Camp Mansfield

Ny-London är ett nedlagt gruvsamhälle på norra SVALBARD vid Kongsfjorden och grundades 1911 som Camp Mansfield för att utvinna marmor.
Marmorförekomsten upptäcktes 1906 och exploaterades av det brittiska företaget Northern Exploration Co Ltd med Ernest Mansfield som chef.
Ny-London utrustades med ångmaskiner, kranar och järnvägsmaterial. Det byggdes bostäder för 70 personer, verkstadshus och lager.
Det visade sig emellertid att marmorn inte gick att använda.
Marmorblocken gick i bitar när frakten kom till England på grund av frostsprängning.
Marmorbrottet lades ned 1920.

Inlagt 2023-07-02 21:44 | Läst 739 ggr. | Permalink

"Dina bilder av det vackra arktiska landskapet visar samtidigt såren efter den misslyckade exploateringen, intrycket förstärks av den rostiga skroten som ligger där den ligger. Kanske kan man se det som en naturens hämnd att marmorn visade sig vara självdestruerande. Men spåren i landskapet finns kvar för evigt... Hälsningar Sven"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Där har jag inte varit, men det går antagligen inte att åka dit så tidigt på året som vi har besökt Svalbard. Sista bilden har ändå stor igennkänningsfaktor. Du har fått med allt i den. Svalbard utan snö ser annorlunda ut, men det är lika kargt och vackert som på våren.
Hälsningar Lena
Svar från Wolfgang 2023-07-03 09:40
Tack så mycket, Lena! Vi kom ju upp till ön Moffen som ligger på 80°N och där var isfritt, men detta var i slutet av juli 2017.
Camp Mansfield litet norr om Ny-Ålesund på andra sidan av Kongsfjorden. Mvh Wolfgang
Intressant historia och fina bilder / Hälsning Robert
Svar från Wolfgang 2023-07-03 19:01
Tack ska Du ha, Robert! Jag gillar att ge historisk info till mina bilder. Mvh Wolfgang
Intressant historia och fina bilder. Spetsbergen skulle nog vara intressant att besöka!

Tommy S.
Svar från Wolfgang 2023-07-03 19:05
Tack så mycket, Tommy! I skolan läste vi om Spitsbergen och längtan dit fanns kvar i många år. 2017 kom möjligheten med en "expedition" på Svalbards västkust med ett mindre fartyg, vilket var oförglömligt! Men isbjörnsfaran begränsade våra utflykter något. Mvh Wolfgang
Dina bilder av det vackra arktiska landskapet visar samtidigt såren efter den misslyckade exploateringen, intrycket förstärks av den rostiga skroten som ligger där den ligger. Kanske kan man se det som en naturens hämnd att marmorn visade sig vara självdestruerande. Men spåren i landskapet finns kvar för evigt...
Hälsningar Sven
Svar från Wolfgang 2023-07-03 19:26
Tack så mycket för Din reflekterande kommentar! Marmorbrottet var inte så stort vad jag kunde se. Däremot finns ett stort antal kolgruvor på Svalbard. De flesta nedlagda på grund av dålig lönsamhet. Det finns en fungerande rysk gruva kvar, Barentsburg, och även har Norge Gruve 7 utanför Longyearbyen. Alla gruvor är stora sår i det arktiska landskapet. Man har även exploaterat mineraler. Från och med 1920 fick Norge förvalta Svalbard enligt Svalbardtraktatet.
Tidigare var Svalbard Ingemansland. Nuförtiden är det ett 30-tal länder som har anslutit sig till traktatet och man gör havs- och klimatforskning på Svalbard.
När det gäller marmorn så var det mycket riktigt naturens hämnd att marmorn blev till grus vid framkomsten i England. Man tänkte helt inte på permafrosten. Mvh Wolfgang
Trodde först att det var vid en plats på Svalbard som jag varit till där det också finns en nedlagd marmorgruva. Den gick samma öde till mötes som den du visar.
men där fanns bara ett litet hus och ett vrak också.
Trevliga bilder och nu väckte du min längtan dit.
Svar från Wolfgang 2023-07-03 19:08
Tack ska Du ha, Margareta! Detta var 2017 och jag tittar ofta på mina bilder och längtan dit finns kvar. Men Du har ju utomordentligt fina minnen från Arktis, Du som har besökt Nordpolen! Mvh Wolfgang