Thank god it's friday

Möten, möten, möten - när skall man hinna jobba?

En frustrerande arbetsvecka är äntligen över. Veckan har varit fylld av möten, seminarier, kurser och utbildningar.

• Webb-Väst, tema e-tjänster
• Skattemyndigheten informerade om hantering av skyddade personuppgifter i skolan
• Effektiv e-kommunalförvaltning och skolportal
• Krisledningsövning
• Vägledningen 24-timmarsmyndighetswebben

Det är inte det att mötena varit bortkastade eller dåliga snarare tvärt om. Frustrationen uppstår när mailhögen bara växer och växer. Ett 50-tal mail per dag som alla kräver olika omfattande åtgärder. Tack o lov att man har mailen i mobilen och kan beta av några i bensträckarpauserna. 250 frågeställningar och uppgifter har inkommit under veckan. Alla skall lösa inom en vecka. Den här veckan har jag bara haft en bråkdel timmar att åtgärda mot det normala. Nu ligger jag efter. *suck*

Sitter här och knapprar med dåligt samvete istället för att beta av maillistan. Men det är faktiskt fredag och jag har ingen lust att jobba en enda timma övertid. Det får bli en sjuhelsikes fart på jobbet nästa vecka istället.

Fars dag

Lite nöjd är jag iallafall att jag lyckades fixa farsdagspresent till min man från mina barn. Svarta skinnhandskar och strumpor. Det är första gången jag inte kan handla till min egen far. Konstig känsla, bävar lite för söndagen för den sakens skull.

Första julklappen inhandlad

Kan nöjd konstatera att julklappen till min syster är klar. Vågar inte skriva vad det är om hon eventuellt mot förmodans skulle få för sig att läsa detta. Men jag tror att hon blir nöjd.

2007-11-09 17:50   optimal

Det finns ett ord i ordlistan som heter Deligera Det kan knappast var någon till gagn om 50 mail inte blir besvarade. Jag vet inte vad du jobbar med men det slår mig att här i ligger förklaringen att myndigheter anser sig vara ensamma ipå jobbet eller att man inte tror att andra kan eller vill hjälpa till. Sprid ut uppgifterna deligera jobbet bara i all välmening/bert

Svar från Allis 2007-11-09 19:40

Tyvärr är jag sista instansen. (Arbete pågår för att förändra situationen, men det tar tid). Jag vet att det kommer att bli bättre för min egen del, så jag är hoppfull och bara lite fredagstrött. Tyvär är det inte så för alla.
Alla besparingar genom åren har gjort att jag inte är ensam om att ha det så här. Folk slutar, ingen ny anställs. Uppgifterna består men människorna som tar över dom förgås. Det finns ingen kvar längre som man har rätt att delegera till. Alla är överhopade med arbete och kraven från allmänheten bara ökar.
Vad det resulterar i vet bara framtiden.