Vinterspår
Det är naturligt att följa ett spår,de blir så tydliga och berättande. På sommaren ser man aldrig det så tydligt som under vintertid. Man kan fantisera vem och när djuret gick den vägen, sökande efter något ätbart eller som Haren sökande efter en partner. Spåret vi ser är från en räv som under morgotimmarna långsamt och ostörd traskat över den snöklädda myren.
Tyst stilla smyger sig solljuset något högre än dagen innan,det värmer inte mycket men det känns som om tiden går mot en vår. Våra frusna själar som mesta tiden tillbringats innomhus med diverse göromål. Skidturen i skog och mark har en mycket stor betydelse och är en återhämtningstid för många uppe i mina trakter, det går lite långsammare men frammåt. Man hinner med lite eftertanke och välgörande skötselav sin hälsa.
Likt djuren tar vi en liten paus efter sommarens heljlusa tillvaro då solen aldrig går ned utan flödar outtröttligt dygnet runt, det finns en mening med det. Livet återvänder från en slumrande tillvaro till ett aktivt och spännande tempo.
Ja såvar det idag häruppei Lappland
Det brukar smitta av sig när man ser andras bilder så det kanske blir framöver.
Sten
/Torbjörn
Ha det gott!
ewa