Det är vemodigt att läsa ditt inlägg och någonstans undrar man över hur det kunde bli så här? Tänk om en del av alla miljarder i vinst som genererats ur skogen, malmen och vattenkraften (på senare tid också vindkraften) hade fått stanna i Norrlandslänen? Det hade med all säkerhet räckt till den service som vi alla i vårt land borde ha rätt till.

Instämmer till 100% i din beskrivning av norrlands inland. Jag är bara en tillfällig gäst där uppe men slås redan av hur mycket människor fått offra, vatten, skog och gruvnäring. Det skapar jobb men inte mycket går tillbaks till invånarna. Avstånd får man inte vara rädd för. Det är många mil om något ska göras. Vad skulle Stockholmarna säg om dom fick åka till Gävle för att handla på IKEA. Även i Valbo har funnits många småaffärer men dom har slagits ut på grund av affärsjättarna.
Jag upplever dock att människorna klarar sig bra själva utan inblandning av kostymklädda herrar från Stockholm. Som du skriver: mogen trivsel och leva enkelt. Kanske det har med åldern att göra, är själv 66 och har inget behov att handla på mig onödiga saker och visst börjar man glömma. En sak är säker, när jag är däruppe är jag en annan människa, i en annan värld. Vandrat i Muddus, Sarri och fotat norna i Arvisjaur, fotat bombmurkla utanför Jokkmokk, lavskrikor,lappmesar. Brukar säga till mina barn att är jag försvunnen en dag kan ni leta runt Jokkmokk efter mig.
Det finns glädjande nog unga människor med sunda åsikter. Måste skicka med Katarina Östholms ledare, den är så jävla bra.
Sten

http://www.allehanda.se/kultur/katarina-ostholm-landsbygden-behover-inga-bidrag-det-ar-storstaderna-som-ar-problemet