Ofokuserat bloggande om hästar, katter och livet i största allmänhet och fotografins för mig svindlande mystiska mysterium.

Hon har lämnat mig!!!

Efter en ganska omfattande tids förberedelser hände det. Hon tog sitt pick och pack och försvann ur min famn och rakt ut i den stora vida världen. Hur ska det gå?

Det känns  i modershjärta att se sin förstfödda ge sig i väg på sitt livs första stora äventyr. Känslorna blir starka när hennes uppenbarelse försvinner genom passkontrollen och jag inte längre ser henne. Inser lätt panikslaget att jag plötsligt inte har möjlighet till delaktighet eller kontroll över händelseutvecklingen.

Hon är helt själv på resande fot, sin första flygning blott 17 år. 

Sansar mig och inser att hon är precis i samma ålder som jag själv var vid min första utlandsresa till Rimini. Kommer ihåg hur mogen och vuxen jag själv kände mig och blir lugn ....

... ända tills jag inser vilka lockelser och trevligheter den resan innebar.

Plötsligt är oron i maggropen tillbaka igen

Hon är en klok och lugn flicka och klarar sig fint, hon är en klok och lugn flicka och klarar sig fint, hon är en klok och lugn flicka och klarar sig fint ...

ABBAs fina "Slipping throu my fingers" går som en ljudlöst malande melodislinga inne i mitt bakhuvud.

Inlagt 2008-07-12 16:35 | Läst 1338 ggr. | Permalink
De där små-knytten "avnavlar" sig bara rätt vad det är, utan att ens fråga. :)
Helt plötsligt står man bara där och inser att det älskade knyttet har flyttat till Andalusien för att bo där nästan i ett år eller i nästa stund drar iväg på resor som spänner över flera månader och man vet inte säkert från ena dagen till den andra om det är Vietnam, Laos, Kambodja eller Thailand som hon just nu befinner sig i. Mycket ska man utsättas för som förälder. :)))
Härligt är det förstås att inse att de klarar sig bra och står stadigt på jorden.
Det går säkert jättebra för henne på resan. :)
Mamma får djupandas lite då och då för att släppa på spänningarna.
/Nonno
Kära nån, ja visst är det så. Tack för dom tröstande orden. Det går säkert jättebra för henne. Den rara ungen har meddelat att hon har kommit fram, är emottagen och fikar för fullt. Känner mig betydligt lugnare och skall försöka att låta bli att sms'a mer idag. Nå ja ett god natt får det nog bli iallafall.
tänk bara inte på vad du gjorde i den åldern så går det nog bra ;)
haha tänkte det samma som Gustav...men nu skall vi vara snälla, jag liftade bara Europa tunt i den åldern.......i både öst och vest, har starndat både i Israel och Spanien och Marokko- men överlevde, sådan da...
Jag skickade min 17 åring ett år till USA, hon kom hem helskinnad, men med en amerikansk pojkvän...
Som just nu är här på besök över sommaren.
Man får acceptera och inte fundera så mycket på vad man själv utsatte sig för i den åldern.