Sport och Naturbilder

Jag gillar att fotografera gamla lador???

Ja det är sant när jag åker förbi en lada måste jag stanna och att föreviga den! Vad är det för fel när man gillar det, är det något i min barndom, något trauma? Det är ju vad man kan se inte minst på Programmet "Alla är vi fotografer "inne nu, att vända ut och in på sig. Vad jag vet är jag inte född i en lada eller något annat konstigt ställe utan på BB i Härnösand. Men man vet aldrig kanske kom jag till i en gammal hölada? Hur som helst finner jag lador fascinerande.

Inlagt 2015-03-12 14:08 | Läst 1413 ggr. | Permalink

"Lador är vackra, så det måste ju vara därför, och dom har ofta en historia som man är nyfiken på! =) Fint fotat!"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Det är klart att lador är fascinerande. Dessa små byggnader, som en gång i tiden var den vanligaste byggnaden i odlingslandskapet, men som idag har tjänat ut i syfte. Väderbitna kulturskatter som blir mindre till antalet varje år. Så fortsätt du att fotografera lador. Det är absolut inget fel. För, vem vet, dina bilder på lador kanske en dag blir något värdefullt för framtida generationer?
Svar från optimal 2015-03-12 16:31
Tack för det ja jag är tvungen att stanna och ta en bild när jag ser den//bert
Gamla risiga byggnader är kul att fotografera, oavsett om det är lador eller annat. Dina lador är fina :)
Svar från optimal 2015-03-12 19:28
Tack för det ja det stämmer kanske är det något med nostalgin och hö vintertransporter med häst och släde
Lador är vackra, så det måste ju vara därför, och dom har ofta en historia som man är nyfiken på! =)
Fint fotat!
Svar från optimal 2015-03-12 19:30
Jag minns när vi körde hö till gården hämtade i ladorna Tack för din kommentar
Jag kan förstå att du gillar lador. Det finns en slags "vördnad" över dem. Ålderdom...
Och oftast i vacker miljö.
Svar från optimal 2015-03-12 22:28
Ja det stämmer man ser dem som gamla vänner och dom står där i ur och skur
Faktiskt har ladorna följt även mig genom livet. När vi var små och åkte tåg från Gävle till Boden. Förmodligen var det genom västerbotten man såg dom riktiga ladorna. Även höhässjor och betande kor sitter kvar i minnet. Det var med lite vemod man åkte hem. Ett farväl. Tågvagnarna var av den gamla sorten där man fick gå ut och över på bryggan mellan vagnarna. Först fick man öppna grindarna. Nu har ladorna spelat ut sin roll och förfaller. De vita ensilagen ser inte lika trevligt ut men måste vara lite lättsammare för bonden.
Sten