Det gör ont att erkänna ...

... men Orust är en vacker ö. (må tro att det tar emot för en tjörnbo att erkänna det)

Se bara, här var jag och min kollegor har suttit och jobbat idag.

Otroligt vacker utsikt och fantastiskt promenadväder.

Förvånad själv över hur vacker en barmarkad februaridag kan vara, trots allt. Det har varit en underbar och lärorik dag och har äntligen fått lite kläm på det där med css'er och div-boxar.
Fler bilder från Orust finns bland mina bilder i albumet Bohuslän, mest från Tjörn.

07. Herjann från Sundsby

Föddes kolsvart för 5 år sedan. Färgen kommer att blekna för varje år och han kommer att på ålderns höst förmodligen vara i det närmaste kritvit.

Som föl stod han i härlig kontrast till sin mor Perla (se blogginlägg v 06) som är skimmelskäck men som blekts så att hon numer ser ut som en vanlig skimmel.

Nyfödd

4 år

5 år

Herjann är valack och söker nytt hem. Han är min personliga favorit bland unghästarna just för han stora personlighet. Han är en ursnäll, känslig, allert och het kille. Passar en rutinerad ryttare som vill ha en ha en tävlingshäst med go. Evenuellt är han såld. I morgon tisdag får jag kanske besked.
http://www.sundsby.se/hastar/herjann.shtml

Sista turen på Snarfagri?

Just nu duggar spekulanterna tätt. Hade sett fram emot en spännande uteritt på Herjann, men det gick inte eftersom det skulle några och titta på honom.

Är väldigt kluven när det gäller Herjann. Vill ju jättegärna att han skall hitta en egen matte/husse som han kan ha kul tillsammans med. Samtidigt skulle det vara jättetråkigt att inte få lära känna honom och hans egenheter mer ingående.

Hur som helst erbjöds jag att ta Snarfagri med på turen i stället

Snarfagri har troligen hittat en ny matte (inget skrivet än) så det skulle bli kul att få känna på honom utanför inhängat område. När Snarfagri kom hem från träningen var han lite lat. Han var förmodligen "skoltrött" för nu var den "latheten" som bortblåst.

En glad och nästan yster liten (nå väl så liten är han inte, ett par centimeter över 1.40)  kille som tydligt visade att han gillade att sträcka ut i galopp med gänget. Han tyckte det var kollosalt onödigt att sakta ner efter sådana kuliga race. Upplever honom som en mycket gladare kille med gott självförtroende och ursköna gångarter.

Nya matten har verkligen gjort ett kalasfynd. Hoppas att vi kommer att få se dom två på tävlingbanorna framöver.  

Nyfödd Snarfagri, en liten har blivit stor.

Januari 2008 personligt och rätt ointressant

Kort sammanfattning från månaden som gick, skrivet mest för min egen skull.

Månadens bästa beslut tycker jag var när jag till slut vågade att beställa nya färgpatroner från inkclub. Dom har originalpatroner ju! Ursmidigt och snabbt.

Har börjat ta tag i ridningen igen. Tappade all lust och gnista när min far gick bort i somras men nu känner jag att det finns kraft att ta tag i livet igen. Har fått en bustrevlig unghäst att rida de dagar som dottern rider vår häst. Jättekul med en häst som är helt tvärtemot vår egen.

Annat smått och gått som hänt

- Börjat på en ny design på min stallvärds hemsida.
- Rekrytering av ny kommunikationschef - min blivande chef må hända?
- Turbulent på jobbet med anledning av avdelningens chefslöshet, ovisshet och framtid.
- Fick jättebra tips på stativ och fotografering i ridhus här i fs-bloggen.
- Försäljningen av fars bil går inge bra. Orkar bara inte tjafsa med folk som bara vill pruta.

Bild till nya  hemsidan 

Annars är januari en hektisk månad. En av de två värsta. Fyra födelsedagar varav två inom familjen.

I år har vi ett nytt upplägg. Flickorna bestämde sig döttrarna för att ha en gemensam födelsedagsfirande eftersom de ändå fyller med 14 dagars mellanrum. Den egna födelsedagen ville de fira med restaurangbesök bara med mamma, pappa och syster. En jättebra idé och mycket trevlig.
Tror själv faktiskt att jag ska ta och önska mig ett restarangbesök nästa år om någon frågar.

Med siktet inställt mot högre höjder

För ett par veckor sedan fick jag erbjudande om att följa med högst upp i Tjörnbrons bropelare någon gång i vår/sommar. Jag blev smått överrumplad. Har fått erbjudandet ett par gånger tidigare och sagt bestämt nej.

Men den här gången slog jag inte bakut direkt och först nu har det landat i sinnet. Så jag har tackat jag och börjar så smått se fram emot den långa vandringen upp i bropelarna.

Vilken fantastisk fotochans!

Så nu peppar jag mig mentalt och själva fotograferandet får ju inte bli ett fjasko. Tar mao tacksamt emot tips på vad jag bör tänka på när ens fotograferande tar sig till dessa höjder. (Menar fyskiska höjder så klart. Dessvärre är det inge vidare med dom fototekniska kunskaperna.) Vill göra det bästa möjliga av tillfället.

Vore roligt om någon bild blev såpass bra att man kunde ge den som ett tack tillbaka för upplevelsen.