Chattkurs

Så var dags att släppa lös 40+ gänget i chattmosfären. Datorerna med nödvändiga attribut var riggade och konton registrerades. Faktum är att själva kontoregistreringen var den svåraste biten. Sen kom alla snabbt i gång och plötsligt lägrade sig en tystnad. Det enda som hördes var msn's pockande dingdong. Aha en lydig liten klass. "Fröken" kunde gå runt i "klassen" med ett vinglas i handen, (nästa som på en vernissage), och svara på de välartade elvernas kloka frågor. Synnerligen angenämnt.

Nästa moment - lägga till smiliesar, skicka blinkningar och vibba varandra höjde stämningen direkt. Den lugna stillsamma lilla skaran blev som förbytt och det smackades och skickade hjärtan och vibbar högt och lågt :-)

Sitter man på msn vill man naturligtvis kunna göra ännu fler roliga saker. Höjde ribban en bit till och släppte iväg den första youtube-länken. Sen var det bara till att visa hur man gjorde och strax därpå var fröken överflödig, när hela gänget förlorade sig i Youtubes enorma bibliotek i jakt på den kuligaste filmen.

Just dessa två mina youtube-favoriter för tillfället:

Wall E - The vacuum cleaner
http://www.youtube.com/watch?v=SpHDrNc-44U

Cat man do
http://www.youtube.com/watch?v=w0ffwDYo00Q

Magmusklerna fick sig en ordentlig körare och vid halvtolvtiden (23.30) gjordes ett lunchbreak.

Fram på småtimmarna debuterade eleverna på Facebook och det med bland förtjusning. Och i ärlighetens namn ... vem begriper sig egentligen på vad det går ut på. Att man kan slå ihjäl timmar där i alla fall ett som är säkert.

Uppiggad och glad "fröken" landade hemma hos familjen vid halvtretiden men måste nog medge att idag känner jag mig inte fullt så pigg. Men kul hade vi.

Morrongänget byter kanal

Först Toto och nu det här. Morrongänget på kanal lokal i Göteborg går över till en annan kanal. Vilket svek, hur ska det gå nu? De tre tokgökarna Ingemar, Peter och Linda är ett gôrgott gäng med en skön göteborgsk jargong som finns där i bakgrunden varje morgon under frukostbestyren (oftast även en stund på kvällen). Hur ska det bli nu då???

Du som inte vet vad jag snackar kan kolla in dom på Morrongängets webb-tv 

Luringen var en klassiiker, som har roat många på väg till jobbet. Här en av dom: Fildelning

Efter regn kommer solsken 

Kommer plötsligt till sans och inser att det är samma sorts besvikelse som när Rakt över disk, Metropol och Rallygänget la av, en efter en.

Har klart mig ganska bra trots dessa "besvikelser".

Vi vid ålderns höst när jag ett visst hopp ändå om att det kommer nya talanger som kan få en en gumma på 40 + att spritta till genom att sprida glada skämt och en skön jargong.

Så länge det finns liv finns det hopp.

80 mil tur och retur

Ibland blir man verkligen glad och upppiggad över att möta proffessionella människor som har uppenbar kärlek till sitt yrke, som dessutom har förmångan och viljan dela med sig.

Ledarskap: respekt och tillit - följa och gå undan för

I ett sådant möte spelar det egentligen ingen roll vilket yrke personerna har. Det kan vara fotografer eller som i detta fallet hästmänniskor.

Inte ens regnet förmår att ta strålglansen från Disa - en fantastisk häst med en kraftfull och utryckfull tölt och en galopp som är en lisa för själen att bara titta på

När det känns som om man har en kappsäck full med guld med sig hem och plötsligt inser att händerna är tomma. Det är då man vet att kunskap är en ovärderlig rikedom som är lätt att bära.

Unga stoet Glöd från Sundsby gjorde sin publikdebut på dagens clinic. Omnämndens bl.a. som mycket lovande, hagens ballerina.

Tack

Ia och Denni för gästfriheten och en fantastiskt trevlig och givande clinic
Freya, änglahästen, för den kunskap och gläjde du gav din ryttarinna och ägare. Ditt liv berikade inte bara hennes utan även oss andra

Snopet ...

Visst borde man veta bättre - Visst borde man vara beredd

Varför blir man då så förvånad och besviken när snön ligger vit. Den som hållit sig borta hela denna mörka långa vinter. Den dyker upp nu. När den är som minst önskvärd.

Det enda raka är väl att gå ut och och föreviga eländet och forsätta vänta på våren och värmen. Känner någon sorts gemensam längtan med krokusarna och allt annat som knoppat.

Skulle aldrig sagt det där i stallet igår. Stod och pysslade om hästen och när jag kratsade hovarna tänkte jag högt. Vad skönt att få bort dom där snösulorna. Dom har jag inte haft nytta av en enda gång i vinter. Och så vaknar jag idag och visst - då var inte den investeringen helt värdelös i allafall.

"Inget ont som inte har något gott med sig" 

En ko-nstig vecka

Sitter nyduschad i soffan och summerar veckan som gick. Det som just nu känns som en alldeles vanlig vecka, verkar har varit ganska innehållsrik vid lite efteranke. Undrar stillsamt för mig själv om det ofta är så - eller om det bara är så att jag inte tar mig tid att reflektera. Nå väl, detta inlägg handlar bl.a. om:

 något pianosvart och blänkande - mångfalt hårigt och farligt - äsch läs så får du se ...

Ny mp3

Är så himla nöjd med min nya mp3 som jag var "tvungen" att impulsköpa när jag ändå körde förbi netonet på väg hem från veckans konferens.

Hade bestämt mig för att köpa en sådan där likadan som den jag lånade ut och aldrig bad att få tillbaka. Den var ju ändå så ful med sin vita färg och dåliga ljud. 300 kr skulle den nya få kosta och den här gången skulle den vara svart. Parkerade bilen och intalade mig - svart max 300 kr. Den här gången skulle jag inte falla för något annat. Men vad händer.

Ut kommer jag med en, förvisso svart, men resten gick det sämre med. Jag som bara lyssnar på e-böcker behövde ju verkligen bara en enkel oansenlig liten enkel pryl. Budgeten sprack med dunder och brak. Misslyckandet gnagde redan på väg mot kassan. Hade ju inte klarat av att hålla den tänkta budget. Den var ju så fin - svart - blank - och man kunde se bilder på den - och få plats med favoritlåtarna - och en e-bok. Suck, jag är en svag och lättlurad konsument.

Nu några dagar senare är jag så kollosalt nöjd. Dåliga samvetet är som bortblåst och nu njuter jag av den lilla manickel för fulla drag. Snygg, pianoblank, lite tygndkänsla i den som ger intryck av kvalitet, metallblank baksida. Jag skiter i att den inte är av något fint märke och att den måste putsas stup i kvarten för att ta bort fingeravtrycken. Nu njuter jag av Lisa Marklunds - Nobels testamentente under mockning, bilfärd och tvättvikning.

Webbpolicyn klar

Så i fredags slutredigerade jag äntligen den slutgiltiga versionen av webbpolicyn som blivit en långdragen historia. Kommer att lämnas in för beredning. Arbetet med den har varit väldigt trevligt trots återremittering. Politiker gruppen som tillsattes är ena riktiga guldgubbar och så trevliga att samarbeta med. Riktigt, riktigt roligt att känna att engagemanget, stödet och att politkerna verkligen bryr sig i denna fråga som blir allt viktigare.

Användarmöte och övernattning i Borås

Två dagar, lunch till lunch. Bara det ett suveränt upplägg. På vägen dit strålade solen och solbrillorna togs fram för första gången. Solen värme upp bilen, så att det rent av blev för varmt. Vårkänning med andra ord. Ända tills vi senare under kvällens middag tittade ut genom Thai-restaurangens fönster och såg stora snöflingor dala som sedan sakta täckte gatorna.

Kvällens happening var en På-spåret-tävling där alla delades in i olika lag. Till vår stora förvåning och glädje kom vårt lag på en 4:e plats av 12 lag. Mest stolt är jag över att jag visste hur många mål "den galloperande majoren" hade gjort. Eller tja, visste och visste - egentligen var det en grym chansning som gick hem. Men inte desto mindre kul.

Webbfolk från Sveriges alla hörn träffades och utbytte erfarenheter och framförde önskemål till leverantör och utvecklare. Otroligt stimulerande. Nu är huvudet fullt med massor av nya idéer och infallsvinklar. Hoppas bara herrarna cheferna orkar lyssna och lätta på plånböckerna.

Hästmässigt sätt en tunn men bra vecka

Tölten har gått bra den här veckan. Bestämde mig för att strunta i traven den här veckan och satsa på tölten i stället. Táta lossnade ordentligt i bogarna och klev på riktigt fint i måndags i manegen.

Poliseskorterade kofösare med koskräck

Vad gör man när dom frågar om man kan hjälpa till att fånga in några förrymda kor. Klart man säger ja - hur svårt kan det vara att gå bakom och vifta med något lagom skräckinjagande pinnetyg så att kräken ger sig av mot tänkt grindhål. Det är tur att man inte vet händelsernas utveckling i förväg.

Skymningen hade precis övergått i mörker när jag anlände ner till fältet med de förrymda kokräken. Fick en spann i näven och uppmaning att ruska med den. Gjorde som sagt var på korackarna som tydligen var hungriga omedelbart satt fart mot mig.

Ops! Vad gör jag nu, minns jag att jag hann tänka. Höjde hinken över mulhöjd och pinnande iväg. Korna sätter upp ett ordentligt tempo bakom mig och jag ser att vi närmar oss vägen. Herregud, vart ska dom, jag ta vägen??? Jag tar sikte mot gården och sen börjar en rask marsch över vägen med hela koflocken flåsande i nacken. 

Har du någonsin tänk på vad som händer om man sätter ner en spann godsaker bland jättehungriga förrymnda kor med jättehorn. Jo du det har jag. Det skulle bli värsta mardrömmen spannen, jag och en massa horn som slogs om godsakerna. Till saken här att vi inte talar om några vanliga kor utan sk Highland Cattle. Ni vet sådana där långhåriga kossor med jättestora horn. Jag vet att ett horn här precis en armsländ för när kossans mule snuddade vid spannen gällde det att se till att inte ha sitt eget huvud ivägen.

Bestämde mig ganska snabbt för att det inte skulle bli någon hink på marken här inte. Så i ett minst sakt friskt tempo drog jag i väg  med spannen. Det var kanske en halv kilometer hem till gården. Det måste ha varit en syn i vänsterhanden så högt utsträckt från själva kroppen som möjligt for en fyrtioårigt tant fram längst vägen med en flock horninga kor efter.

Hann egentligen aldrig reflektera över själva farligeheterna eller min egen koskräck förrän alla korna var inne i fållan. Inte heller hann jag se polisbilen som stod vid vägen och övervakade det hela. 

Två restaurangbesök i veckan

Först var det Thai i Borås och i går, lördag, hade döttrarna vänligt men bestämt undanbett sig mig och min käre makes närvaro. Tjejkväll, ni vet ...

Vad gör man? Självklart tar man tillfället i akt och låter sin man bjuda på restaurang. Hade fått tips om Alexandra Zazzis La Statzione i Partille. God mat och en trevlig kväll på tu man hand. En extra bonus utgick också - gubben fick äntligen och för första gången verklig användning av sin GPS.

Söndag och regnet står som spön i backen

Vad gör väl det. Det finns inget dåligt väder sägs det ju men det vete sjutton. Bra kläder finns det absolut. Uppfriskade (läs pissvåt) utritt, mockning till marklund och stallfika. Våt men nöjd kommer jag hem och maken bjuder på den absolut godaste köttfärssåsen jag någonsin ätit.

Faktum är att jag tror att jag i rena förskräckelsen fick min koskräck botad. Eller så befinner jag mig fortfarande i chocktillsånd. Det måste väl ha varit en bra vecka? Inser att jag just avslutat mitt längsta blogginlägg hitills utan ett enda foto. Lite trist men kanske ovanstående kan duga som ursäkt.

Hur har din vecka varit?