Tillbaka från fjället

När fjällturen får en helt annan vändning än tanken var från början. Kalvmärkning skulle fotas och under tiden jag väntade på att det skulle sätta igång skaffade jag mig information av samer och ortsbor, tre olika fjällturer hann jag med innan det blev klartecken för att börja gå  2.5 mil långa vägen upp på fjället där märkningen skulle äga rum, 28 kg utrustning inkl foto kök tält mat mm.

En ung tjej frågade om hon kunde göra sällskap med mig Hon hade samma ärende sa hon, journalist från Lule och Flata upplysningsvis. Jag gillar inte ordet Flata och inte Bög heller för den delen jag tycker att det är ett nedsättande ord och har så mycket negativt i sig.  Kärleken är till för oss alla och inte bunden till åsikter. ( min personliga åsikt) Det är lungt sa hon vilket skulle visa sig vara hennes standard uttryck. Vi skulle ju tillbringa natten tillsammans i ett 2 mans tällt med två stora ryggsäckar mellan oss var det tänkt.Hon var 150 cm lång eller kort om man så vill och ständigt hungrig. Efter den första  ansträngande milen var jag praktiskt taget slut och önskade bara att få vila. Vi satte igång köket för att laga mat, jag ville ligga lite lågt med mat för att tomma magar osv .Tjejen brassade käk. 4 portioner makaroner och något som i varje fall på utsidan skulle föreställa köttförssås kokades och snart var det uppätet och vi tog oss an den andra milen.

Ungefär 5 km före målet började det att regna. Vi var uppe på kalfjället, det var dåligt med skydd men tältet restes. Det var vindstilla, myggen samlades för att försöka hitta delar på våra kroppar att suga sig mätta ifrån. In i tältet Detta får bli ett experiment sa Flatan för jag har aldrig legat i ett tält med en man: Jag gillar inte män och dessutom gillar jag inte nuvarande regering heller. Jag började förstå att det skulle bli en prövning men låg lågt. Dittills hade vi inte pratat så mycket med varandra för det går inte när man går med tung packning efter varandra.

Regnet tilltog. Snabbt in med ryggsäckar innan dom blev genomblöta och den lilla förgården som finns i fronten på tältet skulle bli köksavdelning för nu var till och med jag hungrig. Liggande på mage i tältet, fullt med mygg, blöta kläder och en flata inill mig som jag inte kände VILKEN fjällvandring och vilket fotoväder.Jag vet inte vad som var den största katastrofen men det var inte vad jag tänkt mig. Makaroner igen och ytterligare en påse som på utsidan föreställde kyckling i Curry. Det fanns inte tillstymmelse till någon kycklingbit när jag öppnade påsen för att  blötlägga eländet som instruktionen sa. Makaronerna var halvkokta när gasen tog slut. Dubbelvikt lyckades jag hitta påfyllnadsgasen och fylla den lilla behållaren. Myggor satt fastklistrade som röda dekorativa märken på den gula tältduken resten av dem surrade runt och myggsprayen blandades med dofterna av de halvkokta makaronerna.

Efter avslutad måltid var det dags att byta från gångkläder till nattkläder, veckla ut sovsäckarna och inta någon form av sovläge , enda möjligheten under rådande förhållande var sidläge. Det var inte tänkbart att ligga på rygg. På något sätt sov vi och morgonen var solig och relativt myggfri. Vi rev tält och lagade oss en god frrukost det var då vi upptäckte hennes fötter. Stora blåsor på båda hälarna röda och troligen fruktansvärt onda. Det är lugnt sa hon!

Denna tjej 150 cm lång och 25 år utsrålade sådan kraft i sitt sätt att vara fick en otrolig energi. En energi som en 67 årig man behöver ibland. Hon överraskade mig hela tiden med dessa trasiga hälar och med en alldeles för tung ryggsäck var hon mig bokstavligen i hälarna "Jag beundrar ditt lilla jag Sofia".Jag måste till slut berätta: det blev ingen plåtning av kalvmärkningen blev upptkjuten en vecka. Vi traskade 2.5 mil tillbaka igen, fick låna en kåta att sova i. Vandringen gav mig stor tillfredställelse/ Bert

Resan överraskar.

Visst är det så att man reser för att bli överraskad. Nyfikenheten över vad som händer i nästa stad eller på nästa tåg hur ser vagnen ut kan man sova finns något att äta osv. Allt detta är väl det som kittlar allra mest under en resa. I Ahten 42 grader varmt och trots nedbantade ryggsäckar kändes dom som bly värmen ,fläktar som en hårtork i ansiktet och klädena är genomblöta. Att man luktar illa och ser ut som om man vilket ögonblick som helst skall ramla ihop är för länge sedan undanträngt, nu gällde bara att hinna med båten till Italien och det var 2 km att gå. Väl över landgången sjönk vi ned på det första trappsteget pustade ut och ett dygns resa med båt kändes bra.

Sofia är en vacker stad och sevärdheter kan man få så mycket man orkar,men i värmen orkar man till de som har luftkonditionering. Men tågresan blev kanske lite annorlunda först och främst hade man inte väntat oss och bokningen hade försvunnit. Vagnen var ett musè föremål och dessutom den sista i sitt slag som sovvagn Toalett saknades tvättmöjliheter likaså och dessutom är rälsen i dessa områden lätt krökta åt var sitt håll vilket resulterar i en mycket skakig tillvaro ombord. 1 dygn utan mat och toalett visade sig hylla teorin om att lite mat och dricka så kommer det nästan inget ut. Vi lyckades överleva och sova en stund ibland. Men vid nästa station stod ett härligt tåg och väntade. Just dessa varierande upplevelser utvecklar. Samtidigt får man många nya kontakter för man måste ju tala med någon om antingen det som är dåligt eller det som är bra.

Det är klart att jag försökte fota så mycket som möjligt och hitta nya vinklar kan ibland se lite rligt ut men man måste anstränga sig för att få bra bilder./Bert

Att resa är att mötas.

När man reser är det möten med andra människor som är den stora behållningen alltid på väg eller bofasta spelar ingen roll det är ändå hur man kan förstå varandra som är det viktiga så har det blivit för oss vi gör det till en resa isig att försöka få kontakt. Som seglare under nästan 20 år har otaliga kontakter blivit våra vänner. En del naturligtvis korta ,bara snuddat vid varandra andra mer fördjupade. Fortfarande och fast vi gått iland mer eller mindre är våra möten med andra kulturer och människor det som håller kvar vår nyfikenhet på livet. I Serbien där vi först kände oss mycket nedstämda för det såg fattigt ut. Håglöshet dåligt odlade marker. Medan Europa såg ut att blomstra grödorna växte och frodades såg vi i Serbien några strån här och där. Vi måste på något sätt ta reda på hur det förhöll sig. Människor vi tråffade var glada tillmötesgående men saknade nödvändiga hjälpmedel som gödning manskiner mm Vad kan man göra för att hjälpa ett folk som är i nöd och saknar det viktigaste mat och framförallt framtidstro? Man förändras med att resa när man kommer hem är man en annan människa.

Vad ser man genom ett tågfönster?/ Bert

Europa med tåg

Jag har börjat se annorlunda på det jag plåtar, vet inte riktigt vad det är som blir annorlunda men ändå är det något som hänt. Kanske ser man saker och ting när man reser som medvetet eller omedvetet förändrar synen på tillvaron. Då blir bilderna man tar också annorlunda. Ja det var bara något som hänt mig nu. Resan genom Tyskland Bulgarien Cerbien Turkiet Grekland mm  var häftig och att resa med tåg är speciellt. Den pirrande känslan över vad som kommer att hända vid nästa station och i nästa stad där vi med våra ryggsäckar irrar omkring för att hitta ett lämpligt boende. Många vänliga och hjälpsamma människor träffar man på en resa.

300 bilder blev tagna det kanske blir ett hundra tal kvar när det är färdigt Lägger ut lite så fort jag är klar med några. Åker till fjälls på Torstag det är Kalvmärkning på gång så nu blir det att trava med packning några mil skönt skall det bli efter allt tågåkande / Bert