Deja vu från den gamla goda tiden

I dag hände något som inte hänt på mång många år. Vet inte exakt när den försvann men vår äldsta dotter är 17 år och har aldrig sett en sådan tingest. När vi visade henne själva dyrgriparna för några årsedan skakade hon bara på huvudet och fnissade tyst för att inte såra sin "ömma" moder.

I tomtens säck låg en ...

... skivspelare. En sådan där gammal hederlig som man spelar LP-skivor på. Sådana där svarta platta, lättstötta och som man måste vända på i halvtid.

I dag var det premiär och lite av en hederstund. Roxetts första LP dånade ut i högtalarna och visst är det något visst med den där raspigheten och knastret ändå. Det var längesen man hörde något sådant.

... och titta vad jag hittade skåpen ...

... tur att det är en dag i morgon också. Får gräva vidare i skåpen och se vad man kan hitta.

2008 nytt år - nya krafter

Dagarna é korta men blir sakta ljusare och längre. Det betyder att vi raskt går vidare in i 2008. Nu blir det bara bättre.

I år lovar jag att inte lova - men jag skall försöka att:

- Lära mig inställningarna i kameran
- Skaffa mig ett stativ och en blixt
- Fota fler islandshästtävlingar
- Ägna mycket mer tid med "mina" islänningar
- Kanske ta en kull kattungar på min Heliga birma
- Ta tag i viktväkteriet igen
- Prioritera fritiden framför jobbet

God fortsättning på dig!

En islandshäst om dagen

Nu när det är ett nytt år funderar jag på om jag skulle hitta på något nytt i bloggandet.

Lite variation och något återkommande, typ serie ... hm ...

"Islandshästar är som jordnötter - det räcker inte med en" säger dess ägare. Dessvärre stämmer det men tid och ekonomi tillåter inte alltid fler så därför kom jag på att jag kanske kunde få utlopp för talesättet i bloggen.

Varning utfärdad

Härmed varnas alla icke islandshästintresserade för mina inlägg som jag för allas väl åtminstone tänker reducera till en islandshäst i veckan. Bloggtemats innehåll kommer alltid att innehålla:

• Hästens namn
• Foto

Start vecka  1 dvs denna vecka.

En pytteliten försmak. Får jag presentera Táta från Sundsby

Årets sista vanliga dag

Kom på att idag är den sista vanliga dagen på detta året. Imorgon är det nyårsafton - knappast någon vanlig dag. Därför tänkte jag berätta om min högst odramatiska och alldeles vanliga dag idag, söndagen den 30 december 2007.

Dagen började som vanligt med frukost

Vid niotiden plingade micron till och risgrynsgröten var klar. Inmundigade den och kaffe i sällskap med dagens GP och make. Vi tar alltid en lång och härlig frukost på helgerna bläddrande i dagstidningar och diverse annat läsbart av intresse. Idag nöjde jag mig med enbart GP och tillhörande reklamblad.

Efter en stund blev gubben rastlös och fick för sig att nu skulle lilla nya TVn installeras. Jo det skall vara snyggt och inga sladdar skall synas så det brukar bli små projekt av det som vänder halva huset uppochner. Så blev det även idag. Under tiden jag satt och surfade runt lite på FS och Fejjan såg jag kaoset sakta eskalera. Beslutet var enkelt och lätt att ta. Bytte snabbt om och begav mig iväg till stallet och hoppades att allt skulle vara färdigt när jag var tillbaka.

På väg till stallet svängde jag in till min syster för att få hennes namnteckning på ett papper. Det dyker fortfarande upp saker efter vår fars bortgång som vi måste ta tag i. Kort shitchat och sen bar det iväg till min väntande islänning.

Hade tur och hästarna var kvar vid "frukostbordet"

Mockningen var klar så det fanns inte mycket mer att hjälpa till med i stallet än med sopning och undanplockning. När stallet var fint och välsopat hämtades Táta in. Ja, hon heter så vår islandhäst. Det uttalas Tauta och betyder lilla flickan på islandska.

Tyvärr tappade Táta en sko dagarna innan jul och hovslagaren kommer inte förrän på fredag så mycket ridning har det inte blivit. Det blev det inte idag heller och det var kanske tur. För som hon såg ut :-/.

Faktum är att hon har en fenomenal förmåga att hålla sig fin och oförskämt blank men idag var hon inte den skarpast lysande stjärnan i flocken. Skiten, blöt och full med ensilagerester i manen hade det lilla trollet. Fram med stora ryktlådan och med piggborste, rotborste, spray, handduk och hovkrats skred jag till verket.

En timma tog det att få rensat ur allt ensilage, få man och lugg fluffiga och genomkammade och hårremmen ren. Helt torr blev hon inte trots frenetiskt gnuggande med handduk. Erbjöd henne lite kraffoder som tack för gott uppförande innan hon ren och nyfluffad, fick gå ut till kamraterna som redan försvunnit iväg ut i stora vinterhagen.

En och en halv timma hade jag tillbringat i stallet. Ovanligt kort men där fanns inte mer att göra så det var bara att pallra sig hem och hoppas på att gubben min var klar med sitt "projekt". Det var han inte.

Huset var i ett ännu större kaos än när jag lämnade det men gubben min var glad

Sladdarna var dragna och TVn fungerade finfint. Vad göra när kaoset är ett faktum? Jo man eller rättare sagt jag tog mig en dusch och kom på att när det ändå såg ut som det gjorde kunde vi lika gärna passa på och rensa ordentligt.

Sagt och gjort. Myskläder på och sen rensades det. Påslakan, örngott, gamla dukar och annat strunt och bra att ha fick ta plats i sopsäckar. Tre stycken urtunga blev det. Kaoset blev än värre och det var dags att sätta på kaffe. Man kan inte röja i kaos utan kaffe i magen. Kaffet smakade gott och dracks i takt med tangentknapprandet på detta inlägg eftersom gubben inte ville avbryta städningen.

Ops, nu  (kl 15.55) kom han. Får ge honom lite kaffe och sällskap under tiden som vi planerar dagens middag.

 Fortsättning följer ...

Mellandagsrean avklarad

Jo då livsgnistan börjar sakteliga återvända ;-)

Idag börjar fötterna kännas normala igen. Under natten har dom liksom vecklas ut och fluffats upp igen efter har blivit fullständigt utnötta och tillplattade av allt butikrännande i den stora staden igår.

Missförstå mig rätt. Jag gillar att shoppa - flickorna också. Vad maken tycker, hm ... tja han följer snällt med och gnäller inte. Men ärligt talat förstår jag inte vad han får ut av vårt rännande bland butiker och rafsande på klädhängare. Då och då tappar vi bort honom. Vilken välsignelse den där mobilen är i det läget. Några tangenttryckningar och han är återfunnen.

Gjorde vi några fynd?

Tja, jag vill tro det. Hittade halsdukar för 19 kr/st. I vår iver och eftersom vi faktiskt är tre som delar på det köpte jag en i varje färg, dvs 5 st. Blir kul att kunna välja färg efter humör i vinter. Hittade även en partyscarf för 29 kr som vi inte kunde motstå.

En strålande lycklig dotter köpte sin drömgrej till 30% lägre pris. På felfri englelska dessutom. Minns själv hur jag som tonåring köpte min första märkeströja för min surt förvärvade första lön - så jag förtod henne så väl.  Värre var det med fadern, som tyckte det var ren galenskap ;-) Tänk så olika dom är, gubbarna.

Nå ja, för ett par dagar sen såg även jag glittrande ögon på honom när han kom hemsläpandes med ny svart liten och alldeles onödig extra-TV. Enligt honom gick det inte att jämföra hans och dotterns fynd, över huvud taget. Hans fynd är ju en nyttopryl som "alla" har glädje av.

Det är i sådan lägen som jag träder i rollen som den förstående, milda frun och biter mig i tungan. Tassar in på dotterns rum, sätter oss på sängkanten och för ett mamma-dottersnack om människor, livet och olika värderingar - igen. Behöver jag säga att det blir en del fniss och himlade med ögonen. Det är ett av tillfällena när man känner att det är helt underbart att vara tonårsförälder.

Kappa, t-shirt, tröja, väska och lite annat smått och gott visade det sig även att vi inte lyckats att motstå i den allmänna köpivern. Hälften av grejorna var väl inte rea men det är ju precis så det brukar vara.