Ett porträtt med diafilm - lika skarpt som en digital bild?

Jag har scannat in ett dia som jag har fotograferat i maj 1968. Detta är min mormor i Berlin. Det är ett färgdia, Kodachrome II, fotograferat med blixt och Zeiss Contaflex. Den filmen hade bara 25 ASA (ISO) och var extremt finkornigt.

Jag har konverterat till svartvitt i Elements 2021. När jag nu tittar på bilden: Visst är den lika skarp som en digital bild? 

Inlagt 2021-04-23 00:43 | Läst 1156 ggr. | Permalink

"En bild som verkligen berör, varm i tonen . Dessa underbara damer. Nu för tiden jagas skärpa, varenda hårstrå ska synas, men bilden är mer än skärpa, det är en historia, en känsla och mycket mer. Jag har scannat in mer än tusen dia, de är blekta och rätt dåliga, men vad man minns fotoögonblicket, trots mer än femtio år. Däremot, mina alla svart/vita filmer, är i toppskick, trots samma förvaringslådor. Min samling kameror, på tok för många, är från 9x6 och nedåt. Känslan med att ha en bild fotad med en kamera från 1928, Leica 1939, Kiev 6x6, är helt annan, än den jag får med min nya Olympus, grymt bra, kanske för bra. Jag är musiker/sångare och äntligen är det dynamik som gäller i musiken, inte volymtryck, maxad ”i taket”. Blir nog motsvarande inom foto. Rätt skoj, men nästan alla moderna kameror har filter, för att få ”den gamla känslan”. Vad är det för + bakom gardinen?"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Javisst Wolfgang! Fullt tillräcklig skärpa, en digital bild idag tagen med den vassaste utrustningen hade nog blivit ännu lite skarpare, men vadå? Som minnesbild av din mormor tror jag att du är nöjd, med all rätt!!
mvh
/B

PS. Jag har säkert själv flera 25 ASA Kodachrome II - dior från 1968 i mitt skåp, jag ska digitalisera nåt av dom för jämförelse, för jag hade ju ingen Contaflex, utan den ryska Zenit 3 M (eller möjligen Minolta SR7 med Rokkor 55 mm/f1,8...) DS.
Svar från Wolfgang 2021-04-23 09:14
Tack ska Du ha, Börje! Ja, prova någon av Dina Kodachrome, vore intressant att se! Mvh Wolfgang
En bild som verkligen berör, varm i tonen . Dessa underbara damer.
Nu för tiden jagas skärpa, varenda hårstrå ska synas, men bilden är mer än skärpa, det är en historia, en känsla och mycket mer.
Jag har scannat in mer än tusen dia, de är blekta och rätt dåliga, men vad man minns fotoögonblicket, trots mer än femtio år.
Däremot, mina alla svart/vita filmer, är i toppskick, trots samma förvaringslådor.
Min samling kameror, på tok för många, är från 9x6 och nedåt.
Känslan med att ha en bild fotad med en kamera från 1928, Leica 1939, Kiev 6x6, är helt annan, än den jag får med min nya Olympus, grymt bra, kanske för bra.
Jag är musiker/sångare och äntligen är det dynamik som gäller i musiken, inte volymtryck, maxad ”i taket”. Blir nog motsvarande inom foto.
Rätt skoj, men nästan alla moderna kameror har filter, för att få ”den gamla känslan”.
Vad är det för + bakom gardinen?
Svar från Wolfgang 2021-04-23 10:49
Tack ska Du ha, Olle, för Din fina kommentar! Min mormor föddes 1890 utanför Gdansk och levde 91 friska år, trots sina upplevelser under 1:a och 2:a världskriget samt en hyperinflation i Tyskland. Hon var en stark kvinna och alltid optimistisk! Mina Kodachrome har behållit färgen, men inte mina Agfa CT 18. Alla svartvita negativ är fortfarande fina. Jag fotograferar mest digitalt i fullformat, men har mina "utflykter" i den analoga världen och fotograferar med en Rolleiflex och Nikon FM2n. Det blir teknisk annorlunda bilder som har viss hantverklig känsla, kan jag tycka. Som Du säger, skärpan är inte allt. Det är helheten som räknas precis som i musiken. Mvh Wolfgang