom oskarp bakgrund så kan man lägga till en ytterligare dimension i bilden.




”Tobisgrisslor i dimma” - Yttre Tistlarna, Göteborgs södra skärgård, maj 2006

Komposition av makro- och växtbilder
Växtfotografering och makrofoto följer samma ramar med förgrund, bakgrund och linjespel samt intensitet, kontrast, färg, skärpedjup och rörelse. I skärgården med dess öppna landskap och annorlunda ljus så har du dessutom möjlighet till att få fina maritima bakgrunder. I skärgården finner du typiska kustväxter som trift, strandkvanne och strandkål och dessutom snäckor, musslor och maneter. Eftersom den ”lilla” värden, makromiljön är genomskinlig och ibland osynlig för det ”vanliga ögat” så öppnas en helt ny värld för dig när du går ner på knä med kameran mot ögat. Korta skärpedjup skapar lugna bakgrunder där huvudmotivet framhävs. Ljuset som faller igenom de tunna och genomskinliga detaljerna i huvudmotivet skapar ett naturligt softfilter som ramar in huvudmotivet. Eftersom ljuset hela tiden växlar så ändras också ljussättningen och samtidigt ändras linjespelet.




”Försommarljus” - Saltholmen, Göteborg, maj 2005

Att bryta mot bildkompositionens ”regler”
Ett sätt att skapa annorlunda och ibland spännande bilder är att inte följa givna regler!
Varför kan man inte leka med kompositioner, beskärningar och gyllene snitt? Gör bakgrunden skarp och förgrunden oskarp, kapa horisonten på mitten, bryt linjespel, sänk eller höj ljusintensitet och kontrast och beskär hej vilt. Om man har tur kan du få en kanonbild om du släpper på ramarna. Med digitala kameror så kostar det bara plats på minneskortet att experimentera. Du kan göra som barnen gör, leka dig fram utan att fundera på varför. Skärgårdsmiljön får dig att slappna av och ta fram barnet i dig igen eftersom du inte har en massa tider och måsten som skall passas. Börja leka!!




”Den fula ankungen” - Bohus – Björkö, Göteborgs norra skärgård 2005

Kameror, objektiv och andra livsnödvändiga prylar
Hur mycket du lägger på kamerautrustning är upp till din ekonomi och dina andra prioriteringar. Vissa spelar golf eller rider egen häst. Andra lägger sina pengar på resor. Småbarnsfamiljen har det ofta svårt att få vardagen att gå ihop över huvud taget och får ofta välja bort enkla nöjen. Några struntar i bil och köper hellre fotoutrustning för pengarna medan andra nöjer sig med en enkel pocketkamera. För att ta bra bilder som berättar något så behövs inga dyra investeringar. Men om du är teknikintresserad och beredd på att satsa på att utvecklas som fotograf så köp ett välkänt systemkameramärke med möjlighet att bygga ut och komplettera utrustningen senare. Tänk på att de moderna digitala kamerahusen snabbt blir omoderna medan objektiven har tendens att ha längre ”halveringstid”.

I min gamla gröna fotoväska från Nikon så brukar jag ha med mig:
Nikon D2X med 70-200mm F/2,8 VR och Nikon teleconverter TC 17E, 1,7 x, Nikon D200 med 17-55 mm, F/2,8 , Sigma 12-24 mm F/4,5-5,6, Micro Nikkor 60mm F/2.8, Nikon blixt SB 800 med TTL Sync Cord SC-28.

Kolfiberstativ Velbon Carmage 540. Vinkelsökare, Fjärrutlösare. Kamerabatterier. Epson P 2000 hårddisk + extrabatteri. Cokin filtersystem med avtonat gråfilter och polarisationsfilter. Kodak linsputsduk och vätska. Putsduk. Ficklampa Maglite. Dubbel svart sopsäck i plast som extra fuktskydd. Haglöfs vattenskyddade påse ”Watanabi” M som fuktskydd till en kamera. Gerber Multiverktyg. Tillsammans väger utrustningen tyvärr drygt 10 kg.

– Att ha två kameror med sig kan verka vara en lyx men det är praktisk att slippa byta optik så ofta, rengörning av sensorer kostar en del, båda batterierna på en av kamerorna kan laddas ut, en kamera kan gå gå sönder och att behöva byta till teleobjektiv kan göra att du missar den ”där fina fågelbilden” . Nackdelarna är bland annat kostnaden för ett extra kamerahus och den ökade vikten i fotoväskan.

- På min önskelista finns ett Nikkor 200 – 400 mm F/4 VR och ett Nikkor 500 mm F/4 VR teleobjektiv men både på grund av pris, vikt och bekvämlighet så tvekar jag att köpa ett. Om man bara vill använda det under en begränsad tid så finns det istället möjlighet att hyra eller leasa objektiv hos några av de stora fotobutikerna på nätet. Man får fantastiska fågelbilder med den här typen av objektiv som kostar runt 50,000;- respektive 90,000:-. Tyvärr väger de nästan 3,5 - 4 kg utan kamera och stativ. Eftersom jag tycker att strövandet runt i omgivningarna är halva nöjet med fotografi så gör vikten att man missar den delen av fotograferingen och blir hänvisad till att vara mera i stillhet.


Om jag nu inte har tillgång till båt
Kan jag ta mig ut i ytterskärgården om jag inte har tillgång till egen båt? Ja, från Göteborg så är det ganska enkelt att komma ut i skärgården för att kunna se öppen horisont och solnedgången i väster. Om man tar spårvagnen från Centralen till Saltholmen, och där tar Styrsöbolagets båtar till södra skärgården. Vrångö, Styrsö och Brännö m.m. så ser man fri horisont inom någon timma. Båtarna går relativt ofta och fram till 23.00 tiden på kvällen så att du hinner se solen gå ner i havet innan du åker hem igen. Du kan också boka rum och sova över på t.ex. Pensionat Styrsö skäret, så slipper du att skynda till sista båten hem på kvällen. Om du vill ut till Vinga fyrplats så kan du åka med Börjessons båtar från lilla bommen i centrala Göteborg. Under sommaren så går det dagliga turer. Man kan också hyra rum på Vinga, kontakta i så fall Winga vänner. Du kan också åka buss eller bil från Centrum via bilfärjorna som går från lilla Varholmen till Öckerö kommun. På öarna Fotö, Hönö, Öckerö, Hälsö, Hyppeln och Rörö så har du öppet hav åt väster och kan se solen ner vid horisonten.

Du kan också bo på Vandrarhem. Nidingen har ett fint nyrenoverat vandrarhem. Till Nidingen kommer du genom att köra från Göteborg till Gottskär i norra Halland och därefter vidtar båttransport. Boka via Nidingens vandrarhem. Pater Noster planerar att öppna vandrarhem under 2008, läs mera på nätet. Du kan besöka Hållö utanför Smögen genom att kontakta utpost Hållö, som har vandrarhems med restaurang. Eller varför inte sova över på Lotsön i Väderöarna? Väderöarna når du via Fjällbacka.




”Naturhamn” - Hållö, Bohuslän 2006

Naturskydd och respekt för medmänniskor och natur
Ta med dig kamera och kikare när du ger dig ut i skärgården, njut av natur och kulturhistoria och försök att fånga ljuset. Klipporna och hällarna ute i ytterskärgården har slipats av vågorna, vindarna och vädret under tusentals år. Där ute i väst har de ömsom smekt och ömsöm piskats av vädrets makter. Långsamt reser de sig upp ur havet, efter att ha tryckts ner under istiderna. Lägg handen på en solvarm häll så känner du vad jag menar. Växterna i skärgården är anpassade till den höga salthalten, de hårda vindarna och de speciella väderförhållandena som råder i skärgården. Trots karghet och kalhet så hittar du ett myller av olika arter här.

Många av öarna är klassade som EU:s Natura 2000 område. Länderna inom EU arbetar gemensamt för att bevara sitt växt- och djurliv för framtida generationer. En viktig del i arbetet är det ekologiska nätverket Natura 2000 där Europas mest betydelsefulla naturområden ingår. Natura 2000 omfattar korkekslundar i Spanien, blommande alpängar i Österrike, vidsträckta ekskogar i England. Här ingår också Europas mest värdefulla fågelmarker och våtmarker med utrotningshotade grodor. Också stora delar av våra utskärgårdar klassas som Natura 2000 områden.

Många av öarna i ytterskärgården också klassade som fågel- och sälskyddområden. På dessa råder det förbud att under tiden första april till den 15 juli årligen landa med båt eller vistas inom det omgivande vattenområdet intill ett avstånd av 100 meter från stranden med undantag av öns sydvästra del och intilliggande vattenområde.

Fågellivet i ytterskärgården är helt unikt. Här kan du under höst- och vårflytten träffa på de flesta av våra svenska arter och under stormarna också rariteter.
Knubbsälar kan du se i stora kolonier Men respektera sälskyddområden, fågelskyddsområden och häckande fåglar. Ta inget annat än ljuset med dig hem.
Ta det varligt, ytterskärgården har en extremt känslig miljö som inte tål någon påverkan av människan. Biotoperna påminner mycket om fjällmiljön och eftersom flora och fauna är så utsatta för väder och vind och ständiga klimatväxlingar, så kan det ta århundraden för en växt att etablera sig i en klippskreva.

Och elda inte rakt på hällarna! Värmen får den släta hällen att spricka upp och såret läcker inte förrän vid nästa istid!

Njut av sjölivet! På sjön skall man njuta, inte tävla! Visa båtvett, dra inte upp svallvågor, var rädd om människor och djur!

– Ytterskärgården kan ge en närmast religiös upplevelse, och visst skulle protestera om någon skrek, spelade musik med hög ljudnivå, eldade, skräpade ner och väsnades med motorer medan andakten pågår i kyrkan! Tänk på dina medmänniskor.




”Pastoral idyll” - Måseskär utanför Käringön juni 2006


Tid för tankar och livskvalitet
Ta dig tid att ta dig ut till ytterskärgården, och när du väl är där ute så skynda långsamt! Koppla av! Lägg undan klocka, dator och mobil. Lev i nuet! Ta in och låt naturen tränga in i din själ. Gör dig fri! Ljuset flödar ständigt överallt på holmarna i ytterskärgården. Öarna är låga och skuggar inte marken. Havet reflekterar ljuset in mot holmar och skär och skapar ett alldeles speciellt havsljus. Känn de solvarma varma berghällarna mot dina bara fötter och låt dem ge värme inte bara mot din hud utan också i din själ! Ta dig tid att vandra runt på de smala stigarna på de små öarna i den ljumma saltdoftande sommarkvällen och se solen gå ner i väster. Känn sjöbrisen mojna . Hör måsarnas skrik tystna, hör ejdern skrocka! Den blå timman efter solnedgången är magisk och förtrollande! Dofterna av salt och tång från det varma havet kan göra dig euforiskt berusad! Känn smaken av sälta mot dina läppar och låt havet fukta dem! Låt de trygga ljuden av vågornas stilla kluckande och fåglarnas läten vyssja dig till ro! Se månen stiga upp ur havet och se stjärnhimlen lysas upp medan och fyrarna i havsbandet tänds!
Generationer har inspirerats och uppfyllts av Evert Taubes musik och poesi. Att sluta med ett citat av vår nationalskald kan väl inte vara fel.

"...Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna
med slån och hagtorn, böjda djupt av storm,
med gamla båtvrak som har multnat gröna,
men än, i brustna skrov, bär vågens form!
Där, mellan hav och land, på sand som skrider,
på tång som gungar, kan du ensam gå,
och leva i de längst förflydda tider
och i ditt släktes framtid likaså."

- Evert Taube, strofer ur "Inbjudan till Bohuslän",
från vissamlingen "Sol och vår, ballader, visor och dikter", utgiven 1967




”Kärret på Måseskär” - Måseskärs fyrplats, Bohuslän, juli 2006


Några länkar på nätet
Svenska Fyrsällskapet – Svenska Fyrsällskapet – www.fyr.org

Västkuststiftelsen - Västkuststiftelsen - www.vastkuststiftelsen.org/

Blå Skagerack - Bohusläns museum - Blå Skagerrak – www.blueskagerak.bohusmus.se

Ursholmen - Stiftelsen Ursholmen – www.ursholmen.se

Väderöarna - Väderöarnas vandrarhem – www.vaderoarna.nu

Utpost Hållö - Utpost Hållö – www.utpost-hallo.nu

Kurs Pater Noster - Pater Noster – www.kurspaternoster.ae

Vinga - Winga vänner – www.wingavanner.se

Nidingens vandrarhem - Nidingens vandrarhem – www.nidingen.se

Naturhamnar på Västkusten - Naturhamnar på västkusten – www.rorgangare.se


Läsvärda böcker om Västkustens skärgårdar och fyrar

Fyrguide, från Kattholmen till Smygehuk - Victoria Ask och Maria Siden´

Fyrbesökshandboken –Svenska Fyrsällskapet

Västkust, från Nidingen till Koster – Tore Hagman och Stefan Edman

HavsSkärgård – Jeppe Wikström

Bohusläns skärgård – Erik Malm

Växter och djur i skärgården – Ingemar Holmåsen

Skärgårdsväder – Lage Larsson och Jeppe Wikström




Tomas Knutson

Västra Frölunda 4 december 2007