Zeiss Distagon C 50 mm

Jag tycker att gamla objektiv från Zeiss ger ett vackert ljus i bilderna. Här med en bladare byggd 1980.

Förtjust i mellanformat

Dagens digitala kameror ger ju fantastiska resultat!

Men av någon anledning är jag förtjust i analogt mellanformat.

Dessa bilder är fotograferade för 8 år sedan på bilkyrkogården i Ryd. Kameran är en Hasselblad med 80 mm Zeiss Planar. Jag gillar den långsamma hanteringen, och  så är det något viss med bilderna, eller är jag bara jävig?

Det är skärpan och kontrasten men även den bokehn med en sorts 3D-effekt som här i första bilden.

Fotograferad med diafilm Velvia RVP 50 ASA  som jag har skannat in.

Förstora gärna!

Zeiss Ikon Contaflex Super BC från 1967

Contaflex SLR tillverkades i Västtyskland mellan 1953 och 1971 i flera versioner. 

Jag har haft en förut, men köpte en nyrenoverad igen för något år sedan.

Contaflex har en centralslutare inbyggd mellan linserna. En komplicerad mekanik och ett härligt slutarljud.

Spegeln går inte automatiskt tillbaka utan den vrider man upp, när man vevar fram nästa ruta.

Objektivet är en Zeiss Tessar, på den tiden  av senaste versionen  (1961-1965).

I förrgår gick jag en fotopromenad i Falsterbo med den och fotograferade en Ilford FP4 Plus (125 ASA).

.

En analog bild, men ny!

Fotograferad för 2 månader sedan i Malmö. Nikon FM2N, Nikkor 20 mm och Ilford FP4+.

Något helt annat

Många svenskar känner till Birgit Nilsson, men få har hört henne sjunga i verklighet. Utomlands var hon en gigant och anses som 1900-talet största Wagnersopran. Wagners "Tristan och Isolde" är operahistoriens största kärleksdrama och en lång historia på 4 timmar. Hon sjöng  den 240 gånger, vilket är världsrekord. Ingen har hittills klarat av den på samma briljanta sätt. 

Jag har träffat Birgit Nilsson vid 4 tillfällen och även kunnat fotografera henne 1995. På grund av omständigheter blev bilderna inte så bra som jag hade hoppats på.